Att forma nya och framför allt HÅLLBARA vanor är faktiskt riktigt svårt. Det tar tid och det är inte ingen enkel match. Det vet du säkert redan. För kanske har du försökt börja eller sluta med något i ditt liv, men haft svårt att lyckas. Sluta röka? Börja träna? Att börja skriva på ett sätt som gör att du lyckas komma till slutet på en hel lång roman, är ganska likt. Det krävs helt enkelt sin kvinna (eller man!) för att orka hela vägen.
Du kanske har hört talas om att det tar 21 dagar att göra något till en vana? Det är en utbredd föreställning. Men jag är tveksam till att det räcker för att skapa nya tankebanor och på allvar ändra vårt beteende. Detta skiljer sig dessutom förstås mellan olika individer. Men något som gäller för alla är hur som helst att detta med att ändra en ny vana inte kommer av sig självt. Det krävs ansträngning. Stor sådan! Och det gäller att vara konsekvent. Bryter du mönstret och hoppar över skrivandet ett par veckor är det lätt hänt att du bygger upp ett inre motstånd som gör det svårt för dig att komma igång igen.
Vad funkar för just dig?
Självfallet behöver du inte skriva varje dag för att lyckas komma till slutet på din berättelse. Istället handlar det om att hitta en kontinuitet som fungerar i just ditt liv. Det kan handla om att ägna dig åt ditt skrivande en timma varje vecka, eller tio timmar. Förutsättningarna ser helt olika ut för oss alla och skiftar också under livets gång. När jag hade små barn hade jag bara en bråkdel av den (ostörda!) tid jag har nu när mina barn har blivit tonåringar (och inte längre vill vara med mig …).
Så ta dig en ordentlig titt på ditt eget liv och se vad som funkar för just dig den närmsta tiden! Det är själva nyckeln till att lyckas! Och lägg inte ribban för högt.
Det är nämligen bättre att hitta en rutin som verkligen håller över lång tid framöver än att bestämma dig för att skriva två timmar varje dag och inte orka mer än en vecka.
Vill du ha hjälp med att att skapa skrivvanor som passar för ditt liv? Och vill du sedan få hjälp med att hålla fast vid dina nya vanor ända tills du är klar med din bok?
Anmäl dig till mitt gratiswebinarså berättar jag mer om hur jag kan hjälpa dig att skapa hållbara skrivvanor så att du en dag kan hålla din färdiga bok i handen!
Nu är det äntligen dags att ge den där lille filuren – du vet, han som sitter på din axel och säger att det du skriver blir värdelöst – en fet smäll på käften.
Du vet, han som påstår att du aldrig kommer lyckas skriva klart ditt manus överhuvudtaget. Och OM du (mot förmodan!) ändå gör det kommer inget förlag någonsin att vilja anta det. Och läsarna då, dem ska vi inte tala om! OM någon skulle vara dum nog att anta ditt manus kommer ingen människa i hela världen vilja läsa boken när den väl kommer ut. Och OM någon ändå gör det kommer hen att hata den. Och så vidare, och så vidare … I all oändlighet.
Han har ett namn, den där filuren. Han kallas för självtvivel. Ibland heter han kanske till och med självhat. Och han är skrivandets baksida. Bort med honom! Schasa iväg honom nu med en gång! För vet du? Det är väldigt ofta han som hindrar dig i ditt skrivande.
Det är helt enkelt dags att sluta censurera dig själv! För när du gör det kommer det inte bara bli mer plågsamt att skriva din text (vilket i sig är oerhört synd eftersom skrivandet till sin natur egentligen är något av det härligaste du kan ägna dig åt). Dessutom kommer det du skriver förmodligen bli betydligt sämre när du har självtvivlet tjuvkikande över din axel, än om du hade vågat skriva det som du faktiskt innerst inne bär på och egentligen vill skriva.
Det är förstås inte lätt att bli av med honom, men bara att uppmärksamma att han finns där är ett riktigt bra första steg!
Titeln på detta blogginlägg kan ju få vem som helst att fly från tangenterna för att springa gömma sig under täcket. Jag fattar det! Men jag vill inte skrämma dig. Istället vill jag få dig att inse viktigen av att inte slarva med gestaltningen utan att istället ta den på allvar. För du KAN gestalta, även om du är nybörjare!Du behöver bara hitta ditt sätt att göra det på.
