Gestaltningen gör din berättelse till ett unikt konstverk!

Titeln på detta blogginlägg kan ju få vem som helst att fly från tangenterna för att springa gömma sig under täcket. Jag fattar det! Men jag vill inte skrämma dig. Istället vill jag få dig att inse viktigen av att inte slarva med gestaltningen utan att istället ta den på allvar. För du KAN gestalta, även om du är nybörjare! Du behöver bara hitta ditt sätt att göra det på.

Det som gestaltning framför allt handlar om är att du med hjälp av olka tekniker bjuder in dina läsare i världen du skapar. Att gestalta är att måla dina boksidor med ord. Det är kanske det allra viktigaste verktyget i din författarverktygslåda – det som kommer att göra dina ord till mer än bara ord. Din gestaltning är det som lyfter din berättelse ur boken och gör den levande för dina läsare. Och när du lyckas kommer du ge läsarna en stark och känslosam upplevelse som de inte glömmer i första taget. Och det är väl ändå vad du vill göra?

4 utvecklingsområden för din gestaltning

  1. Skapa en levande och trovärdig värld. När du skriver vill du förstås att dina läsare ska kunna föreställa sig din värld och känna sig som en del av den. Och det är genom din gestaltning som du gör världen så levande och trovärdig att läsaren liskom kliver in i den. Med hjälp av gestaltningen skapar du en visuell och sensorisk upplevelse för läsarna. Du låter dem uppleva den där världen med alla sina sinnen. Det handlar om att välja ut detaljer för att beskriva platser, karaktärer, relationer och händelser som får läsarna att på djupet leva sig in i din värld och därigen känna att de är närvarande i berättelsen.
  2. Fördjupa dina karaktärer. Jag vill hävda att dina karaktärer är den viktigaste byggstenen i din berättelse, och att du lyckas väcka dem till liv är kanske den enskilt viktigaste nyckeln till läsarnas hjärtan. Så hur väcker du dem till liv? Jo, genom gestaltningen! Det är med hjälp av den som dina läsare kan känna att de på allvar känner dem. Genom gestaltning visar du karaktärernas tankar, känslor och handlingar på ett sätt som ger läsaren en djup förståelse för de personer de är och vad de går igenom. Du kan gestaltar deras inre konflikter, drömmar och rädslor och skapar därigenom empati vilket ger läsarna möjlighet att relatera till dem. Och detta, min vän, att skapa empati för dina karaktärer är superviktigt för att läsarna ska vilja läsa hela vägen till slutet.
  3. Öka spänningen och dramatiken. Något annat som också är avgörande för att hålla läsarna engagerade och få dem att vilja fortsätta läsa är att skapa spänning och dramatik. Också här spelar din gestaltning stor roll. Med hjälp av den kan du öka spänningen och intensiteten i dina scener och händelser, vilket ger läsarna känslan av att de bara måste läsa en sida till. Också här handlar det om att ge läsarna en stark känsla av närvaro, vilket kommer att dra läsaren djupare in i berättelsen. Gestaltningen av vad som händer och vad som står på spel kommer att bygga upp dramatiken och hålla läsaren på helspänn.
  4. Lämna utrymme för läsarens tolkning. Något vi författare vill uppnå när skriver våra berättelser är att skapa en stark upplevelse för läsaren. Genom gestaltning kan du ge läsaren tillräckligt med detaljer och information för att väcka deras sinnen och fantasier. Men det är också viktigt att inte ge för mycket. Du har kanske hört uttrycket ”att skriva läsaren på näsan”? Det innbär att man som författare ger läsarna för mycket information och det vill de inte ha eftersom det kan få dem att känna sig dumförklarade. Så försök se på dina läsare som kompetenta varelser. De är smarta och de kan räkna ut saker och ting med sitt eget huvud. Och de vill inte få exakt ALLT berättat för sig. De vill istället använda sin fantasi och göra egna tolkningar av berättelsen de läser. Då blir läsningen nämligen mer personlig och engagerande eftersom de kan skapa sina egna mentala bilder och tolkningar av det som sker.

Slutligen – gestaltning är ett ovärderligt verktyg för oss författare och att du hittar ditt eget sätt att gestalta på är vad som kommer att göra din berättelse helt och hållet unik. För det finns ingen annan som ser på världen på exakt ditt sätt. Så testa dig fram och våga ta ut svängarna! Det är bara så som du kommer hitta ditt sätt att skriva din berättelse på.

Vill du ha mer kött på benen om detta viktiga ämne? Konkreta gestaltningstekniker som du kan använda dig av när du skriver ditt manus? Häng då med på min skrivkväll den 13 juni kl 18.30-21.00. Det blir föreläsning om gestaltningens ädla konst, tid för eget skrivande och dessutom chans att ställa frågor direkt till mig. Läs mer och anmäl dig här!

Det är aldrig för sent att bli författare

Ålder är inget hinder för att bli en utgiven författare.
Högre ålder kan vara en fördel om du vill bli författare.

För att lyckas skriva en roman och bli författare behöver du inte ha skrivit böcker från tidig ålder eller ha vetat att du ville bli författare redan i grundskolan. Jag själv är ett tvättäkta exempel på detta.

Jag började skriva romaner när jag närmade mig fyrtio. Nu menar jag inte att ”att närma sig fyrtio” är någon ålder att tala om, men det råder ju ingen som helst tvekan om att din stigande ålder i de flesta branscher knappast ger dig särskilt många fördelar. Men just på detta område är faktiskt författaryrket annorlunda.

Att byta karriär är riskfyllt

Att helt och hållet byta karriär efter femtio kan ju verka fullkomligt omöjligt i ett land som Sverige. För trots att vi här uppe i norr ofta vill framstå som fria och fördomsfria inom en rad områden, så är synen på den mogna människan (inte minst kvinnan) synnerligen fördomsfull. Inte minst på arbetsmarknaden. Det är inte helt enkelt att byta jobb efter femtio. Att byta yrke och börja om från början är förstås ännu svårare.

Detta innebär att många känner sig fast i det yrke de valde och på den arbetsplats de hamnade på för länge sedan. För vem vågar egentligen chansa? Vem vågar börja och om och byta inriktning på yrkeslivet när man inte längre kan beskrivas som ”ung”?

Heja förlagsbranschen!

Det finns mycket (negativt …) att säga om förlagsbranschen, men just när det gäller synen på ålder regerar den faktiskt.

För när du skickar ditt manus till ett förlag bryr sig ingen på förlaget över huvud taget om ifall du är tjugo eller femtio eller åttio år gammal. Det är inte relevant. Det är din bok de tittar på och ingenting annat. Är din berättelse stark och intressant? Är dina karaktärer nyanserade och mänskliga? Håller ditt språk? Gillar de din röst och din ton?

