Tema utgivning: Trodde mejlet från förlaget var ett aprilskämt

Foto Karin Kronvall, Kronvalls pixlar

Den första april 2021 fick författaren Anneli Olsson ett mejl som hon inte i sina vildaste fantasier hade kunnat föreställa sig att hon någonsin skulle få. En förläggare från förlaget Saga Sverige undrade om hon var intresserad av att skriva en bokserie åt dem.

Serien skulle bli en del av förlagets nya satsning. Saga, vars fokus i Sverige hittills helt och hållet legat på digital utgivning, skulle nu också satsa på inbundna böcker. Och Annelis bokserie, som hon alltså ännu inte hade skrivit, skulle bli en del av den satsningen.

Men inte nog med det. Serien skulle dessutom ges ut digitalt i en rad andra länder.

”Gissa om jag först trodde att det där mejlet var ett aprilskämt?” säger Anneli.

En månad senare, efter en del avtalsbollande fram och tillbaka, skrev hon under avtalet och 2022 kommer den första delen i hennes nya serie ut i Sverige.

Refusspik på väggen

Men Annelis författarresa började inte där. Hon var ingen debutant när det där mejlet damp ned i hennes inkorg. Ett år tidigare hade hon nämligen redan debuterat som författare. Våren 2020 kom första delen i hennes feelgood-serie om Alva Bergman ut – ”Fritt fall”. Men vägen till utgivning av den var långt ifrån friktionsfri.

Under 2019 fick Anneli standardrefuser från alla förlag hon skickat sitt manus till. Något hon dock var beredd på. Och istället för att bli nedslagen valde hon att se alla nej tack som ett tecken på att hon faktiskt var på gång.

”JAG hade skickat MITT manus till bokförlag, liksom, efter alla års skrivande!”

Och att hon fick ett svar överhuvudtaget betydde att någon på förlagen åtminstone hade sneglat i manuset.

”Efter ett tag blev det förstås tyngre med alla nej tack, men jag gjorde som Stephen King. Jag knackade in en spik i väggen och satte upp mina utskrivna refuseringsmejl på den.”

Blev egenutgivare

Men redan långt innan refuserna började trilla in i Annelis mejlkorg hade hon bestämt sig. Om ingen nappade, skulle hon ge ut ”Fritt fall” själv.

Redan innan alla förlag hade svarat började Anneli därför förbereda sig. Hon lyssnade på poddar om indie-utgivning, läste allt hon kunde komma över och pratade med andra som redan gjort resan med eget förlag. Sedan startade hon sitt eget förlag Tawera.

Idag har Anneli gett ut två böcker på det egna förlaget. Uppföljaren till ”Fritt fall” heter ”Stormsteg” och kom ut i somras.

Egenutgivning en språngbräda

Anneli är 41 år gammal. Hon kommer från Hälsingland, men bor sedan många år i Uppsala med man och tre barn. Att bli författare har varit hennes dröm sedan barnsben. Och nu, sedan ett och ett halvt år tillbaka, är hon det.

För Anneli har egenutgivningen varit en sorts språngbräda till utgivning på ett traditionellt förlag. Saga Sverige hade koll på henne genom boken hon gett ut själv.

”Nu har jag blivit upplockad av ett stort förlag som tror på mitt författarskap! Det är faktiskt helt galet.” 

Annelis bästa tips till dig som funderar på att ge ut din bok på eget förlag:

  1. Ta reda på hur andra har gjort, lyssna på poddar i ämnet (oftast på engelska) och läs på. Det finns t.ex. en bra svensk bok som heter ”Ge ut din bok” av Johanna Wiman
  1. Fundera noga igenom hur mycket tid, ork och pengar du har att satsa. Att ge ut din egen bok ger mycket, men det tar också mycket av dig. Utifrån dina förutsättningar – sätt rimliga mål och var beredd på att justera dem. Tex. utgivningsdatum eller vilket format du väljer att ge ut i.
  1. Anlita hjälp för att göra din utgivning så seriös och proffsig du bara kan! T.ex. redaktör, korrekturläsare, sättning av inlagan (om du inte kan sådant själv) och omslagsdesigner

Tema utgivning: ”Tro på din text och din dröm!”

