Är det ens någon idé att försöka?

Fotograf: Jimmy Freidenfelt Blom

Det finns en hel uppsjö av missuppfattningar när det gäller skrivande och om att vara författare. Jag skrev om några i mitt förra inlägg. Här slår jag hål på några fler!

  1. Det är ingen idé att ens försöka skriva en bok om jag inte har hela dagar eller veckor i sträck till mitt förfogande!

De allra flesta författare har skrivit sina första böcker på sin fritid. Alltså vid sidan om heltidsjobb eller studier. Många är de böcker som har blivit skrivna i omklädningsrummet, på bussen, vid spisen eller vid skrivbordet tidiga mornar innan resten av familjen har vaknat. Det är inte antalet minuter i veckan som avgör om det kommer att bli någon bok eller inte. Det är regelbundenheten. Att du får in skrivandet som en rutin i din vardag.

Det är ytterst få förunnat (också bland utgivna författare!) att ha långa, sammanhängande skrivperioder då man endast kan ägna sig åt att skapa. Så om du vill skriva en bok kan du inte vänta på det perfekta tillfället då du har hur mycket tid över som helst. För vet du? Det kommer inte att hända.

2. Det är omöjligt att komma igenom nålsögat hos förlagen!

Det kan kännas så, det förstår jag. För det det är verkligen svårt att bli antagen av ett förlag. De allra flesta blir inte det, tyvärr. Åtminstone inte med det där första manuset.

Men kanske med det andra? Eller det tredje?

En sak är dock säker. Det händer. Alla författare som idag är publicerade har någon gång tidigare i livet varit precis där du befinner dig, på andra sidan antagningen. Och det kan faktiskt vara du som är den där lyckliga själen nästa gång. Det får du bara veta om du vågar försöka.

Dessutom finns det idag en mängd andra sätt att publiceras på än genom traditionella förlag, om nu själva publiceringen är det viktiga för dig.

3. Jag måste vänta in inspirationen!

Nej, nej, NEJ! Det här är den värsta myten av alla. Den om den världsfrånvände konstnären som inte kan få något ur händerna om inte förutsättningarna är perfekta. Jag vill bed bestämdhet hävda följande: Inspiration kommer aldrig dimpa ner i ditt knä när du passivt sitter och väntar. Inspiration är något som kommer när du gör någonting. När du pratar med andra människor, ser på teveserier, går i skogen, åker buss, är på ICA. När du tjuvlyssnar på vad andra pratar om. Eller när du går i skogen och bearbetar alla intryck du har fått under dagen.

Inspiration är också något som kommer när du skriver. När du sätter dig vid tangenterna och låter fingrarna göra jobbet. Då hakar dina tankar i varandra och vips har du skapat någonting som i sin tur leder till någonting annat. Du har skapat något nytt!

Lycka till med ditt skrivande! Och du vet, du kan skriva en bok, men DU måste göra jobbet!

4. Men författare är ju FÖRFATTARE och jag är ju bara … jag …

Nämen vänta lite nu … Det är förstås ingen skillnad på dig och de där som du ser i soffan på Nyhetsmorgon som håller en bok med sitt namn på i handen. Du är ju precis som dem!

Men jag förstår att tanken på att författare är av en annan sort kan ha slagit dig. För jag tänkte så innan jag började skriva böcker. Jag trodde allvarligt talat att alla de där människorna som jag såg på sociala medier, som fick bokkontrakt och la upp sina fina bokomslag på sociala medier och åkte till bokmässan i Göteborg och pratade på stora scener om viktiga frågor, jag trodde på allvar att de var av en annan sort än vad jag var.

Jag trodde att de hade fötts med en talang som jag uppenbarligen hade fötts utan.

Jag tänkte att sådana som Matt Haig här, mannen vars porträtt uppförstorat där på väggen vid sidan av mitt, var gjord av annat virke än jag var.

Och nu kanske DU tänker att JAG som har fått mitt ansikte uppförstorat på en stor vägg på Bokmässan i Göteborg är gjord av något annat än vad du är.

Men nu ska jag berätta en hemlis för dig. Är du med? Jag är definitivt inte gjord av något annat virke än vad du är, för författare är helt och hållet VANLIGA MÄNNISKOR!

Och när jag insåg och på allvar tog in att det egentligen inte var någonting i min biologiska konstitution som skilde mig från redan etablerade författare, var det något som hände i mig.

För genast öppnades möjligheter. För mig. För kunde de, så kunde ju jag. Och kunde jag, så kan faktiskt DU också!

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Att skriva avtal med förlag – när i processen gör man egentligen det?

Det här med förlagsavtal! Visst ligger det ett mystiskt skimmer över företeelsen? När jag började skriva såg jag det som något ouppnåeligt, något som hände i en värld som jag inte hade tillträde till och min högsta önskan var att någon gång få veta vad det stod i ett sånt där avtal. Att de flesta förlagsavtal har en sekretessklausul gör dem ju inte direkt mindre spännande! Och det gör förstås också att jag inte kan gå in väldigt detaljerat på vad som står i mina egna avtal. Men när i skrivprocessen tecknar man egentligen bokavtal?

Detta funderade jag själv mycket över när jag skrev min första bok. Jag hade ju hört att det var först när man hade skrivit klart sitt manus som det kunde bli aktuellt, men var det verkligen alltid så? Svaret på den frågan är nja. Verkligen inget bra svar, jag vet, men jag ska förklara.

