Nu är det äntligen dags att ge den där lille filuren – du vet, han som sitter på din axel och säger att det du skriver blir värdelöst – en fet smäll på käften.
Du vet, han som påstår att du aldrig kommer lyckas skriva klart ditt manus överhuvudtaget. Och OM du (mot förmodan!) ändå gör det kommer inget förlag någonsin att vilja anta det. Och läsarna då, dem ska vi inte tala om! OM någon skulle vara dum nog att anta ditt manus kommer ingen människa i hela världen vilja läsa boken när den väl kommer ut. Och OM någon ändå gör det kommer hen att hata den. Och så vidare, och så vidare … I all oändlighet.
Han har ett namn, den där filuren. Han kallas för självtvivel. Ibland heter han kanske till och med självhat. Och han är skrivandets baksida. Bort med honom! Schasa iväg honom nu med en gång! För vet du? Det är väldigt ofta han som hindrar dig i ditt skrivande.
Det är helt enkelt dags att sluta censurera dig själv! För när du gör det kommer det inte bara bli mer plågsamt att skriva din text (vilket i sig är oerhört synd eftersom skrivandet till sin natur egentligen är något av det härligaste du kan ägna dig åt). Dessutom kommer det du skriver förmodligen bli betydligt sämre när du har självtvivlet tjuvkikande över din axel, än om du hade vågat skriva det som du faktiskt innerst inne bär på och egentligen vill skriva.
Det är förstås inte lätt att bli av med honom, men bara att uppmärksamma att han finns där är ett riktigt bra första steg!
Vill du ha fler skrivtips? Ladda ner min kostnadsfria skrivguide ”Börja skriva” här!