Fyra framgångsfaktorer för att du ska lyckas skriva klart din bok!

Att lyckas skriva en bok

Om du är en person som liksom jag har fyllt ditt Instagramflöde med andra skrivande personer, är det lätt att tro att alla andra lyckas, att alla andra kommer igång med sina berättelser, skriver klart dem och sedan – kanske inte med en gång men till slut – får dem publicerade. Men är det verkligen så i verkligheten?

Nej, naturligtvis inte. För det här som vi sysslar med, det är ingen enkel match över huvud taget. Framför allt inte om du nyss har börjat med att skriva böcker. Det är svårt att veta hur man ska göra när man börjar skriva på en bok. Det är svårt att fortsätta när det känns jobbigt och att orka hela vägen in i mål och skriva till slutet är en riktig BRAGD!

Och sedan kommer vi till det här med att bli publicerad. Du har säkert hört talas om nålsögat som du behöver ta dig igenom för att hitta ett förlag som är villigt att ge ut den där boken som du har skrivit. Och om du väl lyckas med det, då kommer nästa uppförsbacke – att nå ut i bruset så att läsarna hittar din bok!

Ja, det finns många ställen där du kan krokna under vägens gång och många gör också det. Förstås. Och det är lätt att känna sig nedslagen när man tänker på allt detta.

Ändå möjligt att skriva en bok!

Men jag skriver inte detta inlägg för att jag vill få dig att känna dig nedslagen. Jag skriver det eftersom jag vill att du ska veta att det trots uppförsbackarna är FULLT MÖJLIGT att det är just DU som faktiskt kommer lyckas! Att det är just DU som tar dig uppför alla de där backarna och som får känna hur underbart det är när flowet kommer och det flyter på och du till slut inser följande: ”Jag kommer faktiskt få ihop det här – det kommer bli en hel berättelse!”

Det är också möjligt att det är just du som kommer att komma till en punkt då du känner dig så färdig med din berättelse att du faktiskt vågar låta ditt pekfinger röra sig mot skicka-knappen och du låter ditt manus segla iväg mot drömförlagets manusinkorg.

Sedan kanske det stannar där. Drömförlaget kanske svarar: ”Tack för att vi har fått läsa, men ditt manus var inget för oss.” Då blir du förstås ledsen och deppar ihop ett tag, men kanske är du en av dem som ändå rätar på dig. Du kanske reser dig upp, tar dig tiden och energin som krävs (trots att det känns motigt!) och ger dig i kast med manuset igen. Och igen. Och igen.

Och till slut när du har skrivit om ditt manus en gång för mycket för vad som känns rimligt, och väntat på svar i vad som kanske känns som ett halvt liv, ja, då kan det faktiskt vara dig de ringer, de där människorna som jobbar på förlaget. Det kanske är DU som får det där samtalet och ett erbjudande om utgivning.

Och vet du? Det kanske låter otroligt och världsfrånvänt, men det KAN faktiskt vara just så det kommer att bli för just DIG! För det händer ju andra och du ser bevisen för det i ditt Instagramflöde var och varannan dag. Och det är på riktigt. Vanliga människor, sådana som du och jag, som får sina manus utgivna av traditionella förlag. Våra liv vänds upp och ner och vi går vidare med nya ord såsom roylaty och garantihonorar och inlaga att lära oss.

Det är fullt möjligt. Och det KAN hända också dig.

Framgångsfaktorer för att lyckas bli författare

Men det finns några saker som du behöver ha för att du ska lyckas ta dig hela vägen i mål. Jag listar fyra av dem här:

  1. Du behöver skaffa dig ett riktigt hårt pannben, ett sätt att tänka som gör att du inte ger upp i första taget. För det här med att skriva en bok kommer inte bli någon enkel match. Du kommer vilja ge upp, kanske gång på gång, men tricket är att inte ge efter för den känslan, utan att fortsätta ändå. Igen och igen. Och igen.

  2. Du behöver inse att det kommer ta tid att skriva en bok – och låta det göra det! Och vill du på allvar skriva en bok så kommer du behöva välja bort andra saker i ditt liv. För det finns inte obegränsat med tid för någon människa. Och jag antar att du i dagsläget inte har oceaner av tid som du inte vet vad du ska göra med idag? Du behöver alltså börja prioritera skrivandet framför annat.

  3. Du behöver gilla (eller lära dig att gilla!) att sitta framför tangenterna. I din ensamhet. Med dig själv som sällskap. För den som bara ser skrivandet som en väg mot att hålla sin bok i handen kommer bli besviken. Skrivandet är inte releasefesten. Det är inte morgonsoffan på tv. Det är istället timmarna, dagarna, månaderna som du sitter där framför datorn och umgås med de där låtsaspersoner som du har skapat!

  4. Du behöver inse att det här med att skriva en bok är ett hantverk som vilket hantverk som helst, vilket du kommer behöva lära dig för att behärska. Och det finns egentligen bara ett sätt på vilket du kan bli skicklig på ett hantverk – genom att öva! För att du ska bli en duktig författare behöver du helt enkelt skriva berättelser. Kanske många berättelser. Sedan kan du få hjälp på vägen genom att lyssna på poddar, läsa böcker, gå en skrivarkurs eller kanske gå med i en medlemstjänst för skrivande personer. Men om du missar det första steget (att träna på själva skrivandet genom att skriva MYCKET) så kommer dessvärre inte de andra hjälpmedlem fungera.