Det som gestaltning framför allt handlar om är att du med hjälp av olka tekniker bjuder in dina läsare i världen du skapar. Att gestalta är att måla dina boksidor med ord. Det är kanske det allra viktigaste verktyget i din författarverktygslåda – det som kommer att göra dina ord till mer än bara ord. Din gestaltning är det som lyfter din berättelse ur boken och gör den levande för dina läsare. Och när du lyckas kommer du ge läsarna en stark och känslosam upplevelse som de inte glömmer i första taget. Och det är väl ändå vad du vill göra?
4 utvecklingsområden för din gestaltning
Skapa en levande och trovärdig värld. När du skriver vill du förstås att dina läsare ska kunna föreställa sig din värld och känna sig som en del av den. Och det är genom din gestaltning som du gör världen så levande och trovärdig att läsaren liskom kliver in i den. Med hjälp av gestaltningen skapar du en visuell och sensorisk upplevelse för läsarna. Du låter dem uppleva den där världen med alla sina sinnen. Det handlar om att välja ut detaljer för att beskriva platser, karaktärer, relationer och händelser som får läsarna att på djupet leva sig in i din värld och därigen känna att de är närvarande i berättelsen.
Fördjupa dina karaktärer. Jag vill hävda att dina karaktärer är den viktigaste byggstenen i din berättelse, och att du lyckas väcka dem till liv är kanske den enskilt viktigaste nyckeln till läsarnas hjärtan. Så hur väcker du dem till liv? Jo, genom gestaltningen! Det är med hjälp av den som dina läsare kan känna att de på allvar känner dem. Genom gestaltning visar du karaktärernas tankar, känslor och handlingar på ett sätt som ger läsaren en djup förståelse för de personer de är och vad de går igenom. Du kan gestaltar deras inre konflikter, drömmar och rädslor och skapar därigenom empati vilket ger läsarna möjlighet att relatera till dem. Och detta, min vän, att skapa empati för dina karaktärer är superviktigt för att läsarna ska vilja läsa hela vägen till slutet.
Öka spänningen och dramatiken. Något annat som också är avgörande för att hålla läsarna engagerade och få dem att vilja fortsätta läsa är att skapa spänning och dramatik. Också här spelar din gestaltning stor roll. Med hjälp av den kan du öka spänningen och intensiteten i dina scener och händelser, vilket ger läsarna känslan av att de bara måste läsa en sida till. Också här handlar det om att ge läsarna en stark känsla av närvaro, vilket kommer att dra läsaren djupare in i berättelsen. Gestaltningen av vad som händer och vad som står på spel kommer att bygga upp dramatiken och hålla läsaren på helspänn.
Lämna utrymme för läsarens tolkning. Något vi författare vill uppnå när skriver våra berättelser är att skapa en stark upplevelse för läsaren. Genom gestaltning kan du ge läsaren tillräckligt med detaljer och information för att väcka deras sinnen och fantasier. Men det är också viktigt att inte ge för mycket. Du har kanske hört uttrycket ”att skriva läsaren på näsan”? Det innbär att man som författare ger läsarna för mycket information och det vill de inte ha eftersom det kan få dem att känna sig dumförklarade. Så försök se på dina läsare som kompetenta varelser. De är smarta och de kan räkna ut saker och ting med sitt eget huvud. Och de vill inte få exakt ALLT berättat för sig. De vill istället använda sin fantasi och göra egna tolkningar av berättelsen de läser. Då blir läsningen nämligen mer personlig och engagerande eftersom de kan skapa sina egna mentala bilder och tolkningar av det som sker.
Slutligen – gestaltning är ett ovärderligt verktyg för oss författare och att du hittar ditt eget sätt att gestalta på är vad som kommer att göra din berättelse helt och hållet unik. För det finns ingen annan som ser på världen på exakt ditt sätt. Så testa dig fram och våga ta ut svängarna! Det är bara så som du kommer hitta ditt sätt att skriva din berättelse på.
Vill du ha mer kött på benen om detta viktiga ämne? Konkreta gestaltningstekniker som du kan använda dig av när du skriver ditt manus? Häng då med på min skrivkväll den 13 juni kl 18.30-21.00. Det blir föreläsning om gestaltningens ädla konst, tid för eget skrivande och dessutom chans att ställa frågor direkt till mig. Läs mer och anmäl dig här!
Är du en sådan som har huvudet fullt av idéer? Många av oss som skriver berättelser har ju det. Och vid första tanken kan ju just detta kännas befriande – då är det väl bara att välja och vraka?