Foto: Eva Sjöberg

Drömmen om att bli författare har funnits så länge Anna Johansson kan minnas, men den tog rejäl fart när hennes tvillingar var små. ”Jag hamnade i en slags trettioårskris då jag insåg: Ville jag göra något av den där drömmen, så måste jag sätta igång!” 

Sagt och gjort. Anna började skriva på en deckare i Jönköpingsmiljö.

”Jag skrev så fort det blev tillfälle, många sena kvällar och tidiga morgnar och dessutom på en otroligt seg och gammal dator. Tur att jag tyckte skrivandet var så roligt, annars hade jag nog gett upp.”

Känslan av att se storyn växa fram, gav mersmak. Hon berättar att hon inte hade någon plan för skrivandet medan hon skrev. Använde ingen synopsis och visste därför inte hur berättelsen skulle sluta. Två år senare var manuset till det som senare skulle bli Den som skipar rättvisa klart.

Blev refuserad

Anna skickade sitt manus till många förlag. Och refuseringarna började snabbt trilla in.

”I början blev jag ledsen och besviken när det kom en refus, och det kan jag fortfarande bli. Men nu vet jag att det är en del av jobbet. Alla kan inte gilla allt och förlagen kan inte heller ge ut alla manus.”

Började på nytt projekt

För att få något annat att tänka på började Anna fila på ett barnboksmanus. Det var så Sally Superstjärnan blev till.

”Sally är en tjej som likt mig själv. Hon får liksom jag rampfeber när hon ska upp på scen. Jag tyckte det fanns så få böcker som behandlade ämnet på ett enkelt sätt och jag ville säga till barn att ”det där nervösa” man kan känna när man ska prata eller sjunga inför publik – det är inte ovanligt eller konstigt.”

Året var 2018 när Anna fick napp hos Idus förlag med sitt barnboksmanus, och sedan dess har det rullat på.

”Nu kommer snart min sjätte barnbok Asta på kompisjakt!”

Drömmen om deckaren

Anna ville dock inte ge upp drömmen om deckaren, det där manuset som hon kämpat med under så lång tid. När inget förlag nappade jobbade hon därför vidare och gjorde hon en rejäl ombearbetning.

”Så fick jag se på Instagram att Lind & Co sökte deckare för utgivning i ljudboksformat. Jag skickade in och det dröjde inte länge förrän jag fick ett efterlängtat JA!”

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Den-som-skipar-rattvisa_9789178618187-700x700-1.jpg
Anna Johanssons deckardebut ”Den som skipar rättvisa”

Därefter har det blivit fler ljudböcker för vuxna och alldeles nyligen kom ”Den som bär skulden” – uppföljaren till deckardebuten.  

Anna Johansson bor i Huskvarna med sin familj som består av fyra barn, en man och en katt. På dagarna jobbar hon som nämdsekreterare.

Så när hinner du skriva alla böcker?

”Det blir mellan jobb, hämtningar, läxläsning och allt det där andra som hör livet till.”

Annas bästa tips till dig som är aspirerande författare:

  1. Tappa inte bort glädjen i att skriva! Allt behöver inte vara perfekt från början, eller ens bra. Tänk på att ett första utkast är just bara ett första utkast. Fundera inte så mycket på den perfekta formuleringen utan skriv bara vidare och få din story nerskriven. Sedan väntar massor av redigering.  
  2. Hitta inspiration i din omgivning; lyssna på samtal runt omkring dig på bussen, i affären, i podcasts. Tänk på vad människor pratar om, hur de pratar, vilka ord och uttryck de använder.  
  3. Hitta bra testläsare och framför allt: Våga lämna ifrån dig texten för att få feedback! 

    Vill du veta mer om Anna och hennes författarskap? Följ henne på Instagram: @annajohanssonforfattare

Vitsen med kontinuitet i skrivprocessen!

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om vitsen med att ta en paus i skrivandet. Och det finns verkligen en poäng med att låta din hjärna vila i perioder och att inte hela tiden ställa krav på att den ska leverera. Men mellan de där välbehövliga pauserna är det lika viktigt att du gör utrymme för det kontinuerliga skrivandet i ditt liv. Varför? Det får du veta i detta inlägg.

Det finns inte ett sätt att skriva en bok på. Det finns tusen och åter tusen sätt och du kan förstås hitta bevis för att jag har fel, att det sätt som jag hävdar fungerar, inte alls gör det. Men detta sätt fungerar för mig (och för många andra som skriver!).

