En hyllning till småorden!

Boken "Svenska skrivregler". Den symboliserar att du som författare inte bör följa alla skrivregler som finns.
Du måste inte följa allt som står i den här boken!

Kanske har du fått rekommendationer från testläsare, skrivarkurslärare och andra förståsigpåare att göra dig av med alla och ju och liksom och nu och andra småord. För att inte prata om din svensklärare som jag antar var framme med rödpennan med en gång när ett litet talspråksord skymtades. Men måste man verkligen stryka varenda litet ju som smugit sig in i din text?

Mitt svar på den frågan är NEJ! Verkligen inte! Jag vet att det kanske kliar i en och annan svensklärare här nu. För jag vet att de där småorden för vissa är mjölbaggarna i vetemjölspåsen. Getingarna under garagetaket. Skadedjuren som bör och ska utrotas så fort de upptäcks. Men innan du lyssnar till språkpoliserna vill jag ropa STOPP! För jag vill å det bestämdaste hävda att de där småorden på allvar kan fylla en viktig funktion i din text!

Hade det handlat om att det du skrev var ett överklagande till Skatteverket eller ett ansökningsbrev till en advokatbyrå – självklart ska du nagelfara din text efter allt om får din text att verka informell och pratig. I de fallen ska de där orden letas upp och utrotas omedelbart. Stryk och förinta! De har ingenting i din text att göra.

Men i en skönlitteratur? Ja, där gäller faktiskt lite andra regler.

Så hur ska du göra när du skriver din bok?

Det är inte fullt så enkelt som att du som författare helt och hållet kan strunta i allt du lärt dig i skolan och komma undan med att strössla ut småorden i din berättelse. För det är inte i alla skönlitterära texter som de här orden fyller en funktion. I vissa texter kan de kännas överflödiga och, precis som många med nitisk rödpenna hävdar, dra ner läsupplevelsen för läsaren.

I andra texter vill jag däremot hävda att den övernitiska rödpennan faktiskt kan förstöra textens hela själ.

Så vad handlar det om? Ska du stryka de där orden som av en del betraktas som skadedjur eller ska du inte?

Svaret är kanske. Och ja, jag vet, det är inget vidare svar. Men det beror helt enkelt på din berättarstil. Din ton. Ditt sätt att skriva. Hamnar de där småorden naturligt i din text, utan att du egentligen tänker på det, ja då kanske de faktiskt tillhör ditt språk, ditt sätt att berätta och då tycker jag att du ska låta dem finnas där.

Hör hemma i dialogen

De här småorden tillhör definitivt mitt språk. Utan dem skulle mina berättelser bli styltiga och formella och framför allt skulle de förlora sin rytm. Och inte minst – de hör hemma i mina karaktärers ordförråd! Om jag stryker alla liksom och alltså som trillar ur mina karaktärers munnar kommer de fortsätta vara just karaktärer och aldrig i läsarnas huvud förvandlas till verkliga människor! För många av de karaktärer som jag skapar säger ju i var och varannan mening! Så är det. Småorden är helt enkelt en del av min gestaltning. Mitt sätt att skriva. En del läsare kommer att gilla det. De kommer uppskatta rytmen och tonen som de här orden hjälper till att skapa. Andra däremot, kommer störa sig så mycket att de kommer slå igen boken och sluta läsa. Men det är exakt så det måste vara. För vi kan som författare inte tilltala alla. Då blir det mellanmjölk av alltsammans. Ingen kan säga att hen egentligen ogillar det, men det finns inte heller någon som påstår att det är det bästa som finns.

Kanske är de människor som du skapar av samma sort som de jag skapar? Kanske pratar dina karaktärer faktiskt som många av oss gör i verkligheten? I så fall vill jag säga följande till dig: Låt småorden stå!

Stryker dem ändå

Men trots allt som jag hittills har skrivit i det här blogginlägget har jag den senaste veckan tillbringat en ansenlig mängd timmar med att stryka just småord. Jag vet allvarligt talat inte hur många som har fått sätta livet till under redigeringen av min ungdomsroman ”Branden”. Hundra? Tusen? Ingen aning.

Men om de nu är så viktiga, varför har jag då plockat bort dem? Jo, helt enkelt för att de var på tok för många! Så jag har inte utrotat dem. Bara tagit hjälp av delete-knappen för att hålla populationen på en acceptabel nivå, så att jag, min redaktör och (en del av) läsarna kan känna oss hyfsat nöjda.

___________________________________________________________________

Vill du ha mer skrivpepp?

Häng med på Skrivutmaningen Skrivtian!

Skriv tio minuter om dagen, tio dagar i rad och få skrivpepp, skrivtips och hejarop av mig under tiden!

Antar du utmaningen?

Läs mer och anmäl dig här!

Så hittar du rätt i idéfloden

Författaren och skrivcoachen Hanna Landahl

Mitt huvud är oftast fullt av nya idéer, och om jag skulle låta dem få fritt spelrum skulle det förmodligen inte gå speciellt bra. Därför handlar mycket av idéfasen för mig om att välja ut den idé jag helst av allt vill satsa på. Och det är ingen lätt uppgift. För när jag väljer något betyder ju också att jag måste välja bort något annat. Och DET är inte direkt min främsta styrka. Jag är över lag ganska usel på att säga nej. För jag vill ju så mycket!

Alla bokidéer som jag får under mina dagar skriver jag numera upp i en app som jag har i min mobil och som heter Trello. Det som är bra med den här appen är att jag kan använda den både i mobilen och på datorn, vilket leder till att jag kan samla alla mina idéer på ett och samma stället. Och mobilen har jag ju alltid med mig. Dessutom kan jag i den här appen sortera alla anteckningar, vilket gör att de är lätta att hitta när jag behöver plocka fram dem.

