Varför skriver du?

För att jag älskar det, kanske du svarar. Men gör du verkligen det? Alltså hela tiden? JAG gör definitivt inte det hela tiden. Ibland kan skrivandet kännas så tungt att jag på allvar funderar på att lägga av och ägna min tid åt något helt annat. Är det så för dig också?

Du började förmodligen att skriva för att det fick dig att må så himla bra. Kanske kändes det skönt att skriva ned tankarna i ditt huvud så att du kunde släppa dem? Kanske njöt du hejdlöst av att vara med dina karaktärer? Eller så hade du en historia som inte ville lämna dig ifred, som du verkligen var tvungen att få ur dig. Kanske fick skrivandet dig att nästan känna dig förälskad?

Jag började skriva för att det verkade vara det enda som kunde få mina tankar att tystna. Dessutom kunde flera timmar plötsligt försvinna utan att jag fattade att det hände. Det var en fantastisk känsla som jag tidigare inte känt i något annat sammanhang och jag kan fortfarande känna det där flowet när jag skriver. Det är liksom det som jag hela tiden strävar efter att komma till. Men det finns inte där lika ofta längre.

Numera är skrivandet mer av ett gift än ett njutningsmedel för mig. Tyvärr. Lite som nikotin för någon som är beroende kanske. Det känns inte lika ofta fantastiskt när jag skriver, men jag blir rastlös och irritabel om jag inte får göra det.

När vi skriver en hel bok kan vi inte befinna oss i det där fantastiska flowet hela tiden. Ingen gör det och det är viktigt att ha det med sig.

Att skriva en roman är faktiskt lite som ett långt förhållande. Det är omöjligt att vara himlastormande förälskad i samma person varje dag hela livet. Men vi kan trivas med att vara med den där personen, ha roligt tillsammans, känna samhörighet, och ibland kan det faktiskt också hetta till lite också efter många år tillsammans.

Det kommer att komma tuffa perioder då du undrade varför du valde att satsa på just den här berättelsen. Varför du ens ska fortsätta med den sysslan som du ändå inte verkar ha fallenhet för. Dagar då du bara vill ge upp.

Dessa dagar kan det vara bra att reflektera kring varför du väljer att skriva trots att du inte måste. För du måste ju faktiskt inte! Kanske kommer du fram till att du inte längre vill skriva, att det kräver alltför mycket av dig och då är det kanske dags för dig att ta en paus. Eller så inser du att du faktiskt skulle inte skulle vilja vara utan skrivandet trots att det känns tufft ibland.

Kommentera