Ineffektivt att skriva stötvis!

Att skriva stötvis, att åka iväg en helg då och då och helt gå upp i skrivandet eller att viga två hela veckor av sommarsemestern för skrivande kan ta dig långt. Det kan till och med göra att du faktiskt lyckas skriva klart en hel lång bok. Men för mig har det aldrig varit sättet. För mig har istället det kontinuerliga skrivandet varit det vinnande konceptet. Att hitta vanor som gör att jag kan få in skrivandet i min vardag, är det som har gjort hela skillnaden för mig.

Jag skulle vilja hävda att detta med att skriva stötvis är ett ineffektivt sätt att skriva en bok på. För när du gör det kommer du att behöva ägna en stor del av den tid du har satt av till skrivandet till att åter sätta dig in i din berättelse. Tid som du, om du hade lagt energi på att skapa mer kontinuerliga skrivvanor, hade kunnat använda för att komma framåt i din text.

För det tar tid och energi att åter komma in i din berättelse, att åter hitta din ton, din berättarstil och att minnas vilka dina karaktärer är om det var länge sedan du skrev. Och allt detta måste du göra om och om igen om du inte hittar ett sätt att få in skrivandet i din vardag.

Får du istället till de där kontinuerliga skrivpassen, kommer du att få så mycket gratis: Redan när du sätter dig vid tangenterna kommer du att vara inne i berättelsen, du känner dina karaktärer utan och innan och din stil kommer att komma till dig helt naturligt.

Jag påstår dock inte att det är en enkel uppgift att skapa kontinuerliga skrivvanor, men jag vill bestämt hävda att det är väl värt att försöka!

21 dagar för att skapa en ny vana

Du kanske har hört talas om att det tar 21 dagar att göra något till en vana? Det är en utbredd föreställning. Men jag är tveksam till att det räcker för att skapa nya tankebanor och på allvar ändra våra beteenden. Det skiljer sig dessutom förstås mellan olika individer. Men något som gäller för alla är hur som helst att detta med att ändra en ny vana inte kommer att komma av sig självt. Det kommer att krävas ansträngning. Av dig.

Och det gäller dessutom att vara konsekvent. Bryter du mönstret och hoppar över skrivandet ett par veckor är det lätt hänt att du inte bara tappar kontakten med din berättelse och dina karaktärer, du bygger dessutom lätt upp ett inre motstånd som gör det svårt för dig att komma igång igen. 

Självfallet behöver du inte skriva varje dag för att lyckas komma till slutet på din berättelse. Istället handlar det om att hitta en kontinuitet som fungerar för just dig, i ditt liv. Det kan handla om att ägna dig åt ditt skrivande en timma varje vecka, eller tio timmar. Förutsättningarna ser olika ut för oss alla och att hitta vad som funkar för just dig, är själva nyckeln!

Och lägg inte ribban för högt. Det är mycket bättre att hitta en rutin som verkligen håller över lång tid än att bestämma dig för att skriva två timmar varje dag och inte orka i mer än en vecka

Varför skriver du?

För att jag älskar det, kanske du svarar. Men gör du verkligen det? Alltså hela tiden? JAG gör definitivt inte det hela tiden. Ibland kan skrivandet kännas så tungt att jag på allvar funderar på att lägga av och ägna min tid åt något helt annat. Är det så för dig också?

Du började förmodligen att skriva för att det fick dig att må så himla bra. Kanske kändes det skönt att skriva ned tankarna i ditt huvud så att du kunde släppa dem? Kanske njöt du hejdlöst av att vara med dina karaktärer? Eller så hade du en historia som inte ville lämna dig ifred, som du verkligen var tvungen att få ur dig. Kanske fick skrivandet dig att nästan känna dig förälskad?

Jag började skriva för att det verkade vara det enda som kunde få mina tankar att tystna. Dessutom kunde flera timmar plötsligt försvinna utan att jag fattade att det hände. Det var en fantastisk känsla som jag tidigare inte känt i något annat sammanhang och jag kan fortfarande känna det där flowet när jag skriver. Det är liksom det som jag hela tiden strävar efter att komma till. Men det finns inte där lika ofta längre.