Innan jag insåg vikten av att samla anteckningarna på ett och samma ställe och att kunna sortera dem, rådde det mer eller mindre kaos på idéfronten för mig. Jag hade flera anteckningsböcker, skrev på lösblad som låg och skräpade i hela huset och inte minst hade jag hela anteckningsappen i mobilen full av lösryckta idéer som i efterhand var omöjliga att hitta och därför göra någonting med. Jag gick hela tiden runt med en känsla av att ha tappat bort den bästa idén av allihop!

Det funkade helt enkelt inte och jag vill verkligen rekommendera dig att på ett eller annat sätt organisera dina anteckningar redan från början av ditt bokprojekt. Testa dig fram och hitta ett system som funkar för dig! Det kommer garanterat att underlätta arbetet med din bok.

Så får jag mina idéer

Idén till boken som kommer ut i höst, ungdomsromanen ”Branden”, fick jag för ett par år sedan när ett ödehus brann ner i samhället Floby som ligger i närheten av där jag bor. I det inledande polisarbetet, som följde efter den verkliga branden, var det några ungdomar som togs in för förhör och detta fick min fantasi och ta fart. För vad hade egentligen hänt? Hur kände de sig? Och tänk vad fel det kan bli i den där åldern, när kroppen är stor men hjärnan inte riktigt har hängt med.

Jag har ingen aning om vad som hände i den riktiga branden. Jag vet inte vem eller vad som orsakade den, jag fick bara grundidén till min bok av den verkliga händelsen, och gjorde sedan något helt eget av det.

Och just så brukar det vara för mig. Jag ser något, hör talas om något, läser om något, är med om något, sant eller fiktivt, något litet eller stort, och så sätter tankeverksamheten igång.

Branden, en ungdomsroman av Hanna Landahl

Vilka idéer ska du välja?

Jag har under hela min författarkarriär oftast valt idéer med hjärtat. Det som har pirrat. Det som har fastnat. Det som har gjort mig nyfiken och fått mig att vilja gräva djupare. Det som har fått tankarna att ta fart och spotta fram associationer. Det som verkligen har intresserat mig.

Och just detta tror jag är väldigt viktigt! Att låta dig styras av dig själv, dina egna intressen, din egen nyfikenhet och att välja det som verkligen intresserar just dig. Inte tänka så mycket på vad som säljer bra just nu eller vad förlagen vill ha. Och det finns flera orsaker till detta:

  1. Du ska jobba länge med ditt manus och det kommer vara svårt för dig att hitta motivationen om din vilja att skriva just den här boken inte är hämtad från djupet av dig själv.
  2. Din text kommer bli allra bäst om du skriver om något som verkligen intresserar just dig. För det är i din vilja att leta och gräva och rota runt i det där som verkligen bränner till inom dig, det som intresserar just dig, som du kommer att hitta din alldeles egna berättarröst. Och det är den som kommer att göra din berättelse unik.
  3. Det kommer som du vet ta lång tid för dig att skriva din bok. Många månader eller kanske till och med år kommer att förflyta mellan att du sätter dig vid tangenterna för första gången till att du sätter punkt för det sista kapitlet. Vad förlagen och läsarna vill ha förändras hela tiden. Så om du har hört att förlagen just nu letar efter deckare med pensionärer som huvudkaraktärer, så kanske de har hunnit fylla den potten när du väl har skrivit klart och de letar istället efter relationsromaner med klimattema. Du kan aldrig veta vad som kommer vara poppis när du är klar.

Av dessa anledningar vill jag å det starkaste råda dig att välja bokidéer utifrån dina egna intressen och det som känns i dig själv. Skrivprocessen kommer bli roligare och resutlatet – din bok – kommer ha större chans att nå ut i världen!

__________________________________________


Tycker du att mina skrivtips är hjälpsamma? Då skulle jag vilja be dig tipsa någon annan skriventusiast om Skrivpeppbloggen. Kanske genom att ta en bild på bloggen och lägga upp i dina stories på Instagram? Det skulle betyda mycket för mig!

Hur svårt är det att bli utgiven av förlag?

Böcker som symboliserar att bli utgiven på ett förlag.

De flesta som skriver berättelser vill bli utgivna på ett förlag. Så klart! För vi vill ju alla att våra berättelser ska bli lästa! Och även om det idag finns många sätt att bli utgiven på (egenutgivning, hybridförlag), är det ändå fortfarande allra störst chans att nå ut till läsarna om du blir publicerad av ett traditionellt förlag. De traditionella förlagen erbjuder nämligen sina författare möjligheter som är svåra att få fatt i utan dem.

Några saker som förlagen har och som vi som enskilda författare ofta saknar:

  • Upparbetade kanaler med bokhandeln där dina böcker kan säljas. Viktigt! Som egenutgivare är det oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, att sälja in våra böcker till de stora bokhandelskedjorna. Och visst kan du sälja dina böcker via nätbokhandeln, men hur ska dina läsare hitta just dina böcker där bland alla andra?
  • En marknadsföringsbudget och ett upparbetat kontaktnät som de kan använda sig av för att sprida din bok. Som egenutgivare kanske du har pengar (vad vet jag?), men det där kontaktnätet med journalister som faktiskt kommer att öppna ditt mejl när du skickar information om din bok och därefter välja att skriva om den – har du det?
  • Kunskap om att göra en bok. Alla dessa moment som ingår när en bok blir till: slipandet av texten (redaktör och korrekturläsare), sättning av boken (alltså göra själva inlagan, slutversionen av boksidorna), omslaget, baksidestexten, val av papper, pressmeddelande, tryck, distribution och så vidare.

Så hur svårt är det att bli utgiven?

Svaret är enkelt. Det är jättesvårt. Det figurerar olika procentsatser om hur stor andel av alla manus som skickas in till förlagen som faktiskt blir antagna. Jag har hört allt ifrån 2 procent till några få promille. Jag tror att verkligheten finns någonstans där emellan.

Och detta kan ju kännas nedslående när du sitter där och kämpar med ditt manus. Jag kan verkligen förstå det och jag har känt så själv. Många gånger!

