Ingen deckardrottning direkt … Men skapa trovärdiga karaktärer – det kan jag faktiskt göra!

Är det bara jag som tycker att kulturutmärkelserna regnar ner över oss just nu? Inte nog med att tevetablån svämmar över av guldbaggar, sportpriser och grammisar. I mina sociala medier verkar det som att varenda en av mina författarkollegor är nominerade till Adlibrispriset eller Storytel awards eller vad de nu heter allihop.

Men det går ju bra! försöker jag intala mig att tänka. Kul för dem! Men det hjälper inte att jag tänker så, för innerst inne blir jag vedervärdigt svart av avundsjuka. Och det jag, de där positiva tankarna till trots, ändå känner är att det faktiskt INTE ALLS går bra. För jag hittar ju inte MINA böcker någonstans bland de där nomineringarna …

Och jag känner sådär trots att jag egentligen aldrig har förväntat mig att jag ska bli nominerad till något pris. För jag vet ju att varken är någon deckardrottning eller någon enda tidningsrecensents lilla kelgris.

Så vem är jag då som författare, kan jag inte låta bli att undrar ibland …

Och när den där garden är nere för räkning, då passar minsann självtvivlet på! Det smiter in under min hud och sprider sig som värsta viruset. Och då kommer de där andra tankarna också. Och snart gör jag ingenting annat än funderar på om jag verkligen hör hemma i den här författarvärlden.

Men så finns det ju som tur är andra dagar också. Sådana som får mig att tänka att jag kanske inte är helt fel ute ändå. Att det kanske trots allt finns en liten vrå i den här bokbranschen också för mig.

Vad är det egentligen att vara framgångsrik i författarvärlden, undrar Hanna Landahl i det här blogginlägget.

Känner du mig?

Men så kommer det ju som tur är andra dagar också. Sådana som får mig att tänka att jag kanske inte är helt fel ute trots allt. Att det trots avsaknande av priser och utmärkelser kanske ändå finns en liten vrå i den där bokbranchen vars dörr har en skylt med just mitt namn på?

En dag för några veckor sedan var en sådan dag. För då damp det nämligen ner ett mejl i min inkorg från en för mig helt okänd man vars vän höll på att läsa min roman Under två timmar. Han skrev:

”Det jag undrar är om du på något märkligt sätt haft mig i åtanke när du skrivit boken eller om det är en otrolig slump?”

Jag satte morgonkaffet i halsen och trodde först att mannen skämtade. Men när jag läste vidare insåg jag att hans fråga var helt och hållet allvarligt menad. Han trodde på fullt allvar att jag hade skrivit om just honom. 

Och likheterna mellan honom och min huvudperson Staffan i boken var faktiskt slående. Allt detta stämde helt och hållet överens mellan de två:

  1. De var lika gamla
  2. Båda hade jobbade på en specifik myndighet och dessutom under lika lång tid
  3. Båda hade två söner som dessutom hade samma namn (!)
  4. Båda var lite mer förtjusta i Håkan Hellström än vad som kanske kan anses accepterat för vuxna medelålders män
  5. Båda bodde i samma stad

Praktiskt omöjligt att sno hans liv

Allt var naturligtvis helt och hållet en slump – jag går ju inte omkring och SNOR folks liv hur som helst! Och som tur var fanns det inte ens en praktisk möjlighet att jag skulle ha kunnat sno något. Detta eftersom jag skrev boken innan mannens barn ens var födda och långt innan han hade hunnit jobba på den där myndigheten sådär länge som min huvudperson hade jobbat där. 

Först tänkte jag att sammanträffandet nästan var lite kusligt. Men så vände jag på det hela och insåg med ens att det faktiskt skulle kunna finnas de som hävdade att det som mannen berättade faktiskt var det ultimata beviset för att jag hade lyckats med något ganska STORT. För min bok hade hittat ut till en läsare som på allvar trodde att jag hade skrivit hela den där boken om honom och om hans liv. 

Och det är ju mer eller mindre fantastiskt! För betydde inte det att jag hade lyckats skapa en alldeles mänsklig och trovärdig karaktär? Jo, det måste det faktiskt betyda.

Så trots att det inte går att hitta just mitt namn bland alla dess utmärkelser som haglar över oss just nu, så skulle jag faktiskt vilja sträcka lite på nacken här och hävda att jag minsann också är ganska FRAMGÅNGSRIK!

____________________________________

Så, vill du kanske ha lite hjälp av den här FRAMGÅNGSRIKA författaren (och skrivcoachen)? Häng med på mitt kostandsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” helt gratis!

Vad får dig att längta till tangenterna?

De flesta av oss börjar skriva berättelser för att vi älskar det som händer med oss när vi gör det. För att vi bär på en djup längtan långt där inuti. Men sedan, efter ett tag, är det inte sällan något som förändras och det som från början kändes som en fristad blir till ett måste. Med det här blogginlägget vill jag säga till dig: Leta dig tillbaka till din skrivlängtan!