Vi börjar från början (och det här som jag skriver nu gäller skönlitteratur, inte facklitteratur och det gäller i Sverige). Som debutant behöver du så gott som alltid skriva ett helt bokmanus för att något förlag ska vilja skriva avtal med dig. De flesta förlag skriver på sina hemsidor att de bara tar emot hela manus och jag är ganska övertygad om att det stämmer i de allra flesta fall.

Så, varför kräver förlagen att du ska skriva klart ditt manus? Du kanske har en fullständigt unik idé som inte kan bli annat än en fantastisk bok! Jo, förlagen vill att du ska skriva klart ditt manus innan de vill skriva avtal med dig därför att förlaget inte kan veta om du reder ut uppgiften det innebär att skriva en hel bok. Det finns mängder av människor som har superunika bokidéer. Fullständiga kioskvältaridéer till och med! Och att ha en bra idé är förstås viktigt. Men det räcker inte. För skrivandet handlar om så mycket mer än det. Det handlar om hantverk. Om att behärska konsten att fånga sina läsare och att få dem att vilja följa med hela vägen till den allra sista sidan. Behärskar du den här konsten? Det är vad förlaget vill veta innan de vågar satsa på dig som ännu inte har gett ut någon bok. Och för att de ska kunna veta det behöver de se hela ditt bokmanus.

Skillnader efter debuten

För författare som redan har skrivit en eller flera böcker ser det dock lite annorlunda ut. Då har ju förlaget redan sett att författaren kan lyckas få ihop en hel berättelse. Förlaget har kanske också fått återkoppling på det författaren tidigare har skrivit genom recensioner och försäljningssiffror. Om så är fallet kan en del förlag vara villiga att skriva förlagsavtal betydligt tidigare i processen. Men inte alla.

En gång har ett förlag varit intresserat av att skriva avtal med mig efter bara en pitch och några provkapitel! Det var verkligen en fantastisk känsla när det hände. Tänk att de trodde så mycket på mig att de var villiga att skriva avtal (och ge mig ett förskott i form av kronor) när jag knappt ens hade börjat skriva på min berättelse.

Sätter press

Men detta var inte enbart en positiv händelse för mig och mitt skrivande. För sedan skulle jag ju skriva den där berättelsen också och då var det faktiskt inte lika roligt som jag brukar tycka att det är att skriva. Ganska snart slutade jag längta efter att skriva. Varför? För att jag plötsligt kände en stor och tryckande press i mitt bröst när jag satte mig framför tangenterna. Förlaget hade betalat mig för att skriva en bok och det ledde till förpliktelser. Jag kunde inte längre välja och skrivandet blev till ett måste. Jag var ju tvungen att leverera och inte vilket manus som helst heller. Jag hade inte längre möjlighet att under resans gång inse att min ursprungsidé inte höll måttet och istället lämna in en annan berättelse till förlaget. Nej, förlaget hade beställt den berättelse som jag hade pitchat och jag var därför tvungen att leverera just denna berättelse och ingen annan.

Lyxproblem

Vilket lyxproblem, kanske du lite surt tänker. Men SKRIVLUSTEN (jag skriver den med versaler för att det inte ska gå att misstolka)! Utan den har vi som skriver ingenting att komma med. Det är den som driver oss att sätta oss där vid tangenterna en dag till. Det är den som driver våra berättelser, våra karaktärer, oss själva framåt.

Med det sagt håller jag förstås med dig. Att få skrivkramp för att man har skrivit under ett förlagsavtal är naturligtvis ett stort LYXPROBLEM. För de flesta får ju inte skriva under några förlagsavtal alls. Och det finns mycket som var som också var positivt med upplägget. Att veta att boken kommer att komma ut till exempel. För har man inget avtal från början kan man faktiskt aldrig veta om det man ägnat det senaste året åt att skriva kommer att bli utgivet eller inte. Och även om det har blivit lättare med åren att få mina böcker publicerade, ju fler böcker jag har skrivit, så kan jag ju faktiskt aldrig veta om förlaget ska gilla det jag kommer med nästa gång eller inte. Och detta faktum – att inte veta om det kommer att bli något av alla ens ansträngningar (du kan säkert relatera till det!) – kan definitivt också kännas som en STOR utmaning att handskas med.

Så vad är bäst?

Efter att ha haft möjlighet att få manus antagna på lite olika sätt har jag insett att det jag mest av allt föredrar är att skriva avtal när jag har kommit en bit på vägen, kanske efter att ha skrivit halva boken. Då brukar jag ha hela berättelsen tydlig i mitt huvud och det känns riktigt bra att veta att ens ansträngningar faktiskt kommer att leda någonstans. Att det faktiskt kommer att bli en bok till slut!  

___________________________________

Tycker du att det är svårt att hitta dit för ditt skrivande? I så fall vill jag bjuda in dig till att delta i min skrivutmaning SKRIVTIAN! Med hjälp av SKRIVTIAN skapar du kontinuitet skrivandet och ökar dina chanser att faktiskt skriva klart din bok. Det kostar ingenting att delta, tar bara 10 minuter 10 dagar i rad av din tid och du kan köra igång redan imorgon! Antar du utmaningen? Läs mer och anmäl dig här.

