Tema skrivprocessen – att planera sin berättelse

Jag fortsätter på tema ”Skrivprocessen”! Idag har vi kommit till något som jag, när jag började skriva, var väldigt dålig på – nämligen att planera berättelsen! I det här inlägget får du ta del av hur jag gör när jag planerar mina berättelser.

I mitt förra inlägg pratade jag om varifrån jag får idéerna till mina berättelser och hur jag väljer ut vilka idéer som ska bli berättelser. Nu kommer vi till nästa fas – själva planerandet! Men behöver man verkligen planera sin berättelse? kanske du undrar.

Måste man planera?

Svaret är ja! Men med en brasklapp. För du behöver inte planera din berättelse i detalj när innan du börjar skriva. Du behöver inte planera alls när du börjar skriva, om du inte vill. Men tids nog kommer du behöva planera. Annars kommer det vara omöjligt för dig att få ihop alla trådar och sidospår som du har kastat ut under vägen.

Jag har dock kommit fram till att mitt skrivande blir både roligare och framför allt mer effektivt om jag planerar min berättelse innan jag börjar skriva.

Men jag planerar absolut inte allt. För gör jag det vet jag med mig att jag kommer tröttna. Då blir själva skrivandet bara en lång transportsträcka utan tillräckligt med kreativa utmaningar för att hålla mitt intresse upp. Å andra sidan; planerar jag för lite blir det svårt för mig att komma framåt och skriva i den takt som jag önskar. Här får man helt enkelt hitta den kombination av struktur och kreativ frihet som passar bäst för en själv.

Så här gör jag innan jag börjar skriva!

  1. Jag bestämmer några saker om mina huvudkaraktärer. Jag ger dem namn, ålder, familjesituation, yrke, fritidsintressen och några karaktärsdrag. Sedan nöjer jag mig oftast där. Jag skriver alltså inga långa utläggningar om var och en av karaktärerna och sparar i någon mapp (jag vet att många författare gör så och det kan vara hjälpsamt och något du kan överväga att göra!). Jag sparar istället det här med att lära känna karaktärerna på djupet till själva skrivandet. Detta främst därför att jag har insett att karaktärerna och deras relationer intresserar mig mest av allt när jag skriver. Och sparar jag mycket av detta till själva manusskrivandet håller det mitt intresse uppe. Jag kommer i stort sett aldrig på några bakgrundshistorier, orsaker till karaktärsdrag eller drivkrafter innan jag börjar skriva. Det utkristalliseras istället efter hand medan jag skriver.
  2. Jag sätter spelplatsen, alltså var berättelsen i huvudsak ska utspela sig.
  3. Utifrån de idéer jag har fått och spunnit vidare på tänker jag ut en huvudintrig som jag skriver ner. Jag skriver oftast inget långt synopsis utan kanske en halv A4-sida med de stora händelserna och vändpunkterna. Viktigt här är att få med hur berättelsen ska börja, de stora händelserna som berättelsen ska kretsa kring och viktigast av allt – slutet! En del tycker att det är tråkigt att från första början veta hur det ska gå i slutet, de vill ha slutet öppet efter det i sig blir en drivkraft att fortsätta skriva. För mig är det tvärt om. Att hela tiden skriva mot det där slutet (som ofta är ganska rafflande och dramatiskt), att hitta sätt att – oavsett vad som händer och vad karaktärerna väljer att hitta på – hela tiden fortsätta sträva mot den där rafflande slutscenen, det är min allra största drivkraft i skrivandet. Och det är detta som hela tiden gör att jag vill fortsätta framåt i berättelsen.
  4. Jag tänker ut en startscen. Detta ska vara en scen som verkligen griper tag och som får läsaren att vilja läsa vidare. Det är sedan inte alltid säkert att jag börjar skriva på öppningsscenen eftersom det kan kännas ganska pressat att börja med den där viktiga början. Men jag har så gott som alltid den där startscenen ganska klar för mig i mitt huvud när jag börjar skriva.
  5. Jag bestämmer i vilket tempus jag ska skriva min berättelse och utifrån vems eller vilkas perspektiv som historien ska berättas.
  6. Jag sätter upp ett mål för när jag ska vara klar med det första utkastet i min berättelse och skriver in det i min kalender.
  7. Jag börjar skriva!

Mitt sätt – ingen regel

Detta är (så klart!) inget facit för hur man gör när man panerar en berättelse. Man kan planera och skriva ett bokmanus på en mängd olika sätt. När jag skrev min första berättelse planerade jag exempelvis ingenting innan jag började skriva. Men efter ett tag insåg jag att jag inte hade en aning om vart min berättelse var på väg. Vad var det egentligen som jag skrev om?

Utifrån de erfarenheter jag har samlat på mig har detta sätt att planera visat sig fungera bra för mig och kanske kan du använda det som inspiration när du själv planerar den berättelse som du vill skriva! Jag hoppas det.

Häng med på kostnadsfritt webinar!

Är du en sådan som tvivlar på din förmåga att faktiskt lyckas skriva klart din bok? Häng med på mitt kostnadsfria webinar ”Du KAN skriva en bok – men du måste göra jobbet!”. Det äger rum den 1:a februari och du anmäler dig här.

______________________________________________

Om detta blogginlägg känns inspirerande för dig skulle jag bli väldigt glad om du ville tipsa någon skrivintresserad vän om Skrivpeppbloggen. Kanske har du någon i din bekantskapskrets som också skulle uppskatta mina tips?

Kommentera