Visst började väl du skriva för att det var något som du själv ville? För att det gick lätt och av någon anledning fick dig att må bra? Visst var väl skrivandet då någonting som du långt där inuti drömde om att göra? För inte var det väl ett tvång? Något som skavde, som gav dig dåligt samvete, något som du gjorde ditt bästa att ducka för?

Det är så lätt att låta kraven ta överhand. Trots att man faktiskt inte vill.

Utmattning och depression förde mig till skrivandet

Anledningen till att jag började skriva berättelser var att jag var utmattad och deprimerad. Jag hade under lång tid hänsynslöst kört över det som var JAG, det som JAG behövde, det som fick MIG att må bra.

Jag hade tänkt på alla andra – på barnen, på min man, mina föräldrar, mina kollegor, barnen jag jobbade med i skolan, ja till och med på alla de där människorna som led till följd av klimatförändringar, vilka JAG var med och skapade bara genom att leva mitt priviligierade västerländska liv (jag vet att det är långsökt, men det var så jag tänkte!).

Och jag hade tänkt miljarder tankar på vad samhället förväntade sig av mig och försökt leva upp till det. Jag hade bankat på mig själv för att jag inte lyckades leva upp till alla de kraven som jag upplevde att samhället ställde på mig. Jag skulle vara en bra mamma, en bra fru, en god kollega och dessutom en ansvarsfull samhälls- och världsmedborgare.

Ja, du hör ju. Jag mådde inte så bra i den fasen av mitt liv, helt enkelt. Så, när jag till slut blev sjukskriven fick jag för första gången på lååång tid möjlighet att på allvar reflektera över vad JAG mådde bra av att göra.

Skrivandet gav friheten jag saknade

Och det tog inte lång tid för mig att komma på att jag ville skriva! För i skrivandet fanns det jag verkligen saknade i mitt liv. Frihet. Frihet från måsten, från konventioner och från krav. Frihet från normer. Där fanns inga mallar som jag upplevde att det fanns överallt annars i livet och som jag var tvungen att pressa in mig i. Där var det JAG som bestämde, jag som satte reglerna. Jag och ingen annan.

Det som också drog mig till berättandet var att saker och ting inte behövde vara så himla allvarliga där. Jag kunde faktiskt bara få ha lite roligt. Hur många andra ställen fanns där man bara kunde få fokusera på sitt eget höga nöje? Inga, som jag kände till. När jag skrev kände jag mig lite som någon som spelade dockteater (något som jag fortfarande ofta faktiskt kan känna när jag skriver). Jag drog i trådarna, satte alla spelregler och mina karaktärer gjorde det jag sa åt dem att göra.

Men det är så lätt att glömma bort allt detta. För man vill ju bli publicerad. Och man vill ju bli läst. Och man vill ju att ens böcker ska sälja och bli omtyckta och nå ut till många människor. Och man tittar sig runt omkring och tänker att alla de där andra författarna, de lyckas ju så himla bra! Vad är det för fel på mig och mina berättelser?

Tillbaka på ruta ett. Krav och måsten och konventioner.

Detta är min historia. Och även om jag har kommit lite längre än du har gjort i skrivandet och lyckats bli utgiven, så vill jag säga att jag vet hur det är! Jag vet att det är lätt att tappa bort glädjen i skrivandet. För vi är så fokuserade på resultatet. Att det ska bli någonting. Att vi ska lyckas.

Idag värnar och vårdar jag min skrivglädje och min längtan efter att skriva. Jag pressar mig inte på samma sätt som jag gjorde ett tag. Och jag försöker skriva det som just JAG gillar att skriva. För jar har insett att min skrivlängtan är det mest värdefulla jag har och utan den finns det ingen framtid för mig inom författaryrket. Den är en förutsättning.

Vad får DIG att längta efter att skriva?

Så, jag vill nu uppmana dig att ta ett steg tillbaka och titta inåt, djupt där inuti dig själv. Och jag vill att du svarar på följande fråga, inte inför mig eller inför någon, annan utan enbart inför dig själv: Vad får just DIG att längta till tangenterna? När du har svarat på den frågan ska du lägga all din kraft på att hitta tillbaka till exakt detta! För det är där och ingen annanstans som du kommer att hitta din kraft att fortsätta med din berättelse. Det är där och ingen annanstans som du kommer hitta din skrivglöd och botemedlet mot all världens skrivkramp.   

________________________________________

Tycker du att min blogg är inspirerande? Då skulle jag bli JÄTTEGLAD om du ville tipsa någon annan skriventusiast om den!

Vill du ha fler skrivtips? I gratisguiden ”Börja skriva! får du mina fem bästa tips på hur du ska göra för att komma igång med din berättelse. Ladda ner guiden här.

