vill bli författare – Skrivpeppbloggen

Sluta skjuta upp dina författardrömmar och börja skriva på din bok nu!

Du SKA ju börja skriva en bok … sen. När du har mer tid och du liksom känner dig mer … redo. När den där TIMINGEN helt enkelt är rätt. Tänker du så? I så fall är du INTE ensam! Många människor som vill bli författare blir inte det (trots att de kanske hade kunnat!) just för att de resonerar sådär. De väntar och väntar. Och de väntar. Men de tar sig helt enkelt inte sig i kragen och AGERAR.

Men du SKA ju skriva en bok, kanske du tänker. Det är ju bara det att … ja, att det liksom inte passar just nu. Istället tänker du börja …

När barnen är stora …
När du har fått en ny chef som inte kräver lika mycket av dig på jobbet som den du har nu …
När du får semester …
När det blir höst (detta är vanligt!) …
När bilen äntligen är lagad …
När klimakteriet inte är så himla jobbigt mot dig längre …
När du … (ja, fyll i önskad anledning som passar just dig!)

Vet du en sak? Det kommer aldrig vara rätt timing för att skriva en bok. Väntar du på att den ska infinna sig, då kommer du dessvärre tvingas vänta vääääldigt länge.

Därför ska du sätta fart nu!

För det första, om du är en sådan som väntar på att den stora INSPIRATIONEN ska infinna sig – till dig vill jag säga att du dessvärre kan få fortsätta vänta i all evighet. För inspirationen är lite som snön i Göteborg – visst den kanske kommer, men att stå där med pulkan i handen och titta på molnen kan bli väldigt tradigt. Och när den väl dyker upp är har det kanske hunnit bli april och då är pulkalusten för länge sedan försvunnen.

Du kanske tror att det enda du kan göra är att vänta på den där förtrollade kicken av inspiration för att du ska kunna börja skriva. Men faktum är det faktiskt faktiskt snarare är tvärtom – inspirationen kommer ofta när du sätter igång och börjar skriva. För när du ger dig in i det, när du tar dig tid och styr din uppmärksamhet mot din påhittade värld så ökar chanse att idéerna faktiskt börjar flöda. Så sluta vänta på den där vita enhörningen som ska springa in i ditt rum och ge dig den där speciella känslan. Börja skriva och se vad som händer!

För det det andra, att skjuta upp sådant som du verkligen vill göra, sådant du mår bra av och som berikar ditt liv – det kommer du aldrig vinna på oavsett vilken anledning du har till att skjuta upp det. Jag vet att det inte är roligt att tänka på, men livet är ändligt. En dag, förr eller senare kommer det vara över och tar du inte tag i dina drömmar nu … ja, du fattar såklart vart jag vill komma.

För det tredje, även om du inte drömmer om att gå in på biblioteket och hitta din bok bland alla de där andra böckerna (vilket var min dröm när jag skrev min första bok), så kan skrivandet i sig vara väldigt värdefullt. Att klä dina tankar och känslor i ord, att låta dina karaktärer diskutera frågor som du själv har svårt att få grepp om, det kommer hjälpa dig både att förstå dig själv och vår trassliga omvärld lite bättre. Så släpp lös dina känslor på papperet och se hur mycket lättare du känner dig efteråt.

Slutligen, ett bokprojekt är lite som en lott. Så brukar jag alltid tänka och det håller mig motiverad. För vem vet egentligen vad din roman kan komma att leda till? Ingen kan veta, varken du, jag eller någon annan, om det kommer vara just DIN roman får bästa platsen i skyltfönstret i din närmasta bokhandel om ett par år. Ingen kan faktiskt veta. Och även om det inte händer, genom att ta tag i ditt skrivande nu kommer du öppna dörrar som leder till nya möjligheter. Du kommer garanterat få härliga skrivstunder där du får umgås med låtsasfigurerna du skapar, men också insikter om dig själv som du inte hade tidigare.

Det kommer inte att komma en tid då förutsättningarna för att börja skriva en bok är perfekta. Ta därför istället tag i din roman idag och se vart skrivandet tar dig. Och din roman behöver inte bli klar om tre månader. Den behöver inte bli klar om ett år eller ens om tre. Men börjar du inte skriva så kan du vara helt säker på att den aldrig någonsin kommer bli klar.

Jag säger inte att det kommer bli lätt. Det kommer vara en utmaning och det kommer kräva mycket arbete, men allt måste kanske inte vara så himla enkelt? Är det inte istället så att det vi anstränger oss för, det som kräver en ordentlig insats från vår sida också ofta är det som i slutändan verkligen ger utdelning?

Jag skulle vilja hävda att detta med att skriva en bok kan vara en av de mest givande saker du någonsin kommer att göra. Faktiskt! Så gör det nu, sluta vänta och sätt igång med din berättelse nu med en gång!

___________________________

Vill du ha hjälp med att komma igång med din roman? Då tycker jag att du ska se på mitt gratiswebbinar Kom igång med din debutroman på 30 dagar! Anmäl dig till gratiswebinaret här!

En hyllning till småorden!

Boken "Svenska skrivregler". Den symboliserar att du som författare inte bör följa alla skrivregler som finns. — Du måste inte följa allt som står i den här boken!

