Följ mitt råd – härma andras skrivprocess!

I det här inlägget vill jag uppmana dig att inte uppfinna hjulet igen. Kort sagt – det är verkligen inget fel med att härma dem som redan har lyckats komma till slutet av sina berättelser och som kanske har lyckats göra det om och om igen. Att härma redan etablerade författare är istället en genväg som finns där för dig så att du kan hoppa över fallgroparna och snabbare nå ditt mål – att bli klar med din bok!

För ungefär sex år sedan, när jag började skriva böcker, läste mycket och hade också ganska nyligen upptäckt och verkligen fastnat för ljudboken. Denna för mig nya upptäckt ökade min bokkonsumtion markant och jag började sluka ljudböcker. Men för att vara helt ärlig så tyckte jag inte att alla böcker höll måttet. Jag tyckte att en del av dem var förutsägbara och tråkig och (jag är inte stolt över det!) men jag tänkte till och med: ”Hur svårt kan det egentligen vara att skriva en bok?”

Eftersom jag aldrig har varit speciellt rädd av mig bestämde jag mig för att testa. Jag hade bara gett mig på några tafatta försök att skriva några noveller tidigare, men nu tänkte jag slå på stort och ge mig på en roman. Och. Det visade sig (förstås!) vara … ganska svårt.

Allvarligt talat så hade jag faktiskt ingen som helst aning om hur jag skulle göra. Men lösningsfokuserad som jag är gjorde jag någonting som jag idag är väldigt glad över att jag gjorde. Så vad gjorde jag? Jo, jag letade upp någon som hade gått igenom den där SUPERJOBBIGA skrivprocessen tidigare och som hade lyckats skriva klart sina berättelser gång på gång på gång.

”Att skriva” blev min bibel

Den jag vände mig till var ingen mindre än Stephen King. Och nej, jag vände mig (så klart!) inte till honom personligen, men det jag gjorde var att läsa hans skrivarhandbok ”Att skriva” från pärm till pärm. Och jag gjorde det inte en gång under tiden som jag skrev mitt allra första råmanus. Jag gjorde det om och om igen. Den där boken blev lite som en bibel för mig och eftersom jag visste att de råd som självaste Stephen King gav i boken fungerade för honom, bestämde jag mig för att följa de där råden, inte bara lite grann, utan till punkt och pricka.

I boken skriver han mycket konkret om sin egen skrivprocess och han berättar bl.a. att han varje dag har som mål att skriva 1500 ord. Han berättar också att han inte tummar på det där målet.

Så vad gjorde jag då? Jo, jag härmade det och satte mitt eget dagsmål till 1 500 ord. Han skriver också att han alltid skriver vid samma tidpunkt varje dag. Och vad gjorde jag? Härmade så klart!

Råden fungerade!

Och vet du vad som hände? Det som hände var att jag blev klar. Jag nådde mitt mål och lyckades skriva ända till slutet på min berättelse! Och det gick dessutom väldigt snabbt. På bara några månader hade jag ett färdigt råmanus i min hand. Och jag vill påstå att anledningen till att det gick så lätt för mig, när jag väl hade kommit igång, är att jag hade en plan för min skrivprocess, något att hålla fast i, en hyfsat väl utstakad karta att följa som jag dessutom visste fungerade för någon annan. Jag kunde lita på den där planen och därigenom inte hela tiden ifrågasätta om jag gjorde rätt eller fel. Jag bara följde och det var väldigt skönt.

Så vad vill jag säga med detta? Att alla borde härma Stephen King? Nej, såklart inte. Men om du är helt ny på det här med skrivandet vill jag verkligen råda dig att leta upp någon som du tycker verkar vara vettig och som har lyckats i sin skrivprocess och göra som den personen gör! Härma den personen! Det kan vara via en bok, en podd, en skrivarkurs, ett Instagramkonto, en blogg eller kanske en medlemstjänst.

Du behöver inte älska varje steg i processen

Och det fina är att du faktiskt inte behöver älska varenda steg på den där kartan som personen råder dig att ta. Så länge du inte har en alternativ väg utstakad framför dig, ta de där stegen ändå! För det kommer spara både på din tid och din energi, vilken du istället kan lägga på själva skrivandet av den där berättelsen.

Sedan, när du blir varm i kläderna och genom egna erfarenheter tagit reda på vad som faktiskt fungerar för dig i din skrivprocess – då kan du modifiera den där planen. Du kan ändra lite här och lite där, justera, dra bort och lägga till och anpassa den där planen efter dig själv och dina specifika behov.

_______________________________________________

Tycker du att mina råd tips är hjälpsamma? Då skulle jag bli väldigt glad om du tipsade någon annan skriventusiast om Skrivpeppbloggen! Ta exempelvis gärna en skärmdump och tipsa i dina storys på Instagram. Det skulle göra mig väldigt glad! Vi ses nästa vecka!

Vi börjar från början – med den viktiga början!

brown and white track field
Photo by Pixabay on Pexels.com

Din bok kan vara hur bra som helst. Alltså alldeles fantastisk! Men det spelar dessvärre ingen roll. För lyckas du inte fånga dina läsare från allra första början kommer läsarna ge upp även om din berättelse i övrigt är alldeles strålande! Därför har du ALLT att vinna på att ge början på din berättelse all den kärlek som krävs för att den ska bli så bra den någonsin kan bli! I det här blogginlägget får du fem av mina bästa skrivtips om hur du kan tänka när du skriver de där viktiga första sidorna av din berättelse!