    _______________________________________________________________________

Den 16 maj 2022 öppnar jag min medlemstjänst Skrivringen för nya medlemmar. Om du är nyfiken på om Skrivringen kan vara något för dig, läs mer här: https://skrivringen.se/courses/medlemstjanst

Att vänta på svar från förlag

Bilden visar Hanna Landahls böcker.

Du har skrivit klart din bok och du har skickat den till ett förlag. Antingen får du stora skälvan och ångrar genast att du tryckte på sänd, för hur kunde du vara så dum att skickade iväg något som var så dåligt skrivet? Eller så tänker du att det borde gå väldigt fort, detta, för vem som helst borde ju kunna se att det är en riktig BESTSELLER som du har skrivet! Oavsett vilket – när du väl har skickat in ditt manus börjar det som jag tycker är det svåraste av alltihop. Att vänta på svar! Detta moment är till och med svårare, mer krävande, än att skriva en hel lång bok.

Att bara gå där och vänta, ja det tär och det finns inte så mycket att säga om den där väntan egentligen. För hur mycket du än vill kan du faktiskt inte räkna ut hur lång tid det kommer att ta innan förlagen svarar.

När jag hade skrivit mitt första manus och skickat in det till förlag sysselsatte jag mig med att googla på vad tiden som förflöt utan att jag fick något svar egentligen betydde. Om förlagen inte svarade snabbt (vilket de flesta inte gjorde), betydde det att mina chanser blev mindre eller större allteftersom veckorna gick? Jag fick inget entydigt svar. Någonstans läste jag att om jag inte fick svar den första veckan efter att jag skickat in, så kunde glömma att boken skulle bli utgiven över huvud taget. Någon annanstans stod det istället att det var BRA att det tog lång tid eftersom det betydde att förlaget faktiskt tog god tid på sig för att gå igenom manuset. Alltihop var förstås spekulationer och ingenting som hade större värde för mig än att sysselsätta mig under tiden som jag väntade.

Men det jag har lärt mig är att det tar den tid det tar och hur lång den tiden är betyder egentligen ingenting alls. Det kan ta tre månader att få svar (vilket de flesta förlag hävdar att det tar), men det kan också ta en vecka eller sju månader. Eller – och det här är inte roligt – så får du inget svar alls. Och det bästa du kan göra medan du väntar är att försöka glömma bort att du ens har skrivit den där berättelsen och helt enkelt börja skriva på en ny.

Vilka svar kan du förvänta dig från ett förlag och vad betyder de?

Olika typer av refuseringar från förlag.

Okej, jag kan alltså inte säga någonting vettigt om tiden som förflyter mellan det att du skickar in ditt manus och du får ett svar (mer än att du bör försöka GLÖMMA det där manuset för din psykiska hälsas skull!). Men vad jag faktiskt KAn säga någonting om är vad som kan tänkas hända när förläggare, redaktör, lektör eller kanske till och med en hel manusgrupp har tittat på eller till och med LÄST ditt manus!

  1. Personerna som läst manuset jublar över förträffligheten och ringer upp eller mejlar dig och säger att de vill ge ut manuset!
  2. Personerna som läst manuset tycker att manuset faktiskt har något som är värt att utveckla. De kontaktar dig (via mejl eller telefon) och säger varken ja eller nej, utan kanske snarare: ”Skulle du kunna omarbeta X och Y och återkomma igen?” Här är du så nära du kan komma!
  3. Personerna som läst tycker att ditt manus har något, men de kan ändå av något skäl inte anta det. De skriver något om vad de uppskattade eller skickar kanske till och med ett lektörsutlåtande. Det här är vad vi författare brukar kalla för en positiv refusering.
  4. Personerna som läst tycker att ditt manus faktiskt inte är så dumt, men de har ingen plats på sin lista just nu. Du får därför ett standardiserat svar – en så kallad standardrefusering.
  5. Personerna som läst tycker att ditt manus faktiskt inte är så dumt, men de har redan en författare som skriver sådant som liknar det som du skriver. De mejlar en standardrefusering.
  6. Personerna som läst tycker att ditt manus faktiskt inte är så dumt, men de är helt enkelt inget förlag som ger ut den här typen av manus. De mejlar en standardrefusering.
  7. Personerna som läst tycker att ditt manus faktiskt inte är så dumt, men det är inte tillräckligt genomarbetat ännu. Därför mejlar de en standardrefusering.
  8. Personerna som läst ditt manus tycker inte om det av en eller annan anledning och mejlar därför en … ja, exakt … standardrefusering.

Allra störst chans är att någon av punkterna 4-8 händer just dig helt enkelt därför att det händer de allra flesta som skickar in manus till ett förlag. Jag vet inte hur många standardrefuser jag har fått. Kanske hundra? Men något som är viktigt att tänka på – om detta efter all den där väntan händer också dig – är att det inte nödvändigtvis behöver betyda att ditt manus är dåligt. Men det är förmodligen (om du fungerar ungefär som jag) exakt det som du kommer tänka. Som du ser i listan här ovan finns det nämligen MÄNGDER av anledningar till att du får en standardrefusering. En enda av dem är att förlaget inte tycker om ditt manus.

Att skriva avtal med förlag – när i processen gör man egentligen det?

Det här med förlagsavtal! Visst ligger det ett mystiskt skimmer över företeelsen? När jag började skriva såg jag det som något ouppnåeligt, något som hände i en värld som jag inte hade tillträde till och min högsta önskan var att någon gång få veta vad det stod i ett sånt där avtal. Att de flesta förlagsavtal har en sekretessklausul gör dem ju inte direkt mindre spännande! Och det gör förstås också att jag inte kan gå in väldigt detaljerat på vad som står i mina egna avtal. Men när i skrivprocessen tecknar man egentligen bokavtal?