Kanske har du fått rekommendationer från testläsare, skrivarkurslärare och andra förståsigpåare att göra dig av med alla så och ju och liksom och nu och andra småord. För att inte prata om din svensklärare som jag antar var framme med rödpennan med en gång när ett litet talspråksord skymtades. Men måste man verkligen stryka varenda litet ju som smugit sig in i din text?

Mitt svar på den frågan är NEJ! Verkligen inte! Jag vet att det kanske kliar i en och annan svensklärare här nu. För jag vet att de där småorden för vissa är mjölbaggarna i vetemjölspåsen. Getingarna under garagetaket. Skadedjuren som bör och ska utrotas så fort de upptäcks. Men innan du lyssnar till språkpoliserna vill jag ropa STOPP! För jag vill å det bestämdaste hävda att de där småorden på allvar kan fylla en viktig funktion i din text!

Hade det handlat om att det du skrev var ett överklagande till Skatteverket eller ett ansökningsbrev till en advokatbyrå – självklart ska du nagelfara din text efter allt om får din text att verka informell och pratig. I de fallen ska de där orden letas upp och utrotas omedelbart. Stryk och förinta! De har ingenting i din text att göra.

Men i en skönlitteratur? Ja, där gäller faktiskt lite andra regler.

Så hur ska du göra när du skriver din bok?

Det är inte fullt så enkelt som att du som författare helt och hållet kan strunta i allt du lärt dig i skolan och komma undan med att strössla ut småorden i din berättelse. För det är inte i alla skönlitterära texter som de här orden fyller en funktion. I vissa texter kan de kännas överflödiga och, precis som många med nitisk rödpenna hävdar, dra ner läsupplevelsen för läsaren.

I andra texter vill jag däremot hävda att den övernitiska rödpennan faktiskt kan förstöra textens hela själ.

Så vad handlar det om? Ska du stryka de där orden som av en del betraktas som skadedjur eller ska du inte?

Svaret är kanske. Och ja, jag vet, det är inget vidare svar. Men det beror helt enkelt på din berättarstil. Din ton. Ditt sätt att skriva. Hamnar de där småorden naturligt i din text, utan att du egentligen tänker på det, ja då kanske de faktiskt tillhör ditt språk, ditt sätt att berätta och då tycker jag att du ska låta dem finnas där.

Hör hemma i dialogen

De här småorden tillhör definitivt mitt språk. Utan dem skulle mina berättelser bli styltiga och formella och framför allt skulle de förlora sin rytm. Och inte minst – de hör hemma i mina karaktärers ordförråd! Om jag stryker alla liksom och alltså som trillar ur mina karaktärers munnar kommer de fortsätta vara just karaktärer och aldrig i läsarnas huvud förvandlas till verkliga människor! För många av de karaktärer som jag skapar säger ju i var och varannan mening! Så är det. Småorden är helt enkelt en del av min gestaltning. Mitt sätt att skriva. En del läsare kommer att gilla det. De kommer uppskatta rytmen och tonen som de här orden hjälper till att skapa. Andra däremot, kommer störa sig så mycket att de kommer slå igen boken och sluta läsa. Men det är exakt så det måste vara. För vi kan som författare inte tilltala alla. Då blir det mellanmjölk av alltsammans. Ingen kan säga att hen egentligen ogillar det, men det finns inte heller någon som påstår att det är det bästa som finns.

Kanske är de människor som du skapar av samma sort som de jag skapar? Kanske pratar dina karaktärer faktiskt som många av oss gör i verkligheten? I så fall vill jag säga följande till dig: Låt småorden stå!

Stryker dem ändå

Men trots allt som jag hittills har skrivit i det här blogginlägget har jag den senaste veckan tillbringat en ansenlig mängd timmar med att stryka just småord. Jag vet allvarligt talat inte hur många som har fått sätta livet till under redigeringen av min ungdomsroman ”Branden”. Hundra? Tusen? Ingen aning.

Men om de nu är så viktiga, varför har jag då plockat bort dem? Jo, helt enkelt för att de var på tok för många! Så jag har inte utrotat dem. Bara tagit hjälp av delete-knappen för att hålla populationen på en acceptabel nivå, så att jag, min redaktör och (en del av) läsarna kan känna oss hyfsat nöjda.

___________________________________________________________________

Är du nyfiken på om privat skrivcoaching skulle vara något för dig? Nu kan du boka ett 15 minuter långt första kostnadsfritt samtal med mig. Där berättar du vad du behöver hjälp med och jag berättar vad jag kan hjälpa till med. Läs mer och boka ett möte här: https://skrivringen.se/privatcoaching/

Hur svårt är det att bli utgiven av förlag?

Böcker som symboliserar att bli utgiven på ett förlag.

De flesta som skriver berättelser vill bli utgivna på ett förlag. Så klart! För vi vill ju alla att våra berättelser ska bli lästa! Och även om det idag finns många sätt att bli utgiven på (egenutgivning, hybridförlag), är det ändå fortfarande allra störst chans att nå ut till läsarna om du blir publicerad av ett traditionellt förlag. De traditionella förlagen erbjuder nämligen sina författare möjligheter som är svåra att få fatt i utan dem.