Alla dessa idéer kan dock bli överväldigande för dig och det är verkligen ingen enkel uppgift att välja vilken idé du ska satsa på. För tänk om du väljer fel. Hemska tanke! Dessa tvivel (vilka är extremt vanliga!) kan verkligen sätta käppar i hjulet för dig. Kanske börjar du skriva några kapitel, men så kommer de där tvivlen och du börjar vackla. Kanske lägger du ned idén du börjat på och sätter igång med något nytt.
Och så upprepar du denna procedur, om och om igen.
Då blir det ju aldrig någon bok.
Att välja bokdé är svårt!
Det är också vanligt att svårigheten att fatta ett beslut får dig att undvika det. Du bestämmer dig helt enkelt inte för vilken idé du ska välja, så du väljer ingen alls. Därför börjar aldrig ens försöka skriva en bok.
Att det blir så här är inte konstigt alls – det ÄR ofta svårt att välja. Och desto svårare blir det när vi har många BRA alternativ att välja på.
Jag har just kommit hem från Italien där jag tillbringade två regniga veckor. Vårt hus ligger i en liten by som klättrar längsmed en bergskam och vanligtvis är utsikten därifrån alldeles enastående. Men just dessa veckor var det som att jag befann jag mig mitt inne i ett grått moln. Eller, jag var bokstavligen inne i molnet med den följden att jag inte såg någonting över huvud taget av de vackra vyerna. Men trots att mina förväntningar på dessa veckor var helt andra, så förde det något riktigt bra med sig: Det fanns inget som kunde distrahera mig, varför jag lyckades skriva klart min roman och skicka den till min förläggare på Polaris! Så tack vädret!
Hur som helst – den som har varit i Italien vet att den kulglass som gelaterierna erbjuder är något helt utöver det vanliga. Krämigheten, smakerna, dekorationerna – allt är fullkomligt fantastiskt för en glassälskare som mig. Det finns bara ett enda problem – utbudet är enormt! Och att välja glass blir därför näst intill omöjligt! För hur ska jag kunna veta om den jag väljer bort egentligen är den jag borde ha valt?
Och det är ju samma sak för oss som skriver och som har 1000 bokidéer i våra huvuden. Hur ska vi kunna välja vilken av dem som vi ska satsa på?
Misstag att undvika när du börjar skriva en bok
För att underlätta för dig när du gör det där valet listar jag några vanliga misstag som du kan försöka undvika när du väljer vilken bokidé just DU ska satsa på:
Bortse från vad som ”säljer” just nu. Det är så lätt att trilla ned i den här förrädiska gropen! Att börja se sig om och fundera över vad läsarna är intresserade av just nu. Vilka böcker står i skyltfönstret på Akademibokhandeln? Vilka toppar streamingtjänsternas topplistor?
Det finns två problem med att välja utifrån vad som är ”populärt” just nu. För det första så tar det ju lång tid att skriva och ge ut en bok och det där med vad läsarna vill ha – ja, det växlar och svänger hela tiden. Så efter alla de där månaderna som kommer gå mellan den dag då du väljer vilken idé du ska satsa på och den dag då din bok når ut till boklådorna kommer ”vad läsarna vill ha” att ha vänt. Den feelgood i småstadsmiljö som var mest i ropet när du började skriva din bok är då inte alls lika het längre, läsarna har tröttnat på detta nu och verkar istället allra helst vilja läsa en thriller i sjukhusmiljö.
Tänk VILL istället för BORDE. När det gäller skrivande måste vi försöka få bort alla dessa måsten. Haha, måste få bort måsten … Jaja … Men det är viktigt! För du ska ju hålla på med den här boken så länge. Det är så vansinnigt mycket tid som du ska lägga på att sitta där framför tangenterna med tankarna mitt bland dina karaktärer. Och då vill du förstås inte känna dig tvingad att vara där. Du vill längta dit! Och vem längtar till sina måsten? Inte jag i alla fall! Så du måste VILJA vara där i den där berättelsen som du väljer att skriva om du ska orka hela vägen in i mål! Så därför – skriv den där boken som du verkligen VILL skriva, inte boken som folk i din omgivning (eller ditt förnuft!) säger åt dig att du BORDE skriva.
Kasta dig inte rakt ut utan plan. När du väl har kommit så långt att du har valt ut din bokidé – gör inte misstaget att kasta dig rakt ut. Jag gjorde så när jag skrev min debutroman. Det gick visserligen bra till slut, jag fick ihop det hela och den blev ju också utgiven, men detta sätt att skriva bok på är inte något jag vill rekommendera dig att göra. För risken är stor att du efter ett tag kommer att inse din idé inte är fullt så intressant och spännande som du först trodde. Och då börjar du tvivla och tvivel är som sagt aldrig bra för skrivprocessen.