Detta funderade jag själv mycket över när jag skrev min första bok. Jag hade ju hört att det var först när man hade skrivit klart sitt manus som det kunde bli aktuellt, men var det verkligen alltid så? Svaret på den frågan är nja. Verkligen inget bra svar, jag vet, men jag ska förklara.

Vi börjar från början (och det här som jag skriver nu gäller skönlitteratur, inte facklitteratur och det gäller i Sverige). Som debutant behöver du så gott som alltid skriva ett helt bokmanus för att något förlag ska vilja skriva avtal med dig. De flesta förlag skriver på sina hemsidor att de bara tar emot hela manus och jag är ganska övertygad om att det stämmer i de allra flesta fall.

Så, varför kräver förlagen att du ska skriva klart ditt manus? Du kanske har en fullständigt unik idé som inte kan bli annat än en fantastisk bok! Jo, förlagen vill att du ska skriva klart ditt manus innan de vill skriva avtal med dig därför att förlaget inte kan veta om du reder ut uppgiften det innebär att skriva en hel bok. Det finns mängder av människor som har superunika bokidéer. Fullständiga kioskvältaridéer till och med! Och att ha en bra idé är förstås viktigt. Men det räcker inte. För skrivandet handlar om så mycket mer än det. Det handlar om hantverk. Om att behärska konsten att fånga sina läsare och att få dem att vilja följa med hela vägen till den allra sista sidan. Behärskar du den här konsten? Det är vad förlaget vill veta innan de vågar satsa på dig som ännu inte har gett ut någon bok. Och för att de ska kunna veta det behöver de se hela ditt bokmanus.

Skillnader efter debuten

För författare som redan har skrivit en eller flera böcker ser det dock lite annorlunda ut. Då har ju förlaget redan sett att författaren kan lyckas få ihop en hel berättelse. Förlaget har kanske också fått återkoppling på det författaren tidigare har skrivit genom recensioner och försäljningssiffror. Om så är fallet kan en del förlag vara villiga att skriva förlagsavtal betydligt tidigare i processen. Men inte alla.

En gång har ett förlag varit intresserat av att skriva avtal med mig efter bara en pitch och några provkapitel! Det var verkligen en fantastisk känsla när det hände. Tänk att de trodde så mycket på mig att de var villiga att skriva avtal (och ge mig ett förskott i form av kronor) när jag knappt ens hade börjat skriva på min berättelse.

Sätter press

Men detta var inte enbart en positiv händelse för mig och mitt skrivande. För sedan skulle jag ju skriva den där berättelsen också och då var det faktiskt inte lika roligt som jag brukar tycka att det är att skriva. Ganska snart slutade jag längta efter att skriva. Varför? För att jag plötsligt kände en stor och tryckande press i mitt bröst när jag satte mig framför tangenterna. Förlaget hade betalat mig för att skriva en bok och det ledde till förpliktelser. Jag kunde inte längre välja och skrivandet blev till ett måste. Jag var ju tvungen att leverera och inte vilket manus som helst heller. Jag hade inte längre möjlighet att under resans gång inse att min ursprungsidé inte höll måttet och istället lämna in en annan berättelse till förlaget. Nej, förlaget hade beställt den berättelse som jag hade pitchat och jag var därför tvungen att leverera just denna berättelse och ingen annan.

Lyxproblem

Vilket lyxproblem, kanske du lite surt tänker. Men SKRIVLUSTEN (jag skriver den med versaler för att det inte ska gå att misstolka)! Utan den har vi som skriver ingenting att komma med. Det är den som driver oss att sätta oss där vid tangenterna en dag till. Det är den som driver våra berättelser, våra karaktärer, oss själva framåt.

Med det sagt håller jag förstås med dig. Att få skrivkramp för att man har skrivit under ett förlagsavtal är naturligtvis ett stort LYXPROBLEM. För de flesta får ju inte skriva under några förlagsavtal alls. Och det finns mycket som var som också var positivt med upplägget. Att veta att boken kommer att komma ut till exempel. För har man inget avtal från början kan man faktiskt aldrig veta om det man ägnat det senaste året åt att skriva kommer att bli utgivet eller inte. Och även om det har blivit lättare med åren att få mina böcker publicerade, ju fler böcker jag har skrivit, så kan jag ju faktiskt aldrig veta om förlaget ska gilla det jag kommer med nästa gång eller inte. Och detta faktum – att inte veta om det kommer att bli något av alla ens ansträngningar (du kan säkert relatera till det!) – kan definitivt också kännas som en STOR utmaning att handskas med.

Så vad är bäst?

Efter att ha haft möjlighet att få manus antagna på lite olika sätt har jag insett att det jag mest av allt föredrar är att skriva avtal när jag har kommit en bit på vägen, kanske efter att ha skrivit halva boken. Då brukar jag ha hela berättelsen tydlig i mitt huvud och det känns riktigt bra att veta att ens ansträngningar faktiskt kommer att leda någonstans. Att det faktiskt kommer att bli en bok till slut!  

___________________________________

Vill du komma vidare i ditt skrivande? Önskar du att du hade en skrivgemenskap som hejar på dig och en skrivcoach som hjälper dig att komma vidare i ditt manus? Då kanske min medlemstjänst Skrivringen är något för dig! Just nu håller vi stängt för nya medlemmar, men du kan skriva upp dig på väntelistan här: https://skrivringen.newzenler.com/f/vantelista

Skriv för att ha något att redigera!