Numera är skrivandet mer av ett gift än ett njutningsmedel för mig. Tyvärr. Lite som nikotin för någon som är beroende kanske. Det känns inte lika ofta fantastiskt när jag skriver, men jag blir rastlös och irritabel om jag inte får göra det.

När vi skriver en hel bok kan vi inte befinna oss i det där fantastiska flowet hela tiden. Ingen gör det och det är viktigt att ha det med sig.

Att skriva en roman är faktiskt lite som ett långt förhållande. Det är omöjligt att vara himlastormande förälskad i samma person varje dag hela livet. Men vi kan trivas med att vara med den där personen, ha roligt tillsammans, känna samhörighet, och ibland kan det faktiskt också hetta till lite också efter många år tillsammans.

Det kommer att komma tuffa perioder då du undrade varför du valde att satsa på just den här berättelsen. Varför du ens ska fortsätta med den sysslan som du ändå inte verkar ha fallenhet för. Dagar då du bara vill ge upp.

Dessa dagar kan det vara bra att reflektera kring varför du väljer att skriva trots att du inte måste. För du måste ju faktiskt inte! Kanske kommer du fram till att du inte längre vill skriva, att det kräver alltför mycket av dig och då är det kanske dags för dig att ta en paus. Eller så inser du att du faktiskt skulle inte skulle vilja vara utan skrivandet trots att det känns tufft ibland.

Att faktiskt få det gjort!

Skrivande och träning har en hel del gemensamt. Det är ofta något du vill göra, men inte gör, eller hur? Så varför gör du det inte när du vet att du mår bra av det?

För att det kräver något av dig! Och du är en människa, och människor hushåller med sina resurser, alltså väljer du, om du kan, den enkla vägen. För det är mycket smidigare för dig och din hjärna att skrolla på mobilen än att skriva, därför skrollar du på mobilen istället för att skriva. Det är mycket lättare att låta ännu ett avsnitt av den där serien rulla framför dina ögon, läsa ett kapitel till i den spännande boken du läser just nu, till och med att ta hand om tvättberget känns ofta som en mindre smärtsam uppgift att ta dig an, därför väljer du att göra det istället för att skriva. Och det är ingenting konstigt med det. Det är nämligen så vi människor fungerar.

Och så här kan du ha det. Om du vill. Du kan fortsätta se på serier och inte skriva någon bok, det går jättebra! Många människor lever hela sina liv på det sättet och är fullt nöjda med det. Men OM du vill skriva en bok, om du verkligen, verkligen vill, måste du välja någonting annat. Du behöver ta en annan väg.

Du måste välja att skriva. Du måste välja att få det gjort.

Att du inte lyckas skriva den där boken kan du dessvärre inte skylla på någon annan – inte på chefen, inte på barnen, inte på mannen eller din mamma. Det är nämligen bara upp till en enda person att göra det där valet och den personen är du.

Och det kommer inte att komma gratis till dig. Det kommer att krävas uppoffringar. Av dig. Du kommer att behöva välja bort saker i ditt liv och det kommer inte vara bekvämt alla gånger. Vad just du kan välja bort för att prioritera skrivande vet bara du, men här är en lista på vad det skulle kunna handla om:

  1. Sovmorgnar. Att gå upp en timma tidigare än du brukar ett par gånger i veckan skapar mer tid än du kan tro.
  2. Stanna upp en extra timma på kvällen. Funkar inte alls för mig, men kanske om du är en kvällsmänniska …
  3. Skippa teveserierna! Här har du mycket tid att hitta!
  4. Pendlingen! Hela böcker kan faktiskt bli skrivna på en halvtimma till och från jobbet. Tänk vilken kontinuitet du kan få i ditt skrivande på detta sätt!
  5. Allmän surf- och slötid. Den här tiden är ju lite svår att få syn på, men ett tips är att faktiskt boka in skrivtid i din kalender. T.ex. på helgen när det finns lite mer tid över. En timma på lördag och en timma på söndag? Det kommer att göra stor skillnad i längden!
  6. Tacka nej! Ja, kanske måste du då och då faktiskt tacka nej till saker, träffar, aktiviteter, vänner och familj. Ibland kanske du behöver välja skrivandet också framför annat som du också väldigt gärna vill göra.

Det kommer inte vara lätt alla gånger. Men du vill ju skriva en bok, eller hur?