Därför vill jag istället rekommendera dig att jobba igenom den där bokidén ordentligt innan du sätter igång på allvar. Så ta den där tiden! Vrid och vänd på idén – utveckla den så att du vet att den håller. Lär känna dina karaktärer och din berättelse och gör en ordentlig planering. Detta kommer underlätta ditt skrivande och göra så att du känner dig trygg med att du har valt en bokidé som du kommer tycka är så pass intressant att du kommer att vilja skriva ända till sista ordet.
Du känner dig frustrerad! Fantasin går på sparlåga och du får inget grepp om din text. Vissa dagar känner du dig visserligen ganska nöjd, tänker att det kanske inte blir så illa ändå. Men andra dagar … Då står du inte ut med att se den där berättelsen! Storyn känns tunn, karaktärerna är platta och när de öppnar munnen får du ett skriande behov av att plocka fram skämskudden! I det här inlägget får du tips på hur du kan tänka och vad du kan göra för att ta dig igenom de här destruktiva tankarna!
Självtvivlet hör till skrivprocessen! När de här tankarna dyker upp betyder det inte att det något fel på dig eller din text! För självkritiken är en del av skrivprocessen. Den är skrivandets baksida. Det där mörkret som alla skrivande människor brottas med då och då. Så det du behöver göra när mörkret dyker upp är inte att kämpa emot, utan istället acceptera att: aha, det är en sådan dag idag. Imorgon är det en ny dag och även om du fortfarande känner som du gör just nu, kommer det nya dagar. Och en av de där dagarna kommer det kännas lättare. Som att självtvivlet är aningen mindre giftigt. För en sak är säker, tids nog kommer det gå över. Skrivandet är en berg- och dalbana och ju förr du accepterar det, desto lättare kommer du att få det.
Tryck inte på delete! Det är frestande, jag vet! Att bara kasta alltihop i papperskorgen. Men det ska du inte göra! Åtminstone inte de dagar då självtvivlet är som starkast. För det är bara dina tankar som talar och det finns ingenting som säger att de talar sanning. Och vet du? Något som skiljer dem som lyckas skriva klart sina manus från dem som inte gör det är följande: De som lyckas kan behärska sig själva när de befinner sig i den här självkritiken, så att de håller fingrarna i styr och borta från från delete-knappen! Så håll ut! Vänta åtminstone några veckor med att kasta bort din skapelse! Läs igenom manuset en gång till en dag när du tycker lite mer om dig själv. Det är både du och ditt manus värda!
Fortsätt skriv ändå! Något annat som skiljer dem som skriver klart sina berättelser och blir författare från dem som inte orkar hela vägen är att de som lyckas dyker upp vid tangenterna trots att deras inre kritiker sitter där på deras axel och kastar koskit på dem själva och det som de skapar. De som lyckas dyker upp vid tangenterna dag efter dag efter dag, trots att det känns motigt! De får slut på idéer, men fortsätter ändå. De blir refuserade och de vill ge upp, men de fortsätter skriva ändå! Och DET kan DU också göra!
Allt kan redigeras! Om du har följt mig ett tag har du nog redan hört det här tipset ett antal gånger. Men det tål verkligen att upprepas! För den här tanken, att allt kan redigeras, är något av det mest kraftfulla som du kan tänka när självtvivlet är som starkast. För om det du skriver ändå inte ska stå där i slutversionen, om de där orden ändå bara är där temporärt, vad spelar det då för roll vad du skriver och om det du skriver blir dåligt? Det spelar ingen roll alls, eller hur? Därför kan den där kritikern få fortsätta sitta där och skrika. Du kan vifta bort allt den påstår med att det du skriver ändå inte betyder något. Du kanske ändå ska ta bort det. Senare.