Vadå skriva för att ha något att redigera? Det låter ju fullständigt världsfrånvänt! Ska jag inte skriva för att jag älskar det? För att jag känner en lust att få ur mig den där berättelsen som jag har gått omkring och burit på så länge?

Jo, så klart! Om du känner just så. Men dessvärre är det väldigt få förunnat att älska den där berättelsen varenda minut av skrivprocessen. Och då, min vän, om det blir så för dig – då kan du ta till det här knepet och tänka att anledningen till att du skriver över huvud taget är för att ha något att redigera!

Och just detta skrivtips kan faktiskt vara ett av de allra bästa du kan tänkas få. Någonsin. Varför? För att det får prestationskraven att släppa!

För när du skriver kan det då och då kännas som att din text skulle passa allra bäst bland lågorna i kaminen, medan den sprakande blir till aska. Som att de där orden som du med möda hasplar ur dig ändå aldrig kommer bli något annat än bokstäver på en datorskärm. De kommer aldrig vakna till liv och bli till karaktärer och miljöer och spänning som någon vill ägna sin dyrbara tid åt att läsa. Så du kan ju lika väl strunta i alltsammans. Logga ut, resa dig från stolen och börja ägna dig åt något annat istället. Virkning kanske? Eller bakning. Det är ju himla gott!

Självkritiken står i vägen

Något som ofta står i vägen för alla oss som skriver är den självkritik som vi ofta känner. Även om vi egentligen vet med oss att vi faktiskt är ganska bra på att skriva, tycker vi ibland att det vi skriver håller en så låg nivå att det känns meningslöst att ens fortsätta.

Ibland kan den där självkritiken faktiskt vara så jobbig att handskas med att det helt enkelt tar stopp. Det kommer ingenting ur oss, hur mycket vi än försöker vrida på den där kranen. Eller så får vi ur oss saker, men blir så osäkra på om det duger att vi helt enkelt bara raderar texten igen.

Om du känner så här, är du definitivt inte ensam!

Jag vill hävda att alla som skriver faktiskt brottas med självtvivel då och då och jag kan verkligen vittna om att det kan kännas jättetufft. 

När jag skrev råmanuset till min senaste bok (ungdomsromanen Branden som kommer ut till hösten på Ordalaget förlag), tyckte jag ett tag att den blev så usel att jag skulle skämmas om jag skickade den till förlaget i det skick den var i. Det gick till och med så långt att jag gick in på Platsbanken.se och började leta efter nya jobb eftersom jag uppenbarligen inte kunde skriva själv och därigenom självfallet inte borde vara kapabel att hjälpa andra med sina bokmanus!

Ska inte stå där för evigt

Då, i den där hyfsat djupa självförtroendesvackan som jag befann mig i, kändes det väldigt skönt att rikta all min uppmärksamhet mot just detta skrivtips: Allt kan redigeras! För att i det läget tänka att det jag skriver just nu inte kommer att stå där för evigt – det är faktiskt förlösande. De där orden (som visserligen är fullständigt värdelösa!), de finns där just nu, just precis nu när jag skriver dem, men det spelar ingen som helst roll om de är bra eller dåliga, de kan vara lite hur som helst faktiskt. Åtminstone just nu när jag skriver det allra första utkastet av mitt manus.

Vet du varför? För det jag skriver just nu, orden som de står där i mitt Word-dokument just precis nu när jag skriver dem, kommer bara JAG att läsa. JAG och ingen annan. För när jag är färdig, när jag har kommit till slutet av det allra första utkastet, så ska jag ju redigera texten! Och jag ska inte redigera den EN gång, utan många gånger! Ord ska bytas ut, meningar ska putsas och strykas och friseras. Karaktärer ska ges bakgrundshistorier och karaktärsdrag som jag faktiskt kanske inte ens har en chans att känna till när jag skriver det där första utkastet av mitt manus!

Och om jag nu ska kunna redigare min text när jag har skrivit mitt första utkast så måste jag ju rimligtvis ha en text att redigera. Alltså måste jag ju skriva en text! Och jag måste behålla den. Jag måste låta den finnas kvar, så att jag har något att redigera när det väl är dags.

____________________________________________

Tycker du att mina skrivtips känns värdefulla? Tipsa gärna någon annan skriventusiast om Skrivpeppbloggen! Det skulle betyda mycket!

Vill du ha fler skrivtips? I gratisguiden ”Skriv klart!”, får du mina tio bästa tips på hur du kan gå vidare om du har kört fast i ditt manus. Ladda ner guiden här.

Sju tips till dig som vill skriva en ljudbok!

photo of person holding white headphones
Photo by Sound On on Pexels.com

De senaste åren har vi matats med rapporter om en ljudboksmarknad som bara växer. Och numera blir långtifrån alla böcker som publiceras pappersböcker. Många släpps istället enbart som ljud- och e-böcker. Detta skulle jag vilja påstå är ett fenomen som har ökat möjligheterna för oss som skriver att få våra berättelser publicerade. Det kostar inte lika mycket för förlagen att publicera en bok digitalt som det gör att publicera en tryckt bok. Det i kombination med att en stor efterfrågan på ljudböcker gör att förlagen vågar de ge ut fler böcker på detta sätt.