Det är i början som vi sätter tonen och det är där vi fångar våra läsare. Vi har inte lång tid på oss, endast några få sidor. Lyckas vi inte med detta är risken stor att läsaren lägger undan boken och gör något annat istället. Så lägg mycket tid på början! Nöj dig inte, utan fila vidare på den. Skriv om och skriv om igen. Det kan kännas tråkigt, men du har faktiskt allt att vinna på att ge början den energi och det engagemang som krävs.

  1. Början bör ge löften till läsare. På de där avgörande första sidorna är en av dina uppgifter att ge läsaren en bild av vad det är för slags berättelse hen har börjat läsa. Är det en feelgood – se till att det märks här. Få hjärtat att växa och de varma känslorna att svalla redan på de första sidorna. Skriver du istället på en spänningsroman? Ge då läsaren något riktigt kittlande med en gång.

  2. Berätta inte allt med en gång – HINTA istället! Ger du allt med en gång kommer du få svårt att få med dig läsaren genom hela berättelsen.

    Tänk dig att du håller en korvbit framför en hund. Får hunden tag i korvbiten kommer den käka upp den i ett nafs och därefter strunta fullständigt i dig. Ger du hunden inte någonting alls kommer hunden också snabbt tappa intresset för dig och din korv. Varför ska den bry sig om dig som ändå inte ger den något? Så hur ska du göra då? Just det! Ge hunden lite i taget. Ett litet hörn av korvbiten åt gången. Och direkt när du har gett den hörnet visar du att du har mer att erbjuda. Efter ett tag ger du lite till och så lite till.

    Med detta vill jag inte säga att läsare är som hundar – alltså lättlurade (OBS! Jag älskar faktiskt hundar!). Men för att få läsarna att fortsätta läsa din berättelse behöver du ta till alla knep du kan komma på och att hinta, att hålla den där korven framför näsan och reta dem lite och att ge dem lite i taget – det är ett riktigt bra knep för att få läsarna att faktiskt vilja läsa vidare. Vi triggar igång läsarens fantasi och känslor och vilja att få mer av det vi har att erbjuda, alltså vår berättelse!

  3. Kasta in läsaren mitt i handlingen! I mitt förra blogginlägg som du hittar här berättade jag om kraften i att komma sent in i en scen. Detta knep är något som är extra användbart i just den viktiga början! Låt oss läsare komma direkt in i en scen och låt det vara något viktigt som händer där. Något som är på ett eller annat sätt är avgörande för berättelsen.

    Att låta början av din berättelse vara långtråkig är nästan ett tjänstefel om du vill kalla dig författare. I andra partier av texten kan du kanske komma undan med att vara långtråkig, men är du det i början kommer du bli straffad med en gång (=läsarna gör något annat!).

    Så skippa långa utläggningar av miljöer under de allra första sidorna! Hoppa också över långa tillbakablickar som berättar karaktärernas hela livshistoria. Det är helt enkelt något du får berätta senare när du redan har läsaren på kroken.

  4. Och apropå krok. Du har väl hört talas om den berömda HOOKEN? Alltså det där betet som vi kastar ut till läsaren, och som läsaren hugger tag i och vägrar att släppa.

    Men vad är då en hook (eller krok)? Ja, det kan faktiskt vara lite vad som helst som får läsarens nyfikenhet och engagemang att under de första sidorna fullständigt slå i taket. Det kan kan handla om en hemlighet som någon av karaktärerna bär på och som läsaren förstår absolut inte får komma fram. Eller någonting fullständigt oväntat som händer alldeles i början av berättelsen, något som läsaren absolut inte kunde tro skulle hända. Det kan också vara något riktigt stort som står på spel för din huvudkaraktär eller ett helt avgörande vägskäl som karaktären står inför. För att det ska vara en riktig hook måste det gripa tag i din läsare under de där allra första sidorna på ett sådant sätt att läsaren bara MÅSTE få veta hur det går.

    Naturligtvis måste resten av berättelsen också vara spännande för att du ska få med dig läsaren ända till slutet. Läsaren har många chanser att släppa det där betet under vägen. Men jag vill ändå påstå att om du får till en riktigt lockande hook alldeles i början av din berättelse kommer du definitivt ha ordentlig medvind när du tar läsaren igenom resten av berättelsen.

  5. Låt någon du litar på läsa början och be om konstruktiv feedback. Jag vet att jag tjatar om detta, men det är viktigt. För när du skriver kommer du tids nog bli blind för din text. Så ta hjälp! Av en kompis eller din mamma eller någon proffsläsare. Låt hen läsa de första sidorna och fråga vad det var som lockade till att läsa vidare. Fanns det någonting där – förstärk detta i texten! Vilka känslor väckte din början hos den som läste? Väcktes starka känslor? Bra jobbat! Du har gjort ett gott jobb och behöver kanske bara finjustera din början innan du känner dig klar. Men väcktes inga känslor alls? Då är det kanske läge att tänka ett varv till och kanske helt och hållet skriva om de där första viktiga sidorna. För vet du? Det är faktiskt både du och din berättelse värd! Lycka till!

    Tycker du att mina skrivtips är hjälpsamma? Tipsa gärna någon du tror också skulle uppskatta dem!