Vad det innebär att skriva avtal med ett förlag

Att skriva avtal om sitt manus med ett förlag är för många som skriver berättelser det absoluta målet. Förstås! För det är klart att vi vill att människor ska få ta del av våra skapelser som vi har jobbat med så länge! Men vad innebär det egentligen? Vad är det som du och förlaget kommer överens om? Jag har hittills skrivit avtal med flera traditionella förlag och jag kan se att mycket är likt oavsett vilket förlag jag har skrivit avtal med.

Först och främst behöver vi reda ut begreppen lite, för det finns flera olika typer av förlag. Det jag pratar om i det här inlägget gäller det som brukar kallas för traditionella förlag, alltså förlag där förlaget bekostar hela utgivningen av boken. Det finns också hybridförlag, där förlaget och författaren på olika sätt delar på kostnaden för utgivningen. Dessutom finns det egenutgivningstjänster, där författaren helt och hållet bekostar utgivningen ur egen kassa. I det här sista fallet köper man en tjänst av ett företag (inget förlag!) och i utbyte får man hjälp med att producera, distribuera och kanske också marknadsföra sin bok.

Det jag berör i detta inlägg är alltså hur avtal brukar se ut när det gäller traditionell utgivning, alltså utgivning där förlaget står för utgivningskostnaden och alltså också tar den ekonomiska risken för bokprojektet.

Författarens skyldigheter

Det du gör när du skriver avtal om utgivning av din bok med ett traditionellt förlag, är att du ger förlaget ensamrätt att publicera din bok under en viss tid. Du säljer alltså inte ditt manus! Manuset är fortsatt ditt, du äger rättigheterna, men man skulle kunna säga att du ”hyr ut” ditt manus för en viss tid till ett förlag.

I avtalet kommer du och förlaget överens om vilka format förlaget får publicera din bok i (t.ex. e-bok, ljudbok och inbunden bok). Det här betyder alltså att du inte får upplåta rättigheterna åt något annat förlag, i samma format under samma tid. I klarspråk – du kan inte sälja (hyra ut) samma manus i samma format till två olika förlag samtidigt, men det förstod du nog redan.

En liten parantes: Du upplåter bara rättigheterna för det svenska språket. Förlaget får alltså inte publicera din bok på något annat språk än svenska.

Royalty

Nu blir det lite räkneövning. För i utbyte mot att du ger förlaget rätt att publicera din bok får du som författare något som kallas för royalty. Man skulle kunna säga att det är dina hyresintäkter (eller din lön). Hur stor royaltyn blir i kronor beror på försäljningen av din bok. Det ni avtalar om är hur stor procent av priset på boken som ska tillfalla dig som författare. Författarförbundets rekommenderade miniminivå för en inbunden bok är i dagsläget 25,5 procent av pokens F-pris (F-pris=priset som bokhandeln betalar för boken.)

Så hur mycket tjänar du på din bok?

Vi tar ett exempel. Förlaget trycker 2 000 exemplar av din bok. F-priset för din bok är 120 kr. Det betyder att du som författare ska få en royalty på 25,5 procent av 240 000 kr (intäkterna för den första upplagan), vilket blir 61 200 kr. Detta är alltså det belopp som ska tillfalla dig som författare när hela upplagan på 2 000 böcker är såld.

Du kommer att få en rapport från förlaget och en utbetalning en eller ett par gånger per år. När och hur ofta är också något som regleras i avtalet.

Garantihonorar

Något som är väldigt viktigt är att du får som författare är det som kallas för garantihonorar eller förskott. Det här är en summa som betalas ut till dig i samband med att du och förlaget skriver avtal om boken och vanligtvis är det 50 procent av royaltyn på första upplagan. I exemplet ovan var den totala royaltyn för första upplagen 61 200 kr, vilket innebär att du när du skriver avtal kommer att få ett förskott eller garantihonorar på 30 600 kronor.

Det fina med garantihonoraret är att det är just en garanti för dig som författare! Om du och förlaget inte lyckas sälja en enda av dina böcker, så får du ändå behålla det!

Royalty och garantihonorar kan också beräknas på andra sätt, men det är på detta sätt som det traditionellt har beräknats.

Digitala format

När det gäller digitala format (e-bok och ljudbok) kan ju förskottet av förklarliga skäl inte beräknas på upplagan (den är oändlig!). Här baseras den istället på en uppskattning från förlagets sida om hur de tror att det kommer att gå för boken. Alltså – tror de att den kommer få många läsningar eller lyssningar blir det ett högre förskott, tror de mindre på boken blir förskottet lägre.

Förlagets skyldigheter

Förlagets skyldigheter gentemot dig och din bok är långtgående! Med rätta! För du ger dem något viktigt: Möjligheten att förädla, publicera och sälja din skapelse!

De ska såklart producera hela boken, i samarbete med dig. Ta fram omslag, baksidestext, säljmaterial och så vidare. Men de ska också hjälpa dig med det redaktionella, alltså låta dig jobba med en redaktör samt se till att din text blir korrekturläst. I avtalet kommer ni också överens om hur länge förlaget har på sig att publicera boken. Ofta får de 18 månader på sig. Om de inte har publicerat boken inom denna tid får du alltså tillbaka rättigheterna och kan höra av dig till ett annat förlag.

Förlaget förbinder sig också att lagerhålla och distribuera din bok. Vanligtvis anlitar förlaget ett annat företag för att sköta detta åt dem. Men det är alltså ingenting som du som författare behöver bekymra dig om, ifall du har turen att få ett traditionellt förlag på manuskroken.