Så om du vill skriva en bok som passar extra bra i ljudboksformatet, vad ska du tänka på då? Jag har fått en mängd tips av Lind & CO som har gett ut två av mina ljudböcker. I detta blogginlägg delar jag med mig av några av dem.

När vi lyssnar på en ljudbok gör vi oftast någonting annat samtidigt. Vi som skriver får alltså räkna med att våra läsare (lyssnare) inte har sin fulla uppmärksamhet riktad mot berättelsen på samma sätt som de har när de läser en pappersbok. Därför bör vi som författare när vi skriver för ljud göra vårt bästa för att underlätta för våra läsare, så att de kan hänga med i handlingen trots att de förmodligen gör något annat medan de lyssnar.

Naturligtvis kan också böcker som är skrivna med pappersboksläsare i fokus fungera utmärkt som ljudböcker. Men om du vill tänka lite extra på ljudbokslyssnarna när du skriver, så att de får en behaglig och lättillgänglig lyssning, finns det några knep som du kan ta till. Här följer några av dem:

  • Rak kronologi utan tidshopp. När du skriver för ljud är en linjär berättelse att föredra framför en berättelse som hoppar fram och tillbaka i tiden. När man läser en pappersbok har man alltid en möjlighet att gå tillbaka om man har missat något. Den möjligheten finns inte på samma sätt för våra lyssnande läsare.
  • En tydlig handling är lättare att hänga med i för den som lyssnar än en handling som är mer diffus. Därför fungerar deckare och spänningsböcker, i vilka det ofta händer mycket, ofta bra som ljudböcker.
  • Ett enda perspektiv, vilket är huvudkaraktärens. Också detta med perspektivbyten kan bli svårt att hänga med i för den som lyssnar. Och om läsaren tappar tråden är det svårare att gå tillbaka och dubbelkolla i en ljudbok än i en pappersbok. Vill du ändå ha flera perspektiv, se till att de olika perspektiven skiljer sig väsentligt åt, så att det blir uppenbart för läsarna vilken karaktär de följer i de olika delarna av boken.
  • Få och tydliga karaktärer. För att läsaren inte ska blanda ihop karaktärerna, håll dem relativt få till antalet och särskilj dem från varandra genom att ge dem tydliga karaktärsdrag. Tänk också på att ge dem namn som inte är alltför snarlika varandra.
  • Krångla inte till språket. Ljudböcker vinner inte på svårbegripliga bisatser, långa meningar och svåra ord. Så vill du skriva specifikt för ljudbokskonsumenterna – håll språket enkelt och lättillgängligt.
  • Första kapitlet är superviktigt! Det är lättare för en ljudbokslyssnare än för en pappersboksläsare att stänga av din bok och välja en annan. Om vi har köpt en fysisk bok ger vi den fler chanser än vi gör med ljudböcker. I ljudboksapparna finns så många andra böcker att välja på och om vi inte fångar läsarna med en gång kommer de sluta lyssna. Lägg därför extra tid och omsorg på din början och se till att den verkligen rycker tag i läsaren. Kasta in läsaren i handlingen, så att de bara måste fortsätta läsa!
  • Håll ett högt tempo i berättelsen! Detta hjälper läsaren att hålla sig alert och tankarna där de ska vara – på din berättelse och inte på tvätten, disken, hunden som drar i kopplet under promenaden, eller vad din läsare nu gör medan hen lyssnar på din bok..

_____________________________________________

Tycker du att mina skrivtips är värdefulla? Tipsa gärna någon annan skriventusiast! Det skulle betyda mycket för mig.

Vad tjänar en författare?

person putting coin in a piggy bank
Att skriva en bok är oftast ingen bra affär. Men är det verkligen därför vi skriver?

Hur långt är ett snöre? Ungefär lika omöjligt som det är att svara på den frågan är det att svara på hur mycket en författare tjänar. Vissa av oss tjänar miljontals kronor varje år medan andra faktiskt inte drar in en enda krona ett enskilt år. En sak är dock säker. Det skulle krävas en försäljning på många tiotusentals böcker varje år för att kunna leva på att bara skriva böcker. Och de allra flesta når inte upp till något som ens kommer i närheten av det.

Jag är just nu författare på heltid. Men betyder det då att jag är en av de där få som bara sitter hemma och skriver böcker hela dagarna? NEJ! Verkligen inte. Mina böcker drar inte in alls mycket pengar varje år i försäljning. Men de är ändå själva grunden i den verksamhet som jag bedriver. Och det är faktiskt så att utan mina böcker skulle jag inte ha haft någon verksamhet inom just det här området.

Men om det inte är försäljning av böcker och royalty som jag lever på, hur gör jag då för att försörja mig?

Här kommer en liten lista:

  • Hjälper andra författare och blivande författare och förlag med skrivtjänster (lektör och korrekturläsare)
  • Hjälper andra författare och blivande författare i deras skrivprocess genom min medlemstjänst Skrivringen, webbkurser och en-till-en-coaching
  • Håller författarbesök och skrivarworkshops på skolor och bibliotek
  • Utlåning från bibliotek
  • Författarstipendier

Andra inkomstkällor för författare

Vissa lyckas också hitta en agent som kanske lyckas sälja bokrättigheterna till andra länder eller till produktionsbolag inom film och teve. Och ibland hör vi ju talas om dem: ”Succéförfattarens bok såld till 34 länder!” Och jag måste erkänna att det här är lite av en dröm för mig också! För vem vill liksom inte skriva en bok och bli ekonomiskt oberoende resten av livet?