När jag först började skriva böcker tänkte jag att alla de där människorna som skriver bokmanus måste ju vara ganska dumma i huvudet. För hur orkade de? Det tar ju jättelång tid att skriva en bok och om den inte blev antagen …

Jag tänkte att jag väl kunde försöka en gång, (en enda!) men att fortsätta med manus efter manus efter manus utan att komma hela vägen? Vad var de egentligen för fel på dem?

Nu var ju jag en av de lyckliga, som fick mitt allra första manus utgivet. Och med tanke på min ofta synnerligen bristfälliga uthållighet (jag är faktiskt bra mycket annat!), så är risken överhängande att jag annars hade gett upp efter det där första försöket.

Men många har inte sådan tur som jag hade. Många blir inte antagna med sitt första manus. Så är det. Men det som en del av alla aspirerande författare gör rätt när refuseringsmejlen börjar trilla in, är att de fortsätter skriva. De forttsätter trots att det känns tungt.

Igen och igen. Och igen.

De sätter sig vid tangenterna idag och imorgon och om två månader också. De fortsätter skriva trots att de ofta tvivlar på att det kommer att gå. Att de någonsin kommer att få något manus antaget.

Att skriva en bok kräver träning!

Och det gör helt rätt! För skrivandet är ett hantverk, som vilket hantverk som helst. Och för att bli en duktig hantverkare måste du öva. Oavsett om du tänker bli möbelsnickare, guldsmed, rörmokare eller författare. Du föds helt enkelt inte med en gåva som gör att du kan sätta igång göra perfekta bröllopsringar eller skriva fantastiska böcker utan att träna! Och det gäller oss alla. Vi måste träna och vi måste träna mycket för att bli behärska ett hantverk. Så vill du bli en författare som är så skicklig att du får ditt manus antaget? Då behöver du förmodligen öva. Du behöver skriva och du behöver skriva MYCKET!  

Avslutningsvis vill jag säga att skillnaden mellan någon som blir utgiven och någon som inte blir det oftast är att den som blir utgiven aldrig gav upp. Den fortsatte och fortsatte och fortsatte och kanske blev det inget med det där första manuset. Men kanske med det andra?

Så kommer ditt manus bli en bok? Ja du, tänk om jag kunde svara på det! Men det kan förstås varken du eller jag veta. Men en sak kan du var helt säker på. Om du inte lyckas skriva klart det där manuset som jobbar med kommer det aldrig bli någon bok. Så enkelt är det.

Så fortsätt skriva! Fortsätt skriva ända tills du når hela vägen!

_____________________________________

Vill du ha hjälp på vägen? Stöttning genom skrivprocessen så att du faktiskt blir klar och får testa dina författarvingar och se om de håller? Då kanske Skrivringen – medlemstjänsten – är något för dig? Jag kommer att hålla öppet för nya medlemmar 16-19 maj 2022. Varmt välkommen att gå med! Du kan läsa mer här.

Fyra framgångsfaktorer för att du ska lyckas skriva klart din bok!

Att lyckas skriva en bok

Om du är en person som liksom jag har fyllt ditt Instagramflöde med andra skrivande personer, är det lätt att tro att alla andra lyckas, att alla andra kommer igång med sina berättelser, skriver klart dem och sedan – kanske inte med en gång men till slut – får dem publicerade. Men är det verkligen så i verkligheten?

Nej, naturligtvis inte. För det här som vi sysslar med, det är ingen enkel match över huvud taget. Framför allt inte om du nyss har börjat med att skriva böcker. Det är svårt att veta hur man ska göra när man börjar skriva på en bok. Det är svårt att fortsätta när det känns jobbigt och att orka hela vägen in i mål och skriva till slutet är en riktig BRAGD!

Och sedan kommer vi till det här med att bli publicerad. Du har säkert hört talas om nålsögat som du behöver ta dig igenom för att hitta ett förlag som är villigt att ge ut den där boken som du har skrivit. Och om du väl lyckas med det, då kommer nästa uppförsbacke – att nå ut i bruset så att läsarna hittar din bok!

Ja, det finns många ställen där du kan krokna under vägens gång och många gör också det. Förstås. Och det är lätt att känna sig nedslagen när man tänker på allt detta.

Ändå möjligt att skriva en bok!

Men jag skriver inte detta inlägg för att jag vill få dig att känna dig nedslagen. Jag skriver det eftersom jag vill att du ska veta att det trots uppförsbackarna är FULLT MÖJLIGT att det är just DU som faktiskt kommer lyckas! Att det är just DU som tar dig uppför alla de där backarna och som får känna hur underbart det är när flowet kommer och det flyter på och du till slut inser följande: ”Jag kommer faktiskt få ihop det här – det kommer bli en hel berättelse!”

Det är också möjligt att det är just du som kommer att komma till en punkt då du känner dig så färdig med din berättelse att du faktiskt vågar låta ditt pekfinger röra sig mot skicka-knappen och du låter ditt manus segla iväg mot drömförlagets manusinkorg.

Sedan kanske det stannar där. Drömförlaget kanske svarar: ”Tack för att vi har fått läsa, men ditt manus var inget för oss.” Då blir du förstås ledsen och deppar ihop ett tag, men kanske är du en av dem som ändå rätar på dig. Du kanske reser dig upp, tar dig tiden och energin som krävs (trots att det känns motigt!) och ger dig i kast med manuset igen. Och igen. Och igen.

Och till slut när du har skrivit om ditt manus en gång för mycket för vad som känns rimligt, och väntat på svar i vad som kanske känns som ett halvt liv, ja, då kan det faktiskt vara dig de ringer, de där människorna som jobbar på förlaget. Det kanske är DU som får det där samtalet och ett erbjudande om utgivning.

Och vet du? Det kanske låter otroligt och världsfrånvänt, men det KAN faktiskt vara just så det kommer att bli för just DIG! För det händer ju andra och du ser bevisen för det i ditt Instagramflöde var och varannan dag. Och det är på riktigt. Vanliga människor, sådana som du och jag, som får sina manus utgivna av traditionella förlag. Våra liv vänds upp och ner och vi går vidare med nya ord såsom roylaty och garantihonorar och inlaga att lära oss.