Några saker som förlagen har och som vi som enskilda författare ofta saknar:

Upparbetade kanaler med bokhandeln där dina böcker kan säljas. Viktigt! Som egenutgivare är det oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, att sälja in våra böcker till de stora bokhandelskedjorna. Och visst kan du sälja dina böcker via nätbokhandeln, men hur ska dina läsare hitta just dina böcker där bland alla andra?
En marknadsföringsbudget och ett upparbetat kontaktnät som de kan använda sig av för att sprida din bok. Som egenutgivare kanske du har pengar (vad vet jag?), men det där kontaktnätet med journalister som faktiskt kommer att öppna ditt mejl när du skickar information om din bok och därefter välja att skriva om den – har du det?
Kunskap om att göra en bok. Alla dessa moment som ingår när en bok blir till: slipandet av texten (redaktör och korrekturläsare), sättning av boken (alltså göra själva inlagan, slutversionen av boksidorna), omslaget, baksidestexten, val av papper, pressmeddelande, tryck, distribution och så vidare.

Så hur svårt är det att bli utgiven?

Svaret är enkelt. Det är jättesvårt. Det figurerar olika procentsatser om hur stor andel av alla manus som skickas in till förlagen som faktiskt blir antagna. Jag har hört allt ifrån 2 procent till några få promille. Jag tror att verkligheten finns någonstans där emellan.

Och detta kan ju kännas nedslående när du sitter där och kämpar med ditt manus. Jag kan verkligen förstå det och jag har känt så själv. Många gånger!

När jag först började skriva böcker tänkte jag att alla de där människorna som skriver bokmanus måste ju vara ganska dumma i huvudet. För hur orkade de? Det tar ju jättelång tid att skriva en bok och om den inte blev antagen …

Jag tänkte att jag väl kunde försöka en gång, (en enda!) men att fortsätta med manus efter manus efter manus utan att komma hela vägen? Vad var de egentligen för fel på dem?

Nu var ju jag en av de lyckliga, som fick mitt allra första manus utgivet. Och med tanke på min ofta synnerligen bristfälliga uthållighet (jag är faktiskt bra mycket annat!), så är risken överhängande att jag annars hade gett upp efter det där första försöket.

Men många har inte sådan tur som jag hade. Många blir inte antagna med sitt första manus. Så är det. Men det som en del av alla aspirerande författare gör rätt när refuseringsmejlen börjar trilla in, är att de fortsätter skriva. De forttsätter trots att det känns tungt.

Igen och igen. Och igen.

De sätter sig vid tangenterna idag och imorgon och om två månader också. De fortsätter skriva trots att de ofta tvivlar på att det kommer att gå. Att de någonsin kommer att få något manus antaget.

Att skriva en bok kräver träning!

Och det gör helt rätt! För skrivandet är ett hantverk, som vilket hantverk som helst. Och för att bli en duktig hantverkare måste du öva. Oavsett om du tänker bli möbelsnickare, guldsmed, rörmokare eller författare. Du föds helt enkelt inte med en gåva som gör att du kan sätta igång göra perfekta bröllopsringar eller skriva fantastiska böcker utan att träna! Och det gäller oss alla. Vi måste träna och vi måste träna mycket för att bli behärska ett hantverk. Så vill du bli en författare som är så skicklig att du får ditt manus antaget? Då behöver du förmodligen öva. Du behöver skriva och du behöver skriva MYCKET!

Avslutningsvis vill jag säga att skillnaden mellan någon som blir utgiven och någon som inte blir det oftast är att den som blir utgiven aldrig gav upp. Den fortsatte och fortsatte och fortsatte och kanske blev det inget med det där första manuset. Men kanske med det andra?

Så kommer ditt manus bli en bok? Ja du, tänk om jag kunde svara på det! Men det kan förstås varken du eller jag veta. Men en sak kan du var helt säker på. Om du inte lyckas skriva klart det där manuset som jobbar med kommer det aldrig bli någon bok. Så enkelt är det.

Så fortsätt skriva! Fortsätt skriva ända tills du når hela vägen!

_____________________________________

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Hur du tar dig vidare när ditt manus känns värdelöst!

Du känner dig frustrerad! Fantasin går på sparlåga och du får inget grepp om din text. Vissa dagar känner du dig visserligen ganska nöjd, tänker att det kanske inte blir så illa ändå. Men andra dagar … Då står du inte ut med att se den där berättelsen! Storyn känns tunn, karaktärerna är platta och när de öppnar munnen får du ett skriande behov av att plocka fram skämskudden! I det här inlägget får du tips på hur du kan tänka och vad du kan göra för att ta dig igenom de här destruktiva tankarna!

