När man får ett sånt här brev är det kanske dags att lägga av. För kan det egentligen bli bättre? Förmodligen inte.
Men samtidigt.
Nu måste jag ju skriva en fortsättning till ”Förlåt för hålet”. Joline måste såklart få veta hur det går för Aston och Dalia och morfar.
Hur som helst. Detta brev gjorde mig väldigt lycklig. Och rörd ända in i mitt innersta. Jag lovar att skriva ett svar.
Vilket fantastiskt fint brev från en läsare och så snällt det var av henne att skriva till dig och säga vad hon tyckte!
Ja, verkligen! Så fint av henne. ?