Om du vill ha hjälp att faktiskt få skrivandet gjort, att på allvar få det att bli av, tycker jag att du ska gå med i medlemstjänsten Skrivringen! Där kommer du liksom inte att komma undan! Vi håller öppet för nya medlemmar 16-19 september 2021. Därefter stänger vi och öppnar igen först i januari 2022. Vill du vara med? Här kan du läsa mer och anmäla dig.

Alla andra är inte bättre!

Det är så lätt att tro att alla andra är så mycket bättre än du är. Att alla de som redan är publicerade författare har något helt annat i sin verktygslåda än vad du har. Nu ska jag berätta en hemlis. Så är det inte.

Men. Ska du skriva den där boken så måste du faktiskt börja tro på dig själv. Du måste tro på att du faktiskt kan göra det! Att du har förmågan att komma ända till slutet. Att du kan knyta ihop säcken och skriva klart din berättelse. För utan den där tron kommer det inte att gå. Då blir dina tankar en självuppfyllande profetia. För det finns många stup att falla ned i på vägen mot en färdig bok och risken, om du inte tror att du klarar det, är att rädslan över att falla är det som får dig att göra det!

Men varför skulle inte du kunna skriva en bok? För att du är dålig på att skriva? För att du inte GILLAR att skriva? Jag tror inte det. För då hade du aldrig varit här och läst den här texten. Jag tror istället att du är en sådan som faktiskt KAN skriva och kan göra det riktigt bra. Och jag tror också att du är en sådan som älskar det! Så, varför skulle inte någon som både kan skriva och älskar att göra det, kunna skriva en bok? Massor av människor har ju redan gjort det och alla de där människorna har någon gång gjort det för allra första gången.

Herregud! Så svårt är det faktiskt inte. Se på mig, jag har skrivit åtta böcker! Åtta! Det är ju jättemånga! Och jag har inte fötts med några som helst exceptionella förmågor. Jag har en hyfsat välfungerande hjärna (typ) och fingrar som efter mycket träning rör sig oerhört snabbt över tangenterna. Och så har jag en ganska livlig fantasi. Men framför allt har jag förmågan att strunta i mina tankar när de säger åt mig att jag är för dålig för att syssla med det jag gör. Ibland i alla fall. Men ibland vågar inte jag heller tro på att jag kan och då är det väldigt svårt att skriva, också för mig.

Det jag har gjort, och det du också kan göra, är att träna mig! Med träning har jag helt enkelt lärt mig att skriva berättelser. Alla mina berättelser blir inte bra. En del blir faktiskt skitdåliga. Men de är ändå värda något. Ur träningssynpunkt! Genom övning har jag märkt vad som fungerar och vad som inte fungerar. Och det kan du också göra!

Det var allt för mig idag. Kör hårt, för vet du? Du kan!

Planera in skrivtid i livet!

Nu drar det åter igång. Jobbet, skolan, barnens simträning. Föräldramöten och bilbesiktning. Livet. Hösten är på väg med stormsteg och det är lätt att bli överväldigad av alla måsten som plötsligt åter ger sig till känna. Hur ska du hitta någon skrivtid mitt i allt detta? Är det ens någon idé att försöka hinna skriva den där boken du så gärna vill skriva?

Det är lätt gjort att stanna här. Vid ett enkelt konstaterande. Det blir ingen bok. Tiden räcker inte till. Punkt.

Men det behöver inte vara så. Jag vill nämligen påstå att det går att hitta tid. I allas liv. Också i ditt! Men den kommer inte komma till dig. Det kommer inte komma en dag då den bara dimper ner i ditt knä, redo för dig att roffa åt dig av.

Istället är det du som måste agera. Ansvaret ligger på dig! Du måste leta efter den där viktiga skrivtiden i ditt liv och du måste sno den. Av dig själv, din familj, Netflix, gymmet, helgsovmorgnar eller var just du behöver ta den ifrån.

Och du måste planera! Så fram med kalendern nu och boka din skrivtid. För bokar du inte är risken stor att det inte blir av. Det behöver inte vara samma tid varje vecka, det kan skilja sig åt. Poängen är att du på allvar avsätter den där tiden.