Något annat som förlaget förbinder sig att göra är att marknadsföra boken. Och detta är mycket viktigt! Kanske den största anledningen för dig att inte ge ut boken på egen hand. För det här är svårt att på ett framgångsrikt sätt göra det själv. Förlaget ska försöka sälja in din bok till bokhandeln, skicka ut recensionsexempar till media, göra inlägg i sociala medier, försöka få dig att synas i olika sammanhang – ja, helt enkelt göra sitt bästa för att sälja din bok! Det är något som du som författare såklart också kommer behöva arbeta med, men i grund och botten är det vad förlaget åtar sig att göra när de skriver avtal med dig om din bok.

Få ditt avtal granskat!

Om du blir erbjuden ett förlagsavtal vill jag verkligen rekommendera dig att skicka in avtalsförslaget till Författarförbundets jurister! De hjälper inte enbart sina medlemmar utan också dig som är debutant. Tjänsten är helt gratis och de brukar vara snabba med att återkoppla, så du har faktiskt ingenting att förlora på att låta dem titta på avtalet innan du skriver på.

_________________________________

Är du nyfiken på om privat skrivcoaching skulle vara något för dig? Nu kan du boka ett 15 minuter långt första kostnadsfritt samtal med mig. Där berättar du vad du behöver hjälp med och jag berättar vad jag kan hjälpa till med. Läs mer och boka ett möte här: https://skrivringen.se/privatcoaching/

Tema utgivning: Trodde mejlet från förlaget var ett aprilskämt

Foto Karin Kronvall, Kronvalls pixlar

Den första april 2021 fick författaren Anneli Olsson ett mejl som hon inte i sina vildaste fantasier hade kunnat föreställa sig att hon någonsin skulle få. En förläggare från förlaget Saga Sverige undrade om hon var intresserad av att skriva en bokserie åt dem.

Serien skulle bli en del av förlagets nya satsning. Saga, vars fokus i Sverige hittills helt och hållet legat på digital utgivning, skulle nu också satsa på inbundna böcker. Och Annelis bokserie, som hon alltså ännu inte hade skrivit, skulle bli en del av den satsningen.

Men inte nog med det. Serien skulle dessutom ges ut digitalt i en rad andra länder.

”Gissa om jag först trodde att det där mejlet var ett aprilskämt?” säger Anneli.

En månad senare, efter en del avtalsbollande fram och tillbaka, skrev hon under avtalet och 2022 kommer den första delen i hennes nya serie ut i Sverige.

Refusspik på väggen

Men Annelis författarresa började inte där. Hon var ingen debutant när det där mejlet damp ned i hennes inkorg. Ett år tidigare hade hon nämligen redan debuterat som författare. Våren 2020 kom första delen i hennes feelgood-serie om Alva Bergman ut – ”Fritt fall”. Men vägen till utgivning av den var långt ifrån friktionsfri.

Under 2019 fick Anneli standardrefuser från alla förlag hon skickat sitt manus till. Något hon dock var beredd på. Och istället för att bli nedslagen valde hon att se alla nej tack som ett tecken på att hon faktiskt var på gång.

”JAG hade skickat MITT manus till bokförlag, liksom, efter alla års skrivande!”

Och att hon fick ett svar överhuvudtaget betydde att någon på förlagen åtminstone hade sneglat i manuset.

”Efter ett tag blev det förstås tyngre med alla nej tack, men jag gjorde som Stephen King. Jag knackade in en spik i väggen och satte upp mina utskrivna refuseringsmejl på den.”

Blev egenutgivare

Men redan långt innan refuserna började trilla in i Annelis mejlkorg hade hon bestämt sig. Om ingen nappade, skulle hon ge ut ”Fritt fall” själv.

Redan innan alla förlag hade svarat började Anneli därför förbereda sig. Hon lyssnade på poddar om indie-utgivning, läste allt hon kunde komma över och pratade med andra som redan gjort resan med eget förlag. Sedan startade hon sitt eget förlag Tawera.

Idag har Anneli gett ut två böcker på det egna förlaget. Uppföljaren till ”Fritt fall” heter ”Stormsteg” och kom ut i somras.

Egenutgivning en språngbräda

Anneli är 41 år gammal. Hon kommer från Hälsingland, men bor sedan många år i Uppsala med man och tre barn. Att bli författare har varit hennes dröm sedan barnsben. Och nu, sedan ett och ett halvt år tillbaka, är hon det.

För Anneli har egenutgivningen varit en sorts språngbräda till utgivning på ett traditionellt förlag. Saga Sverige hade koll på henne genom boken hon gett ut själv.

”Nu har jag blivit upplockad av ett stort förlag som tror på mitt författarskap! Det är faktiskt helt galet.” 

Annelis bästa tips till dig som funderar på att ge ut din bok på eget förlag:

  1. Ta reda på hur andra har gjort, lyssna på poddar i ämnet (oftast på engelska) och läs på. Det finns t.ex. en bra svensk bok som heter ”Ge ut din bok” av Johanna Wiman
  1. Fundera noga igenom hur mycket tid, ork och pengar du har att satsa. Att ge ut din egen bok ger mycket, men det tar också mycket av dig. Utifrån dina förutsättningar – sätt rimliga mål och var beredd på att justera dem. Tex. utgivningsdatum eller vilket format du väljer att ge ut i.
  1. Anlita hjälp för att göra din utgivning så seriös och proffsig du bara kan! T.ex. redaktör, korrekturläsare, sättning av inlagan (om du inte kan sådant själv) och omslagsdesigner

Tema utgivning: ”Tro på din text och din dröm!”