Det är fullt möjligt. Och det KAN hända också dig.

Framgångsfaktorer för att lyckas bli författare

Men det finns några saker som du behöver ha för att du ska lyckas ta dig hela vägen i mål. Jag listar fyra av dem här:

  1. Du behöver skaffa dig ett riktigt hårt pannben, ett sätt att tänka som gör att du inte ger upp i första taget. För det här med att skriva en bok kommer inte bli någon enkel match. Du kommer vilja ge upp, kanske gång på gång, men tricket är att inte ge efter för den känslan, utan att fortsätta ändå. Igen och igen. Och igen.

  2. Du behöver inse att det kommer ta tid att skriva en bok – och låta det göra det! Och vill du på allvar skriva en bok så kommer du behöva välja bort andra saker i ditt liv. För det finns inte obegränsat med tid för någon människa. Och jag antar att du i dagsläget inte har oceaner av tid som du inte vet vad du ska göra med idag? Du behöver alltså börja prioritera skrivandet framför annat.

  3. Du behöver gilla (eller lära dig att gilla!) att sitta framför tangenterna. I din ensamhet. Med dig själv som sällskap. För den som bara ser skrivandet som en väg mot att hålla sin bok i handen kommer bli besviken. Skrivandet är inte releasefesten. Det är inte morgonsoffan på tv. Det är istället timmarna, dagarna, månaderna som du sitter där framför datorn och umgås med de där låtsaspersoner som du har skapat!

  4. Du behöver inse att det här med att skriva en bok är ett hantverk som vilket hantverk som helst, vilket du kommer behöva lära dig för att behärska. Och det finns egentligen bara ett sätt på vilket du kan bli skicklig på ett hantverk – genom att öva! För att du ska bli en duktig författare behöver du helt enkelt skriva berättelser. Kanske många berättelser. Sedan kan du få hjälp på vägen genom att lyssna på poddar, läsa böcker, gå en skrivarkurs eller kanske gå med i en medlemstjänst för skrivande personer. Men om du missar det första steget (att träna på själva skrivandet genom att skriva MYCKET) så kommer dessvärre inte de andra hjälpmedlem fungera.

    _______________________________________________________________________

Den 16 maj 2022 öppnar jag min medlemstjänst Skrivringen för nya medlemmar. Om du är nyfiken på om Skrivringen kan vara något för dig, läs mer här: https://skrivringen.se/courses/medlemstjanst

Att vänta på svar från förlag

Bilden visar Hanna Landahls böcker.

Du har skrivit klart din bok och du har skickat den till ett förlag. Antingen får du stora skälvan och ångrar genast att du tryckte på sänd, för hur kunde du vara så dum att skickade iväg något som var så dåligt skrivet? Eller så tänker du att det borde gå väldigt fort, detta, för vem som helst borde ju kunna se att det är en riktig BESTSELLER som du har skrivet! Oavsett vilket – när du väl har skickat in ditt manus börjar det som jag tycker är det svåraste av alltihop. Att vänta på svar! Detta moment är till och med svårare, mer krävande, än att skriva en hel lång bok.

Att bara gå där och vänta, ja det tär och det finns inte så mycket att säga om den där väntan egentligen. För hur mycket du än vill kan du faktiskt inte räkna ut hur lång tid det kommer att ta innan förlagen svarar.

När jag hade skrivit mitt första manus och skickat in det till förlag sysselsatte jag mig med att googla på vad tiden som förflöt utan att jag fick något svar egentligen betydde. Om förlagen inte svarade snabbt (vilket de flesta inte gjorde), betydde det att mina chanser blev mindre eller större allteftersom veckorna gick? Jag fick inget entydigt svar. Någonstans läste jag att om jag inte fick svar den första veckan efter att jag skickat in, så kunde glömma att boken skulle bli utgiven över huvud taget. Någon annanstans stod det istället att det var BRA att det tog lång tid eftersom det betydde att förlaget faktiskt tog god tid på sig för att gå igenom manuset. Alltihop var förstås spekulationer och ingenting som hade större värde för mig än att sysselsätta mig under tiden som jag väntade.

Men det jag har lärt mig är att det tar den tid det tar och hur lång den tiden är betyder egentligen ingenting alls. Det kan ta tre månader att få svar (vilket de flesta förlag hävdar att det tar), men det kan också ta en vecka eller sju månader. Eller – och det här är inte roligt – så får du inget svar alls. Och det bästa du kan göra medan du väntar är att försöka glömma bort att du ens har skrivit den där berättelsen och helt enkelt börja skriva på en ny.

Vilka svar kan du förvänta dig från ett förlag och vad betyder de?

Olika typer av refuseringar från förlag.

Okej, jag kan alltså inte säga någonting vettigt om tiden som förflyter mellan det att du skickar in ditt manus och du får ett svar (mer än att du bör försöka GLÖMMA det där manuset för din psykiska hälsas skull!). Men vad jag faktiskt KAn säga någonting om är vad som kan tänkas hända när förläggare, redaktör, lektör eller kanske till och med en hel manusgrupp har tittat på eller till och med LÄST ditt manus!

  1. Personerna som läst manuset jublar över förträffligheten och ringer upp eller mejlar dig och säger att de vill ge ut manuset!
  2. Personerna som läst manuset tycker att manuset faktiskt har något som är värt att utveckla. De kontaktar dig (via mejl eller telefon) och säger varken ja eller nej, utan kanske snarare: ”Skulle du kunna omarbeta X och Y och återkomma igen?” Här är du så nära du kan komma!
  3. Personerna som läst tycker att ditt manus har något, men de kan ändå av något skäl inte anta det. De skriver något om vad de uppskattade eller skickar kanske till och med ett lektörsutlåtande. Det här är vad vi författare brukar kalla för en positiv refusering.
  4. Personerna som läst tycker att ditt manus faktiskt inte är så dumt, men de har ingen plats på sin lista just nu. Du får därför ett standardiserat svar – en så kallad standardrefusering.
  5. Personerna som läst tycker att ditt manus faktiskt inte är så dumt, men de har redan en författare som skriver sådant som liknar det som du skriver. De mejlar en standardrefusering.
  6. Personerna som läst tycker att ditt manus faktiskt inte är så dumt, men de är helt enkelt inget förlag som ger ut den här typen av manus. De mejlar en standardrefusering.
  7. Personerna som läst tycker att ditt manus faktiskt inte är så dumt, men det är inte tillräckligt genomarbetat ännu. Därför mejlar de en standardrefusering.
  8. Personerna som läst ditt manus tycker inte om det av en eller annan anledning och mejlar därför en … ja, exakt … standardrefusering.