Skriv så att läsaren måste läsa ett kapitel till!

pens near keyboard and paper clips
Photo by Jess Bailey Designs on Pexels.com

Idag handlar mitt blogginlägg om något som är VÄLDIGT viktigt när du skriver ditt manus. Nämligen att skapa FRAMÅTRÖRELSE i berättelsen. Utan framåtrörelse kommer du att tappa dina läsare på vägen och det vill du förstås inte göra. Därför: Här får du ett av mina allra bästa knep för att höja tempot i berättelsen och därigenom få läsarna att fortsätta ända till slutet.

Knepet är: Kom sent, gå tidigt! Detta är ett oerhört användbart grepp som jag alltid har med mig när jag jobbar med mina berättelser, och om du ännu inte har testat det – gör det och se vad som händer!

Tänk dig en fest. Du kommer dit sent, alltså när den redan har börjat och du går dessutom därifrån innan den har börjat klinga av. Ser du det framför dig? Du är alltså inte med från början när gästerna börjar trilla in och stelt sippar på fördrinken. Du är inte heller med i slutet, då allt antingen har ballat ur fullständigt eller då deltagarna sitter och gäspar var för sig i soffan. Du är bara med i mitten. Under den del då festen på allvar händer. Den del som alla som var där kommer att minnas.

Exakt så ska du tänka på dina scener. Du låter läsaren komma in i scenen när allt intressant redan har börjat och låter dem gå vidare därifrån när det är som allra mest spännande. På det här sättet kommer du att skapa en sådan framåtrörelse i ditt manus att dina läsare inte kan slita sig.

Skriver för mycket

Många som skriver vill berättar alltför mycket. Och det är inte så konstigt. För vi vill förklara varför något händer. Men behöver vi alltid göra det? Nej. Åtminstone inte i den ordning som det händer, alltså kronologiskt. En del saker behöver vi inte skriva alls och en del, lite viktigare, saker kan återberättats senare.

Men vi litar inte riktigt på vår egen förmåga att skriva. Och vi litar inte heller på läsarens förmåga att tolka det vi skriver. Därför berättar vi, trots att vi inte behöver, vad som hände före den där intressanta händelsen som på allvar är det som tar vår berättelse framåt. Och det gör att läsaren hinner tröttna innan vi ens har tagit läsaren till det som vi egentligen vill berätta.

Och läsarna – alltså vi människor – är kräsna! Vi har så mycket som händer i våra liv och så mycket som pockar på vår uppmärksamhet vi lätt tröttnar. Och vad händer när vi tröttnar? Jo, vi överger berättelsen och slutar helt enkelt att läsa. Och det vill ju vi som författare till varje pris undvika!

Kom sent!

När jag håller i skrivarkurser för nybörjare och brukar jag ibland ge dem övningar där just detta blir detta, att de gärna skriver för mycket, blir väldigt tydligt. Deltagarna kan till exempel få tio minuter på sig att skriva en scen där en ung kille ser en äldre kvinna ligga på marken, mitt på ett övergångsställe. Och jag frågar dem vad som händer i mötet mellan dessa två?

Ofta börjar kursdeltagarna då med att berätta att killen är hemma i sin lägenhet. Han tar på sig sina nya ljusa jeans som han fick i julklapp av sin styvmamma, han borstar tänderna, men bara lite slarvigt – för han är ju en kille med massor av hål – och sedan hinner de knappt börja gestalta hans väg mot det där övergångsstället förrän övningens tio minuterna är över. Killen kom aldrig ens fram! Och det var ju därframme i, mötet mellan de två karaktärerna i den här berättelsen, som själva dramat i den här scenen fanns. Det var det intressanta, inte vilka jeans han valde att ta på sig eller hur många hål han hade i tänderna.

Detta är vad jag menar med att komma sent till en scen. Låt läsaren komma in i scenen eller i det nya kapitlet mitt i själva händelsen. När saker och ting redan händer eller är på väg att hända. I det här exemplet skulle jag låta killen vara på väg när scenen börjar. Kanske tänker han lite på jeansen eller hålen i tänderna (om detta nu är viktigt!) men väldigt snart ser han kvinnan där på vägen.

Gå tidigt!

Och sedan då? Ja då händer själva händelsen. Vi tar samma scen som ovan. Killen kanske hjälper den gamla damen upp, hon känner genast igen honom och det visar sig att hon kände hans farmor medan hon levde och hon berättar något viktigt om farmodern som killen inte viste! Det är själva kärnan i den här scenen! Mötet mellan dessa två och det som killen får veta i detta möte. Och där bör scenen därför avslutas.

Men vad hände sedan? kanske du tänker. Med damen? Kunde hon ens gå hem själv efter att hon hade ramlat. Hade hon skadat sig? Och så fortsätter du skriva på den där scenen. Du skriver att killen följer damen hem och ser till att hon får av sig skorna ordentligt. Sedan sätter hon på kaffe och de blir sittande vid hennes köksbord i flera timmar.

Så kan du förstås skriva, men gör du det låter du verkligen inte läsaren gå tidigt. Du låter hen gå jättesent! Och läsaren kommer att börja undra vad som egentligen var poängen med den här delen i berättelsen över huvud taget.

Det där som hände efter att killen och damen möttes behöver dock inte vara oviktigt att berätta. För kanske säger det något viktigt om killens karaktär? Något som får läsarna att tycka mer om honom? Ja, så kanske det är. Men behöver det berättas i just den scenen, strax efter det där jätteviktiga avslöjandet? Nej, troligtvis inte. Det kan istället berättas vid ett helt annat tillfälle, längre fram i berättelsen.