Men det är dessvärre mer av en önskedröm än ett realistiskt framtidsscenario. Som att drömma om att en dag dra hem storvinsten på Triss (förutom att jag inte köper trisslotter då).

För att bli antagen av en agent är om möjligt ännu svårare än att bli antagen av ett förlag. Och dessutom – att lyckas få en agent på kroken innebär dessvärre inga garantier för att inkomsterna ska börja rulla in. För agenten måste ju, när författaren väl har blivit antagen, i sin tur lyckas sälja rättigheterna till författarens bok. Och det är ingen självklarhet.

Don’t quit your day job

Det här uttrycket är gammalt och slitet, men trots det är det ändå ett av de bättre råden jag kan ge en aspirerande författare som du. För de allra flesta som är författare, som har fått en eller flera böcker publicerade (också på stora förlag!), jobbar också med något helt annat. De är sjuksköterskor och jurister och lärare och behandlingsassistenter och mellanchefer och forskare och barnskötare och … ja, listan kan göras i stort sett hur lång som helst.

För de allra flesta författare skriver sina böcker vid sidan av ett annat jobb. Och även om detta med att jobba med att enbart skriva böcker är en dröm för ganska många, så finns det flera bra saker i att låta skrivandet fortsätta vara en fritidssyssla. Något du gör för att du älskar det!

För hur blir det egentligen med den där viktiga skrivlusten när det kommer in försörjningskrav i ekvationen? Vinterjackor som ska köpas till barnen och kanske en semesterresa någon gång? Hur roligt är det att skriva när vi har den beryktade kniven mot strupen? Går det ens? För vissa kanske, men för andra kan den här ekonomiska biten verkligen förstöra för kreativiteten.

Att skriva en bok – ett fritidsintresse

Jag skriver inte det här inlägget för att krossa några drömmar, utan för att hjälpa dig att dra ner på förväntningarna lite. För om du är trött på ditt jobb och vill byta ut det mot att skriva böcker hela dagarna, så tycker jag att du ska tänka en vända till. Om du är trött på ditt jobb kanske du istället borde leta efter ett annat jobb som du trivs bättre med! Skriva böcker kan du göra på din fritid oavsett vilket jobb du har! Och kanske kan du när du har blivit publicerad och får din första royaltyutbetalning unna dig att gå ner i arbetstid lite grann? Så att du frigör lite mer skrivtid i ditt liv? Eller ta ledigt några extra veckor för att bara skriva?

_____________________________________________

Vill du anlita mig som lektör eller skrivcoach? Du kan läsa mer om mina tjänster här: https://www.hannalandahl.se/skrivtjanster.html

Lär känna karaktärerna och få fart på fantasin!

Känns det ibland som att din fantasi tar slut? Du kanske hade en jättebra idé från början och dina idéer fick nästan inte plats i huvudet? Men nu när du har kommit en bit in i berättelsen så är huvudet alldeles tomt. Eller så kommer inga idéerna alls? Inte ens från början.

Lugn, du är inte ensam! Så blir det för alla oss som skriver ibland. Men det finns sätt att ta sig ur det.

Ett sätt att få fart på idéerna igen när de har sinat är att sluta upp med att skriva på själva berättelsen för ett tag och fördjupa sig i karaktärerna. För om du lär känna dina karaktärer lite mer på djupet, är chansen stor att det kommer att rassla till på idékontoret.

Och poängen är inte att du ska ha med just den här texten som du skriver i dessa övningar i din berättelse. Poängen är istället att du ska lära känna dina karaktärer så bra att det bli enklare för dig att sedan fortsätta skriva på din berättelse.

Här är tre tips på övningar!

  1. Skriv din karaktärs dagbok! Att sätta sig in i karaktärernas vardag kan verkligen vara det som gör hela skillnaden för dig och din fantasi. Vad gör din karaktär om dagarna? Hur är det på jobbet eller i skolan? Vem umgås hen med på fritiden och hur reagerar hen på vardagliga saker som händer i livet? Vad gör hen arg och upprörd i vardagen? Vad får hen att känna glädje? Skriv om en helt vanlig dag i hens liv.
  2. Skriv en scen där din karaktär är på en flygplats. För många är ju detta en ganska känslosam händelse. Något ska hända, din karaktär ska ut på en resa. Vart åker din karaktär? Och med vem? Är det en positiv upplevelse eller en negativ? Det kan vara en ganska stressig situation. Är alla dokument i ordning? Kommer hen hinna i tid? Hur reagerar din karaktär i den här situationen? Blir hen irriterad av stressen eller blir hen inte påverkad alls? Tar hen befälet eller låter hen någon annan vara reseledare?
  3. Skriv en scen då din karaktär gör det som den älskar mest av allt i hela världen! Kanske är hen på yoga, spelar teater, är på fotbollsmatch eller ska just ha sex med sin pojkvän. Men så blir hen avbruten och får inte fortsätta göra det som hen har längtat efter så länge. Vad händer med hen nu?

Lycka till!

_____________________________________

Tycker du att mina skrivtips är hjälpsamma? Tipsa gärna någon annan skriventusiast om Skrivpeppbloggen!

En bra berättelse är en bra berättelse – oavsett vem den är skriven för!

Jag möts ofta av åsikten att det är en helt annan sak att skriva för barn än att skriva för vuxna. Att det liksom är en annan disciplin, en annan konstform eller hantverk. Jag håller inte med. I det här blogginlägget får du veta varför.