Allra störst chans är att någon av punkterna 4-8 händer just dig helt enkelt därför att det händer de allra flesta som skickar in manus till ett förlag. Jag vet inte hur många standardrefuser jag har fått. Kanske hundra? Men något som är viktigt att tänka på – om detta efter all den där väntan händer också dig – är att det inte nödvändigtvis behöver betyda att ditt manus är dåligt. Men det är förmodligen (om du fungerar ungefär som jag) exakt det som du kommer tänka. Som du ser i listan här ovan finns det nämligen MÄNGDER av anledningar till att du får en standardrefusering. En enda av dem är att förlaget inte tycker om ditt manus.

Att hitta tid för att skriva en bok

En kvinna sitter på en bänk och skriver en bok.

Jag har skrivit om detta flera gånger tidigare, men det tål att upprepas gång, på gång, på gång: Det finns tid för skrivande. Du måste bara hitta tiden i just ditt liv!

Många och åter många människor vill skriva en bok, men de allra flesta av dem kommer inte igång. Eller så kommer de igång, men fastnar på vägen och istället för att komma till slutet av berättelsen hamnar det halvfärdiga bokmanuset i skrivbordslådan. Eller i papperskorgen.

Själv har jag en mapp i min dator vilken jag i ett svagt och uppgivet ögonblick valde att döpa till ”Dödade manus”. Och ja, jag är lite av en drama queen. Men trots det ödesdigra namnet finns det faktiskt inte så himla många halvfärdiga manus i den där mappen som man skulle kunna tro. Varför? Därför att jag oftast skriver färdigt de bokmanus jag börjar på och har gjort så ända sedan jag började skriva.  

Att skriva en bok ända till slutet

Så varför har jag gång på gång (jag har skrivit tio böcker) lyckats skriva klart mina bokmanus? Handlar det om att jag är mer begåvad än de flesta andra? Nej. Handlar det om att jag är envisare än andra? Kanske lite. Handlar det om att jag har mer tid än gemene kvinna? Verkligen inte!

När jag började skriva böcker jobbade jag halvtid som lärare, hade två barn på fem och åtta år OCH hade en liten gård, med odlingar, hönor, får, 20 bisamhällen, Sveriges största humleodling (inte som i insekten humla, utan humle som man har i öl) och jag drev en tillhörande gårdsbutik.

Jag berättar inte detta för att skryta om min förmåga att hålla många bollar i luften, utan för att visa på att det faktiskt finns tid för skrivande också i liv som vid en första anblick verkar vara helt proppfulla med annat!

För kanske finns det skrivtid också i ditt liv, om du bara letar på rätt ställe?

Mitt trick, när jag har haft mycket at stå i, är att använda de små stunderna i livet till skrivande.

Tillfällen då jag har hittat skrivtid i mitt fullbokade liv

  • Tidiga helgmorgnar när resten av familjen har sovit
  • Medan jag har stekt pannkakor (har du tänkt på hur låååång tid det tar att steka pannkakor, tid som man bara såtr där med stekspaden!)
  • I den där halvtimman mellan att jag har skjutsat barnen till fotbollsmatchen och matchstart
  • Medan jag har väntat på att simskolan ska ta slut (man får ju ändå inte vara med)
  • En liten stund strax efter läggning, innan jag börjar klippa med ögonen
  • Under alla tusentals hundpromenader då jag har struntat i ljudboken eller podden och istället ägnat den där stunden åt att tänka på mina karaktärer. För detta med att TÄNKA på våra berättelser – det är också skrivtid!

Vilken sten ska du lyfta på för att hitta skrivtid i just ditt liv?

Skrivtian – ett sätt att faktiskt få det gjort!

Ett sätt att få hjälp med att använda de små stunderna i livet till skrivande – och i förlängningen skapa hållbara skrivvanor som får dig att skriva färdigt ditt manus – är att delta i min skrivutmaning SKRIVTIAN! Utmaningen är enkel och jag vill påstå att ALLA har tid med den. Ja, du också!

Den går till så här: Du skriver tio minuter om dagen, tio dagar i rad och får hejarop och skrivpepp av mig under resans gång. Hittills har faktiskt fler än 200 skriventusiaster deltagit, vilket är fantastiskt roligt! Kanske är det din tur nu?  

Läs mer om Skrivtian och anmäl dig här: https://skrivringen.newzenler.com/courses/skrivtian

Sju tips till dig som vill skriva en ljudbok!

photo of person holding white headphones
Photo by Sound On on Pexels.com

De senaste åren har vi matats med rapporter om en ljudboksmarknad som bara växer. Och numera blir långtifrån alla böcker som publiceras pappersböcker. Många släpps istället enbart som ljud- och e-böcker. Detta skulle jag vilja påstå är ett fenomen som har ökat möjligheterna för oss som skriver att få våra berättelser publicerade. Det kostar inte lika mycket för förlagen att publicera en bok digitalt som det gör att publicera en tryckt bok. Det i kombination med att en stor efterfrågan på ljudböcker gör att förlagen vågar de ge ut fler böcker på detta sätt.

Så om du vill skriva en bok som passar extra bra i ljudboksformatet, vad ska du tänka på då? Jag har fått en mängd tips av Lind & CO som har gett ut två av mina ljudböcker. I detta blogginlägg delar jag med mig av några av dem.