Självtvivlet hör till skrivprocessen!
När de här tankarna dyker upp betyder det inte att det något fel på dig eller din text! För självkritiken är en del av skrivprocessen. Den är skrivandets baksida. Det där mörkret som alla skrivande människor brottas med då och då. Så det du behöver göra när mörkret dyker upp är inte att kämpa emot, utan istället acceptera att: aha, det är en sådan dag idag. Imorgon är det en ny dag och även om du fortfarande känner som du gör just nu, kommer det nya dagar. Och en av de där dagarna kommer det kännas lättare. Som att självtvivlet är aningen mindre giftigt. För en sak är säker, tids nog kommer det gå över. Skrivandet är en berg- och dalbana och ju förr du accepterar det, desto lättare kommer du att få det.
Tryck inte på delete!
Det är frestande, jag vet! Att bara kasta alltihop i papperskorgen. Men det ska du inte göra! Åtminstone inte de dagar då självtvivlet är som starkast. För det är bara dina tankar som talar och det finns ingenting som säger att de talar sanning. Och vet du? Något som skiljer dem som lyckas skriva klart sina manus från dem som inte gör det är följande: De som lyckas kan behärska sig själva när de befinner sig i den här självkritiken, så att de håller fingrarna i styr och borta från från delete-knappen! Så håll ut! Vänta åtminstone några veckor med att kasta bort din skapelse! Läs igenom manuset en gång till en dag när du tycker lite mer om dig själv. Det är både du och ditt manus värda!
Fortsätt skriv ändå!
Något annat som skiljer dem som skriver klart sina berättelser och blir författare från dem som inte orkar hela vägen är att de som lyckas dyker upp vid tangenterna trots att deras inre kritiker sitter där på deras axel och kastar koskit på dem själva och det som de skapar. De som lyckas dyker upp vid tangenterna dag efter dag efter dag, trots att det känns motigt! De får slut på idéer, men fortsätter ändå. De blir refuserade och de vill ge upp, men de fortsätter skriva ändå! Och DET kan DU också göra!
Allt kan redigeras!
Om du har följt mig ett tag har du nog redan hört det här tipset ett antal gånger. Men det tål verkligen att upprepas! För den här tanken, att allt kan redigeras, är något av det mest kraftfulla som du kan tänka när självtvivlet är som starkast. För om det du skriver ändå inte ska stå där i slutversionen, om de där orden ändå bara är där temporärt, vad spelar det då för roll vad du skriver och om det du skriver blir dåligt? Det spelar ingen roll alls, eller hur? Därför kan den där kritikern få fortsätta sitta där och skrika. Du kan vifta bort allt den påstår med att det du skriver ändå inte betyder något. Du kanske ändå ska ta bort det. Senare.
Du får inte skriva!
Det här kan vara ett riktigt bra knep för att åter väcka skrivlusten! Du säger åt dig själv att du tar en paus för att återhämta dig och så bestämmer du ett datum då du får börja skriva igen. Sätt det där datumet några veckor fram i tiden och se vad som händer. För om du fungerar lite som jag gör, så kommer det här få din skrivlust väckas! Knäppt, jag vet. Och lite som att man fortfarande var en tonåring … Men av någon anledning vill vi (åtminstone jag) alltid hellre göra det jag inte kan eller får göra än det som är möjligt och ligger framför mina fötter. Om du väljer att testa detta trick vill jag skicka med en lite förhållningsregel: Hålla ut! För du får faktiskt inte skriva förrän din bestämda paus är över. Först när du är framme vid datumet som står i din kalender får du åter sätta dig vid tangenterna och plocka fram manusdokumentet. Och fungerar du lite som jag gör (alltså, du vill av någon anledning alltid ha det du inte kan få) kommer detta få dig att TOKLÄNGTA efter ditt (tunna) manus och dina (superplatta) karaktärer!
Var snäll mot dig själv!
Men om mina tips inte funkar och det trots dina försök ändå inte går? Om du på allvar mår dåligt av att sätta dig vid tangenterna? Då vill jag säga det här. Var snäll mot dig själv! Skrivandet ska vara roligt. Det är en hobby. Något du gör på din fritid och om det får dig att må dåligt, sluta upp med att göra det! Gör något annat istället. Tänk på din berättelse och dina karaktärer istället, läs en bok, se en teveserie, umgås med dina barn och lev på med ditt liv. Det här kanske inte är tidpunkten då du ska skriva den där boken. Men det betyder ju inte att det inte kommer att komma andra tider i ditt liv då det funkar bättre. Och att ta beslutet att sluta skriva (för nu!) är inget misslyckande! Och det är definitivt inte definitivt.

_______________________________________________________________

Är du nyfiken på om privat skrivcoaching skulle vara något för dig? Nu kan du boka ett 15 minuter långt första kostnadsfritt samtal med mig. Där berättar du vad du behöver hjälp med och jag berättar vad jag kan hjälpa till med. Läs mer och boka ett möte här: https://skrivringen.se/privatcoaching/

Tre vanliga missförstånd om vem som lyckas skriva klart sin bok och bli författare!

Det enskilt vanligaste hindret till att böcker aldrig blir klara är …. (trumvirvel!) FÖRFATTAREN SJÄLV! Jamen, det är väl klart! tänker du säkert nu. Det var ju det jag visste hela tiden! Det är mig det är fel på, jag har inte vad som krävs så det är lika bra jag lägger ner skrivandet nu med en gång!

Men nej, nej, nej! Det är inget fel på dig! För det handlar nämligen inte om att den som skriver (alltså du!) saknar förmågan eller tiden eller ambitionen.