Jag har skrivit berättelser för sjuåringar, för tioåringar, för trettonåringar och för fyrtiofemåringar. Och jag vill hävda att det inte är så stor skillnad! För en bra berättelse är en bra berättelse, oavsett vem den är skriven för. Oavsett om det är tänkt att barn ska läsa eller att vuxna ska göra det. En bra berättelse är en bra berättelse oavsett om den är skriven för kvinnor eller för män, för trettioåringar eller för sjuttioåringar. För personer med intresse för relationer eller för spänningsfreaks.

Så vad är en bra berättelse?

Jag vill hävda att en bra berättelse är en berättelse som attraherar din målgrupp och som får dem att vilja läsa ända till slutet. Enkelt va? Nej, det är det förstås inte. Men här kommer en liten lista på de fyra ingredienser som varje bra berättelse bör innehålla:

  1. En spännande intrig. Här menar jag inte rafflande, såsom i att blod flödar eller mördare som går lösa. Det kan ju innehålla sådant om det är en sådan berättelsen du skriver. Men en spännande intrig är så mycket mer än så! Det är en händelsekedja som intresserar dina läsare (din målgrupp!) så mycket får att de bara måste läsa en sida till. Och en till.
  2. En fungerande dramaturgi. Alltså en röd tråd som löper genom berättelsen och som lotsar läsaren från början till slut.
  3. Karaktärer som är trovärdiga och mänskliga. Det finns inga bra berättelser utan denna ingrediens!
  4. En fungerande gestaltning som bjuder in läsaren i berättelsen. Och häri ligger själva konsten, skulle jag säga. Det är här du gör din berättelse levande.

Så om du vill skriva en BRA berättelse behöver den innehålla dessa fyra ingredienser. Och det gäller alltså oavsett om du skriver för treåringar, för tioåringar, för trettioåringar eller för åttioåringar. Det gäller om du skriver för kvinnor eller för män, för fotbollsfantaster eller för odlingsnördar, för romantiker eller för skräckälskare.

Tänk målgrupp!

Oavsett vem du skriver för behöver du ha din målgrupp i åtanke när du skriver. Om målgruppen är tioåringar, så bör du skriva om ämnen som intresserar tioåringar på ett sätt som kan attrahera tioåringar. Då är det kanske inte lönt att skriva om börsen eller om paddel eller om att odla pelargoner. Det kommer inte att gå hem. På samma sätt, är din målgrupp män i femtioårsåldern kanske du inte ska välja att skriva om en kvinna som startar en yogastudio och blir förälskad i en annan kvinna. Jag vet att det kan låta fördomsfullt och trubbigt detta, men det jag vill säga är att du behöver tänka på vem du skriver för oavsett vad för slags berättelse du skriver.

Men finns det då inga skillnader mellan att skriva för barn och att skriva för vuxna?

Jo, det gör det förstås. Det är mycket som du måste att tänka på! För om du väljer att skriva för tioåringar behöver du ha i åtanke inte bara deras intressen, utan också deras förståelse för världen och för språket. Du behöver förstås anpassa ditt språk så att en tioåring inte bara förstår det, utan också tilltalas av det. Skämten du drar i berättelsen måste också vara något som en tioåring tycker är roligt. Antalet ord, längden på kapitlen, typsnitt och teckensnitt behöver anpassas. Dessutom en tioåring ser (utifrån sin kroppslängd!) och vad en tioåring lägger märke till i sin omgivning skiljer sig från vad en trettioåring ser och lägger märke till. Och så vidare, och så vidare …

Men, allt detta skiljer sig också mellan en pensionerad manlig ingenjör och en tjugotreårig kvinnlig skådespelarstudent. Så det handlar inte om att skriva för barn eller för vuxna. Det handlar istället om att se din målgrupp framför dig, oavsett vem det är som just du skriver för.

__________________________________

Tycker du att mina blogginlägg känns värdefulla? Tipsa gärna någon annan skrivande person om Skrivpeppbloggen! Det skulle göra mig jätteglad!

Välj testläsare med omsorg!

Den här romanen blev totalsågad av en av läsarna under manusstadiet!

Att få någon annans ögon på din text är viktigt! Jag vill till och med hävda att du kommer att komma till en punkt då detta faktiskt är helt avgörande för om du ska komma vidare i manusarbetet eller inte. Och det kan kännas läskigt att låta någon utomstående läsa, men du vill väl bli publicerad? Då är det dessvärre bara att vänja sig. Men gör inte som jag gjorde och ta vem som helst. Välj istället dina testläsare med omsorg.

När jag hade skrivit det första utkastet till det som skulle bli ungdomsromanen ”Love, Love, Love” skrev jag ett inlägg i en grupp på Facebook, som är startad just för att författare och testläsare ska hitta varandra, där jag eftersökte testläsare till mitt manus. Jag fick flera svar och valde ut tre personer, vilka jag skickade det första utkastet av manuset till.

Jag har aldrig tidigare låtit okända helt människor läsa mina manus i ett så tidigt skede som detta (om man inte räknar in förlag, agenter och lektörer) och så här i efterhand ångrar jag faktiskt att jag gjorde det.

Testläsare nummer ett läste aldrig manuset, men nummer två skickade sina kommentarer, vilka var mycket givande. Så långt var det inga problem. Det var sedan det gick åt skogen.