Foto: Eva Sjöberg

Drömmen om att bli författare har funnits så länge Anna Johansson kan minnas, men den tog rejäl fart när hennes tvillingar var små. ”Jag hamnade i en slags trettioårskris då jag insåg: Ville jag göra något av den där drömmen, så måste jag sätta igång!” 

Sagt och gjort. Anna började skriva på en deckare i Jönköpingsmiljö.

”Jag skrev så fort det blev tillfälle, många sena kvällar och tidiga morgnar och dessutom på en otroligt seg och gammal dator. Tur att jag tyckte skrivandet var så roligt, annars hade jag nog gett upp.”

Känslan av att se storyn växa fram, gav mersmak. Hon berättar att hon inte hade någon plan för skrivandet medan hon skrev. Använde ingen synopsis och visste därför inte hur berättelsen skulle sluta. Två år senare var manuset till det som senare skulle bli Den som skipar rättvisa klart.

Blev refuserad

Anna skickade sitt manus till många förlag. Och refuseringarna började snabbt trilla in.

”I början blev jag ledsen och besviken när det kom en refus, och det kan jag fortfarande bli. Men nu vet jag att det är en del av jobbet. Alla kan inte gilla allt och förlagen kan inte heller ge ut alla manus.”

Började på nytt projekt

För att få något annat att tänka på började Anna fila på ett barnboksmanus. Det var så Sally Superstjärnan blev till.

”Sally är en tjej som likt mig själv. Hon får liksom jag rampfeber när hon ska upp på scen. Jag tyckte det fanns så få böcker som behandlade ämnet på ett enkelt sätt och jag ville säga till barn att ”det där nervösa” man kan känna när man ska prata eller sjunga inför publik – det är inte ovanligt eller konstigt.”

Året var 2018 när Anna fick napp hos Idus förlag med sitt barnboksmanus, och sedan dess har det rullat på.

”Nu kommer snart min sjätte barnbok Asta på kompisjakt!”

Drömmen om deckaren

Anna ville dock inte ge upp drömmen om deckaren, det där manuset som hon kämpat med under så lång tid. När inget förlag nappade jobbade hon därför vidare och gjorde hon en rejäl ombearbetning.

”Så fick jag se på Instagram att Lind & Co sökte deckare för utgivning i ljudboksformat. Jag skickade in och det dröjde inte länge förrän jag fick ett efterlängtat JA!”

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Den-som-skipar-rattvisa_9789178618187-700x700-1.jpg
Anna Johanssons deckardebut ”Den som skipar rättvisa”

Därefter har det blivit fler ljudböcker för vuxna och alldeles nyligen kom ”Den som bär skulden” – uppföljaren till deckardebuten.  

Anna Johansson bor i Huskvarna med sin familj som består av fyra barn, en man och en katt. På dagarna jobbar hon som nämdsekreterare.

Så när hinner du skriva alla böcker?

”Det blir mellan jobb, hämtningar, läxläsning och allt det där andra som hör livet till.”

Annas bästa tips till dig som är aspirerande författare:

  1. Tappa inte bort glädjen i att skriva! Allt behöver inte vara perfekt från början, eller ens bra. Tänk på att ett första utkast är just bara ett första utkast. Fundera inte så mycket på den perfekta formuleringen utan skriv bara vidare och få din story nerskriven. Sedan väntar massor av redigering.  
  2. Hitta inspiration i din omgivning; lyssna på samtal runt omkring dig på bussen, i affären, i podcasts. Tänk på vad människor pratar om, hur de pratar, vilka ord och uttryck de använder.  
  3. Hitta bra testläsare och framför allt: Våga lämna ifrån dig texten för att få feedback! 

    Vill du veta mer om Anna och hennes författarskap? Följ henne på Instagram: @annajohanssonforfattare

Skriv boken du vill skriva (inte boken du tror att förlagen vill ha)

Det är så lätt att hamna där. Att strunta i hjärtat och bara använda den där analyserande saken du har fått innanför pannbenet. Men om du gör så när du väljer vilket skrivprojekt du ska satsa på är sannolikheten stor att du inte skriver boken du egentligen vill skriva, utan istället boken som du tror att förlagen vill ha. För du vill ju bli utgiven!

När du börjar skriva på en berättelse kommer du behöva fatta många beslut. Vad ska boken handla om? Vilka karaktärer ska finnas med? Vilket berättarperspektiv ska du använda dig av? Var utspelar sig berättelsen? Är din tänkta läsare ett barn eller en vuxen? Listan på frågor du behöver ställa dig och beslut du behöver fatta kan troligtvis göras meterlång.

Men jag vill hävda att den viktigaste frågan du behöver ställa dig inför att du fattar alla dessa beslut är: Vilken berättelse vill du skriva? Alltså på riktigt, långt där inuti?