Att gå tidigt handlar om att avsluta scenen innan allt är klart. På detta sätt upprätthåller vi tempot och ger berättelsen ett framåtdriv som får läsaren att vilja läsa ett kapitel till. Och ett till. Och bara ett till. Och då har du lyckats!

__________________________________

Tycker du att det här skrivtipset var givande? Ta gärna en skärmdump på den här sidan och lägg en länk till Skrivpeppbloggen i dina sociala medier. Det skulle betyda mycket för mig!

Vad driver din berättelse framåt?

person holding white ceramci be happy painted mug
Photo by Lisa on Pexels.com

Berättelser kan ju se ut lite hur som helst. Och det är just detta som för många av oss skrivande själar är själva charmen med alltihop. Att i våra berättelser hitta en plats där man faktiskt får lov att göra lite som man vill. Vara fri! Men trots det kan det vara värdefullt att fundera över vad för slags berättelse som kommer lätt för dig när du skriver. För om du får syn på detta kan det verkligen underlätta för dig i din skrivprocess. Det kan till och med vara just det som blir hela skillnaden mellan att ge upp och att faktiskt bli klar.

I det senaste numret av tidningen Skriva finns en riktigt matnyttig artikel (skriven av Tobias Regnell) som handlar om hur man kan gå tillväga för att hitta sin bokidé och hur man därefter kan få den att utvecklas och växa till en hel lång roman.

I artikeln tar Regnell upp tre element som ofta var för sig eller tillsammans är det som driver en berättelse framåt.

  1. Persondrivna berättelser

    Det som driver historien framåt i den här typen av berättelser är först och främst en eller ett par huvudkaraktärer och deras resa genom berättelsen. Det som engagerar läsaren är själva karaktärerna den utveckling som sker med dem genom boken.
  2. Händelsedrivna berättelser

    I dessa berättelser är det själva intrigen som står i fokus. Det är den som måste vara så intressant att den fångar läsaren och håller den i sitt grepp genom hela boken. Deckare är typiskt händelsedrivna berättelser och att få veta vad som har hänt eller om mördaren kommer att bli fångad är det som får läsaren att vilja läsa vidare. Dessa berättelser skrivs inte sällan utifrån flera berättarperspektiv. Handlingen kan då återges från olika vinklar vilket också gör att dessa berättelser ofta kan upplevas som tempofyllda. Karaktärernas utveckling är i dessa typer av berättelser inte lika viktig som i persondrivna berättelser.
  3. Idédrivna berättelser

    I den här typen av berättelser är det ett speciellt tema som står i centrum för berättelsen och som driver den framåt. Många fantasyberättelser är enligt Regnell idédrivna. Jag vill dock tillägga att det också gäller för många andra typer av berättelser, t.ex. sådana som har sin utgångspunkt i ett samhällsproblem. Den norska författaren Maja Lundes hyllade (och fantastiskt bra!) trilogi med miljötema är ett utmärkt exempel härpå.

Lite av allt

Men ingen berättelse är helt och hållet åt det ena eller andra hållet. De flesta har istället lite av allt. Och en riktigt bra berättelse är dessutom ofta starka på alla fronter: De har ett tydligt tema i fokus, de har engagerande karaktärer som utvecklas under berättelsens gång och ett hissnande händelseförlopp.

Från tema- till händelsedrivet

När jag började skriva berättelser tänkte jag överhuvudtaget inte på sådana här saker. Jag tänkte inte någonting alls om jag ska vara ärlig. Jag skrev istället min första berättelse helt och hållet på känsla samtidigt som jag flera gånger på raken plöjde Stephen Kings skrivhandbok ”Att skriva” för att lära mig så mycket som möjligt om skrivhantverket, så snabbt som möjligt.

Så här i efterhand kan jag se att den boken blev extremt temadriven. Och det är egentligen inte så märkligt eftersom jag alltid har haft ett stort intresse för samhällsfrågor. Just då jobbade jag med nyanlända flyktingbarn i skolan och jag behövde desperat få ur mig den frustration jag kände kring hur svår situationen var för många av dem. Den enda tanke jag hade när jag började skriva var att jag ville skriva om främlingsfientlighet och människors rädsla för det okända. Det var sedan denna tanke som piskade på mig att fortsätta skriva och jag kan också, så här i efterhand, se att det först och främst är den tanken som driver handlingen i boken framåt.

I mina senare böcker har tematiken fortsatt att vara viktig och det är ofta i just temat de första idéerna till ett blivande bokprojekt kommer ur. Men vad som har blivit allt viktigare för mig under åren är kedjan av händelser. Jag har också insett att jag gillar att beskriva ett händelseförlopp utifrån flera personers perspektiv. Jag gillar tempo. Vet du varför? För att jag är en sådan som lätt blir uttråkad och att skapa tempo i mina berättelser minskar risken för att jag tröttnar på vägen och överger dem.

Hitta berättelsen som du vill skriva klart!

Det är viktigt att på allvar fundera över vad det är för slags berättelse som just du vill skriva. Vad är det som passar just dig? För om du kommer underfund med det ökar definitivt chanserna för att du ska vilja sitta där vid tangenterna vecka efter vecka, månad efter månad. Att lista ut vad som fungerar för just dig kan faktiskt vara själva nyckeln till att orka genomför ditt skrivprojekt ända till slutet!