I det här blogginlägget slår jag hål på tre vanliga missförstånd om vad vad som krävs av dig om du vill skriva klart din bok och bli författare.

Missförstånd nummer 1 – De som lyckas skriva klart sina berättelser och får lägga upp bilder av sina fina omslag på Instagram är gjorda av ett annat virke än vad jag är. De är begåvade, födda med en talang som jag aldrig fick, därför är det lika bra att jag bara ger upp.

Fel! De som lyckas skriva klart sina böcker och som till slut kan lägga upp bilder av sina supertjusiga omslag på Instagram är precis som du och jag. Och det där bokomslaget som vi ser i sociala medier är inte resultatet av talang. Det är istället resultatet av hårt arbete och envishet! För det känns tungt för alla som skriver ibland. Och de som lyckas skriva klart har hittat ett sätt att ta sig igenom svårigheterna som uppstår under tiden de skriver – inspiration som saknas, tid som saknas, idéer som saknas. De som lyckas har dykt upp vid tangenterna trots att det känns tungt! Dag efter dag. Efter dag.

Det kan du också göra!

Missförstånd nummer 2 – De som lyckas skriva klart sina böcker och som till slut får sitta på scenen på bokmässan och bli intervjuad av Jessika Jedin har mycket mer tid än jag har!

Det stämmer inte! Alla har vi tjugofyra timmar om dygnet och jag vill påstå att alla (med ytterst få undantag!) skriver sin första bok och kanske sin andra och tredje och fjärde bok under tiden som de har en annan sysselsättning, ofta på heltid. De har barn som ska skjutsas och hämtas och kanske till och med ammas! De har ett helt vanligt liv som kräver saker av dem, precis som du har.

När jag skrev min första bok, Välkommen till Himmelsta, var jag sjukskriven på grund av utmattning, och jag hade därför definitivt mer tid än andra, men betydligt mindre ork. Dessutom, min andra och min tredje och min fjärde bok skrev jag vid sidan av mitt jobb. Jag har också skrivit alla mina böcker under mina barns uppväxt och jag vet mängder av författare som har liknande förutsättningar.

De som sitter på bokmässans scen och har djupa samtal om sina böcker med Jessika Jedin har alltså inte mer tid än du har! De har bara hittat ett sätt att använda den lilla tiden som ändå finns över i deras liv, till just skrivande. Vad de har lyckats med är att prioritera och välja bort sådant som de har haft möjlighet att välja bort. Kanske har de valt bort att se hela Game of Thrones för andra gången eller att skrolla igenom Instagramflödet på mobilen tio gånger om dagen eller att ligga kvar i sängen på helgmorgnar och istället kliva upp en timme innan resten av familjen vaknar för att skriva.

Det finns alltid tid! Också i ditt liv. Men du måste hitta den och du måste ta den!

Missförstånd nummer 3 – De som lyckas skriva klart sin bok och till slut får chansen att känna den FANTASTISKA känslan av att se ryggen på sin bok, med sitt eget namn på (!) i bibliotekshyllan, har vetat att de vill bli författare ända sedan de lärde sig skriva.

Fel, fel, fel! Jag vill skriva ännu fler utropstecken här, men det blir ju alldeles för fult i texten! Jag vet inte varifrån det här missförståndet kommer, men det är mycket vanligt att man kommer på att man vill skriva en bok långt fram i livet och också lyckas göra det.

Jag har visserligen alltid älskat att skriva, genom hela livet njutit av hur det liksom får ordning på mina röriga tankar. Och journalist har jag velat bli i omgångar genom hela livet (men aldrig blivit!). Men författare? Jag hade aldrig ens snuddat vid tanken förrän jag var trettiofem år gammal. Och jag är definitivt INTE ensam! Enligt Författarförbundet är den genomsnittliga åldern för en kvinnlig författardebutant 38 år (36 år för män)! Och det är ju knappast så att alla dessa människor har försökt skriva böcker hela sina liv och lyckats först när de når medelåldern!

Så därför: De som lyckas skriva klart sin bok och som till slut får chansen att känna den FANTASTISKA känslan av att se ryggen på sin bok med sitt eget namn på (!) i bibliotekshyllan, har inte ALLTID vetat att de vill blir författare. Många av oss har insett det långt fram i livet! Att du insåg att du ville skriva en bok först du var trettio eller femtio eller kanske sjuttio, har alltså ingen betydelse. Du kan lyckas skriva en bok oavsett när i livet du insåg att det var det du ville göra!

______________________________

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Att faktiskt få det gjort!

Skrivande och träning har en hel del gemensamt. Det är ofta något du vill göra, men inte gör, eller hur? Så varför gör du det inte när du vet att du mår bra av det?

För att det kräver något av dig! Och du är en människa, och människor hushåller med sina resurser, alltså väljer du, om du kan, den enkla vägen. För det är mycket smidigare för dig och din hjärna att skrolla på mobilen än att skriva, därför skrollar du på mobilen istället för att skriva. Det är mycket lättare att låta ännu ett avsnitt av den där serien rulla framför dina ögon, läsa ett kapitel till i den spännande boken du läser just nu, till och med att ta hand om tvättberget känns ofta som en mindre smärtsam uppgift att ta dig an, därför väljer du att göra det istället för att skriva. Och det är ingenting konstigt med det. Det är nämligen så vi människor fungerar.