Du får inte skriva! Det här kan vara ett riktigt bra knep för att åter väcka skrivlusten! Du säger åt dig själv att du tar en paus för att återhämta dig och så bestämmer du ett datum då du får börja skriva igen. Sätt det där datumet några veckor fram i tiden och se vad som händer. För om du fungerar lite som jag gör, så kommer det här få din skrivlust väckas! Knäppt, jag vet. Och lite som att man fortfarande var en tonåring … Men av någon anledning vill vi (åtminstone jag) alltid hellre göra det jag inte kan eller får göra än det som är möjligt och ligger framför mina fötter. Om du väljer att testa detta trick vill jag skicka med en lite förhållningsregel: Hålla ut! För du får faktiskt inte skriva förrän din bestämda paus är över. Först när du är framme vid datumet som står i din kalender får du åter sätta dig vid tangenterna och plocka fram manusdokumentet. Och fungerar du lite som jag gör (alltså, du vill av någon anledning alltid ha det du inte kan få) kommer detta få dig att TOKLÄNGTA efter ditt (tunna) manus och dina (superplatta) karaktärer!
Var snäll mot dig själv! Men om mina tips inte funkar och det trots dina försök ändå inte går? Om du på allvar mår dåligt av att sätta dig vid tangenterna? Då vill jag säga det här. Var snäll mot dig själv! Skrivandet ska vara roligt. Det är en hobby. Något du gör på din fritid och om det får dig att må dåligt, sluta upp med att göra det! Gör något annat istället. Tänk på din berättelse och dina karaktärer istället, läs en bok, se en teveserie, umgås med dina barn och lev på med ditt liv. Det här kanske inte är tidpunkten då du ska skriva den där boken. Men det betyder ju inte att det inte kommer att komma andra tider i ditt liv då det funkar bättre. Och att ta beslutet att sluta skriva (för nu!) är inget misslyckande! Och det är definitivt inte definitivt.
Är du nyfiken på om privat skrivcoaching skulle vara något för dig? Nu kan du boka ett 15 minuter långt första kostnadsfritt samtal med mig. Där berättar du vad du behöver hjälp med och jag berättar vad jag kan hjälpa till med. Läs mer och boka ett möte här: https://skrivringen.se/privatcoaching/
Jag heter Hanna Landahl och jag är författare och skrivcoach. Jag har skrivit nio böcker på fem år. Det har inte känts som så många medan jag har skrivit dem, men jag inser nu när jag ser tillbaka att det är ganska många böcker på ganska kort tid. I den här serien blogginlägg, Tema Skrivprocessen, kommer jag dela med mig av min egen skrivprocess. Först ut är idéfasen!
Inte helt sällan får jag frågor om hur min skrivprocess ser ut. Tidigare har jag alltid svarat att den förändras hela tiden, från bok till bok, men tänker jag efter lite djupare inser jag att det faktiskt inte längre stämmer. Nu när jag skriver på min tionde bok inser jag att min skrivprocess följer ett tydligt mönster.
Idéer från verkligheten
Idéerna till mina berättelser brukar börja ta form utifrån en händelse eller en situation som på ett eller annat sätt tar sig in i mitt huvud. Oftast är det en verklig händelse som slår an något i mig och triggar igång min fantasi. Det kan handla om något som någon berättar, något jag själv är med om eller något jag har sett på nyheterna. Det kan också handla om en mer generell företeelse, alltså mer av ett mönster eller en trend, i samhället som på något sätt väcker starka känslor inom mig. Ofta får händelsen eller företeelsen mig att ställa frågor. Till exempel: Hur tänker någon som gör så där? Eller: Vad händer med en människa som är med om det där?
Om svaren jag får känns intressanta brukar jag snabbt börja ställa följdfrågor om sådant som skulle kunna ske i anslutning till händelsen. T.ex.: Vad skulle hända om … eller: Tänk om det eller det skulle hända …
Oftast handlar frågorna om det finns strax utanför boxen. Tänk om någon gjorde eller tänkte det där lite halvförbjudna, det där som vi kanske alla gör och tänker, men som vi sällan talar högt om. Någonstans bland svaren på dessa frågor brukar det pirra ordentligt i mig. För detta, det som är på gränsen till okej och på gränsen till inte okej, är vad jag verkligen gillar jag att skriva om.
Viktigt att förtydliga i sammanhanget är att jag gör minimalt med research innan jag börjar skriva på mina berättelser (främst därför att jag tycker det är ganska tråkigt!) och jag vill inte på något sätt påstå att mina böcker är verklighetsbaserade. För det är bara idéerna som mer eller mindre är plockade från verkligheten. Berättelserna kommer ifrån mitt huvud.
Pirret avgörande!