Det enda de egentligen vill veta om dig är varför just du har skrivit just den här boken. Hur hänger ni ihop, du och boken?

Ingenting handlar om ditt CV, vad du tjänar, vilka du chefar över eller inte, vilken gata du bor på eller hur gammal du är. Ingenting alls.

Är inte det ganska befriande när du tänker på det?

Det finns många exempel på författare som debuterade relativt sent i livet och som har blivit synnerligen framgångsrika. Här är några exempel på kända svenska författare:

Jag kan förmodligen fortsätta i all evighet, men jag tror du förstår min poäng …

Hög ålder kan faktiskt vara en fördel

Att ha fler år på nacken än färre kan faktiskt ge dig direkta fördelar när du ger dig på den svåra utmaning som ändå ligger framför dig när du bestämmer dig för att skriva en roman. Varför? Det finns flera anledningar till detta. Här nedan listar jag några:

  1. Erfarenhet – Ju äldre du blir, desto mer livserfarenhet samlar du på dig, eller hur? Och mer livserfarenhet innebär onekligen en större och djupare källa att ösa ur när du skriver din berättelse. När åren går lär dig också mer om hur relationer och människor fungerar. Du får distans och kan se på din omvärld med en mognad du inte hade som yngre. Detta gör att du med åren kan ge dina berättelser ett större djup.
  2. Språket – Att språket utvecklas med stigande ålder blev oerhört tydligt när både jag och min 16-årige son gjorde det högskoleprovets ordförståelsetest för några veckor sedan. Jag fick ett fel, han hälften rätt. När jag gjorde högskoleprovet i gymnasiet liknade mitt resultat det som min son nu fick, så det handlar inte om att jag alltid har varit extremt bra på svenska språket. Det handlar istället om att förståelsen för språket hela tiden växer med vår ålder. Och det gäller dig också. Att du har varit med under längre tid ger dig helt enkelt större möjligheter att uttrycka dina idéer och skapa mer djupgående texter nu än du kunde göra när du var yngre.
  3. Tid – Brist på tid är kanske den vanligaste anledningen till att böcker inte blir skrivna. Och under vissa tider i livet kan det vara svårt att hinna med mer än det allra mest nödvändiga för att få vardagen att gå ihop. Men också detta ändras ju vanligtvis när man blir lite äldre. De senaste åren har det känts som att mitt dygn har betydligt fler timmar än det har haft tidigare och jag inser att det beror på en enda sak – mina barn är så stora att de inte längre behöver min assistans i allt de gör. De behöver mig faktiskt nästan inte alls längre, om jag tänker efter. Och ibland kan ju den här insikten komma med någon form av kris. För vad ska du ta dig till då? Ja, du förstår förstås vad jag kommer föreslå. Just det – SKRIVA såklart! För när barn och familj tar mindre tid i din vardag öppnas ju enorma möjligheter för dig att förverkliga din författardröm!

Så, tänker du att din ålder är ett hinder för dig, att du ändå är för gammal för att debutera som författare, så det är ju ingen idé att du försöker. Då är det faktiskt dags att tänka om!

För kanske är JUST NU den bästa tiden för JUST DIG att på allvar ta tag i din författardröm!

Och vill du ha lite hjälp på vägen när du sätter igång? Vill du veta vilka misstag du bör undvika och vad du kan göra istället för att få en så smidig start som möjligt på din författarresa? Då tycker jag att du ska titta på mitt kostnadsfria webinar – ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar”. Gör det nu!

”Blir man RIK som författare?”

Författaren Hanna Landahl får ofta frågan: Hur mycket tjänar en författare?
Hur mycket tjänar en författare? Detta är en av de vanligaste frågor jag brukar få.

Ja, det är ju den frågan många ställer sig. Inte minst eleverna som jag träffade på Stenbocksskolan i Ulricehamn i veckan. ”Vad tjänar du?” var nämligen den enskilt vanligaste fråga jag fick. Ja, vad svarar man egentligen på det?

”Känner du till någon författare som du tror är rik?” blev min motfråga. Då svarade de flesta J.K. Rowling eller Astrid Lindgren.
”Bra!” utbrast jag. ”Tror du att många författare är så rika?”
Det trodde de flesta inte. Och den insikten förstärktes när berättade att jag får ungefär 25 kr för varje såld pappersbok. Eleverna som jag träffade denna gång gick i åttan och kunde då förstås själva räkna ut hur många böcker jag måste sälja för att kunna leva på enbart bokförsäljning.

”Du måste ju vara jättefattig!” sa en kille efter en stund.
”Nej”, sa jag. ”Inte alls. För att vara författare är så mycket mer än att bara skriva böcker.”

Att leva enbart på bokförsäljning är få förunnat

Om du tror att du kan skriva en bok och sedan leva på intäkterna från den kommer du troligtvis bli besviken. För även om din bok blir en bästsäljare och varenda bokhandel i hela Sverige köper in din bok, så kan du ju (precis som den femtonåriga killen ovan) räkna ut hur många böcker du kommer behöva sälja för att kunna leva på den där boken.

Låt säga att du behöver 400 000 kr i din lilla enskilda firma (innan skatt och lite utgifter) för att överhuvud taget kunna köpa mat och betala hyra. Det innebär att du skulle behöva sälja 16 000 inbundna pappersböcker varje år.

Och detta hör inte till vanligheten.

”Men det finns ju pocketböcker och ljudböcker och e-böcker också”, kanske du tänker. Ja, det gör det ju. Men i de formaten får författaren enbart någon enstaka krona för varje sålt/streamat exemplar. Så då kan ju den smarte (alltså du!) räkna ut att man behöver 10 gånger så många läsare varje år för att få in de där pengarna.

Du förstår ju själv – det är är inte helt lätt att leva enbart på bokförsäljning.

Bokförsäljning är bara EN del av kakan!

Men, jag skriver inte detta för att du ska bli nedslagen och tänka att det inte är någon poäng för dig att försöka bli en författare så att du kan leva på dina idéer. Nej, jag skriver detta för att få dig att inse att bokförsäljningen bara är EN DEL av den kaka som blir de flesta författares levebröd.