När vi lyssnar på en ljudbok gör vi oftast någonting annat samtidigt. Vi som skriver får alltså räkna med att våra läsare (lyssnare) inte har sin fulla uppmärksamhet riktad mot berättelsen på samma sätt som de har när de läser en pappersbok. Därför bör vi som författare när vi skriver för ljud göra vårt bästa för att underlätta för våra läsare, så att de kan hänga med i handlingen trots att de förmodligen gör något annat medan de lyssnar.

Naturligtvis kan också böcker som är skrivna med pappersboksläsare i fokus fungera utmärkt som ljudböcker. Men om du vill tänka lite extra på ljudbokslyssnarna när du skriver, så att de får en behaglig och lättillgänglig lyssning, finns det några knep som du kan ta till. Här följer några av dem:

  • Rak kronologi utan tidshopp. När du skriver för ljud är en linjär berättelse att föredra framför en berättelse som hoppar fram och tillbaka i tiden. När man läser en pappersbok har man alltid en möjlighet att gå tillbaka om man har missat något. Den möjligheten finns inte på samma sätt för våra lyssnande läsare.
  • En tydlig handling är lättare att hänga med i för den som lyssnar än en handling som är mer diffus. Därför fungerar deckare och spänningsböcker, i vilka det ofta händer mycket, ofta bra som ljudböcker.
  • Ett enda perspektiv, vilket är huvudkaraktärens. Också detta med perspektivbyten kan bli svårt att hänga med i för den som lyssnar. Och om läsaren tappar tråden är det svårare att gå tillbaka och dubbelkolla i en ljudbok än i en pappersbok. Vill du ändå ha flera perspektiv, se till att de olika perspektiven skiljer sig väsentligt åt, så att det blir uppenbart för läsarna vilken karaktär de följer i de olika delarna av boken.
  • Få och tydliga karaktärer. För att läsaren inte ska blanda ihop karaktärerna, håll dem relativt få till antalet och särskilj dem från varandra genom att ge dem tydliga karaktärsdrag. Tänk också på att ge dem namn som inte är alltför snarlika varandra.
  • Krångla inte till språket. Ljudböcker vinner inte på svårbegripliga bisatser, långa meningar och svåra ord. Så vill du skriva specifikt för ljudbokskonsumenterna – håll språket enkelt och lättillgängligt.
  • Första kapitlet är superviktigt! Det är lättare för en ljudbokslyssnare än för en pappersboksläsare att stänga av din bok och välja en annan. Om vi har köpt en fysisk bok ger vi den fler chanser än vi gör med ljudböcker. I ljudboksapparna finns så många andra böcker att välja på och om vi inte fångar läsarna med en gång kommer de sluta lyssna. Lägg därför extra tid och omsorg på din början och se till att den verkligen rycker tag i läsaren. Kasta in läsaren i handlingen, så att de bara måste fortsätta läsa!
  • Håll ett högt tempo i berättelsen! Detta hjälper läsaren att hålla sig alert och tankarna där de ska vara – på din berättelse och inte på tvätten, disken, hunden som drar i kopplet under promenaden, eller vad din läsare nu gör medan hen lyssnar på din bok..

_____________________________________________

Tycker du att mina skrivtips är värdefulla? Tipsa gärna någon annan skriventusiast! Det skulle betyda mycket för mig.

Vad det innebär att skriva avtal med ett förlag

Att skriva avtal om sitt manus med ett förlag är för många som skriver berättelser det absoluta målet. Förstås! För det är klart att vi vill att människor ska få ta del av våra skapelser som vi har jobbat med så länge! Men vad innebär det egentligen? Vad är det som du och förlaget kommer överens om? Jag har hittills skrivit avtal med flera traditionella förlag och jag kan se att mycket är likt oavsett vilket förlag jag har skrivit avtal med.

Först och främst behöver vi reda ut begreppen lite, för det finns flera olika typer av förlag. Det jag pratar om i det här inlägget gäller det som brukar kallas för traditionella förlag, alltså förlag där förlaget bekostar hela utgivningen av boken. Det finns också hybridförlag, där förlaget och författaren på olika sätt delar på kostnaden för utgivningen. Dessutom finns det egenutgivningstjänster, där författaren helt och hållet bekostar utgivningen ur egen kassa. I det här sista fallet köper man en tjänst av ett företag (inget förlag!) och i utbyte får man hjälp med att producera, distribuera och kanske också marknadsföra sin bok.

Det jag berör i detta inlägg är alltså hur avtal brukar se ut när det gäller traditionell utgivning, alltså utgivning där förlaget står för utgivningskostnaden och alltså också tar den ekonomiska risken för bokprojektet.

Författarens skyldigheter

Det du gör när du skriver avtal om utgivning av din bok med ett traditionellt förlag, är att du ger förlaget ensamrätt att publicera din bok under en viss tid. Du säljer alltså inte ditt manus! Manuset är fortsatt ditt, du äger rättigheterna, men man skulle kunna säga att du ”hyr ut” ditt manus för en viss tid till ett förlag.

I avtalet kommer du och förlaget överens om vilka format förlaget får publicera din bok i (t.ex. e-bok, ljudbok och inbunden bok). Det här betyder alltså att du inte får upplåta rättigheterna åt något annat förlag, i samma format under samma tid. I klarspråk – du kan inte sälja (hyra ut) samma manus i samma format till två olika förlag samtidigt, men det förstod du nog redan.

En liten parantes: Du upplåter bara rättigheterna för det svenska språket. Förlaget får alltså inte publicera din bok på något annat språk än svenska.

Royalty

Nu blir det lite räkneövning. För i utbyte mot att du ger förlaget rätt att publicera din bok får du som författare något som kallas för royalty. Man skulle kunna säga att det är dina hyresintäkter (eller din lön). Hur stor royaltyn blir i kronor beror på försäljningen av din bok. Det ni avtalar om är hur stor procent av priset på boken som ska tillfalla dig som författare. Författarförbundets rekommenderade miniminivå för en inbunden bok är i dagsläget 25,5 procent av pokens F-pris (F-pris=priset som bokhandeln betalar för boken.)