Och så här kan du ha det. Om du vill. Du kan fortsätta se på serier och inte skriva någon bok, det går jättebra! Många människor lever hela sina liv på det sättet och är fullt nöjda med det. Men OM du vill skriva en bok, om du verkligen, verkligen vill, måste du välja någonting annat. Du behöver ta en annan väg.

Du måste välja att skriva. Du måste välja att få det gjort.

Att du inte lyckas skriva den där boken kan du dessvärre inte skylla på någon annan – inte på chefen, inte på barnen, inte på mannen eller din mamma. Det är nämligen bara upp till en enda person att göra det där valet och den personen är du.

Och det kommer inte att komma gratis till dig. Det kommer att krävas uppoffringar. Av dig. Du kommer att behöva välja bort saker i ditt liv och det kommer inte vara bekvämt alla gånger. Vad just du kan välja bort för att prioritera skrivande vet bara du, men här är en lista på vad det skulle kunna handla om:

Sovmorgnar. Att gå upp en timma tidigare än du brukar ett par gånger i veckan skapar mer tid än du kan tro.
Stanna upp en extra timma på kvällen. Funkar inte alls för mig, men kanske om du är en kvällsmänniska …
Skippa teveserierna! Här har du mycket tid att hitta!
Pendlingen! Hela böcker kan faktiskt bli skrivna på en halvtimma till och från jobbet. Tänk vilken kontinuitet du kan få i ditt skrivande på detta sätt!
Allmän surf- och slötid. Den här tiden är ju lite svår att få syn på, men ett tips är att faktiskt boka in skrivtid i din kalender. T.ex. på helgen när det finns lite mer tid över. En timma på lördag och en timma på söndag? Det kommer att göra stor skillnad i längden!
Tacka nej! Ja, kanske måste du då och då faktiskt tacka nej till saker, träffar, aktiviteter, vänner och familj. Ibland kanske du behöver välja skrivandet också framför annat som du också väldigt gärna vill göra.

Det kommer inte vara lätt alla gånger. Men du vill ju skriva en bok, eller hur?

_________________________

Tycker du att det är svårt att hitta dit för ditt skrivande? I så fall vill jag bjuda in dig till att delta i min skrivutmaning SKRIVTIAN! Med hjälp av SKRIVTIAN skapar du kontinuitet skrivandet och ökar dina chanser att faktiskt skriva klart din bok. Det kostar ingenting att delta, tar bara 10 minuter 10 dagar i rad av din tid och du kan köra igång redan imorgon! Antar du utmaningen? Läs mer och anmäl dig här.

Skippa kraven och skriv dåligt!

Det kan verka lockande att ha en sådan här målbild när du skriver. Att se dig själv på en stor affisch på bokmässan framför dig. Och självklart ska du sikta på det. Men om du lägger allt ditt fokus på resultatet medan du skriver det första utkastet av din berättelse och inte på själva skrivandet i sig, är risken stor att du sätter käppar i hjulet för dig själv. Därför: Skippa kraven och skriv dåligt!

Detta tips kan tyckas synnerligen världsfrånvänt och märkligt. För inte kan väl ditt manus bli antaget av ett förlag om du inte skriver ditt bästa? Om du inte gör ditt allra yttersta för att göra din berättelse så bra som den någonsin kan bli? Nej, det kan det förmodligen inte. Du kommer att behöva plocka fram dina allra främsta skrivkunskaper, hitta de finurligaste formuleringarna och de mest spännande twisterna för att få något förlag på kroken.

Men.

Du behöver inte göra det från början! När du skriver det allra första utkastet av din berättelse kommer du nämligen inte att tjäna på att väga varje ord på guldvåg och stirra dig blind på ditt uppförstorade foto på affischerna. Risken är istället att prestationskraven blir så stora att du får det värsta som kan hända en författare – SKRIVKRAMP!

När jag fastnar i mina berättelser (och det gör vi ju alla ibland, eller hur?) hjälper det här knepet mig ofta. För det är nämligen så att när du bestämmer dig för att det är okej att det du skriver blir dåligt, släpper mycket av de där prestationskraven, vilka ofta är hela anledningen till att du har fastnat. Så istället för att ställa höga krav på att det du skriver ska bli perfekt, fokusera på att komma framåt i din berättelse.

Men det är väl inte roligt att skriva dåligt, kanske du tänker. En dålig text kommer ju aldrig bli antagen. Nej, det kanske inte är så roligt alla gånger, men om alternativet är att inte lyckas skriva någonting alls, eller kanske bara ett halvt manus, är det då inte bättre att faktiskt lyckas skriva klart hela din berättelse, även om den blir ganska dålig?

För vet du? Det gör faktiskt ingenting om det första utkastet blir värdelöst – det är ju ändå bara du som ska läsa det! Det är nämligen först när du har skrivit klart det som själva finliret börjar. Det är när du kommer till nästa fas i manusarbetet – redigeringsfasen – som det är dags plocka fram den där målbilden med författarporträttet på bokmässan och göra din berättelse så bra den någonsin kan bli!