Här följer en lista på annat som också och (i olika grad) bidrar till att det faktiskt inte alls är omöjligt att leva på sitt författarskap:

  • Skolbesök. Här finns det minimirekommendationer som Författarcentrum har tagit fram och dessa besök är mycket viktiga för många barn- och ungdomsförfattares försörjning. Detta är också vad jag har ägnat mig åt denna veckan.
  • Besök och workshops på bibliotek. Jag har under våren till exempel hållit i en novellskola för personer inom daglig verksamhet i min kommun. Det är också vanligt att författare blir inbjudna att hålla föreläsningar och detta är en mycket viktig inkomstkälla för många författare.
  • Biblioteksersättning från utlåning av böcker. Här får författare en gång om året en klumpsumma på 1,20 kr/utlånad bok.
  • Stipendier. Det finns mängder av stipendier att söka för författare och för många är stipendier en viktig del av inkomstkakan.
  • Lektör, redaktör och korrekturläsare. Att använda sig av det man lärt sig och erbjuda sina tjänster till förlag och privatpersoner är en annan vanlig inkomstkälla bland författare.
  • Krönikör i lokaltidningen eller att sälja artiklar om skrivande till magasin och veckotidningar.
  • Skrivarkurser och coachinguppdrag i egen regi eller på uppdrag av studieförbund, kommuner eller regioner. Detta är något som jag ägnar mig åt.

Använd din kreativitet i fler sammanhang!

Eftersom du skriver böcker är jag ganska säker på att du är en ordentligt kreativ person. Så därför är jag också ganska säker på att du kommer hitta dina vägar som ger dig möjlighet att leva på ditt författarskap. Jag påstår inte att det är lätt eller att det är något som kommer att ske över en natt. Men tack vare de inkomstmöjligheter som jag har beskrivit här ovan är det faktiskt fullt möjligt.

Och jag skulle ljuga om jag sa att jag lever på min bokförsäljning. Den delen är fortfarande ganska liten i min författarinkomstkaka. Men inte desto mindre – att skriva böcker är grundstenen i det företag jag idag driver. Så att jag lever på mitt författarskap är helt och hållet sant.

Och dessutom – varje bok jag släpper är lite som en lott. För ingen kan ju riktigt veta om just denna nya bok är en vinstlott som kommer bli en snackis och översättas till en massa nya språk. Ingen kan från början veta om en bok ska bli en riktig bästsäljare eller inte.

Och detsamma gäller ju för dig. Berättelsen som du har i ditt huvud eller som finns påbörjad i din dator kan ju vara den där vinstlotten. Eller så är den inte det, men då kanske den ändå är början på ditt alldeles unika författarskap och om ett par år är det kanske DU som håller i skrivarkursen för de sportlovsfirande ungdomarna på ditt lokala bibliotek. Det kan varken du eller jag veta.

Men det vi faktiskt KAN veta är detta: Om du ska kunna bli författare och en dag faktiskt kunna leva på ditt författarskap så måste du skriva den där boken som du har i ditt huvud, den som pockar på och vill komma ut. För inne i ditt huvud gör den ingen nytta. Den måste ut. Och den enda som kan skriva ned just den där berättelsen som just DU går runt och bär omkring på är DU. Du och ingen annan.

Och vill du ha hjälp på vägen av någon som har gått igenom den här skrivresan många gånger nu? Så att berättelsen DIN inte stannar i ditt huvud, utan istället kan bli ditt första steg på din författarresa? Då tycker jag att du ska titta på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar”.

Läs mer och anmäl dig till webinaret här: https://skrivringen.se/f/komigangmeddindebut

Vad kan du som aspirerande författare lära av TV4:s Biggest loser?

Att bli författare och att gå ner i vikt har flera likheter.
Det finns flera likheter mellan att försöka skriva en bok och att fÖrslösa gå ner i vikt.

När mina söner för några år sedan kom till mig och sa:
”Kan vi inte titta på Biggest Loser, mamma?” så tänkte jag:
”Över min döda kropp.” För jag kunde inte förstå hur TV4 kunde göra ett teveprogram där publiken skulle sitta hemma i sina tevesoffor och gotta sig i andras olycka.

Mina söner övertalade mig. Och det tog inte lång tid innan jag var fast. För det visade sig ganska snart att jag hade fel. För detta är INTE ett program där jag gottar mig i andras olycka. Detta är ett program om människor som bestämmer sig, som inte ger upp utan istället kämpar på tills de når sina mål. Varenda program som jag ser är en lektion i personlig utveckling och det finns väldigt mycket du som vill skriva en bok och bli författare kan lära dig av den process deltagarna går igenom.

Att bli en författare kräver samma uthållighet och engagemang!

Här är några lärdomar som du som är aspirerande författare kan dra från Biggest Loser:

  1. Hitta en stark inre motivation: Biggest Loser-deltagare har en stark motivation att förlora vikt, vilket håller dem motiverade under hela resan. På samma sätt behöver du som aspirerande författare hitta din inre motivation så att du faktiskt kommer ägna all den där tiden och energin som kommer krävas åt att skriva och berätta din historia.
  2. Sätt realistiska mål: Deltagarna i Biggest Loser sätter realistiska mål för sin viktminskning, vilket hjälper dem att hålla sig motiverade och fokuserade på att nå sina mål. På samma sätt bör du som aspirerande författare sätta realistiska mål för ditt skrivande. Det är viktigt att dina mål är just realistiska, att de passar in i just ditt liv. Det kommer nämligen aldrig gagna dig att hela tiden misslyckas med att nå dem.
  3. Skapa en plan: Biggest Loser-deltagarna har en plan för sin viktminskning, inklusive en tränings- och kostplan. På samma sätt tror jag att du som är aspirerande författare behöver en plan för sitt skrivande. För precis som att de inte bara kan sitta och rulla tummarna och vänta på att inspirationen för att gå till gymmet ska dimpa ner i deras knä, kan inte du sitta där och vänta. Det du behöver om du ska lyckas skriva en bok ända till slutet är en genomtänkt plan för din skrivprocess så att du kommer dyka upp där framför tangenterna också när du egentligen hellre vill göra något annat.
  4. Vara disciplinerad: Biggest Loser-deltagarna har en enorm disciplin, vilket är en förutsättning för att de ska orka hålla sig till sin tränings- och kostplan över tid, även när det är svårt. På samma sätt behöver du som vill skriva en bok gräva fram din disciplin, så att du skriver regelbundet och håller dig till sin skrivplan, även när det kan kännas tungt.
  5. Acceptera utmaningar: Biggest Loser-deltagarna accepterar utmaningar. De deltar i tuffa träningspass och behöver också hantera emotionella utmaningar. På samma sätt behöver du som vill skriva en hel roman acceptera utmaningar, såsom att det tar tid att skriva din bok och att det inte är roligt hela tiden, men att du behöver fortsätta ändå eftersom det tids nog kommer att släppa. Och tids nog kommer det att löna sig – om du fortsätter kommer du nämligen att skriva klart din bok!
  6. Ta hjälp av andra: Deltagarna i Biggest loser får stöd av varandra och sin tränare för att nå sina mål. På samma sätt kan du som vill skriva en bok dra nytta stöd från andra författaraspiranter. Du kan också få stöd av en skrivcoach som kan heja på dig under vägen, som du kan fråga om råd och som kan guida dig igenom de svårigheter som uppstår på vägen, så att du inte behöver lista ut allt om hur man gör när man skriver en bok helt på egen hand.
  7. Inte ge upp: Biggest Loser-deltagarna kämpar sig förbi hinder och svårigheter och ger inte upp trots motgångarna de stöter på. På samma sätt behöver du som vill skriva en roman fortsätta att skriva och kämpa genom utmaningar som uppstår. Det är nämligen sättet som kommer få dig att lyckas. Det är så som du kommer att bli författare.
  8. Behåll glädjen och peppen: precis som deltagarna i teveprogrammet gör genom att peppa varandra och sig själva, så behöver du som vill skriva en bok hålla kvar glädjen i skrivandet. Skrivandet är ju till sin natur inte en speciellt social aktivitet. Ingen kommer heja på dig exakt i den stund då du sitter vid tangenterna (vilket faktiskt någon kan göra under träning). Men det finns andra sätt för att behålla glädjen i skrivandet. Att satsa på en berättelse som är rätt för just dig är en sådan sak.