Så hur mycket tjänar du på din bok?

Vi tar ett exempel. Förlaget trycker 2 000 exemplar av din bok. F-priset för din bok är 120 kr. Det betyder att du som författare ska få en royalty på 25,5 procent av 240 000 kr (intäkterna för den första upplagan), vilket blir 61 200 kr. Detta är alltså det belopp som ska tillfalla dig som författare när hela upplagan på 2 000 böcker är såld.

Du kommer att få en rapport från förlaget och en utbetalning en eller ett par gånger per år. När och hur ofta är också något som regleras i avtalet.

Garantihonorar

Något som är väldigt viktigt är att du får som författare är det som kallas för garantihonorar eller förskott. Det här är en summa som betalas ut till dig i samband med att du och förlaget skriver avtal om boken och vanligtvis är det 50 procent av royaltyn på första upplagan. I exemplet ovan var den totala royaltyn för första upplagen 61 200 kr, vilket innebär att du när du skriver avtal kommer att få ett förskott eller garantihonorar på 30 600 kronor.

Det fina med garantihonoraret är att det är just en garanti för dig som författare! Om du och förlaget inte lyckas sälja en enda av dina böcker, så får du ändå behålla det!

Royalty och garantihonorar kan också beräknas på andra sätt, men det är på detta sätt som det traditionellt har beräknats.

Digitala format

När det gäller digitala format (e-bok och ljudbok) kan ju förskottet av förklarliga skäl inte beräknas på upplagan (den är oändlig!). Här baseras den istället på en uppskattning från förlagets sida om hur de tror att det kommer att gå för boken. Alltså – tror de att den kommer få många läsningar eller lyssningar blir det ett högre förskott, tror de mindre på boken blir förskottet lägre.

Förlagets skyldigheter

Förlagets skyldigheter gentemot dig och din bok är långtgående! Med rätta! För du ger dem något viktigt: Möjligheten att förädla, publicera och sälja din skapelse!

De ska såklart producera hela boken, i samarbete med dig. Ta fram omslag, baksidestext, säljmaterial och så vidare. Men de ska också hjälpa dig med det redaktionella, alltså låta dig jobba med en redaktör samt se till att din text blir korrekturläst. I avtalet kommer ni också överens om hur länge förlaget har på sig att publicera boken. Ofta får de 18 månader på sig. Om de inte har publicerat boken inom denna tid får du alltså tillbaka rättigheterna och kan höra av dig till ett annat förlag.

Förlaget förbinder sig också att lagerhålla och distribuera din bok. Vanligtvis anlitar förlaget ett annat företag för att sköta detta åt dem. Men det är alltså ingenting som du som författare behöver bekymra dig om, ifall du har turen att få ett traditionellt förlag på manuskroken.

Något annat som förlaget förbinder sig att göra är att marknadsföra boken. Och detta är mycket viktigt! Kanske den största anledningen för dig att inte ge ut boken på egen hand. För det här är svårt att på ett framgångsrikt sätt göra det själv. Förlaget ska försöka sälja in din bok till bokhandeln, skicka ut recensionsexempar till media, göra inlägg i sociala medier, försöka få dig att synas i olika sammanhang – ja, helt enkelt göra sitt bästa för att sälja din bok! Det är något som du som författare såklart också kommer behöva arbeta med, men i grund och botten är det vad förlaget åtar sig att göra när de skriver avtal med dig om din bok.

Få ditt avtal granskat!

Om du blir erbjuden ett förlagsavtal vill jag verkligen rekommendera dig att skicka in avtalsförslaget till Författarförbundets jurister! De hjälper inte enbart sina medlemmar utan också dig som är debutant. Tjänsten är helt gratis och de brukar vara snabba med att återkoppla, så du har faktiskt ingenting att förlora på att låta dem titta på avtalet innan du skriver på.

_________________________________

Tycker du att mina inlägg på är på Skrivpeppbloggen är intressanta? Hjälp mig då gärna med att sprida Skrivpeppbloggen till andra skriventusiaster! Ta till exempel en skärmdump och lägg den i dina stories på Instagram. Det skulle betyda mycket för mig!

Kraften i att prata om ditt skrivande

person holding fountain pen
Photo by Janson K. on Pexels.com

Du kan väl inte skriva? Nej, verkligen inte! Åtminstone inte en hel bok. Det är ju för andra. För sådana som är födda med pennan i handen. Som har velat bli författare hela livet. Inte för dig. Tvivlen hopar sig i ditt huvud och du kommer därför inte igång med din historia. Att då berätta för din omgivning att du tänker skriva en bok kan kännas som något av det läskigaste du kan göra. Men att göra just det, att berätta för andra, kan vara exakt det som får dig att faktiskt komma igång. Och att fortsätta skriva ända till slutet.

Jag minns hur läskigt jag tyckte att det var att för första gången berätta för någon att jag tänkte skriva en bok. Jag satt i bilen. Min man körde och mina barn som då var små satt i baksätet. Jag hade funderat ett tag och nu hade jag bestämt mig. Jag skulle äntligen göra ett seriöst försök. Mitt hjärta bultade hårt i bröstet och händerna klibbade. Jag sneglade på honom och så bara sa jag det:

”Jag tänker skriva en roman.”

Bara så där. Jag gjorde det. Och så visste han.

Att berätta är laddat!

Det finns en stark laddning i att berätta om sitt skrivande och sin längtan för första gången. Det ligger hybris och svävar över föreställningen om vad det handlar om. För vem tror man egentligen att man är när man ger sig på något så stort? Kanske är det jante som talar? Eller så har man bara en föreställning om att det är näst intill det svåraste man kan göra i livet.