Så bär med dig tanken på att allt kan redigeras! Den tanken kommer att hjälpa dig framåt i skrivprocessen.

Planera in skrivtid i livet!

Nu drar det åter igång. Jobbet, skolan, barnens simträning. Föräldramöten och bilbesiktning. Livet. Hösten är på väg med stormsteg och det är lätt att bli överväldigad av alla måsten som plötsligt åter ger sig till känna. Hur ska du hitta någon skrivtid mitt i allt detta? Är det ens någon idé att försöka hinna skriva den där boken du så gärna vill skriva?

Det är lätt gjort att stanna här. Vid ett enkelt konstaterande. Det blir ingen bok. Tiden räcker inte till. Punkt.

Men det behöver inte vara så. Jag vill nämligen påstå att det går att hitta tid. I allas liv. Också i ditt! Men den kommer inte komma till dig. Det kommer inte komma en dag då den bara dimper ner i ditt knä, redo för dig att roffa åt dig av.

Istället är det du som måste agera. Ansvaret ligger på dig! Du måste leta efter den där viktiga skrivtiden i ditt liv och du måste sno den. Av dig själv, din familj, Netflix, gymmet, helgsovmorgnar eller var just du behöver ta den ifrån.

Och du måste planera! Så fram med kalendern nu och boka din skrivtid. För bokar du inte är risken stor att det inte blir av. Det behöver inte vara samma tid varje vecka, det kan skilja sig åt. Poängen är att du på allvar avsätter den där tiden.

Men min kalender är ju full! kanske du tänker. Är den verkligen det? Finns det inte stunder av mellanrum i ditt liv där det faktiskt finns lite luft? Och vet du? Det behöver inte handla om timmar av ostört skrivande. Det är få förunnat att ha så mycket tid över till en älskad hobby. Och det behövs inte heller! En halvtimma på bussen till jobbet några dagar i veckan kan räcka gott och väl för att du faktiskt ska ge dig själv chansen att skriva din bok.

För det är vad det handlar om. Att du ska ge dig själv chansen att skriva din bok.

Med en stund här och var i veckan kommer du förmodligen inte bli klar med din bok till jul, men en sak är säker. En halvtimmas skrivande några dagar i veckan blir många halvtimmar över tid. Och det är till syvende och sist just det som räknas. Att du hittar en rutin där du kan göra skrivandet till en vardagsaktivitet som vilken som helst. Att du får till den där skrivrutinen som passar i just ditt liv och som du orkar hålla i under så lång tid som det krävs för dig att skriva din bok.

Den som har många halvtimmar i veckan kommer att bli klar snabbare än den som har få. Men spelar det egentligen någon roll? Huvudsaken är väl ändå att du blir klar. Till slut.

Hitta din skrivrutin med skrivutmaningen SKRIVTIAN!

För dig som har svårt att få in den där rutinen i livet på egen hand ordnar jag nu återigen skrivutmaningen SKRIVTIAN. Utmaningen är ett utmärkt sätt för dig att komma igång med eller att komma vidare i ditt skrivande. Hittills har flera hundra personer deltagit. Ja, du läste rätt! Är det din tur nu måntro? Läs mer och anmäl dig här!

Tre tips på vad du kan göra när du fastnar i skrivandet

Är det något du kan vara helt och hållet säker på när du skriver en bok, så är det att du kommer att fastna. Tids nog och i någon del av skrivprocessen. Här följer tre tips på vad du kan göra när detta händer.

Hoppa över partiet du just nu skriver på! Om det känns tungt, svårt eller som att orden helt enkelt inte kommer till dig som du vill, testa att bara strunta i den del du skriver på just nu. Hoppa framåt i berättelsen. Börja på nästa kapitel eller skriv slutet (om du har bestämt hur det ska vara). Det som händer när du lämnar stället där du kört fast och fokuserar dina tankar på en helt annan del av berättelsen är att du öppnar upp för nya tankebanor.
Rör på dig! Att skriva är inte bara att sitta vid tangenterna. Det är att använda hjärnan och TÄNKA på din berättelse också. Jag tänker som allra bäst när jag är ute och går med min hund eller när jag rör mig på andra sätt (rensar ogräs, viker tvätt, dammsuger, joggar). Poängen är att du ska välja aktivt att fokusera dina tankar på din berättelse när du gör något annat. Detta har varit ovärderligt för mig när jag har skrivit mina böcker och jag vet faktiskt inte hur många knutar som har lösts upp under mina otaliga hundpromenader!
Kom närmre karaktärerna! Om du har fastnat, använd skrivtiden till att lära känna dina karaktärer bättre. Att gräva djupare i deras innersta, deras drömmar och mål, deras bakgrund. Det kommer att ge dig en bättre känsla för hur de agerar i olika situationer, vilket kommer att hjälpa dig framåt. När du gör detta – om du skriver ner det eller bara tänker – är det dessutom inte nödvändigtvis något som måste finnas med i din berättelse. Du skapar detta för din egen skull, för att göra det lättare för dig själv att komma framåt. Och vad händer när du vet att det du skriver inte kommer att stå i någon bok? Jo, prestationskraven lättar och orden kommer åter flöda friare!