För när jag fick treans kommentarer började jag gråta. Det är faktiskt helt och hållet sant! För personen använde all sin formuleringskonst (och hen var skicklig vill jag lova!) för att inte bara smula sönder mitt manus utan också för att trycka ner mig som författare. Och det gjorde riktigt ont. Då hör det till saken att jag är van vid att få kritik på mina texter. Jag hade då skrivit sju böcker och fått många svidande kommentarer från såväl förlag som bokbloggare och tidningsrecensenter. Men det här var någonting helt annat. Det var oerhört välformulerat och hårt och dessutom inte framåtsyftande över huvud taget.

Välj med omsorg!

Så vad vill jag säga med detta? Att du inte ska låta någon annan läsa ditt manus? Nej, självfallet inte. Men jag vill höja ett varnande finger åt dig när när du väljer dina testläsare. För gör inte som jag gjorde och skicka din manusbebis till vem som helst. Ditt manus och ditt självförtroende är alltför värdefullt för att agera så aningslöst. Välj istället med omsorg! Om du ännu inte har så mycket erfarenhet av att ta emot kritik på dina texter är detta jätteviktigt. För fel testläsare kan göra oerhört mycket skada för dig i ditt fortsatta skrivande.

Så hur gick det då för mitt manus? Mycket bra faktiskt. Efter visst redigeringsarbete var flera stora förlag intresserade och romanen blev slutligen utgivet av fina Ordalaget förlag. Och av mina nu åtta utgivna böcker är ”Love, Love, Love” den som hittills har fått allra finast omdömen av sina läsare.

Sex tips när du låter någon annan läsa:

  1. Välj personer du litar på!
  2. Välj personer som du tror att du kommer att få vettig respons ifrån. Gärna någon som läser mycket. Du är inte hjälpt av att veta att personen som läst tyckte att manuset rätt och slätt var bra eller dåligt. Du vill ha mer. Vad var bra? Och framför allt – vad kan utvecklas!
  3. Vad vill du att testläsaren ska titta närmare på? Om titeln fungerar? Är det några partier i texten som är tråkiga? Hur är det med karaktärerna? Är de trovärdiga? Eller hur fungerar början? Skriv ner konkreta frågor till din testläsare så är chansen större att du får svar som faktiskt hjälper dig framåt.
  4. Välj någon som du tror faktiskt gillar den typ av bok som du har skrivit. (Jag tror att det var här det gick fel för mig!) Då ökar chanserna väsentligt att du kommer få feedback som kan hjälpa dig framåt.
  5. Har du otur och trots noggrant övervägande får kommentarer som gör mer ont än nytta – tänk på att det är just den personens privata tankar om din text. Ingen absolut sanning! Och tänk på mitt manus! Det blev utgivet (och uppskattat av många läsare!) trots att just den där testläsaren absolut inte gillade det.
  6. När du får respons, ta till dig det som känns värdefullt och som du kan hålla med om och strunta i resten.
  7. Om du har råd, anlita ett proffs. En lektör är ofta väl investerade pengar. Men kom ihåg att lektören också bara är en vanlig människa. Köp inte allt hen säger. För i slutändan är det din text och ingen annans. Du är chefen.

Vill du förresten ha ett signerat julklapps-ex av den SKITDÅLIGA boken ”Love, Love, Love” som jag ändå vill påstå passar perfekt till ungdomar i tonåren som gillar att läsa om känslor? Eller kanske någon av mina andra böcker? Mejla mig på mail@hannalandahl.se. Du kan läsa mer om mina böcker här.

Tio tips som får dig att orka hela vägen till färdigt manus

Det finns ofantligt många manus som aldrig kommer längre än till skrivbordslådor, datorer och molntjänster. Och en del av dessa kanske borde stanna där. Idén kanske inte håller för en hel berättelse eller så har texten helt enkelt tjänat som en god övning för författaren. Men stämmer detta in på alla de där manusen? Nej, jag tror inte det. Jag tror istället att det ligger många dammsamlande guldkorn i skrivbordslådor runt omkring i Sverige. Sådana som kanske skulle kunna nå hela vägen till färdig bok om de bara fick en chans. Kanske ligger det ett sådant manus i just din byrålåda?

Att skriva ett manus är lite som att bestiga ett berg. Vissa dagar när vi känner oss energifyllda och inspirerade kan det kännas som en fullt överkomlig uppgift (okej, det handlar inte om Mount Everest här … men kanske ändå en hyfsad kulle?). Andra dagar när mörkret inom oss är djupare hopar sig tvivlen lätt och att skriva klart (eller klättra upp till toppen av kullen!) känns då som en fullständigt omöjlig uppgift.

Då är det lätt att ge upp. Jag vet! Jag har visserligen skrivit nio böcker, men jag har också ett stort antal halvfärdiga projekt i mina byrålådor. Och när tvivlen kommer är det oerhört lätt att börja tänka att det där med skrivande kanske ändå inte är för dig. Att du faktiskt inte har vad som krävs för att orka ända till slutet.

Därför har jag tagit fram en gratisguide som jag hoppas ska hjälpa dig i ditt kämpande! I guiden får du mina bästa tips på hur du kan tänka och göra för att orka hela vägen till slutet på din berättelse.

Klicka på den här länken så kommer du till guiden: https://skrivringen.newzenler.com/f/skriv-klart

Jag vill också berätta att jag nu äntligen kan ta emot nya kunder för en-till-en-coaching! För dig som bokar under november månad har jag dessutom ett supererbjudande. Tre coachingtillfällen inklusive tre textanalyser (max 2 000 ord/gång) kostar bara 2 990 kr (ink moms). Så vill du diskutera ditt manus med mig, tveka inte utan hör av dig på direkten (mail@hannalandahl.se)! Du kan läsa mer här.