Det finns en hel rad med anledningar till varför det är så viktigt att du väljer berättelsen som ligger närmast ditt hjärta, den som du verkligen brinner för och behöver skriva, när du väljer vilket skrivprojekt du ska satsa på. Här är sex av dem:

  1. Det tar LÅNG tid att skriva en bok. Och jag menar verkligen LÅNG tid. Många ord ska präntas ned efter varandra. Många kaffekoppar ska drickas framför datorn. Vill du verkligen sitta där alla de där timmarna utan att verkligen känna för din text? Kanske känns det helt okej till en början, men jag är ganska säker på att det kommer bli svårt för dig att komma i mål med ett bokmanus som du aldrig på allvar har brunnit för.
  2. Vår tid är faktiskt, vare sig vi vill det eller inte, utmätt. Vi har inte ett oändligt antal dagar och timmar på oss. Jag har läst någonstans att det är vanligt att en författare skriver runt 20 böcker. I hela sitt liv. 20 böcker (detta är dock inte en vetenskaplig siffra, källan är synnerligen obekant och påståendet ska därför definitivt tas med en nypa salt). Det kan tyckas många, men är det verkligen det? Under en hel livstid på kanske 80 år? Nej. Det tycker åtminstone inte jag. Så frågan är, vill du verkligen kasta bort en av de där fåtal böckerna som du ska skriva i din författargärning på något som du bara tror att någon annan vill ha?
  3. Detta leder osökt till nästa punkt. För vet du verkligen vad förlagen verkligen vill ha? Det är lätt gjort att titta på andra författare som har lyckats och tänka att du ska skriva en liknande bok. För kunde hon kan väl du? Och det kan verkligen vara ett framgångsrecept! Det är ju inte för inte det finns boktrender där det kommer ut flera böcker på raken på samma tema. Ett exempel är alla dessa böcker om att läsa böcker. Det har kommit en rad sådana de senaste åren av vilka många har varit framgångsrika. För att inte tala om böcker om förlagsbranschen, vilket verkar vara den senaste trenden i bok-Sverige. Men. Förlagen vill faktiskt inte bara ge ut böcker som liknar andra böcker. Först och främst vill de ge ut unika berättelser och unika berättarröster. Och kanske är just din röst, det just du innerst inne vill berätta, exakt det som förlagen faktiskt letar efter.
  4. Om du nu skulle bli antagen, vill du bli det med boken du tror att någon annan vill ha eller med boken som du själv vill ge ut, som du bottnar i och som verkligen betyder något för dig? Jaså, tycker du att jag ställer ledande frågor? Det må väl vara hänt. För det här är nämligen viktigt! Du och din bok kommer om den blir publicerad att följas åt under lååång tid framöver. Kanske faktiskt under resten av ditt liv (ingen press nu!). Då vill du väl ändå inte komma dragandes och bli förknippad med en text som du inte riktigt bottnar i och kan stå för?
  5. Din berättelse kommer bli mycket bättre när du skriver med hjärtat! Jag har inga som helst bevis för detta påstående, men jag har faktiskt skrivit tio böcker (HERREGUD bara 10 kvar då?) så kanske kan min erfarenhet ändå ha någon form av värde?
  6. Och så det alldeles självklara förstås: Att skriva berättelsen som du verkligen brinner för kommer att vara så mycket roligare än att skriva berättelsen som du tror att någon annan vill ha. Detta om något borde faktiskt vara skäl nog att välja rätt!

_____________________________

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Gör din läxa – skicka till RÄTT förlag

Du har skrivit klart. Skrivit om. Redigerat och slitit ditt hår. Nu är det äntligen dags att göra det läskigaste av allt – skicka ditt manus till förlag! Men vilka förlag ska du skicka till? Det finns omkring 1000 bokförlag i Sverige. Vilka av dem passar just dig och ditt manus?

Typ av manus

Har du skrivit en ungdomsroman, en feelgood, en självbiografi eller en fackbok? Det är viktigt att du studerar förlagens hemsidor och sociala medier noggrant. Vilken målgrupp vänder de sig till? Vilken tonalitet har de i sociala medier? Verkar ni prata samma språk? Att det inte är någon idé att skicka en barnbok till ett förlag som bara ger ut vuxenlitteratur har du säkert redan insett. Men det är faktiskt snävare än så. Det är nämligen ingen idé att skicka din feelgood till ett förlag som är specialiserat på litterära böcker och författare. Det är faktiskt bortkastad tid eftersom de inte kommer att anta ditt manus. Så gör den här läxan noggrant. Det kommer att bespara dig både tid och onödig väntan på ett förlag där du och ditt manus ändå inte har någon framtid.

Ljudbok eller papper?

Många fokuserar på att få sin bok utgiven på papper. Det är fullt förståeligt! För det är något väldigt speciellt att för första gången få hålla sin bok i handen. Att få känna känslan när man öppnar den och bläddrar bland sidorna. Men med tanke på hur bokmarknaden idag ser ut kan det vara värdefullt att också titta på de förlag som endast ger ut ljudböcker. Det är idag betydligt lättare att få sin bok utgiven som ljudbok än som pappersbok eftersom ljudboksmarknaden har exploderat de senaste åren. Att bli utgiven på ljud kan därför idag vara en mycket bra väg in i författaryrket! När du sedan skriver ditt nästa manus (vilket du förstås kommer att göra!) kommer du kanske redan ha ett antal läsare (lyssnare) som väntar på din nästa bok. Och DET om något är värdefullt när du ska skicka in ditt nästa manus till förlag. Kanske kan detta manus då få napp hos ett förlag som ger ut det i alla formaten?

De flesta författarskap byggs inte över en natt och om man har den förmågan och inte är alltför ivrig kan det vara bra att försöka sig på att tänka lite långsiktigt. Att få en ljudbok publicerad kan vara ett utmärkt första steg på din författarresa!