__________________________________________________

Vill du att jag hejar på dig och blir din Pischa (som den fantastiska tränaren i teveprogrammet heter). Boka ett kostnadsfritt och förutsättningslöst videosamtal med mig (15 minuter långt) där du berättar vad du behöver hjälp med och så ser vi om jag kan hjälpa dig med detta? Vad tror du om det? Boka ett samtal här!

Därför är det så viktigt att dina karaktärer blir levande

Lyckas du skapa mänskliga karaktärer? Det gör stor skillnad för läsupplevelsen!

Att skriva en roman är förstås en spännande och utmanande upplevelse. Men det finns många fallgropar som du bör se upp med. Ett vanligt nybörjarfel är att inte lägga tillräckligt stor vikt vid karaktärerna. Att liksom slarva ihop dem. Men en bra roman behöver karaktärer som känns verkliga och trovärdiga för läsarna. I det här blogginlägget berättar jag varför det är av stor vikt att du ger dina karaktärer så mycket kärlek att de känns levande för läsarna.

  1. Engagemang: Läsarna är mer benägna att bli engagerade i en roman när de bryr sig om karaktärerna. Om dina karaktärer inte känns verkliga och intressanta, kommer läsarna inte att känna något engagemang för dem och de kommer därför att ha svårt att fortsätta läsa din roman. Det är därför viktigt att du skapar karaktärer som läsarna kan relatera till och känna medkänsla för.
  2. Handling: När dina karaktärer är levande och trovärdiga blir det lättare för läsarna att följa handlingen i din roman. Detta beror på att när läsarna lär känna dina karaktärer och de förstår varför de gör som de gör. De förstår läsarnas motiv till hur de agerar. Då kommer inte händelser bara hända, utan det blir lättare att förstå varför vissa saker händer och varför karaktärerna beter sig på ett visst sätt. Om du inte inte lyckas skapa trovärdiga och levande karaktärer kan det leda till att din handling känns platt och ointressant.
  3. Känslor: Det är bara när dina karaktärer framstår som levande och trovärdiga som de kan skapa starka känslor hos läsarna. Om du skapar karaktärer som läsarna kan relatera till och känna medkänsla för, kommer läsarna uppleva en djupare känslomässig koppling till din roman. Det är dessa känslor som kan göra en roman riktigt minnesvärd och som kan få läsarna att vilja rekommendera din roman till andra.
  4. Autenticitet: Genom att skapa trovärdiga och levande karaktärer, kan du skapa en autenticitet i din roman som gör att läsarna tror på det som händer och känner att de befinner sig i en verklig värld. Detta kan vara avgörande för att läsarna ska fortsätta att läsa din roman och att verkligen engagera sig i den.

I slutändan är det viktigt att skapa karaktärer som känns verkliga och trovärdiga för läsarna. Genom att göra det kan du skapa en roman som är engagerande, lätt att följa och full av känslor. Så ge dina karaktärer så mycket kärlek du bara kan och nöj dig inte förrän de känns som verkliga människor. Att du lyckas skapa levande karaktärer är nämligen en viktig nyckel för att vinna läsarnas hjärtan och det kommer få stor betydelse för läsupplevelsen av din roman.
_____________________________

Vill du veta HUR du gör dina karaktärer levande? Häng med på min SKRIVKVÄLL som hålls via Zoom den 5/3 2023! En helkväll i skrivandets tecken – en välbehövlig möjlighet att faktiskt ta dig TID för din berättelse!

Detta ingår: Föreläsningen ”Så skapar du karaktärer som dina läsare kommer att älska!”, eget skrivande, chans att ställa dina frågor till mig som redan har skrivit 10 böcker samt trevlig samkväm med andra skriventusiaster! Varmt välkommen! Läs mer och anmäl dig här!

Ingen deckardrottning direkt … Men skapa trovärdiga karaktärer – det kan jag faktiskt göra!

Är det bara jag som tycker att kulturutmärkelserna regnar ner över oss just nu? Inte nog med att tevetablån svämmar över av guldbaggar, sportpriser och grammisar. I mina sociala medier verkar det som att varenda en av mina författarkollegor är nominerade till Adlibrispriset eller Storytel awards eller vad de nu heter allihop.

Men det går ju bra! försöker jag intala mig att tänka. Kul för dem! Men det hjälper inte att jag tänker så, för innerst inne blir jag vedervärdigt svart av avundsjuka. Och det jag, de där positiva tankarna till trots, ändå känner är att det faktiskt INTE ALLS går bra. För jag hittar ju inte MINA böcker någonstans bland de där nomineringarna …

Och jag känner sådär trots att jag egentligen aldrig har förväntat mig att jag ska bli nominerad till något pris. För jag vet ju att varken är någon deckardrottning eller någon enda tidningsrecensents lilla kelgris.

Så vem är jag då som författare, kan jag inte låta bli att undrar ibland …

Och när den där garden är nere för räkning, då passar minsann självtvivlet på! Det smiter in under min hud och sprider sig som värsta viruset. Och då kommer de där andra tankarna också. Och snart gör jag ingenting annat än funderar på om jag verkligen hör hemma i den här författarvärlden.

Men så finns det ju som tur är andra dagar också. Sådana som får mig att tänka att jag kanske inte är helt fel ute ändå. Att det kanske trots allt finns en liten vrå i den här bokbranschen också för mig.

