Ett marknadsföringsgeni

Under två timmar har under hela sommaren varit med i Adlibris sommarrea och kostar just nu bara 99 kr, vilket ju är löjligt billigt för en inbunden bok! Nu är rean snart över och jag har ett tag tänkt att folk ju måste få veta att man kan köpa den här fantastiska boken (ja ja, jag är kanske lite partisk här) till priset av en pizza (i alla fall om man vill ha något mer än burkchampinjoner på). Och idag kunde jag helt enkelt inte hålla mig längre. Jag fick väl bli en sell-out då.

Så jag provade något nytt. Jag laddade ned något slags kollage-app och försökte få till något stylish såsom jag förstått att andra (väldigt proffsiga) instagramanvändare brukar göra. För det är så jag jobbar – jag härmar andra – eller låter mig bli inspirerad. Det beror lite på hur man väljer att se på det. Men vet ni vad som hände? Jag blev sjukt nöjd! Så nöjd att en plötslig hybris kom över mig och fick mig att göra ytterligare något som jag aldrig gjort tidigare. Jag svarade helt enkelt ja på frågan om jag ville marknadsföra inlägget. Och vips så var inlägget sponsrat. Av mig. Hundra kronor kostade det. Precis som en pizza. Eller en fin inbunden bok med mitt namn på.

Det var därefter det hände. Jag upptäckte att man kunde få en väldigt detaljerad statistik över hur många som sett mitt inlägg. Så resten av dagen var jag bara närvarande i hemmet i fysisk form. Hjärnan funderade över statistiken. Inte för att jag riktigt fattade vad den innebar, men en sak kunde jag hur som helst se – att en massa människor som inte följer mig i vanliga fall verkar få upp mitt inlägg i sin feed. Och det gjorde mig märkligt upprymd.

Men nu, när hybrisen har lagt sig, och jag inser att mitt lilla kollage ser ganska taffligt ut undrar jag hur klokt det egentligen är att leka marknadsföringsgeni. Kanske gör min oseriösa lilla kampanj bara saker och ting sämre för min bok? Men det får jag ju aldrig veta.

Kanske kommer det en dag när någon mer än min elva-årige son sätter ned foten och säger att det nog kanske, faktiskt, är dags att lägga ned (se mitt förra inlägg), men till dess kommer jag med stor sannolikhet fortsätta försöka. För kanske finns nästa läsare där någonstans, inom räckhåll för ytterligare ett instainlägg? Kanske är den läsaren du?

En fucking sell-out

Och så var lanseringen av ”Under två timmar” över. Boken har funnits i ett par månader nu och är kanske inte längre att betrakta som en nyhet. Det kommer nya böcker hela tiden och nu lever min lilla bok sitt eget liv. Eller faller platt till marken och dör. Inte vet jag vad som händer härnäst, men en sak är hur som helst säker – jag kan nu inte göra mer för den. Ett inlägg till i sociala medier från mig om boken riskerar allra högst sannolikt att ta livet av såväl mig själv som mina följare och den där boken. Jag är genuint och ända in i märgen trött på mig själv och mitt tjat och jag har full förståelse för att mina följare också är det.

Men jag måste faktiskt få försvara mitt tvivelaktiga beteende lite grann. För det är, tro det eller ej, ganska svårt att avstå från att reposta ytterligare en fin recension från en bokbloggare på instagram. Varför? Det finns flera anledningar. Dels är det svårt eftersom jag har repostat alla andra fina recensioner, så vad ska bokbloggaren tycka om jag avstår från att lägga ut något om just dennes recension? Dels och kanske framför allt för att det kanske är just det inlägget som gör att min bok lyfter och börjar flyga av sig själv. Det kanske är just det där inlägget som gör att boken börjar klättra på en topplista. Eller att någon lägger den i sin bokhylla på Storytel och efter att ha lyssnat på den rekommenderar den till alla sina jobbarkompisar. Kanske är det just det där inlägget som gör att just detta händer. Och det är ju någonstans förhoppningen om det som är själva poängen med alla dessa inlägg.

Men det finns förstås en gräns för hur mycket man kan tjata. Det måste det ju göra, alltså rent objektivt. Eller? Om den där gränsen finns så är jag övertygad om att jag har passerat den nu. För igår sa min äldste son (som är elva år och följer mig på Instagram) till mig att jag faktiskt måste sluta lägga upp bilder på min bok nu. Han sa: ”Mamma, du är en fucking sell-out.”

Så från och med nu förklär jag min marknadsföring i sådana här inlägg. Och låtsas som att de handlar om någonting helt annat.