Men min kalender är ju full! kanske du tänker. Är den verkligen det? Finns det inte stunder av mellanrum i ditt liv där det faktiskt finns lite luft? Och vet du? Det behöver inte handla om timmar av ostört skrivande. Det är få förunnat att ha så mycket tid över till en älskad hobby. Och det behövs inte heller! En halvtimma på bussen till jobbet några dagar i veckan kan räcka gott och väl för att du faktiskt ska ge dig själv chansen att skriva din bok.

För det är vad det handlar om. Att du ska ge dig själv chansen att skriva din bok.

Med en stund här och var i veckan kommer du förmodligen inte bli klar med din bok till jul, men en sak är säker. En halvtimmas skrivande några dagar i veckan blir många halvtimmar över tid. Och det är till syvende och sist just det som räknas. Att du hittar en rutin där du kan göra skrivandet till en vardagsaktivitet som vilken som helst. Att du får till den där skrivrutinen som passar i just ditt liv och som du orkar hålla i under så lång tid som det krävs för dig att skriva din bok.

Den som har många halvtimmar i veckan kommer att bli klar snabbare än den som har få. Men spelar det egentligen någon roll? Huvudsaken är väl ändå att du blir klar. Till slut.

Hitta din skrivrutin med skrivutmaningen SKRIVTIAN!

För dig som har svårt att få in den där rutinen i livet på egen hand ordnar jag nu återigen skrivutmaningen SKRIVTIAN. Utmaningen är ett utmärkt sätt för dig att komma igång med eller att komma vidare i ditt skrivande. I förra omgången av SKRIVTIAN deltog fler än 70 personer. Häng med du också!

Det går till så här:

  • SKRIVTIAN pågår från den 7:e till den 16:e september.
  • Du skriver på din berättelse tio minuter om dagen, tio dagar i rad.
  • Under tiden får du hjälp av mig att hänga i genom de skrivpeppmejl jag skickar till dig varje dag under utmaningen.
  • Att delta är gratis och du anmäler dig här.

Så, missa inte den här chansen att skapa en fungerande skrivrutin i din vardag!

Skriv boken du vill skriva (inte boken du tror att förlagen vill ha)

Det är så lätt att hamna där. Att strunta i hjärtat och bara använda den där analyserande saken du har fått innanför pannbenet. Men om du gör så när du väljer vilket skrivprojekt du ska satsa på är sannolikheten stor att du inte skriver boken du egentligen vill skriva, utan istället boken som du tror att förlagen vill ha. För du vill ju bli utgiven!

När du börjar skriva på en berättelse kommer du behöva fatta många beslut. Vad ska boken handla om? Vilka karaktärer ska finnas med? Vilket berättarperspektiv ska du använda dig av? Var utspelar sig berättelsen? Är din tänkta läsare ett barn eller en vuxen? Listan på frågor du behöver ställa dig och beslut du behöver fatta kan troligtvis göras meterlång.

Men jag vill hävda att den viktigaste frågan du behöver ställa dig inför att du fattar alla dessa beslut är: Vilken berättelse vill du skriva? Alltså på riktigt, långt där inuti?

Det finns en hel rad med anledningar till varför det är så viktigt att du väljer berättelsen som ligger närmast ditt hjärta, den som du verkligen brinner för och behöver skriva, när du väljer vilket skrivprojekt du ska satsa på. Här är sex av dem:

