Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att det skulle vara så trögt att få tag på ett förlag som är intresserat av att ge ut ”Under två timmar”. Jag trodde att om man passerat det där nålsögat en gång och dessutom fått hyfsad uppmärksamhet för debuten, så skulle kusten vara klar därefter. Inte så att kulorna skulle börja rulla in som på löpande band, men att bok nummer två skulle bli publicerad ifrågasatte jag konstigt nog inte. Naivt, tänker jag nu.
Förlaget som publicerade min debutroman tackade slutligen nej, i alla fall för stunden. Av ekonomiska skäl. Nu ligger manuset till sig i diverse manushögar runt om i förlagsvärlden och jag håller mina tummar hårt för att någon ska nappa snart.
Det positiva i det hela är att jag nu faktiskt har lyckats släppa det där manuset för en stund och istället börjat fokusera ordentligt på bok nummer tre. 30 000 ord har jag lyckats få ihop och det blir riktigt bra tycker jag (så här långt). Just 30 000 ord har blivit något av en magisk gräns för mig. Det har det varit med de tidigare manusen också. Halvvägs kan man säga. Nu börjar det bli dags att tänka på hur säcken ska knytas samman och det för med sig ett hopp att hänga sig fast vid och en tro på att jag kommer att komma i mål också denna gång.