Tema skrivprocessen – Att hämta idéer från verkligheten

Jag heter Hanna Landahl och jag är författare och skrivcoach. Jag har skrivit nio böcker på fem år. Det har inte känts som så många medan jag har skrivit dem, men jag inser nu när jag ser tillbaka att det är ganska många böcker på ganska kort tid. I den här serien blogginlägg, Tema Skrivprocessen, kommer jag dela med mig av min egen skrivprocess. Först ut är idéfasen!

Inte helt sällan får jag frågor om hur min skrivprocess ser ut. Tidigare har jag alltid svarat att den förändras hela tiden, från bok till bok, men tänker jag efter lite djupare inser jag att det faktiskt inte längre stämmer. Nu när jag skriver på min tionde bok inser jag att min skrivprocess följer ett tydligt mönster.

Idéer från verkligheten

Idéerna till mina berättelser brukar börja ta form utifrån en händelse eller en situation som på ett eller annat sätt tar sig in i mitt huvud. Oftast är det en verklig händelse som slår an något i mig och triggar igång min fantasi. Det kan handla om något som någon berättar, något jag själv är med om eller något jag har sett på nyheterna. Det kan också handla om en mer generell företeelse, alltså mer av ett mönster eller en trend, i samhället som på något sätt väcker starka känslor inom mig. Ofta får händelsen eller företeelsen mig att ställa frågor. Till exempel: Hur tänker någon som gör så där? Eller: Vad händer med en människa som är med om det där?

Om svaren jag får känns intressanta brukar jag snabbt börja ställa följdfrågor om sådant som skulle kunna ske i anslutning till händelsen. T.ex.: Vad skulle hända om … eller: Tänk om det eller det skulle hända …

Oftast handlar frågorna om det finns strax utanför boxen. Tänk om någon gjorde eller tänkte det där lite halvförbjudna, det där som vi kanske alla gör och tänker, men som vi sällan talar högt om. Någonstans bland svaren på dessa frågor brukar det pirra ordentligt i mig. För detta, det som är på gränsen till okej och på gränsen till inte okej, är vad jag verkligen gillar jag att skriva om.

Viktigt att förtydliga i sammanhanget är att jag gör minimalt med research innan jag börjar skriva på mina berättelser (främst därför att jag tycker det är ganska tråkigt!) och jag vill inte på något sätt påstå att mina böcker är verklighetsbaserade. För det är bara idéerna som mer eller mindre är plockade från verkligheten. Berättelserna kommer ifrån mitt huvud.

Pirret avgörande!

Om frågorna jag ställer skapar tillräckligt med pirr och upptäckarlust inom mig är det dags att gå vidare till nästa fas – antecknandet! Men innan jag säger något mer om det vill jag stanna upp vid det där pirret. För om jag ska orka hela vägen i mål med ett skrivprojekt måste det finnas någonting i huvudidén som verkligen tar tag i mig, något som på allvar väcker min nyfikenhet. Annars vet jag numera med mig att skrivprocessen kommer gå onödigt trögt, vilket i förlängningen dessutom förmodligen kommer att leda till en ganska medioker berättelse. För tycker jag inte att frågorna känns tillräckligt intressanta kommer jag inte ta ut svängarna tillräckligt mycket när jag skriver. Därför: Om pirret uteblir går jag inte vidare med idén. MEN (och det här är viktigt!) jag slänger för den skull inte bort idén, utan sparar den i min idébank. För även om den inte höll för en hel story kanske den kan hålla utmärkt som en sidoberättelse. Någonstans i någon berättelse i framtiden kommer jag kanske kunna använda mig av just den där idén.

Från rörigt till struktur

Eftersom idéerna kan poppa upp lite varstans i livet har jag alltid skrivit ner dem i min mobil. Det är det enda som funkar för mig eftersom jag alltid har den med mig. För skriver jag inte ner idéerna omedelbart när de ploppar upp i min hjärna kommer jag garanterat att glömma bort dem, oavsett hur bra de är! Jag har nämligen adhd och en konsekvens härav är helt enkelt att jag lätt glömmer av saker.

Tidigare skrev jag ner alla idéer i mobilens anteckningsappen, vilket dock efter ett tag visade sig vara synnerligen osmidigt och allt eftersom mina lösryckta idéer har plitats ned har det blivit näst intill omöjligt att hitta dem igen om jag låter det gå några dagar. Jag har därför bestämt mig för att från och med nu bara skriva ner manusidéer i en gratisapp som heter Trello och som gör det möjligt för mig att organisara anteckningarna på ett mer lättillgängligt sätt. Det har verkligen varit revolutionerande för mig eftersom jag numera slipper ägna så mycket tid åt att leta efter min tidigare vitt spridda bokidéer! (Obs! Inget betalt samarbete med Trello här!) Appen gör det också möjligt att komma åt anteckningarna både från datorn och från mobilen, vilket jag tycker är mycket användbart.

Idéer som blivit böcker

Här följer några konkreta exempel på idéer som ligger till grund för mina böcker och hur just dessa idéer har uppstått.