Så tänk efter! Vad ligger dig varmast om hjärtat? Vill du grotta ner dig i karaktärerna så mycket att det mer eller mindre är de och deras resa som ska bära läsaren genom berättelsen? Eller är det själva händelserna, ploten, som får dig att gå igång? Eller kanske är det temat du skriver om som faktiskt är själva anledningen till att du ens gillar att skriva? Det som får småhåren på dina underarmar att resa sig. Så fundera! Och när du har gjort det – välj att fokusera på det som kommer allra lättast för just dig.

Bjud in läsaren i berättelsen – tre tips om gestaltning!

Din uppgift som författare är att hitta på en berättelse och därefter bjuda in dina läsare i texten. Kanske lyckas du till och med skapa en sådan närvaro för läsarna att de upplever att de befinner sig mitt i texten tillsammans med dina karaktärer och inte hemma i fåtöljen med sin bok där de i själv verket sitter? Det jag pratar om är gestaltningens magi! Själva konstverket när vi skapar litteratur. Så hur lyckas du med det? Här får du fem tips på vägen.

  1. Show don´t tell

    Gestalta istället för att berätta! Du har säkert hört talas om detta redan och det är just detta som brukar förknippas med gestaltning. Att inte bara berätta rakt ut vad det är som händer utan att istället hjälpa läsaren att måla upp sina egna bilder i huvudet. Så istället för att skriva: ”Mira är stressad och springer från bussen”, låt läsarna följa med Mira när hon är där i sitt jäktade tillstånd. Hur känns det inuti henne när hon är sådär stressad? I vilken kroppsdel känns det? I huvudet? I bröstet? I händerna? Vad gör hon förresten med händerna när hon är stressad? Med axlarna? Vad tänker hon på? Vad upplever hon av det som finns runt omkring? Vad ser hon? Vad hör hon? Luktar det av diesel från bussen? Eller av syrenbuskens blommor som växer strax intill busshållplatsen? Hur är vädret och hur känns det i Miras hud, i hennes ögon?

    Det här är inte gjort i en handvändning. Det kräver träning och tankemöda för att lyckas. Och du behöver använda dig av dig själv och dina egna känslor. Men du behöver också använda dig av din empatiska förmåga, alltså din förmåga att sätta dig in i hur något är för andra människor. För hur känns det egentligen för Mira just i den där stunden?

  2. Förankra din berättelse i scener

    Men gestaltning handlar om mer än ”show don´t tell”. Det handlar om att du förankrar din berättelse i scener. Det är i scenerna som din berättelse utspelar sig. En scen läggs efter en annan och som ett pussel bildar alla dina scener tillsammans din berättelse. För att få en bild av vad jag menar med en scen kan du tänka dig en film eller teveserie. Dessa är helt och hållet uppbyggda med scener. En filmscen utspelar sig på en speciell plats under en speciell tidpunkt. Nästa scen utspelar sig på en annan plats under en annan tidpunkt och så vidare. Och på samma sätt bygger vi upp våra romaner. Det är i scenerna som vi bjuder in våra läsare och vårt mål är att läsarna ska känna att de befinner sig i just det där rummet tillsammans med våra karaktärer.

    Det är ett vanligt nybörjarmisstag att inte tänka på berättelsen i scener. Berättelsen blir då lätt bara en lång räcka med händelser som inte kommer ge läsaren någon vidare känsla av närvaro. Ett annat misstag man lätt gör som aspirerande författare är att man börjar i en scen, men därefter försvinner karaktären iväg i en inre monolog med sig själv och när den är klar befinner sig karaktären helt plötsligt någon annanstans – i en helt annan scen. Det här blir rörigt för läsaren och det vill vi verkligen inte åstadkomma. Så tänk istället på att då och då, medan karaktären tänker tillbaka på något som har hänt tidigare eller för inre argumentationer med sig själv, återkoppla till scenen där karaktären faktiskt befinner sig.

  3. Välj rätt detaljer

    För att skapa närvaro behöver vi oftast inte skriva långa miljö- eller karaktärsbeskrivningar. Istället handlar det om att välja ut rätt detaljer som hjälper läsaren att tolka det vi skriver på det sätt vi önskar. Till exempel. De blå blommorna lyste i rabatten. Denna formulering är ganska intetsägande och vi får inte veta något annat än att blommorna är blå och att de finns i en rabatt. Vill du däremot säga något mer med det du skriver kan du istället välja att ladda blommorna med mer innehåll, större betydelse. Om du exempelvis vill visa vilken årstid det är och kanske ge en hint om karaktärens person kan du istället skriva: Lavendeln lyste i rabatten. Eller: Blåsipporna lyste i rabatten. Då får vi veta att den vars perspektiv vi följer kan åtminstone någonting om blommor (vet hur en blåsippa eller en lavendel ser ut) och vi får dessutom veta att det är vår eller att det är sommar.

    Vill du istället att läsaren ska förstå att karaktären inte kan någonting om blommor över huvud taget kan du skriva: Blåsipporna lyste i rabatten. Eller var det var det i själva verket sådana där lavendelblommor? Kanske blir det till och med lite fniss här? För vem vet inte skillnaden på blåsippa och lavendel? Visst säger det ganska mycket om karaktären?

    Vill du ha mer hjälp med gestaltning? Kanske ett par professionella ögon på din text? Läs mer om vad jag kan hjälpa till med här.

Tema utgivning: Fick bokkontrakt via Instagram!

Att som okänd författaraspirant bli kontaktad av ett bokförlag utan att först ha skickat in sitt manus är väl ändå omöjligt? Nej, faktiskt inte. Det var nämligen exakt vad som hände Tove Höglund. Hon blev inte bara kontaktad av ETT förlag, utan av TVÅ. I februari 2022 kommer hennes debutroman ut som ljudbok och e-bok. Låt dig inspireras av Toves fantastiska berättelse!