Traditionellt förlag, hybrid och utgivningstjänster

Jag ska inte snöa in på alla dessa utgivningsformer. Men vill du inte lägga ut pengar för att få din bok utgiven – satsa på de traditionella förlagen! Alltså, de som tar risken för din bok, som ger dig ett förskott och därefter royalty på försäljningen. Är du däremot beredd att själv gå in med pengar kan de andra alternativen var super! Men bestäm dig för vad du vill innan du börjar skicka iväg ditt manus. Det kommer bespara dig en massa huvudbry om du väl får ett (ibland ganska kostsamt!) erbjudande.

Skicka till flera, men gör läxan för varje förlag!

När jag började skriva och skicka in manus till förlag var det fortfarande mer regel än undantag att skicka manus utskrivet och med snigelpost. Det begränsade per automatik det antal förlag som var praktiskt möjligt att skicka till. Idag är allt förstås annorlunda då förlagen bara finns ett knapptryck bort. Men trots det gör du rätt i att inte ägna dig åt standardiserade massutskick. Det kommer att märkas om du trycker på send åt höger och vänster och förlagen vill förstås veta varför du väljer att skicka ditt manus just till dem. Detta är nämligen högst mänskligt! Vi vill jobba med människor som är intresserade av just oss, eller hur? Därför. Studera förlagens utgivning noga och skriv i ditt följebrev varför du vill bli utgiven av just det förlaget! Varför passar du och din bok alldeles perfekt hos just dem?

Gör en lista

När du har gjort denna grundliga research och fattat de beslut som passar just dig och ditt manus är det dags att skriva en lista över dina önskade och tänkbara förlag. Först när detta är gjort är det äntligen dags att skriva ditt följebrev och slutligen klicka på skicka!

Jag önskar dig ett stort och varmt LYCKA TILL! Och vet du. Några av oss lyckas faktiskt tränga oss igenom det där mikroskopiska nålsögat. Kanske kommer nästa person som gör det vara du?

_______________________________________

Tycker du att det är svårt att hitta dit för ditt skrivande? I så fall vill jag bjuda in dig till att delta i min skrivutmaning SKRIVTIAN! Med hjälp av SKRIVTIAN skapar du kontinuitet skrivandet och ökar dina chanser att faktiskt skriva klart din bok. Det kostar ingenting att delta, tar bara 10 minuter 10 dagar i rad av din tid och du kan köra igång redan imorgon! Antar du utmaningen? Läs mer och anmäl dig här.

Hurra! Du är klar! Men nu då?

Du har suttit där alla de där timmarna. Du har tampats med dina karaktärer. Fått dem att sicksacka runt hindren som du har placerat ut åt dem och nu har du satt punkt. Äntligen! Hurra! Du har skrivit ett helt manus! Wow! Det är dags att fira! Eller?

Ja, det är verkligen dags att fira! För du har gjort något alldeles oslagbart. Du har skrivit ett helt manus! Så fira stort, det är du verkligen värd! Men när du har firat klart är det viktigt att du inte gör som så många andra.

Jag har hört det så många gånger att det har blivit till en sanning i mina öron.

Det vanligaste misstaget en aspirerande författare gör är att skicka sitt manus till förlag alldeles för tidigt.

Förlagen översållas av ofärdiga manus som skulle behöva bearbetas både fyra och fem gånger till innan det är redo att möta en förlagsredaktörs vassa blick. Jag tror att de flesta som skriver är medvetna om detta faktum. Men ändå skickar man in sitt manus för tidigt. Varför gör man så?

Jag tror att svaret på den frågan är mycket enkelt. Efter att ha skrivit ett helt långt romanmanus, kanske under flera års tid och nu äntligen kommit till slutet, är man som författare TRÖTT ända in i själen på de där karaktärerna man har skapat. Man vill inte umgås med dem en enda sekund till, vill kanske aldrig ens se dem igen. Det får bära eller brista -man struntar i hur det går och skickar iväg manuset utan att det är tillräckligt bearbetat.

Förädling

Gör inte så. Det är så onödigt! Du och ditt manus förtjänar så mycket mer efter allt slit du har lagt ner! För det är först när du är klar med det första utkastet som det riktiga arbetet börjar. Låter det märkligt? Jag vill dock hävda att det är så det är. För det är först då du har något att jobba med. Det är först när du har ett helt råmanus på din skärm som du kan börja förädla din berättelse, då du kan förstärka och lyfta fram det som gör just ditt manus unikt och intressant.

Låt manuset ligga

När du är klar med råmanuset är mitt allra bästa råd att låta det ligga till sig. Och jag vet, det är också det allra svåraste rådet att hålla. Jag gör nästan aldrig så själv eftersom min rastlösa hjärna gör det näst intill omöjligt för mig att bete mig på det viset. Istället skickar jag iväg manuset till förlaget ögonblicket efter att jag har satt punkt. Men de gånger då jag har tvingats att vänta blir resultatet faktiskt oftast mycket bättre! För när du låter texten ligga, gärna i flera månader, kommer du att läsa manuset som om det inte var du som hade skrivit det.

Dessutom kommer den där väntan få dig att längta tillbaka till ditt manus. Och det är verkligen viktigt när det är dags för dig att ta tag i (det stora!) redigeringsarbetet.