  • Idén till huvudintrigen i boken jag skriver på just nu (en ungdomsroman med arbetsnamn ”Branden”) fick jag genom en verklig händelse i mitt närområde. Ett ödehus i samhället där ett av mina barn går i skolan brann ner och från början var några ungdomar misstänkta för händelsen. Detta triggade igång min fantasi och jag började genast spåna. Vad var det som hände egentligen? Och hur blir efterspelet, ryktena? Och dessutom, om ungdomarna är skyldiga, hur känner de sig nu? Värt att nämna är att jag inte har en aning om vad som hände i den där verkliga branden. Jag har bara tagit hjälp av dem för att trigga igång min fantasi.
  • Idén till min debutroman ”Välkommen till Himmelsta” fick jag genom allt det som hände i samhället just när jag skulle börja skriva på den 2014. Alltfler invandrare kom till Sverige och jag läste om protestmöten i många städer som skulle öppna nya boenden, bl.a. för ensamkommande flyktingungdomar. Varför protesterade de? Vad var de egentligen rädda för?
  • I romanen ”Under två timmar” låter jag huvudpersonen Staffan springa Göteborgsvarvet trots att han varken är någon som vill träna eller någonsin tidigare har gjort det i hela sitt liv. Idén till den här boken fick jag så jag upplevde att många män i min omgivning, som närmade sig medelåldern, verkade känna sig tvungna att ta sig an olika tävlingar. Det var Vasaloppet och Stockholm marathon och en massa annat. Och jag tyckte mig se att det låg status i att jaga tider och springa lopp. Frågan jag ställde mig var: Vad händer med den som inte riktigt har förutsättningar för att träna och tävla?

Hoppas att du har uppskattat att kika in i min skrivprocess! Nästa inlägg kommer att handla om steg nummer två i skrivandet – nämligen planeringen.

_____________________________________________________

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Vi börjar från början – med den viktiga början!

brown and white track field
Photo by Pixabay on Pexels.com

Din bok kan vara hur bra som helst. Alltså alldeles fantastisk! Men det spelar dessvärre ingen roll. För lyckas du inte fånga dina läsare från allra första början kommer läsarna ge upp även om din berättelse i övrigt är alldeles strålande! Därför har du ALLT att vinna på att ge början på din berättelse all den kärlek som krävs för att den ska bli så bra den någonsin kan bli! I det här blogginlägget får du fem av mina bästa skrivtips om hur du kan tänka när du skriver de där viktiga första sidorna av din berättelse!

Det är i början som vi sätter tonen och det är där vi fångar våra läsare. Vi har inte lång tid på oss, endast några få sidor. Lyckas vi inte med detta är risken stor att läsaren lägger undan boken och gör något annat istället. Så lägg mycket tid på början! Nöj dig inte, utan fila vidare på den. Skriv om och skriv om igen. Det kan kännas tråkigt, men du har faktiskt allt att vinna på att ge början den energi och det engagemang som krävs.

  1. Början bör ge löften till läsare. På de där avgörande första sidorna är en av dina uppgifter att ge läsaren en bild av vad det är för slags berättelse hen har börjat läsa. Är det en feelgood – se till att det märks här. Få hjärtat att växa och de varma känslorna att svalla redan på de första sidorna. Skriver du istället på en spänningsroman? Ge då läsaren något riktigt kittlande med en gång.

  2. Berätta inte allt med en gång – HINTA istället! Ger du allt med en gång kommer du få svårt att få med dig läsaren genom hela berättelsen.

    Tänk dig att du håller en korvbit framför en hund. Får hunden tag i korvbiten kommer den käka upp den i ett nafs och därefter strunta fullständigt i dig. Ger du hunden inte någonting alls kommer hunden också snabbt tappa intresset för dig och din korv. Varför ska den bry sig om dig som ändå inte ger den något? Så hur ska du göra då? Just det! Ge hunden lite i taget. Ett litet hörn av korvbiten åt gången. Och direkt när du har gett den hörnet visar du att du har mer att erbjuda. Efter ett tag ger du lite till och så lite till.

    Med detta vill jag inte säga att läsare är som hundar – alltså lättlurade (OBS! Jag älskar faktiskt hundar!). Men för att få läsarna att fortsätta läsa din berättelse behöver du ta till alla knep du kan komma på och att hinta, att hålla den där korven framför näsan och reta dem lite och att ge dem lite i taget – det är ett riktigt bra knep för att få läsarna att faktiskt vilja läsa vidare. Vi triggar igång läsarens fantasi och känslor och vilja att få mer av det vi har att erbjuda, alltså vår berättelse!

  3. Kasta in läsaren mitt i handlingen! I mitt förra blogginlägg som du hittar här berättade jag om kraften i att komma sent in i en scen. Detta knep är något som är extra användbart i just den viktiga början! Låt oss läsare komma direkt in i en scen och låt det vara något viktigt som händer där. Något som är på ett eller annat sätt är avgörande för berättelsen.

