Pocketsläpp och uppföljare

Det är med ett varmt författarhjärta som jag avslutar den här arbetsveckan och tar påsklov. För nu säger förlaget att pocketversionen av ”Under två timmar” finns på riktigt! De säger att den har kommit till deras kontor och att den är väldigt fin också i verkligheten. Jag ser så väldigt mycket fram emot att bläddra i den! Och på måndag släpps den i butikerna. Ska bli väldigt spännande att följa hur det går för den här lilla boken och jag hoppas och håller mina tummar hårt för att den ska hitta sin väg ut till många läsare.

Men det stannar faktiskt inte vid detta stundande pocketsläpp. För plötsligt händer flera saker samtidigt och det slår mig att det är så det brukar vara. Först händer inget, sedan händer inget, sedan händer allt. För det verkar inte vara så att författarskapet någonsin tuffar på i något slags vilsam lunk, ni vet det händer något trevligt och så går det några veckor och så kommer det något lite upplyftande igen och så en liten down på det. Nej. Så verkar det inte fungera i författandet. Istället verkar det vara så att mycket av tiden är ganska långa perioder av … ingenting. Av väntan. Väntan på att den där boken ska släppas, väntan på besked om det överhuvudtaget ska bli någonting med det där manuset som man lagt ned så mycket av sig själv i. Väntan på att idéerna ska komma (det är dock ingenting jag brukar syssla med, men jag kan tänka mig att andra gör det). Väntan på recensioner, väntan på uppmärksamhet, likes. Ja, ni fattar.

Men så plötsligt smäller det till och då händer allt på samma gång. Och då blir det plötsligt pocketsläpp och ett antaget manus samma vecka! För så blev det – uppföljaren till ”Under två timmar” blev antagen! Och någon gång efter årsskiftet kommer boken med arbetsnamnet ”Ekobyn” att komma ut, också den på Polaris. Och jag är så enormt glad över detta. Varför jag är det får jag lov att återkomma till i ett annat inlägg.