Vad är det egentligen att vara framgångsrik i författarvärlden, undrar Hanna Landahl i det här blogginlägget.

Känner du mig?

Men så kommer det ju som tur är andra dagar också. Sådana som får mig att tänka att jag kanske inte är helt fel ute trots allt. Att det trots avsaknande av priser och utmärkelser kanske ändå finns en liten vrå i den där bokbranchen vars dörr har en skylt med just mitt namn på?

En dag för några veckor sedan var en sådan dag. För då damp det nämligen ner ett mejl i min inkorg från en för mig helt okänd man vars vän höll på att läsa min roman Under två timmar. Han skrev:

”Det jag undrar är om du på något märkligt sätt haft mig i åtanke när du skrivit boken eller om det är en otrolig slump?”

Jag satte morgonkaffet i halsen och trodde först att mannen skämtade. Men när jag läste vidare insåg jag att hans fråga var helt och hållet allvarligt menad. Han trodde på fullt allvar att jag hade skrivit om just honom. 

Och likheterna mellan honom och min huvudperson Staffan i boken var faktiskt slående. Allt detta stämde helt och hållet överens mellan de två:

  1. De var lika gamla
  2. Båda hade jobbade på en specifik myndighet och dessutom under lika lång tid
  3. Båda hade två söner som dessutom hade samma namn (!)
  4. Båda var lite mer förtjusta i Håkan Hellström än vad som kanske kan anses accepterat för vuxna medelålders män
  5. Båda bodde i samma stad

Praktiskt omöjligt att sno hans liv

Allt var naturligtvis helt och hållet en slump – jag går ju inte omkring och SNOR folks liv hur som helst! Och som tur var fanns det inte ens en praktisk möjlighet att jag skulle ha kunnat sno något. Detta eftersom jag skrev boken innan mannens barn ens var födda och långt innan han hade hunnit jobba på den där myndigheten sådär länge som min huvudperson hade jobbat där. 

Först tänkte jag att sammanträffandet nästan var lite kusligt. Men så vände jag på det hela och insåg med ens att det faktiskt skulle kunna finnas de som hävdade att det som mannen berättade faktiskt var det ultimata beviset för att jag hade lyckats med något ganska STORT. För min bok hade hittat ut till en läsare som på allvar trodde att jag hade skrivit hela den där boken om honom och om hans liv. 

Och det är ju mer eller mindre fantastiskt! För betydde inte det att jag hade lyckats skapa en alldeles mänsklig och trovärdig karaktär? Jo, det måste det faktiskt betyda.

Så trots att det inte går att hitta just mitt namn bland alla dess utmärkelser som haglar över oss just nu, så skulle jag faktiskt vilja sträcka lite på nacken här och hävda att jag minsann också är ganska FRAMGÅNGSRIK!

____________________________________

Så, vill du kanske ha lite hjälp av den här FRAMGÅNGSRIKA författaren (och skrivcoachen)? Häng med på mitt kostandsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” helt gratis!

En hyllning till småorden!

Boken "Svenska skrivregler". Den symboliserar att du som författare inte bör följa alla skrivregler som finns.
Du måste inte följa allt som står i den här boken!

Kanske har du fått rekommendationer från testläsare, skrivarkurslärare och andra förståsigpåare att göra dig av med alla och ju och liksom och nu och andra småord. För att inte prata om din svensklärare som jag antar var framme med rödpennan med en gång när ett litet talspråksord skymtades. Men måste man verkligen stryka varenda litet ju som smugit sig in i din text?

Mitt svar på den frågan är NEJ! Verkligen inte! Jag vet att det kanske kliar i en och annan svensklärare här nu. För jag vet att de där småorden för vissa är mjölbaggarna i vetemjölspåsen. Getingarna under garagetaket. Skadedjuren som bör och ska utrotas så fort de upptäcks. Men innan du lyssnar till språkpoliserna vill jag ropa STOPP! För jag vill å det bestämdaste hävda att de där småorden på allvar kan fylla en viktig funktion i din text!

Hade det handlat om att det du skrev var ett överklagande till Skatteverket eller ett ansökningsbrev till en advokatbyrå – självklart ska du nagelfara din text efter allt om får din text att verka informell och pratig. I de fallen ska de där orden letas upp och utrotas omedelbart. Stryk och förinta! De har ingenting i din text att göra.

Men i en skönlitteratur? Ja, där gäller faktiskt lite andra regler.

Så hur ska du göra när du skriver din bok?

Det är inte fullt så enkelt som att du som författare helt och hållet kan strunta i allt du lärt dig i skolan och komma undan med att strössla ut småorden i din berättelse. För det är inte i alla skönlitterära texter som de här orden fyller en funktion. I vissa texter kan de kännas överflödiga och, precis som många med nitisk rödpenna hävdar, dra ner läsupplevelsen för läsaren.

I andra texter vill jag däremot hävda att den övernitiska rödpennan faktiskt kan förstöra textens hela själ.

Så vad handlar det om? Ska du stryka de där orden som av en del betraktas som skadedjur eller ska du inte?

Svaret är kanske. Och ja, jag vet, det är inget vidare svar. Men det beror helt enkelt på din berättarstil. Din ton. Ditt sätt att skriva. Hamnar de där småorden naturligt i din text, utan att du egentligen tänker på det, ja då kanske de faktiskt tillhör ditt språk, ditt sätt att berätta och då tycker jag att du ska låta dem finnas där.

Hör hemma i dialogen

De här småorden tillhör definitivt mitt språk. Utan dem skulle mina berättelser bli styltiga och formella och framför allt skulle de förlora sin rytm. Och inte minst – de hör hemma i mina karaktärers ordförråd! Om jag stryker alla liksom och alltså som trillar ur mina karaktärers munnar kommer de fortsätta vara just karaktärer och aldrig i läsarnas huvud förvandlas till verkliga människor! För många av de karaktärer som jag skapar säger ju i var och varannan mening! Så är det. Småorden är helt enkelt en del av min gestaltning. Mitt sätt att skriva. En del läsare kommer att gilla det. De kommer uppskatta rytmen och tonen som de här orden hjälper till att skapa. Andra däremot, kommer störa sig så mycket att de kommer slå igen boken och sluta läsa. Men det är exakt så det måste vara. För vi kan som författare inte tilltala alla. Då blir det mellanmjölk av alltsammans. Ingen kan säga att hen egentligen ogillar det, men det finns inte heller någon som påstår att det är det bästa som finns.

Kanske är de människor som du skapar av samma sort som de jag skapar? Kanske pratar dina karaktärer faktiskt som många av oss gör i verkligheten? I så fall vill jag säga följande till dig: Låt småorden stå!

