”Välkommen till Himmelsta” har nu fått ett flertal fina recensioner på bokbloggar och i tidningar. Många vänner och bekanta har också läst och uttryckt sin uppskattning över boken. Allt detta är jag självfallet väldigt glad och tacksam över. Det värmer. För det behövs respons, helst positiv sådan, när man sitter där på sin kammare och försöker forma orden till någon slags helhet som det kan bli någonting vettigt av i slutändan. För när jag sitter där, med fingrarna dansande över tangenterna, kan jag ju aldrig riktigt veta om någon annan än jag på riktigt ska ha behållning av det jag gör.
Men idag hände någonting som slår alla recensioner i världen. Något som värmer ända in i själen. Jag fick mitt första mejl från en för mig helt okänd läsare! Läsaren i fråga hade, utan att ha hört talas om boken i förväg, traskat in på biblioteket och av alla tusentals böcker i hyllorna, valt ut just min bok. Just min av alla dessa böcker! Sedan hade han gått hem och sträckläst den hela natten, eftersom han inte kunde lägga den ifrån sig. Att han dessutom bemödade sig med att berätta det för den där figuren bakom boken, alltså mig, är någonting som verkligen värmer på riktigt. Tack!