    Att låta början av din berättelse vara långtråkig är nästan ett tjänstefel om du vill kalla dig författare. I andra partier av texten kan du kanske komma undan med att vara långtråkig, men är du det i början kommer du bli straffad med en gång (=läsarna gör något annat!).

    Så skippa långa utläggningar av miljöer under de allra första sidorna! Hoppa också över långa tillbakablickar som berättar karaktärernas hela livshistoria. Det är helt enkelt något du får berätta senare när du redan har läsaren på kroken.

  4. Och apropå krok. Du har väl hört talas om den berömda HOOKEN? Alltså det där betet som vi kastar ut till läsaren, och som läsaren hugger tag i och vägrar att släppa.

    Men vad är då en hook (eller krok)? Ja, det kan faktiskt vara lite vad som helst som får läsarens nyfikenhet och engagemang att under de första sidorna fullständigt slå i taket. Det kan kan handla om en hemlighet som någon av karaktärerna bär på och som läsaren förstår absolut inte får komma fram. Eller någonting fullständigt oväntat som händer alldeles i början av berättelsen, något som läsaren absolut inte kunde tro skulle hända. Det kan också vara något riktigt stort som står på spel för din huvudkaraktär eller ett helt avgörande vägskäl som karaktären står inför. För att det ska vara en riktig hook måste det gripa tag i din läsare under de där allra första sidorna på ett sådant sätt att läsaren bara MÅSTE få veta hur det går.

    Naturligtvis måste resten av berättelsen också vara spännande för att du ska få med dig läsaren ända till slutet. Läsaren har många chanser att släppa det där betet under vägen. Men jag vill ändå påstå att om du får till en riktigt lockande hook alldeles i början av din berättelse kommer du definitivt ha ordentlig medvind när du tar läsaren igenom resten av berättelsen.

  5. Låt någon du litar på läsa början och be om konstruktiv feedback. Jag vet att jag tjatar om detta, men det är viktigt. För när du skriver kommer du tids nog bli blind för din text. Så ta hjälp! Av en kompis eller din mamma eller någon proffsläsare. Låt hen läsa de första sidorna och fråga vad det var som lockade till att läsa vidare. Fanns det någonting där – förstärk detta i texten! Vilka känslor väckte din början hos den som läste? Väcktes starka känslor? Bra jobbat! Du har gjort ett gott jobb och behöver kanske bara finjustera din början innan du känner dig klar. Men väcktes inga känslor alls? Då är det kanske läge att tänka ett varv till och kanske helt och hållet skriva om de där första viktiga sidorna. För vet du? Det är faktiskt både du och din berättelse värd! Lycka till!

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Tio tips som får dig att orka hela vägen till färdigt manus

Det finns ofantligt många manus som aldrig kommer längre än till skrivbordslådor, datorer och molntjänster. Och en del av dessa kanske borde stanna där. Idén kanske inte håller för en hel berättelse eller så har texten helt enkelt tjänat som en god övning för författaren. Men stämmer detta in på alla de där manusen? Nej, jag tror inte det. Jag tror istället att det ligger många dammsamlande guldkorn i skrivbordslådor runt omkring i Sverige. Sådana som kanske skulle kunna nå hela vägen till färdig bok om de bara fick en chans. Kanske ligger det ett sådant manus i just din byrålåda?

Att skriva ett manus är lite som att bestiga ett berg. Vissa dagar när vi känner oss energifyllda och inspirerade kan det kännas som en fullt överkomlig uppgift (okej, det handlar inte om Mount Everest här … men kanske ändå en hyfsad kulle?). Andra dagar när mörkret inom oss är djupare hopar sig tvivlen lätt och att skriva klart (eller klättra upp till toppen av kullen!) känns då som en fullständigt omöjlig uppgift.

Då är det lätt att ge upp. Jag vet! Jag har visserligen skrivit nio böcker, men jag har också ett stort antal halvfärdiga projekt i mina byrålådor. Och när tvivlen kommer är det oerhört lätt att börja tänka att det där med skrivande kanske ändå inte är för dig. Att du faktiskt inte har vad som krävs för att orka ända till slutet.

Därför har jag tagit fram en gratisguide som jag hoppas ska hjälpa dig i ditt kämpande! I guiden får du mina bästa tips på hur du kan tänka och göra för att orka hela vägen till slutet på din berättelse.

Klicka på den här länken så kommer du till guiden: https://skrivringen.newzenler.com/f/skriv-klart

Varför skriver du?

För att jag älskar det, kanske du svarar. Men gör du verkligen det? Alltså hela tiden? JAG gör definitivt inte det hela tiden. Ibland kan skrivandet kännas så tungt att jag på allvar funderar på att lägga av och ägna min tid åt något helt annat. Är det så för dig också?

Du började förmodligen att skriva för att det fick dig att må så himla bra. Kanske kändes det skönt att skriva ned tankarna i ditt huvud så att du kunde släppa dem? Kanske njöt du hejdlöst av att vara med dina karaktärer? Eller så hade du en historia som inte ville lämna dig ifred, som du verkligen var tvungen att få ur dig. Kanske fick skrivandet dig att nästan känna dig förälskad?