Stryker dem ändå

Men trots allt som jag hittills har skrivit i det här blogginlägget har jag den senaste veckan tillbringat en ansenlig mängd timmar med att stryka just småord. Jag vet allvarligt talat inte hur många som har fått sätta livet till under redigeringen av min ungdomsroman ”Branden”. Hundra? Tusen? Ingen aning.

Men om de nu är så viktiga, varför har jag då plockat bort dem? Jo, helt enkelt för att de var på tok för många! Så jag har inte utrotat dem. Bara tagit hjälp av delete-knappen för att hålla populationen på en acceptabel nivå, så att jag, min redaktör och (en del av) läsarna kan känna oss hyfsat nöjda.

___________________________________________________________________

Är du nyfiken på om privat skrivcoaching skulle vara något för dig? Nu kan du boka ett 15 minuter långt första kostnadsfritt samtal med mig. Där berättar du vad du behöver hjälp med och jag berättar vad jag kan hjälpa till med. Läs mer och boka ett möte här: https://skrivringen.se/privatcoaching/

Tema skrivprocessen – Att hämta idéer från verkligheten

Jag heter Hanna Landahl och jag är författare och skrivcoach. Jag har skrivit nio böcker på fem år. Det har inte känts som så många medan jag har skrivit dem, men jag inser nu när jag ser tillbaka att det är ganska många böcker på ganska kort tid. I den här serien blogginlägg, Tema Skrivprocessen, kommer jag dela med mig av min egen skrivprocess. Först ut är idéfasen!

Inte helt sällan får jag frågor om hur min skrivprocess ser ut. Tidigare har jag alltid svarat att den förändras hela tiden, från bok till bok, men tänker jag efter lite djupare inser jag att det faktiskt inte längre stämmer. Nu när jag skriver på min tionde bok inser jag att min skrivprocess följer ett tydligt mönster.

Idéer från verkligheten

Idéerna till mina berättelser brukar börja ta form utifrån en händelse eller en situation som på ett eller annat sätt tar sig in i mitt huvud. Oftast är det en verklig händelse som slår an något i mig och triggar igång min fantasi. Det kan handla om något som någon berättar, något jag själv är med om eller något jag har sett på nyheterna. Det kan också handla om en mer generell företeelse, alltså mer av ett mönster eller en trend, i samhället som på något sätt väcker starka känslor inom mig. Ofta får händelsen eller företeelsen mig att ställa frågor. Till exempel: Hur tänker någon som gör så där? Eller: Vad händer med en människa som är med om det där?

Om svaren jag får känns intressanta brukar jag snabbt börja ställa följdfrågor om sådant som skulle kunna ske i anslutning till händelsen. T.ex.: Vad skulle hända om … eller: Tänk om det eller det skulle hända …

Oftast handlar frågorna om det finns strax utanför boxen. Tänk om någon gjorde eller tänkte det där lite halvförbjudna, det där som vi kanske alla gör och tänker, men som vi sällan talar högt om. Någonstans bland svaren på dessa frågor brukar det pirra ordentligt i mig. För detta, det som är på gränsen till okej och på gränsen till inte okej, är vad jag verkligen gillar jag att skriva om.

Viktigt att förtydliga i sammanhanget är att jag gör minimalt med research innan jag börjar skriva på mina berättelser (främst därför att jag tycker det är ganska tråkigt!) och jag vill inte på något sätt påstå att mina böcker är verklighetsbaserade. För det är bara idéerna som mer eller mindre är plockade från verkligheten. Berättelserna kommer ifrån mitt huvud.

Pirret avgörande!

Om frågorna jag ställer skapar tillräckligt med pirr och upptäckarlust inom mig är det dags att gå vidare till nästa fas – antecknandet! Men innan jag säger något mer om det vill jag stanna upp vid det där pirret. För om jag ska orka hela vägen i mål med ett skrivprojekt måste det finnas någonting i huvudidén som verkligen tar tag i mig, något som på allvar väcker min nyfikenhet. Annars vet jag numera med mig att skrivprocessen kommer gå onödigt trögt, vilket i förlängningen dessutom förmodligen kommer att leda till en ganska medioker berättelse. För tycker jag inte att frågorna känns tillräckligt intressanta kommer jag inte ta ut svängarna tillräckligt mycket när jag skriver. Därför: Om pirret uteblir går jag inte vidare med idén. MEN (och det här är viktigt!) jag slänger för den skull inte bort idén, utan sparar den i min idébank. För även om den inte höll för en hel story kanske den kan hålla utmärkt som en sidoberättelse. Någonstans i någon berättelse i framtiden kommer jag kanske kunna använda mig av just den där idén.

Från rörigt till struktur

Eftersom idéerna kan poppa upp lite varstans i livet har jag alltid skrivit ner dem i min mobil. Det är det enda som funkar för mig eftersom jag alltid har den med mig. För skriver jag inte ner idéerna omedelbart när de ploppar upp i min hjärna kommer jag garanterat att glömma bort dem, oavsett hur bra de är! Jag har nämligen adhd och en konsekvens härav är helt enkelt att jag lätt glömmer av saker.

Tidigare skrev jag ner alla idéer i mobilens anteckningsappen, vilket dock efter ett tag visade sig vara synnerligen osmidigt och allt eftersom mina lösryckta idéer har plitats ned har det blivit näst intill omöjligt att hitta dem igen om jag låter det gå några dagar. Jag har därför bestämt mig för att från och med nu bara skriva ner manusidéer i en gratisapp som heter Trello och som gör det möjligt för mig att organisara anteckningarna på ett mer lättillgängligt sätt. Det har verkligen varit revolutionerande för mig eftersom jag numera slipper ägna så mycket tid åt att leta efter min tidigare vitt spridda bokidéer! (Obs! Inget betalt samarbete med Trello här!) Appen gör det också möjligt att komma åt anteckningarna både från datorn och från mobilen, vilket jag tycker är mycket användbart.

Idéer som blivit böcker

Här följer några konkreta exempel på idéer som ligger till grund för mina böcker och hur just dessa idéer har uppstått.