_____________________________

Tycker du att det är svårt att hitta dit för ditt skrivande? I så fall vill jag bjuda in dig till att delta i min skrivutmaning SKRIVTIAN! Med hjälp av SKRIVTIAN skapar du kontinuitet skrivandet och ökar dina chanser att faktiskt skriva klart din bok. Det kostar ingenting att delta, tar bara 10 minuter 10 dagar i rad av din tid och du kan köra igång redan imorgon! Antar du utmaningen? Läs mer och anmäl dig här.

Tillbaka i vänteläge

Författarskapets mest framträdande särdrag är utan tvekan detta vänteläge som jag nu åter befinner mig i. Det är speciellt. Väldigt speciellt eftersom författaren går från att vara uppslukad av sin text, nedgrävd i den, andas den, till att vara fullständigt avskärmad från den, på mindre än en sekund. Ett knapptryck bara så svävar alla de där orden, människorna som författaren har skapat, iväg ut i cyberrymden, mot någon annans dator, mot manusmöten och lektörer, mot förläggare och redaktörer. Mot kritiska ögon som ska mala sönder den där texten igen. Förhoppningsvis förfinas den med hjälp av alla dessa ögon, men författaren som är satt på vänteläge, kan inte veta något om det i detta skede. För hen är plötsligt avklippt. Bortkopplad. Och hur ska hen då kunna veta om alla de där orden som nyss upptagit hela hens värld, kommer att vara betydelselösa i någon annans ögon? Kanske rör det sig enbart om värdelösa papperskorgsord? Meningslösa för alla utom för författaren själv?

Kanske slaktas mina två manus just i denna stund. Kanske kastas de i papperskorgar medan jag sitter här och snyter min förkylda näsa. Det är sånt man inte har en aning om i detta vänteläge.

Det enda jag med säkerhet kan veta är att vänteläget kommer att gå över. Tids nog. Och att det kommer att återvända. Så länge jag fortsätter att skriva, så länge viljan att bli publicerad hänger sig kvar, kommer jag att hamna just här. I vänteläget. Lite då och då och på en väldigt obestämd tid.

Ge aldrig upp!

Foto Henric Lindsten. Den här bilden skulle kunna föreställa dig!

Det här inlägget är till alla er som tror att varje mejl som rasslar in i mejlkorgen är från drömförlaget. Det är till er som sitter där och väntar, vars hår blir gråare för var dag som går eftersom ni inser att ni inte kan påverka om det där förlaget ens kommer att titta på ert manus eller inte. Till er som har suttit där i alla de där timmarna och i all er ensamhet knapprat på tangenterna, med endast era fantasier som sällskap. Som pendlat mellan förförisk hybris och djupt självförakt och som har gjort något så fantastiskt som att inte bara påbörjat, utan också skrivit färdigt ett helt långt romanmanus. Till er som inte har trott att det skulle vara möjligt att göra det, men ändå gjort det. Till er som har gett ert allt, hela er själva, för den där berättelsen.

Det här inlägget är till er som efter månader av väntan har fått vänliga men bestämda tack, men nej tack från förlag efter förlag. Som kanske till och med någon gång har fått höra att ett förlag har läst ert manus med intresse, men att det tyvärr inte passar in i deras utgivning.

Det här inlägget är till alla er.

För två månader sedan var jag en av er. Jag vågar inte ens titta på listan där jag antecknat alla förlag jag skickat mitt manus till. Den ger mig fortfarande ångest.

Manuset till min andra roman, Under två timmar, skickade jag till det första förlaget för ett och ett halvt år sedan. Sedan dess har jag väntat. Jag har skrivit om manuset lite under tiden, fått ett och annat fint omdöme av några förlag och litterära agenter, men det har hela tiden slutat med ett vänligt tack men nej tack.

I januari i år skickade jag manuset till en stor hop med förlag. När sommaren kom hade jag ännu inte fått svar från alla, så hoppet levde alltjämt. Jag visste att ett förlag som jag verkligen hoppades på hade skickat manuset till en lektör och jag satte allt mitt hopp till detta förlag. När också det slutligen blev ett nej tack, gick luften ur mig totalt. Jag började förlika mig med att det bara var att kasta manuset i papperskorgen. Det här med författarskap var nog ingenting för mig ändå – hur hade jag kunnat vara så dum att jag trott det?

Efter att ha marinerat mig i självförakt under några veckor började fightern i mig åter ge sig till känna. Envisheten, som alltid ligger där inom mig och slumrar, vaknade på något sätt till liv och jag bestämde mig för att ingå en deal med mig själv. Jag skulle skicka manuset till ett förlag till. Ett enda. Gick det inte vägen, skulle Under två timmar förpassas till byrålådan eller kakelugnen eller var nu ratade manus hamnar, för all framtid.

Och vet ni vad som hände? Förlaget sa ja och plötsligt har jag fina pressfotografier av mig själv i min inkorg istället för refuseringsbrev. Jag har till och med fått en litterär agent som ska försöka sälja min bok till andra länder!

Hörrni – det här kan hända! Och det kan hända er! Förlaget kan plocka upp just era manus ur den där fördömda högen, läsa dem och inse vilka begåvningar ni är. Det kan bli era ansikten som blir sminkade och fotograferade och som finns på pressbilderna i era inkorgar. Det kan faktiskt hända!

Så, kära författarkollegor, låt inte refuseringsbreven trycka ned er. Upp på hästen igen bara. Googla fram några förlag till och skicka till dem också. Rota fram envisheten som finns där inne, damma av den och fortsätt!

Ge aldrig upp!