Och det finns något glorifierat över författarrollen, något som jag vill hävda inte har någonting med verkligheten att göra. För att vara författare handlar för det flesta enbart om att sitta ensam på sin kammare och skriva. Att umgås med sina egna tankar i sina egna påhittade världar. Det handlar inte om att sitta i tevesoffor eller åka på bokturnéer och prata inför hundratals människor. Att skriva böcker handlar väldigt lite om flärd. Istället handlar det om sittfläsk, envishet och att hitta glädjen i själva skrivandet, i skrivprocessen.

Jag menar inte att det inte är fantastiskt att skapa sina egna världar, sina egna karaktärer och att någon sedan (kanske) vill läsa det man har skrivit. Det ÄR fantastiskt och det är därför jag fortsätter att skriva. En bok till och så en till. Men är det egentligen en så stor sak? Jag vill hävda att det inte är det.

En hobbyvilken som helst

Att skriva är för de allra flesta en hobby och det är faktiskt en hobby – som vilken hobby som helst. Som att åka till ridskolan, att spela paddel eller att designa och påta sin trädgård. Något du gör för att du älskar att göra det! För att det ger dig mening i din tillvaro eller bara lite sinnesfrid en stund innan du fortsätter göra allt det andra i livet. Inte mer än så. Och att du påtar i din trädgård är väl inget du håller tyst om?

Så varför håller vi i så stor utsträckning tyst om vårt skrivande? För att prestationskraven ökar om vi berättar? För att vi inte vill att andra ska tro att vi tror att vi är något? För att vi är rädda för att misslyckas?

Oavsett vad det handlar om för just dig, så har du mycket att vinna på att betrakta skrivandet som vilken hobby som helst och börja prata om ditt skrivande med din omgivning!

Fyra anledningar till varför du ska prata om ditt skrivande!

Men det är ju så läskigt att berätta! Ja, det är läskigt. Men det finns många vinster att hämta genom att berätta. Här följer en lista på några:

1. Du avdramatiserar skrivandet för dig själv genom att prata om det!

2. Om du berättar ökar kraven på dig att faktiskt leverera! Då kanske du tänker att det är exakt det du inte vill! Det kanske är själva anledningen till att du inte berättar! Till dig vill jag säga: Tänk på det från andra hållet! Du kommer att behöva krav för att börja, för att genomföra och för att slutföra. Att skriva en bok tar lång tid och att ha en omgivning som frågar hur det går för dig kommer garanterat att hjälpa dig framåt, få dig att orka lite till och lite till, kanske hela vägen tills du är klar!

3. Du kanske hittar andra som bär på samma dröm! Det finns tusentals och åter tusentals människor i Sverige – kanske till och med miljontals – som bär på samma dröm som du gör. Och kanske kan du hitta skrivkompisar i din omgivning om du berättar om ditt skrivprojekt eftersom de, precis som du, hittills har hållit skrivandet för sig själva!

4. Du måste ta dig skrivtid! Återigen. Att skriva tar tid. Tid som du kommer behöva ta från något annat i livet, och det kommer vara mycket lättare för dig att ta dig den där viktiga skrivtiden om du kan få andra att förstå varför du inte kan vara med på den där fikan eller det där kalaset och om du berättar vad du ska göra istället. Du ska göra något som är viktigt för dig! Du skriva en bok!

__________________________

För dig som har svårt att komma igång med skrivandet vill jag tipsa om min webbkurs ”Hitta din bokidé och börja skriv!” som jag kommer lansera lite senare under våren. Under kursen kommer du får konkreta verktyg i steg-för-steg-form, så att du på allvar kommer igång med ditt skrivande! Du kan läsa mer om kursen och skriva upp dig på kursens väntelista här: https://skrivringen.newzenler.com/f/hittadinbokide

Lär känna karaktärerna och få fart på fantasin!

Känns det ibland som att din fantasi tar slut? Du kanske hade en jättebra idé från början och dina idéer fick nästan inte plats i huvudet? Men nu när du har kommit en bit in i berättelsen så är huvudet alldeles tomt. Eller så kommer inga idéerna alls? Inte ens från början.

Lugn, du är inte ensam! Så blir det för alla oss som skriver ibland. Men det finns sätt att ta sig ur det.

Ett sätt att få fart på idéerna igen när de har sinat är att sluta upp med att skriva på själva berättelsen för ett tag och fördjupa sig i karaktärerna. För om du lär känna dina karaktärer lite mer på djupet, är chansen stor att det kommer att rassla till på idékontoret.

Och poängen är inte att du ska ha med just den här texten som du skriver i dessa övningar i din berättelse. Poängen är istället att du ska lära känna dina karaktärer så bra att det bli enklare för dig att sedan fortsätta skriva på din berättelse.

Här är tre tips på övningar!

  1. Skriv din karaktärs dagbok! Att sätta sig in i karaktärernas vardag kan verkligen vara det som gör hela skillnaden för dig och din fantasi. Vad gör din karaktär om dagarna? Hur är det på jobbet eller i skolan? Vem umgås hen med på fritiden och hur reagerar hen på vardagliga saker som händer i livet? Vad gör hen arg och upprörd i vardagen? Vad får hen att känna glädje? Skriv om en helt vanlig dag i hens liv.
  2. Skriv en scen där din karaktär är på en flygplats. För många är ju detta en ganska känslosam händelse. Något ska hända, din karaktär ska ut på en resa. Vart åker din karaktär? Och med vem? Är det en positiv upplevelse eller en negativ? Det kan vara en ganska stressig situation. Är alla dokument i ordning? Kommer hen hinna i tid? Hur reagerar din karaktär i den här situationen? Blir hen irriterad av stressen eller blir hen inte påverkad alls? Tar hen befälet eller låter hen någon annan vara reseledare?
  3. Skriv en scen då din karaktär gör det som den älskar mest av allt i hela världen! Kanske är hen på yoga, spelar teater, är på fotbollsmatch eller ska just ha sex med sin pojkvän. Men så blir hen avbruten och får inte fortsätta göra det som hen har längtat efter så länge. Vad händer med hen nu?

Lycka till!

_____________________________________

Tycker du att mina skrivtips är hjälpsamma? Tipsa gärna någon annan skriventusiast om Skrivpeppbloggen!