  1. Det tar LÅNG tid att skriva en bok. Och jag menar verkligen LÅNG tid. Många ord ska präntas ned efter varandra. Många kaffekoppar ska drickas framför datorn. Vill du verkligen sitta där alla de där timmarna utan att verkligen känna för din text? Kanske känns det helt okej till en början, men jag är ganska säker på att det kommer bli svårt för dig att komma i mål med ett bokmanus som du aldrig på allvar har brunnit för.
  2. Vår tid är faktiskt, vare sig vi vill det eller inte, utmätt. Vi har inte ett oändligt antal dagar och timmar på oss. Jag har läst någonstans att det är vanligt att en författare skriver runt 20 böcker. I hela sitt liv. 20 böcker (detta är dock inte en vetenskaplig siffra, källan är synnerligen obekant och påståendet ska därför definitivt tas med en nypa salt). Det kan tyckas många, men är det verkligen det? Under en hel livstid på kanske 80 år? Nej. Det tycker åtminstone inte jag. Så frågan är, vill du verkligen kasta bort en av de där fåtal böckerna som du ska skriva i din författargärning på något som du bara tror att någon annan vill ha?
  3. Detta leder osökt till nästa punkt. För vet du verkligen vad förlagen verkligen vill ha? Det är lätt gjort att titta på andra författare som har lyckats och tänka att du ska skriva en liknande bok. För kunde hon kan väl du? Och det kan verkligen vara ett framgångsrecept! Det är ju inte för inte det finns boktrender där det kommer ut flera böcker på raken på samma tema. Ett exempel är alla dessa böcker om att läsa böcker. Det har kommit en rad sådana de senaste åren av vilka många har varit framgångsrika. För att inte tala om böcker om förlagsbranschen, vilket verkar vara den senaste trenden i bok-Sverige. Men. Förlagen vill faktiskt inte bara ge ut böcker som liknar andra böcker. Först och främst vill de ge ut unika berättelser och unika berättarröster. Och kanske är just din röst, det just du innerst inne vill berätta, exakt det som förlagen faktiskt letar efter.
  4. Om du nu skulle bli antagen, vill du bli det med boken du tror att någon annan vill ha eller med boken som du själv vill ge ut, som du bottnar i och som verkligen betyder något för dig? Jaså, tycker du att jag ställer ledande frågor? Det må väl vara hänt. För det här är nämligen viktigt! Du och din bok kommer om den blir publicerad att följas åt under lååång tid framöver. Kanske faktiskt under resten av ditt liv (ingen press nu!). Då vill du väl ändå inte komma dragandes och bli förknippad med en text som du inte riktigt bottnar i och kan stå för?
  5. Din berättelse kommer bli mycket bättre när du skriver med hjärtat! Jag har inga som helst bevis för detta påstående, men jag har faktiskt skrivit åtta böcker (HERREGUD bara 12 kvar då?) så kanske kan min erfarenhet ändå ha någon form av värde?
  6. Och så det alldeles självklara förstås: Att skriva berättelsen som du verkligen brinner för kommer att vara så mycket roligare än att skriva berättelsen som du tror att någon annan vill ha. Detta om något borde faktiskt vara skäl nog att välja rätt!

Öka dina chanser att bli PUBLICERAD!

För mig har ordet genre inte direkt någon härlig klang. Men det handlar inte om att jag är en finsmakare som bara gillar finkultur. Absolut inte. Istället handlar det om att jag helt enkelt har svårt att hålla mig till uppställda regler. Och genre kräver regler. Sådana som man som författare helst inte ska bryta mot.

När min debutroman ”Välkommen till Himmelsta” kom ut fick den flera tidningsrecensioner, vilket var alldeles fantastiskt! Men i en recension skrev recensenten att det var en söt feelgood.

Jag befann mig mitt i bokmässans människohav när jag läste recensionen. Och jag minns att jag stannade till och stirrade ner i mobilen. Var tvungen att läsa recensionen flera gånger om. Att jag hade skrivit en bok som kunde betraktas som en feelgood var inget jag överhuvudtaget hade reflekterat över.

Därefter har det fortsatt. Mina nästkommande böcker (”Under två timmar” och ”Ljuskällan”) har också av vissa betraktats som feelgood. För andra har de varit allt annat än böcker som fått dem att må bra. Själv har jag kallat dem ”igenkänningsromaner”.

Men varför är det så viktigt med genre? Kan en bok inte bara få vara rätt och slätt ”en bok”?

Att kategorisera handlar om att förstå

Nu, med ett antal böcker i ryggsäcken, börjar jag förstå vad det handlar om. Det är viktigt för oss människor att kategorisera och dela in i grupper om än det ena, än det andra. Det är viktigt därför att det gör världen mer begriplig för oss. Lättare att hantera och förstå oss på. Och det handlar om förväntningar.

Jag har haft tur. Mina vuxenböcker har hittat förlag trots att de faller mellan genrestolarna. De tangerar helt klart feelgoodgenren med ett enkelt språk, stort framåtdriv och mycket humor. Ändå är de inga självklara feelgoodböcker.

Varför?

För att de saknar den allra viktigaste feelgoodingrediensen. De har inte några självklart lyckliga slut som lämnar varje läsare med en obestridligt härlig känsla i magen.

Detta har gjort vissa läsare besvikna. De har trott att de öppnat en feelgoodbok, men har fått en annan typ av roman.