Jag började skriva för att det verkade vara det enda som kunde få mina tankar att tystna. Dessutom kunde flera timmar plötsligt försvinna utan att jag fattade att det hände. Det var en fantastisk känsla som jag tidigare inte känt i något annat sammanhang och jag kan fortfarande känna det där flowet när jag skriver. Det är liksom det som jag hela tiden strävar efter att komma till. Men det finns inte där lika ofta längre.

Numera är skrivandet mer av ett gift än ett njutningsmedel för mig. Tyvärr. Lite som nikotin för någon som är beroende kanske. Det känns inte lika ofta fantastiskt när jag skriver, men jag blir rastlös och irritabel om jag inte får göra det.

När vi skriver en hel bok kan vi inte befinna oss i det där fantastiska flowet hela tiden. Ingen gör det och det är viktigt att ha det med sig.

Att skriva en roman är faktiskt lite som ett långt förhållande. Det är omöjligt att vara himlastormande förälskad i samma person varje dag hela livet. Men vi kan trivas med att vara med den där personen, ha roligt tillsammans, känna samhörighet, och ibland kan det faktiskt också hetta till lite också efter många år tillsammans.

Det kommer att komma tuffa perioder då du undrade varför du valde att satsa på just den här berättelsen. Varför du ens ska fortsätta med den sysslan som du ändå inte verkar ha fallenhet för. Dagar då du bara vill ge upp.

Dessa dagar kan det vara bra att reflektera kring varför du väljer att skriva trots att du inte måste. För du måste ju faktiskt inte! Kanske kommer du fram till att du inte längre vill skriva, att det kräver alltför mycket av dig och då är det kanske dags för dig att ta en paus. Eller så inser du att du faktiskt skulle inte skulle vilja vara utan skrivandet trots att det känns tufft ibland.

________________________

Tycker du att det är svårt att hitta dit för ditt skrivande? I så fall vill jag bjuda in dig till att delta i min skrivutmaning SKRIVTIAN! Med hjälp av SKRIVTIAN skapar du kontinuitet skrivandet och ökar dina chanser att faktiskt skriva klart din bok. Det kostar ingenting att delta, tar bara 10 minuter 10 dagar i rad av din tid och du kan köra igång redan imorgon! Antar du utmaningen? Läs mer och anmäl dig här.

Att faktiskt få det gjort!

Skrivande och träning har en hel del gemensamt. Det är ofta något du vill göra, men inte gör, eller hur? Så varför gör du det inte när du vet att du mår bra av det?

För att det kräver något av dig! Och du är en människa, och människor hushåller med sina resurser, alltså väljer du, om du kan, den enkla vägen. För det är mycket smidigare för dig och din hjärna att skrolla på mobilen än att skriva, därför skrollar du på mobilen istället för att skriva. Det är mycket lättare att låta ännu ett avsnitt av den där serien rulla framför dina ögon, läsa ett kapitel till i den spännande boken du läser just nu, till och med att ta hand om tvättberget känns ofta som en mindre smärtsam uppgift att ta dig an, därför väljer du att göra det istället för att skriva. Och det är ingenting konstigt med det. Det är nämligen så vi människor fungerar.

Och så här kan du ha det. Om du vill. Du kan fortsätta se på serier och inte skriva någon bok, det går jättebra! Många människor lever hela sina liv på det sättet och är fullt nöjda med det. Men OM du vill skriva en bok, om du verkligen, verkligen vill, måste du välja någonting annat. Du behöver ta en annan väg.

Du måste välja att skriva. Du måste välja att få det gjort.

Att du inte lyckas skriva den där boken kan du dessvärre inte skylla på någon annan – inte på chefen, inte på barnen, inte på mannen eller din mamma. Det är nämligen bara upp till en enda person att göra det där valet och den personen är du.

Och det kommer inte att komma gratis till dig. Det kommer att krävas uppoffringar. Av dig. Du kommer att behöva välja bort saker i ditt liv och det kommer inte vara bekvämt alla gånger. Vad just du kan välja bort för att prioritera skrivande vet bara du, men här är en lista på vad det skulle kunna handla om:

  1. Sovmorgnar. Att gå upp en timma tidigare än du brukar ett par gånger i veckan skapar mer tid än du kan tro.
  2. Stanna upp en extra timma på kvällen. Funkar inte alls för mig, men kanske om du är en kvällsmänniska …
  3. Skippa teveserierna! Här har du mycket tid att hitta!
  4. Pendlingen! Hela böcker kan faktiskt bli skrivna på en halvtimma till och från jobbet. Tänk vilken kontinuitet du kan få i ditt skrivande på detta sätt!
  5. Allmän surf- och slötid. Den här tiden är ju lite svår att få syn på, men ett tips är att faktiskt boka in skrivtid i din kalender. T.ex. på helgen när det finns lite mer tid över. En timma på lördag och en timma på söndag? Det kommer att göra stor skillnad i längden!
  6. Tacka nej! Ja, kanske måste du då och då faktiskt tacka nej till saker, träffar, aktiviteter, vänner och familj. Ibland kanske du behöver välja skrivandet också framför annat som du också väldigt gärna vill göra.