  • Idén till huvudintrigen i boken jag skriver på just nu (en ungdomsroman med arbetsnamn ”Branden”) fick jag genom en verklig händelse i mitt närområde. Ett ödehus i samhället där ett av mina barn går i skolan brann ner och från början var några ungdomar misstänkta för händelsen. Detta triggade igång min fantasi och jag började genast spåna. Vad var det som hände egentligen? Och hur blir efterspelet, ryktena? Och dessutom, om ungdomarna är skyldiga, hur känner de sig nu? Värt att nämna är att jag inte har en aning om vad som hände i den där verkliga branden. Jag har bara tagit hjälp av dem för att trigga igång min fantasi.
  • Idén till min debutroman ”Välkommen till Himmelsta” fick jag genom allt det som hände i samhället just när jag skulle börja skriva på den 2014. Alltfler invandrare kom till Sverige och jag läste om protestmöten i många städer som skulle öppna nya boenden, bl.a. för ensamkommande flyktingungdomar. Varför protesterade de? Vad var de egentligen rädda för?
  • I romanen ”Under två timmar” låter jag huvudpersonen Staffan springa Göteborgsvarvet trots att han varken är någon som vill träna eller någonsin tidigare har gjort det i hela sitt liv. Idén till den här boken fick jag så jag upplevde att många män i min omgivning, som närmade sig medelåldern, verkade känna sig tvungna att ta sig an olika tävlingar. Det var Vasaloppet och Stockholm marathon och en massa annat. Och jag tyckte mig se att det låg status i att jaga tider och springa lopp. Frågan jag ställde mig var: Vad händer med den som inte riktigt har förutsättningar för att träna och tävla?

Hoppas att du har uppskattat att kika in i min skrivprocess! Nästa inlägg kommer att handla om steg nummer två i skrivandet – nämligen planeringen.

_____________________________________________________

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Vi börjar från början – med den viktiga början!

brown and white track field
Photo by Pixabay on Pexels.com

Din bok kan vara hur bra som helst. Alltså alldeles fantastisk! Men det spelar dessvärre ingen roll. För lyckas du inte fånga dina läsare från allra första början kommer läsarna ge upp även om din berättelse i övrigt är alldeles strålande! Därför har du ALLT att vinna på att ge början på din berättelse all den kärlek som krävs för att den ska bli så bra den någonsin kan bli! I det här blogginlägget får du fem av mina bästa skrivtips om hur du kan tänka när du skriver de där viktiga första sidorna av din berättelse!

Det är i början som vi sätter tonen och det är där vi fångar våra läsare. Vi har inte lång tid på oss, endast några få sidor. Lyckas vi inte med detta är risken stor att läsaren lägger undan boken och gör något annat istället. Så lägg mycket tid på början! Nöj dig inte, utan fila vidare på den. Skriv om och skriv om igen. Det kan kännas tråkigt, men du har faktiskt allt att vinna på att ge början den energi och det engagemang som krävs.

  1. Början bör ge löften till läsare. På de där avgörande första sidorna är en av dina uppgifter att ge läsaren en bild av vad det är för slags berättelse hen har börjat läsa. Är det en feelgood – se till att det märks här. Få hjärtat att växa och de varma känslorna att svalla redan på de första sidorna. Skriver du istället på en spänningsroman? Ge då läsaren något riktigt kittlande med en gång.

  2. Berätta inte allt med en gång – HINTA istället! Ger du allt med en gång kommer du få svårt att få med dig läsaren genom hela berättelsen.

    Tänk dig att du håller en korvbit framför en hund. Får hunden tag i korvbiten kommer den käka upp den i ett nafs och därefter strunta fullständigt i dig. Ger du hunden inte någonting alls kommer hunden också snabbt tappa intresset för dig och din korv. Varför ska den bry sig om dig som ändå inte ger den något? Så hur ska du göra då? Just det! Ge hunden lite i taget. Ett litet hörn av korvbiten åt gången. Och direkt när du har gett den hörnet visar du att du har mer att erbjuda. Efter ett tag ger du lite till och så lite till.

    Med detta vill jag inte säga att läsare är som hundar – alltså lättlurade (OBS! Jag älskar faktiskt hundar!). Men för att få läsarna att fortsätta läsa din berättelse behöver du ta till alla knep du kan komma på och att hinta, att hålla den där korven framför näsan och reta dem lite och att ge dem lite i taget – det är ett riktigt bra knep för att få läsarna att faktiskt vilja läsa vidare. Vi triggar igång läsarens fantasi och känslor och vilja att få mer av det vi har att erbjuda, alltså vår berättelse!

  3. Kasta in läsaren mitt i handlingen! I mitt förra blogginlägg som du hittar här berättade jag om kraften i att komma sent in i en scen. Detta knep är något som är extra användbart i just den viktiga början! Låt oss läsare komma direkt in i en scen och låt det vara något viktigt som händer där. Något som är på ett eller annat sätt är avgörande för berättelsen.

    Att låta början av din berättelse vara långtråkig är nästan ett tjänstefel om du vill kalla dig författare. I andra partier av texten kan du kanske komma undan med att vara långtråkig, men är du det i början kommer du bli straffad med en gång (=läsarna gör något annat!).

    Så skippa långa utläggningar av miljöer under de allra första sidorna! Hoppa också över långa tillbakablickar som berättar karaktärernas hela livshistoria. Det är helt enkelt något du får berätta senare när du redan har läsaren på kroken.

  4. Och apropå krok. Du har väl hört talas om den berömda HOOKEN? Alltså det där betet som vi kastar ut till läsaren, och som läsaren hugger tag i och vägrar att släppa.

    Men vad är då en hook (eller krok)? Ja, det kan faktiskt vara lite vad som helst som får läsarens nyfikenhet och engagemang att under de första sidorna fullständigt slå i taket. Det kan kan handla om en hemlighet som någon av karaktärerna bär på och som läsaren förstår absolut inte får komma fram. Eller någonting fullständigt oväntat som händer alldeles i början av berättelsen, något som läsaren absolut inte kunde tro skulle hända. Det kan också vara något riktigt stort som står på spel för din huvudkaraktär eller ett helt avgörande vägskäl som karaktären står inför. För att det ska vara en riktig hook måste det gripa tag i din läsare under de där allra första sidorna på ett sådant sätt att läsaren bara MÅSTE få veta hur det går.

    Naturligtvis måste resten av berättelsen också vara spännande för att du ska få med dig läsaren ända till slutet. Läsaren har många chanser att släppa det där betet under vägen. Men jag vill ändå påstå att om du får till en riktigt lockande hook alldeles i början av din berättelse kommer du definitivt ha ordentlig medvind när du tar läsaren igenom resten av berättelsen.

  5. Låt någon du litar på läsa början och be om konstruktiv feedback. Jag vet att jag tjatar om detta, men det är viktigt. För när du skriver kommer du tids nog bli blind för din text. Så ta hjälp! Av en kompis eller din mamma eller någon proffsläsare. Låt hen läsa de första sidorna och fråga vad det var som lockade till att läsa vidare. Fanns det någonting där – förstärk detta i texten! Vilka känslor väckte din början hos den som läste? Väcktes starka känslor? Bra jobbat! Du har gjort ett gott jobb och behöver kanske bara finjustera din början innan du känner dig klar. Men väcktes inga känslor alls? Då är det kanske läge att tänka ett varv till och kanske helt och hållet skriva om de där första viktiga sidorna. För vet du? Det är faktiskt både du och din berättelse värd! Lycka till!