Medan Tove skrev på sitt feelgoodmanus startade hon ett Instagramkonto där hon ville dela med sig av böcker hon läst och också berätta om sitt eget skrivande.

”En dag la jag upp en printscreen från lektören jag anlitat och ett par dagar senare blev jag kontaktad av två olika bokförlag som undrade om de fick läsa mitt manus!”

Tove var då inte klar med redigeringen och kände sig därför egentligen inte redo att låta något förlag läsa. Men hon bestämde sig ändå för att skicka in sitt manus, på vinst och förlust. Det var ju trots allt förlagen som hade bett om att få läsa.

Det ena förlaget återkom efter några veckor med en så kallad ”positiv refus”, vilket i det här fallet innebar ett långt utlåtande där förlagets lektör förklarade vad som kunde förbättras i texten.

Bladvändare

När det andra förlaget återkom (Word Audio Publishing, WAPI) var beskedet desto mer glädjande:

”De tyckte att mitt manus var en riktig bladvändare och ville gärna ge ut min bok!”

Detta är ju ett ganska ovanligt sätt att bli antagen på. Hur kom det sig att det hände dig, tror du?

”Dels gissar jag att förlagen hittade mig via de hashtaggs jag använde, t.ex. #aspirerandeförfattare #författarepåinstagram och #lektörsutlåtande, dels har min redaktör berättat att de fastnade för titeln på min bok Bali, bullar och bröllop.”

Boksläpp i februari

Planen är att Bali, bullar och bröllop ska släppas i februari 2022. Boken handlar om tre generationer kvinnor.

”Mormor Candice bor på Bali, är konstnär och nykter alkoholist, mamma Majken är lärare i Stockholm och håller på att bränna ut sig, och dottern Lina är en vilsen student som inte vet vad hon vill med livet. Majken och Lina har inte haft kontakt med Candice på 24 år, på grund av något Candice gjorde när hon var barnvakt åt Lina och blev full. Boken börjar med att Candice skickar en vänförfrågan till dem på Facebook.”

Toves bästa skrivtips till dig som också skriver:

 1. Gräv där du står och skriv om det du vet. Jag är själv nykter alkoholist sedan 16 år, har varit på Bali fem gånger, freestylar som konstnär och var väldigt vilse i livet när jag var student. 

2. Släpp prestationskraven! Skriv för att du älskar att skriva, för att du mår bra av det och för att det är roligt. Tänk inte på att någon eventuellt ska läsa det du skriver i framtiden. Och jämför dig absolut inte med andra!

3. Omge dig med andra skrivande människor, det finns en fin skrivcommunity på Instagram, lyssna på skrivpoddar, gå en skrivkurs eller skaffa en skrivcoach. 

Tema utgivning: Trodde mejlet från förlaget var ett aprilskämt

Foto Karin Kronvall, Kronvalls pixlar

Den första april 2021 fick författaren Anneli Olsson ett mejl som hon inte i sina vildaste fantasier hade kunnat föreställa sig att hon någonsin skulle få. En förläggare från förlaget Saga Sverige undrade om hon var intresserad av att skriva en bokserie åt dem.

Serien skulle bli en del av förlagets nya satsning. Saga, vars fokus i Sverige hittills helt och hållet legat på digital utgivning, skulle nu också satsa på inbundna böcker. Och Annelis bokserie, som hon alltså ännu inte hade skrivit, skulle bli en del av den satsningen.

Men inte nog med det. Serien skulle dessutom ges ut digitalt i en rad andra länder.

”Gissa om jag först trodde att det där mejlet var ett aprilskämt?” säger Anneli.

En månad senare, efter en del avtalsbollande fram och tillbaka, skrev hon under avtalet och 2022 kommer den första delen i hennes nya serie ut i Sverige.

Refusspik på väggen

Men Annelis författarresa började inte där. Hon var ingen debutant när det där mejlet damp ned i hennes inkorg. Ett år tidigare hade hon nämligen redan debuterat som författare. Våren 2020 kom första delen i hennes feelgood-serie om Alva Bergman ut – ”Fritt fall”. Men vägen till utgivning av den var långt ifrån friktionsfri.

Under 2019 fick Anneli standardrefuser från alla förlag hon skickat sitt manus till. Något hon dock var beredd på. Och istället för att bli nedslagen valde hon att se alla nej tack som ett tecken på att hon faktiskt var på gång.

”JAG hade skickat MITT manus till bokförlag, liksom, efter alla års skrivande!”

Och att hon fick ett svar överhuvudtaget betydde att någon på förlagen åtminstone hade sneglat i manuset.

”Efter ett tag blev det förstås tyngre med alla nej tack, men jag gjorde som Stephen King. Jag knackade in en spik i väggen och satte upp mina utskrivna refuseringsmejl på den.”

Blev egenutgivare

Men redan långt innan refuserna började trilla in i Annelis mejlkorg hade hon bestämt sig. Om ingen nappade, skulle hon ge ut ”Fritt fall” själv.

Redan innan alla förlag hade svarat började Anneli därför förbereda sig. Hon lyssnade på poddar om indie-utgivning, läste allt hon kunde komma över och pratade med andra som redan gjort resan med eget förlag. Sedan startade hon sitt eget förlag Tawera.