Jag kunde debutera – det kan du också göra!

Det absolut största med att debutera var att få se min bok på bibblan för allra första gången. Det var liksom det ultimata beviset på att det var verkligt. Den stod ju där på hyllan, så då måste jag alltså ha skrivit en bok. En riktig bok.

Den där känslan jag hade kring debuten, då jag fick uppleva allt med att släppa en bok för allra första gången, önskar jag ofta att jag kunde få uppleva igen. Storheten i alltsammans. För det är stort. Mäktigt. Men det går ju inte att återuppleva något stort som händer för första gången. Det är lite samma sak som den första kärleken. Det blir helt enkelt inte på samma sätt nästa gång.

En hisnande känsla

Det är något riktigt stort över att ha skrivit en massa ord som har sammanfogats, fått mening och till slut blivit en hel berättelse som lämnar boet och letar sig ut i världen för att hitta sina läsare. Som kanske ska få sina läsare att le igenkännande, förfasas eller fascineras. Roas.

Vissheten om att det var jag som hade hittat på allt som gick att läsa i den där boken, vilken stod där på hyllan bland alla de andra böckerna, med sitt fina omslag, sin välkomponerad baksidestext och sina hårda pärmar, var svår att ta in. Hade det inte varit för mig hade inget av de där orden blivit skrivna alls. Någonsin.

Det var en hissnande känsla. Väl värd att ta på allvar. Och jag önskar att jag då, när det begav sig, hade haft sinnesnärvaro nog att bara vara i den där känslan. Att bara njuta av den. Men det kunde jag inte. För jag var nervös. För recensionerna, för försäljningssiffrorna och för om min nästa bok skulle bli utgiven eller inte.

Det kan hända dig också!

Tror du mig inte? Men så är det. Jag ska berätta varför.

Det figurerar många fördomar om vem som kan bli författare och vem som inte kan blir det. Här är några:

Man måste vara en kändis för att få ge ut en bok! Fel! Troligtvis är det visserligen lättare för någon som har en stor följarskara i sociala medier att bli antagen av ett förlag eftersom förlagen i den stora följarskaran ser goda möjligheter att nå ut med boken. Men jag kan utan problem rabbla upp hundra utgivna författare som inte var kända överhuvudtaget innan de debuterade. Och jag lovar dig, ingen hade någonsin hört talas om mig innan jag debuterade (det är visserligen inte många som har gjort det nu heller, men det är en helt annan historia!).
Man måste ha velat bli författare och ha skrivit i hela sitt liv. Fel! Tror du att Jens Lapidus hade utbildat sig till jurist och sedan jobbat i flera år som brottsmålsadvokat om hans pojkdröm hade varit att bli författare? Det tror inte jag. Själv kom jag på att jag ville bli författare när jag var trettioåtta år gammal och det finns mängder av författare som i först mogen ålder har kommit på att de vill skriva böcker.
Man måste ha gått en massa utbildningar inom litteratur och skrivande för att lyckas debutera! Fel det också. Naturligtvis kan det underlätta att lära sig hantverket innan man börjar skriva. Men jag vill ändå hävda att majoriteten av alla världens publicerade författare (undertecknad inkluderad!) aldrig har gått i någon som helst författarskola.

Men talang då? Måste man inte vara född med en sådan? tänker kanske du. Ja du. Kanske är det så. Jag vet faktiskt inte. Men vad är egentligen talang när det gäller skrivande? Vi kan väl ändå vara överens om att ingen människa kan skriva berättelser från födseln? Och det är en ganska tråkig syn på människan och på individens möjligheter till utveckling att förlita sig på talang. För om allt handlade om talang skulle det ju inte vara någon idé att kämpa saker och ting. Man kunde bara ge upp med en gång när man inte lyckades. Eller hur?

Intresse, vilja och mängder av jobb

Jag tror inte att det är så det funkar. Jag tror istället att det handlar om något annat. Vi är visserligen födda med olika förmågor som gör att vi har svårare för en del saker än för andra. Men med intresse, med en vilja och med hårt arbete så kan vi lära oss och vi kan utveckla de färdigheter vi hade från början.

Du har väl hört talas om de där tiotusen timmarna som det visst ska krävas för att vi ska bli riktigt bra på någonting? Det är dem som jag tror på. Alla de där timmarna som du lägger ner för att du tycker det du gör är så roligt att du inte vill göra något annat överhuvudtaget. Allt det där du tar reda på, allt du googlar, att du sitter här och läser det här långa blogginlägget. Det är saker som betyder något på riktigt.

Men framför allt är det en sak som du måste göra om du vill bli författare. Är du med? Jag återkommer ofta till detta, men det kan inte nog betonas.

Du måste göra jobbet

Du måste sitta där all den där tiden som det tar att skriva en bok. Du måste trivas med ditt eget sällskap och med att umgås med de karaktärer som du skapar. Och du måste tro på att det går. Tro på att du kan.

Och om du gör det – om du gör jobbet och tror på att det faktiskt kommer att gå – då kommer du lyckas. Då kan du också debutera. Då kan du också en dag få se din bok på bibblan. Kanske kommer den att stå där bredvid min?

______________________________________________________