Det kommer inte vara lätt alla gånger. Men du vill ju skriva en bok, eller hur?

_________________________

Tycker du att det är svårt att hitta dit för ditt skrivande? I så fall vill jag bjuda in dig till att delta i min skrivutmaning SKRIVTIAN! Med hjälp av SKRIVTIAN skapar du kontinuitet skrivandet och ökar dina chanser att faktiskt skriva klart din bok. Det kostar ingenting att delta, tar bara 10 minuter 10 dagar i rad av din tid och du kan köra igång redan imorgon! Antar du utmaningen? Läs mer och anmäl dig här.

Alla andra är inte bättre!

Det är så lätt att tro att alla andra är så mycket bättre än du är. Att alla de som redan är publicerade författare har något helt annat i sin verktygslåda än vad du har. Nu ska jag berätta en hemlis. Så är det inte.

Men. Ska du skriva den där boken så måste du faktiskt börja tro på dig själv. Du måste tro på att du faktiskt kan göra det! Att du har förmågan att komma ända till slutet. Att du kan knyta ihop säcken och skriva klart din berättelse. För utan den där tron kommer det inte att gå. Då blir dina tankar en självuppfyllande profetia. För det finns många stup att falla ned i på vägen mot en färdig bok och risken, om du inte tror att du klarar det, är att rädslan över att falla är det som får dig att göra det!

Men varför skulle inte du kunna skriva en bok? För att du är dålig på att skriva? För att du inte GILLAR att skriva? Jag tror inte det. För då hade du aldrig varit här och läst den här texten. Jag tror istället att du är en sådan som faktiskt KAN skriva och kan göra det riktigt bra. Och jag tror också att du är en sådan som älskar det! Så, varför skulle inte någon som både kan skriva och älskar att göra det, kunna skriva en bok? Massor av människor har ju redan gjort det och alla de där människorna har någon gång gjort det för allra första gången.

Herregud! Så svårt är det faktiskt inte. Se på mig, jag har skrivit TIO böcker! TIO! Det är ju jättemånga! Och jag har inte fötts med några som helst exceptionella förmågor. Jag har en hyfsat välfungerande hjärna (typ) och fingrar som efter mycket träning rör sig oerhört snabbt över tangenterna. Och så har jag en ganska livlig fantasi. Men framför allt har jag förmågan att strunta i mina tankar när de säger åt mig att jag är för dålig för att syssla med det jag gör. Ibland i alla fall. Men ibland vågar inte jag heller tro på att jag kan och då är det väldigt svårt att skriva, också för mig.

Det jag har gjort, och det du också kan göra, är att träna mig! Med träning har jag helt enkelt lärt mig att skriva berättelser. Alla mina berättelser blir inte bra. En del blir faktiskt skitdåliga. Men de är ändå värda något. Ur träningssynpunkt! Genom övning har jag märkt vad som fungerar och vad som inte fungerar. Och det kan du också göra!

Det var allt för mig idag. Kör hårt, för vet du? Du kan!

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Skriv boken du vill skriva (inte boken du tror att förlagen vill ha)

Det är så lätt att hamna där. Att strunta i hjärtat och bara använda den där analyserande saken du har fått innanför pannbenet. Men om du gör så när du väljer vilket skrivprojekt du ska satsa på är sannolikheten stor att du inte skriver boken du egentligen vill skriva, utan istället boken som du tror att förlagen vill ha. För du vill ju bli utgiven!

När du börjar skriva på en berättelse kommer du behöva fatta många beslut. Vad ska boken handla om? Vilka karaktärer ska finnas med? Vilket berättarperspektiv ska du använda dig av? Var utspelar sig berättelsen? Är din tänkta läsare ett barn eller en vuxen? Listan på frågor du behöver ställa dig och beslut du behöver fatta kan troligtvis göras meterlång.

Men jag vill hävda att den viktigaste frågan du behöver ställa dig inför att du fattar alla dessa beslut är: Vilken berättelse vill du skriva? Alltså på riktigt, långt där inuti?