Idag har Anneli gett ut två böcker på det egna förlaget. Uppföljaren till ”Fritt fall” heter ”Stormsteg” och kom ut i somras.

Egenutgivning en språngbräda

Anneli är 41 år gammal. Hon kommer från Hälsingland, men bor sedan många år i Uppsala med man och tre barn. Att bli författare har varit hennes dröm sedan barnsben. Och nu, sedan ett och ett halvt år tillbaka, är hon det.

För Anneli har egenutgivningen varit en sorts språngbräda till utgivning på ett traditionellt förlag. Saga Sverige hade koll på henne genom boken hon gett ut själv.

”Nu har jag blivit upplockad av ett stort förlag som tror på mitt författarskap! Det är faktiskt helt galet.” 

Annelis bästa tips till dig som funderar på att ge ut din bok på eget förlag:

  1. Ta reda på hur andra har gjort, lyssna på poddar i ämnet (oftast på engelska) och läs på. Det finns t.ex. en bra svensk bok som heter ”Ge ut din bok” av Johanna Wiman
  1. Fundera noga igenom hur mycket tid, ork och pengar du har att satsa. Att ge ut din egen bok ger mycket, men det tar också mycket av dig. Utifrån dina förutsättningar – sätt rimliga mål och var beredd på att justera dem. Tex. utgivningsdatum eller vilket format du väljer att ge ut i.
  1. Anlita hjälp för att göra din utgivning så seriös och proffsig du bara kan! T.ex. redaktör, korrekturläsare, sättning av inlagan (om du inte kan sådant själv) och omslagsdesigner

Tema utgivning: ”Tro på din text och din dröm!”

Foto: Eva Sjöberg

Drömmen om att bli författare har funnits så länge Anna Johansson kan minnas, men den tog rejäl fart när hennes tvillingar var små. ”Jag hamnade i en slags trettioårskris då jag insåg: Ville jag göra något av den där drömmen, så måste jag sätta igång!” 

Sagt och gjort. Anna började skriva på en deckare i Jönköpingsmiljö.

”Jag skrev så fort det blev tillfälle, många sena kvällar och tidiga morgnar och dessutom på en otroligt seg och gammal dator. Tur att jag tyckte skrivandet var så roligt, annars hade jag nog gett upp.”

Känslan av att se storyn växa fram, gav mersmak. Hon berättar att hon inte hade någon plan för skrivandet medan hon skrev. Använde ingen synopsis och visste därför inte hur berättelsen skulle sluta. Två år senare var manuset till det som senare skulle bli Den som skipar rättvisa klart.

Blev refuserad

Anna skickade sitt manus till många förlag. Och refuseringarna började snabbt trilla in.

”I början blev jag ledsen och besviken när det kom en refus, och det kan jag fortfarande bli. Men nu vet jag att det är en del av jobbet. Alla kan inte gilla allt och förlagen kan inte heller ge ut alla manus.”

Började på nytt projekt

För att få något annat att tänka på började Anna fila på ett barnboksmanus. Det var så Sally Superstjärnan blev till.

”Sally är en tjej som likt mig själv. Hon får liksom jag rampfeber när hon ska upp på scen. Jag tyckte det fanns så få böcker som behandlade ämnet på ett enkelt sätt och jag ville säga till barn att ”det där nervösa” man kan känna när man ska prata eller sjunga inför publik – det är inte ovanligt eller konstigt.”

Året var 2018 när Anna fick napp hos Idus förlag med sitt barnboksmanus, och sedan dess har det rullat på.

”Nu kommer snart min sjätte barnbok Asta på kompisjakt!”

Drömmen om deckaren

Anna ville dock inte ge upp drömmen om deckaren, det där manuset som hon kämpat med under så lång tid. När inget förlag nappade jobbade hon därför vidare och gjorde hon en rejäl ombearbetning.

”Så fick jag se på Instagram att Lind & Co sökte deckare för utgivning i ljudboksformat. Jag skickade in och det dröjde inte länge förrän jag fick ett efterlängtat JA!”

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Den-som-skipar-rattvisa_9789178618187-700x700-1.jpg
Anna Johanssons deckardebut ”Den som skipar rättvisa”

Därefter har det blivit fler ljudböcker för vuxna och alldeles nyligen kom ”Den som bär skulden” – uppföljaren till deckardebuten.  

Anna Johansson bor i Huskvarna med sin familj som består av fyra barn, en man och en katt. På dagarna jobbar hon som nämdsekreterare.

Så när hinner du skriva alla böcker?

”Det blir mellan jobb, hämtningar, läxläsning och allt det där andra som hör livet till.”

Annas bästa tips till dig som är aspirerande författare:

  1. Tappa inte bort glädjen i att skriva! Allt behöver inte vara perfekt från början, eller ens bra. Tänk på att ett första utkast är just bara ett första utkast. Fundera inte så mycket på den perfekta formuleringen utan skriv bara vidare och få din story nerskriven. Sedan väntar massor av redigering.  
  2. Hitta inspiration i din omgivning; lyssna på samtal runt omkring dig på bussen, i affären, i podcasts. Tänk på vad människor pratar om, hur de pratar, vilka ord och uttryck de använder.  
  3. Hitta bra testläsare och framför allt: Våga lämna ifrån dig texten för att få feedback! 

    Vill du veta mer om Anna och hennes författarskap? Följ henne på Instagram: @annajohanssonforfattare

Tema utgivning: Jag ville springa ut i korridoren och hjula!