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Skriv så att läsaren måste läsa ett kapitel till!

pens near keyboard and paper clips
Photo by Jess Bailey Designs on Pexels.com

Idag handlar mitt blogginlägg om något som är VÄLDIGT viktigt när du skriver ditt manus. Nämligen att skapa FRAMÅTRÖRELSE i berättelsen. Utan framåtrörelse kommer du att tappa dina läsare på vägen och det vill du förstås inte göra. Därför: Här får du ett av mina allra bästa knep för att höja tempot i berättelsen och därigenom få läsarna att fortsätta ända till slutet.

Knepet är: Kom sent, gå tidigt! Detta är ett oerhört användbart grepp som jag alltid har med mig när jag jobbar med mina berättelser, och om du ännu inte har testat det – gör det och se vad som händer!

Tänk dig en fest. Du kommer dit sent, alltså när den redan har börjat och du går dessutom därifrån innan den har börjat klinga av. Ser du det framför dig? Du är alltså inte med från början när gästerna börjar trilla in och stelt sippar på fördrinken. Du är inte heller med i slutet, då allt antingen har ballat ur fullständigt eller då deltagarna sitter och gäspar var för sig i soffan. Du är bara med i mitten. Under den del då festen på allvar händer. Den del som alla som var där kommer att minnas.

Exakt så ska du tänka på dina scener. Du låter läsaren komma in i scenen när allt intressant redan har börjat och låter dem gå vidare därifrån när det är som allra mest spännande. På det här sättet kommer du att skapa en sådan framåtrörelse i ditt manus att dina läsare inte kan slita sig.

Skriver för mycket

Många som skriver vill berättar alltför mycket. Och det är inte så konstigt. För vi vill förklara varför något händer. Men behöver vi alltid göra det? Nej. Åtminstone inte i den ordning som det händer, alltså kronologiskt. En del saker behöver vi inte skriva alls och en del, lite viktigare, saker kan återberättats senare.

Men vi litar inte riktigt på vår egen förmåga att skriva. Och vi litar inte heller på läsarens förmåga att tolka det vi skriver. Därför berättar vi, trots att vi inte behöver, vad som hände före den där intressanta händelsen som på allvar är det som tar vår berättelse framåt. Och det gör att läsaren hinner tröttna innan vi ens har tagit läsaren till det som vi egentligen vill berätta.

Och läsarna – alltså vi människor – är kräsna! Vi har så mycket som händer i våra liv och så mycket som pockar på vår uppmärksamhet vi lätt tröttnar. Och vad händer när vi tröttnar? Jo, vi överger berättelsen och slutar helt enkelt att läsa. Och det vill ju vi som författare till varje pris undvika!

Kom sent!

När jag håller i skrivarkurser för nybörjare och brukar jag ibland ge dem övningar där just detta blir detta, att de gärna skriver för mycket, blir väldigt tydligt. Deltagarna kan till exempel få tio minuter på sig att skriva en scen där en ung kille ser en äldre kvinna ligga på marken, mitt på ett övergångsställe. Och jag frågar dem vad som händer i mötet mellan dessa två?

Ofta börjar kursdeltagarna då med att berätta att killen är hemma i sin lägenhet. Han tar på sig sina nya ljusa jeans som han fick i julklapp av sin styvmamma, han borstar tänderna, men bara lite slarvigt – för han är ju en kille med massor av hål – och sedan hinner de knappt börja gestalta hans väg mot det där övergångsstället förrän övningens tio minuterna är över. Killen kom aldrig ens fram! Och det var ju därframme i, mötet mellan de två karaktärerna i den här berättelsen, som själva dramat i den här scenen fanns. Det var det intressanta, inte vilka jeans han valde att ta på sig eller hur många hål han hade i tänderna.

Detta är vad jag menar med att komma sent till en scen. Låt läsaren komma in i scenen eller i det nya kapitlet mitt i själva händelsen. När saker och ting redan händer eller är på väg att hända. I det här exemplet skulle jag låta killen vara på väg när scenen börjar. Kanske tänker han lite på jeansen eller hålen i tänderna (om detta nu är viktigt!) men väldigt snart ser han kvinnan där på vägen.

Gå tidigt!

Och sedan då? Ja då händer själva händelsen. Vi tar samma scen som ovan. Killen kanske hjälper den gamla damen upp, hon känner genast igen honom och det visar sig att hon kände hans farmor medan hon levde och hon berättar något viktigt om farmodern som killen inte viste! Det är själva kärnan i den här scenen! Mötet mellan dessa två och det som killen får veta i detta möte. Och där bör scenen därför avslutas.

Men vad hände sedan? kanske du tänker. Med damen? Kunde hon ens gå hem själv efter att hon hade ramlat. Hade hon skadat sig? Och så fortsätter du skriva på den där scenen. Du skriver att killen följer damen hem och ser till att hon får av sig skorna ordentligt. Sedan sätter hon på kaffe och de blir sittande vid hennes köksbord i flera timmar.

Så kan du förstås skriva, men gör du det låter du verkligen inte läsaren gå tidigt. Du låter hen gå jättesent! Och läsaren kommer att börja undra vad som egentligen var poängen med den här delen i berättelsen över huvud taget.

Det där som hände efter att killen och damen möttes behöver dock inte vara oviktigt att berätta. För kanske säger det något viktigt om killens karaktär? Något som får läsarna att tycka mer om honom? Ja, så kanske det är. Men behöver det berättas i just den scenen, strax efter det där jätteviktiga avslöjandet? Nej, troligtvis inte. Det kan istället berättas vid ett helt annat tillfälle, längre fram i berättelsen.

Att gå tidigt handlar om att avsluta scenen innan allt är klart. På detta sätt upprätthåller vi tempot och ger berättelsen ett framåtdriv som får läsaren att vilja läsa ett kapitel till. Och ett till. Och bara ett till. Och då har du lyckats!

__________________________________

Tycker du att det är svårt att hitta dit för ditt skrivande? I så fall vill jag bjuda in dig till att delta i min skrivutmaning SKRIVTIAN! Med hjälp av SKRIVTIAN skapar du kontinuitet skrivandet och ökar dina chanser att faktiskt skriva klart din bok. Det kostar ingenting att delta, tar bara 10 minuter 10 dagar i rad av din tid och du kan köra igång redan imorgon! Antar du utmaningen? Läs mer och anmäl dig här.