Det finns en hel rad med anledningar till varför det är så viktigt att du väljer berättelsen som ligger närmast ditt hjärta, den som du verkligen brinner för och behöver skriva, när du väljer vilket skrivprojekt du ska satsa på. Här är sex av dem:

  1. Det tar LÅNG tid att skriva en bok. Och jag menar verkligen LÅNG tid. Många ord ska präntas ned efter varandra. Många kaffekoppar ska drickas framför datorn. Vill du verkligen sitta där alla de där timmarna utan att verkligen känna för din text? Kanske känns det helt okej till en början, men jag är ganska säker på att det kommer bli svårt för dig att komma i mål med ett bokmanus som du aldrig på allvar har brunnit för.
  2. Vår tid är faktiskt, vare sig vi vill det eller inte, utmätt. Vi har inte ett oändligt antal dagar och timmar på oss. Jag har läst någonstans att det är vanligt att en författare skriver runt 20 böcker. I hela sitt liv. 20 böcker (detta är dock inte en vetenskaplig siffra, källan är synnerligen obekant och påståendet ska därför definitivt tas med en nypa salt). Det kan tyckas många, men är det verkligen det? Under en hel livstid på kanske 80 år? Nej. Det tycker åtminstone inte jag. Så frågan är, vill du verkligen kasta bort en av de där fåtal böckerna som du ska skriva i din författargärning på något som du bara tror att någon annan vill ha?
  3. Detta leder osökt till nästa punkt. För vet du verkligen vad förlagen verkligen vill ha? Det är lätt gjort att titta på andra författare som har lyckats och tänka att du ska skriva en liknande bok. För kunde hon kan väl du? Och det kan verkligen vara ett framgångsrecept! Det är ju inte för inte det finns boktrender där det kommer ut flera böcker på raken på samma tema. Ett exempel är alla dessa böcker om att läsa böcker. Det har kommit en rad sådana de senaste åren av vilka många har varit framgångsrika. För att inte tala om böcker om förlagsbranschen, vilket verkar vara den senaste trenden i bok-Sverige. Men. Förlagen vill faktiskt inte bara ge ut böcker som liknar andra böcker. Först och främst vill de ge ut unika berättelser och unika berättarröster. Och kanske är just din röst, det just du innerst inne vill berätta, exakt det som förlagen faktiskt letar efter.
  4. Om du nu skulle bli antagen, vill du bli det med boken du tror att någon annan vill ha eller med boken som du själv vill ge ut, som du bottnar i och som verkligen betyder något för dig? Jaså, tycker du att jag ställer ledande frågor? Det må väl vara hänt. För det här är nämligen viktigt! Du och din bok kommer om den blir publicerad att följas åt under lååång tid framöver. Kanske faktiskt under resten av ditt liv (ingen press nu!). Då vill du väl ändå inte komma dragandes och bli förknippad med en text som du inte riktigt bottnar i och kan stå för?
  5. Din berättelse kommer bli mycket bättre när du skriver med hjärtat! Jag har inga som helst bevis för detta påstående, men jag har faktiskt skrivit tio böcker (HERREGUD bara 10 kvar då?) så kanske kan min erfarenhet ändå ha någon form av värde?
  6. Och så det alldeles självklara förstås: Att skriva berättelsen som du verkligen brinner för kommer att vara så mycket roligare än att skriva berättelsen som du tror att någon annan vill ha. Detta om något borde faktiskt vara skäl nog att välja rätt!

_____________________________

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Tre tips på vad du kan göra när du fastnar i skrivandet

Bild av Gerd Altmann från Pixabay

Är det något du kan vara helt och hållet säker på när du skriver en bok, så är det att du kommer att fastna. Tids nog och i någon del av skrivprocessen. Här följer tre tips på vad du kan göra när detta händer.

  1. Hoppa över partiet du just nu skriver på! Om det känns tungt, svårt eller som att orden helt enkelt inte kommer till dig som du vill, testa att bara strunta i den del du skriver på just nu. Hoppa framåt i berättelsen. Börja på nästa kapitel eller skriv slutet (om du har bestämt hur det ska vara). Det som händer när du lämnar stället där du kört fast och fokuserar dina tankar på en helt annan del av berättelsen är att du öppnar upp för nya tankebanor.
  2. Rör på dig! Att skriva är inte bara att sitta vid tangenterna. Det är att använda hjärnan och TÄNKA på din berättelse också. Jag tänker som allra bäst när jag är ute och går med min hund eller när jag rör mig på andra sätt (rensar ogräs, viker tvätt, dammsuger, joggar). Poängen är att du ska välja aktivt att fokusera dina tankar på din berättelse när du gör något annat. Detta har varit ovärderligt för mig när jag har skrivit mina böcker och jag vet faktiskt inte hur många knutar som har lösts upp under mina otaliga hundpromenader!
  3. Kom närmre karaktärerna! Om du har fastnat, använd skrivtiden till att lära känna dina karaktärer bättre. Att gräva djupare i deras innersta, deras drömmar och mål, deras bakgrund. Det kommer att ge dig en bättre känsla för hur de agerar i olika situationer, vilket kommer att hjälpa dig framåt. När du gör detta – om du skriver ner det eller bara tänker – är det dessutom inte nödvändigtvis något som måste finnas med i din berättelse. Du skapar detta för din egen skull, för att göra det lättare för dig själv att komma framåt. Och vad händer när du vet att det du skriver inte kommer att stå i någon bok? Jo, prestationskraven lättar och orden kommer åter flöda friare!

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!