Foto: Eva Lindblad/1001bild.se

Camilla Dahlson hade hunnit fylla fyrtio när hon debuterade som författare. Nu, åtta år senare, har hon fått 17 böcker utgivna.

”Jag fick ett mejl från en redaktör på Bokförlaget Opal. Hon skrev att de tyckte om mitt barnboksmanus Jag vill också dansa, men att det var för kort för att bli kapitelbok. Ämnet passade inte heller som bilderbok. Redaktören undrade därför om jag kunde förenkla texten så att den passade in i deras börja-läsa-format för åldern 6-9 år.

Camilla hade aldrig tidigare varit så nära att bli antagen. Hon gjorde därför sitt yttersta för att skriva om texten så noggrant som möjligt så att den skulle passa in i formatet som de föreslog. Och hon läste många böcker i genren. Försökte hitta nycklarna.

Ett par månader efter att hon skickat in manuset på nytt, kom äntligen det efterlängtade samtalet.

”Jag satt på jobbet när redaktören ringde och blev så glad att jag hade velat springa ut i korridoren och hjula!”

Men hon höll tyst om antagningen ända tills kontraktet var påskrivet.

Många refuseringsmejl

Men vägen fram till debuten var långt ifrån spikrak.

”Jag skrev väldigt många manus som blev refuserade innan jag fick mitt första JA.”

Camilla berättar också att hon har fått manus refuserade också efter debuten.

”Det är lätt att bli nedslagen efter en refusering, men det gäller att inte ge upp, utan att se det som att man har tränat för att nå målet. Och får man minsta text utöver standardrefusering ska man se det som något positivt”, säger Camilla.

Ny bok  

Idag skriver Camilla på heltid och hon är produktiv! Hela 17 böcker har det blivit under de åtta år som gått sedan debuten. Camilla skriver både barnböcker och feelgoodromaner för vuxna och hon är utgiven på flera förlag.

Hennes senaste feelgood Det lilla biblioteket på Söder är alldeles färsk och hon har nått många läsare med med sin mycket omtyckta bokserie som utspelar sig runt sjön Sommen i trakterna där hon själv har vuxit upp. Idag bor Camilla i Bankeryd utanför Jönköping med sin familj.

Camillas bästa tips till dig som är aspirerande författare:


1. Redigera manuset så noga du kan innan du skickar in till förlag.  Försök sälja in manuset i följebrevet. Det behöver inte vara någon lång text, men ska locka till läsning.

2. Skicka manuset till flera förlag samtidigt. Det kan ta tid att få svar och att skicka till ett i taget gör att du ”tappar tid”. Ett tips är att skicka till dina favoritförlag först.

3. Ge inte upp! Om du får så kallade positiva refuseringsbrev, ta till dig av kritiken och tipsen och förbättra manuset och skicka in igen.

Vill du veta mer om Camilla och hennes författarskap? Följ henne på Instagram. Där finns hon som @camilladahlson. Du kan också läsa mer på hennes blogg.

Varför skriver du?

För att jag älskar det, kanske du svarar. Men gör du verkligen det? Alltså hela tiden? JAG gör definitivt inte det hela tiden. Ibland kan skrivandet kännas så tungt att jag på allvar funderar på att lägga av och ägna min tid åt något helt annat. Är det så för dig också?

Du började förmodligen att skriva för att det fick dig att må så himla bra. Kanske kändes det skönt att skriva ned tankarna i ditt huvud så att du kunde släppa dem? Kanske njöt du hejdlöst av att vara med dina karaktärer? Eller så hade du en historia som inte ville lämna dig ifred, som du verkligen var tvungen att få ur dig. Kanske fick skrivandet dig att nästan känna dig förälskad?

Jag började skriva för att det verkade vara det enda som kunde få mina tankar att tystna. Dessutom kunde flera timmar plötsligt försvinna utan att jag fattade att det hände. Det var en fantastisk känsla som jag tidigare inte känt i något annat sammanhang och jag kan fortfarande känna det där flowet när jag skriver. Det är liksom det som jag hela tiden strävar efter att komma till. Men det finns inte där lika ofta längre.

Numera är skrivandet mer av ett gift än ett njutningsmedel för mig. Tyvärr. Lite som nikotin för någon som är beroende kanske. Det känns inte lika ofta fantastiskt när jag skriver, men jag blir rastlös och irritabel om jag inte får göra det.

När vi skriver en hel bok kan vi inte befinna oss i det där fantastiska flowet hela tiden. Ingen gör det och det är viktigt att ha det med sig.

Att skriva en roman är faktiskt lite som ett långt förhållande. Det är omöjligt att vara himlastormande förälskad i samma person varje dag hela livet. Men vi kan trivas med att vara med den där personen, ha roligt tillsammans, känna samhörighet, och ibland kan det faktiskt också hetta till lite också efter många år tillsammans.

Det kommer att komma tuffa perioder då du undrade varför du valde att satsa på just den här berättelsen. Varför du ens ska fortsätta med den sysslan som du ändå inte verkar ha fallenhet för. Dagar då du bara vill ge upp.

Dessa dagar kan det vara bra att reflektera kring varför du väljer att skriva trots att du inte måste. För du måste ju faktiskt inte! Kanske kommer du fram till att du inte längre vill skriva, att det kräver alltför mycket av dig och då är det kanske dags för dig att ta en paus. Eller så inser du att du faktiskt skulle inte skulle vilja vara utan skrivandet trots att det känns tufft ibland.