Om frågorna jag ställer skapar tillräckligt med pirr och upptäckarlust inom mig är det dags att gå vidare till nästa fas – antecknandet! Men innan jag säger något mer om det vill jag stanna upp vid det där pirret. För om jag ska orka hela vägen i mål med ett skrivprojekt måste det finnas någonting i huvudidén som verkligen tar tag i mig, något som på allvar väcker min nyfikenhet. Annars vet jag numera med mig att skrivprocessen kommer gå onödigt trögt, vilket i förlängningen dessutom förmodligen kommer att leda till en ganska medioker berättelse. För tycker jag inte att frågorna känns tillräckligt intressanta kommer jag inte ta ut svängarna tillräckligt mycket när jag skriver. Därför: Om pirret uteblir går jag inte vidare med idén. MEN (och det här är viktigt!) jag slänger för den skull inte bort idén, utan sparar den i min idébank. För även om den inte höll för en hel story kanske den kan hålla utmärkt som en sidoberättelse. Någonstans i någon berättelse i framtiden kommer jag kanske kunna använda mig av just den där idén.
Från rörigt till struktur
Eftersom idéerna kan poppa upp lite varstans i livet har jag alltid skrivit ner dem i min mobil. Det är det enda som funkar för mig eftersom jag alltid har den med mig. För skriver jag inte ner idéerna omedelbart när de ploppar upp i min hjärna kommer jag garanterat att glömma bort dem, oavsett hur bra de är! Jag har nämligen adhd och en konsekvens härav är helt enkelt att jag lätt glömmer av saker.
Tidigare skrev jag ner alla idéer i mobilens anteckningsappen, vilket dock efter ett tag visade sig vara synnerligen osmidigt och allt eftersom mina lösryckta idéer har plitats ned har det blivit näst intill omöjligt att hitta dem igen om jag låter det gå några dagar. Jag har därför bestämt mig för att från och med nu bara skriva ner manusidéer i en gratisapp som heter Trello och som gör det möjligt för mig att organisara anteckningarna på ett mer lättillgängligt sätt. Det har verkligen varit revolutionerande för mig eftersom jag numera slipper ägna så mycket tid åt att leta efter min tidigare vitt spridda bokidéer! (Obs! Inget betalt samarbete med Trello här!) Appen gör det också möjligt att komma åt anteckningarna både från datorn och från mobilen, vilket jag tycker är mycket användbart.
Idéer som blivit böcker
Här följer några konkreta exempel på idéer som ligger till grund för mina böcker och hur just dessa idéer har uppstått.
Idén till huvudintrigen i boken jag skriver på just nu (en ungdomsroman med arbetsnamn ”Branden”) fick jag genom en verklig händelse i mitt närområde. Ett ödehus i samhället där ett av mina barn går i skolan brann ner och från början var några ungdomar misstänkta för händelsen. Detta triggade igång min fantasi och jag började genast spåna. Vad var det som hände egentligen? Och hur blir efterspelet, ryktena? Och dessutom, om ungdomarna är skyldiga, hur känner de sig nu? Värt att nämna är att jag inte har en aning om vad som hände i den där verkliga branden. Jag har bara tagit hjälp av dem för att trigga igång min fantasi.
Idén till min debutroman ”Välkommen till Himmelsta” fick jag genom allt det som hände i samhället just när jag skulle börja skriva på den 2014. Alltfler invandrare kom till Sverige och jag läste om protestmöten i många städer som skulle öppna nya boenden, bl.a. för ensamkommande flyktingungdomar. Varför protesterade de? Vad var de egentligen rädda för?
I romanen ”Under två timmar” låter jag huvudpersonen Staffan springa Göteborgsvarvet trots att han varken är någon som vill träna eller någonsin tidigare har gjort det i hela sitt liv. Idén till den här boken fick jag så jag upplevde att många män i min omgivning, som närmade sig medelåldern, verkade känna sig tvungna att ta sig an olika tävlingar. Det var Vasaloppet och Stockholm marathon och en massa annat. Och jag tyckte mig se att det låg status i att jaga tider och springa lopp. Frågan jag ställde mig var: Vad händer med den som inte riktigt har förutsättningar för att träna och tävla?
Hoppas att du har uppskattat att kika in i min skrivprocess! Nästa inlägg kommer att handla om steg nummer två i skrivandet – nämligen planeringen.
Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar”Kom igång med din debutroman på 30 dagar”så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas.Anmäl dig till webinaret här!
Att komma igång med skrivandet är svårt! Det krävs mycket av dig både för att våga och för att orka. Den här lilla föreläsningen spelades in tidigare under hösten i Studieförbundet Vuxenskolans regi. I den ger jag dig mina fyra bästa tips på hur du kan tänka när du är i startgroparna för att sätta igång med ditt skrivprojekt.