Ett löfte till läsaren

Att skriva i en genre handlar om att ge läsaren ett löfte. För säger jag att en bok är en deckare måste det finnas någon form av fall som ska lösas i boken. Jag kan inte säga att min bok är en deckare och sedan bara låta mina karaktärer åka och bada på Mallorca och någon bli kär i någon annan och inget annat inträffar, eller hur? Om jag gör så spelar det ingen roll hur väl jag skildrar den där resan och förälskelsen. Läsaren kommer ändå bli besviken eftersom boken och författaren inte höll sitt löfte. Det fanns inte den typen av spänningsmoment som måste finnas i en deckare.

Det här känner förlagen förstås mycket väl till och det betyder att det är extra svårt att få böcker som inte tillhör en tydlig genre publicerade. Varför? För att dessa böcker helt enkelt är svårare att sälja. För på vilken hylla ska min deckare om en semester på Mallorca hamna i bokhandeln? Troligtvis inte på någon hylla alls.

Så mitt tips till dig som är aspirerande författare: Välj en genre att skriva i och håll dig till den. Lär dig vilka löften den genre du väljer ger till läsarna och ge läsarna vad de förväntar sig.

Detta kan låta tråkigt och du kan förstås bli utgiven ändå, men om du väljer en genre och håller dig till den kommer dina chanser att bli publicerad öka avsevärt. Du kommer också i förlängningen öka sina chanser att nå ut till många läsare. Och med handen på hjärtat – är det inte just det du vill?

Omfamna redigeringen!

I mitt förra inlägg pratade jag om hur viktigt det är att inte skicka sitt manus för tidigt till förlag. Och jag tänkte idag fortsätta vurma för detta med redigering. Låt redigeringen bli din allra bästa skrivfas!

När du har skrivit klart ditt råmanus, låtit det ligga till sig några veckor (om du nu orkar!) och tar upp det igen kan det vara värdefullt att försöka få lite struktur på redigeringsarbetet. Detta för att få med alla delar som behöver ses över innan det är dags att skicka iväg det till förlag (eller ge ut det själv om det är vad du tänker göra).

För varje redigeringsrunda brukar jag välja ut ett specifikt område att fokusera på. Naturligtvis ändrar jag på annat också om jag hittar det, men mitt fokus ligger på området jag har valt. Jag gör på detta sätt för att inte missa något viktigt och för att inte göra saker ”i onödan”. Om jag exempelvis ska göra stora förändringar i mitt manus, såsom stryka ett perspektiv eller skriva till en karaktär är jag ju inte betjänt av att fokusera på språket till en början. Mycket bättre då att gå igenom det lite senare i processen.

Följande områden får egna redigeringsrundor hos mig:

  • Karaktärerna. Är de solida? Behöver jag lägga till mer bakgrundsinformation om dem för att läsaren ska förstå deras beteenden? Är de trovärdiga? Ofta fokuserar jag på en karaktär i taget.
  • Vändpunkterna (alltså där berättelsen tar en vändning och fortsätter i en annan och ofta oväntad riktning). Är de väl genomarbetade eller behöver jag bygga ut dem mer för att de ska fastna mer hos läsarna. Här har du verkligen chansen att skruva upp dramatiken. Ofta går det för fort vid vändpunkterna och saker och ting kan saktas ner, dras ut för att öka spänningen för läsarna.
  • Logiken. Här handlar det ofta om tid. Stämmer hoppen i tiden överens med exempelvis årstider (löv, snö, temperatur, dagsljus) och barn som växer och blir äldre? Just det där med barn som växer, tappar tänder och ändrar utseende har ställt till det flera gånger för mig i mina böcker.
  • Tematiken, alltså de där allmänmänskliga frågorna som mitt manus berör. Kan jag förstärka denna genom hela berättelsen? Ofta är det i redigeringsfasen som temat på allvar uppenbarar sig för mig och det leder ofta till en aha-upplevelse. ”Jaså, det är det här berättelsen handlar om!”
  • Språket tar jag hand om hela tiden, men fokuserar särskilt på det mot slutet av redigeringsarbetet.

Känns det överväldigande? Det behöver det verkligen inte vara! Försök istället se på redigeringen som din chans att faktiskt göra din berättelse till det bästa den någonsin kan bli. Det är där du verkligen kan göra skillnad! Lycka till!