Nu är vi framme vid det sista tipset i den här sommartipsserien. Och det lyder så här: Skapa karaktärer som du vill umgås med! Varför är detta så viktigt då?Jo, för om de där människorna som befolkar dina boksidor är härliga, roliga, kloka eller knäppa på ett sätt som du gillar så är chansen väsentligt mycket större att du kommer vilja återvända till texten än om de är några trista tråkmånsar.
Det är förstås väsentligt mycket roligare att umgås med karaktärer som du känner något för. Det kommer att få dig att vilja se dem utvecklas och du kommer per automatik att anstränga dig för dem när du skriver.
Detta betyder dock inte att karaktärerna du skapar måste vara genomgoda individer som vill alla väl. Nej, de där övermänniskorna som aldrig gör någonting fel tröttnar vi ju snart på. Eller hur? Istället vill vi umgås med verkliga människor som har verkliga problem. Personer som begår misstag, som kanske vill väl och försöker göra rätt, men som ibland misslyckas. Sådana som är som de flesta av oss är på riktigt. Varken goda eller onda utan lite både och. Mänskliga alltså. Sådana som vi kan kan känna igen oss i. Som vi faktiskt gillar TROTS alla de brister de har.
Om inte ens författaren gillar sina karaktärer – vad ska då läsarna tycka?
Och de där beigea tråkmånasarna till karaktärer (de som du som författare inte känner något för) finns ytterligare ett problem med. Om du inte ens du som författare känner något för dina karaktärer – tror du verkligen då att läsarna kommer fatta tycke för dem och vilja följa dem hela vägen till slutet av boken? Det tror inte jag.
Skapar du tråkiga karaktärer, sådana som inte ens du själv vill umgås med så kommer de förstås också glida förbi läsarna utan att på allvar fastna. Och det vill du ju inte.
Så ta ut svängarna med karaktärerna. Låt dem bli intressanta människor med som både du och läsarna vill följa hela vägen till sista sidan.
Vill du ha fler skrivtips? Ladda ner min gratisguide ”Börja skriva”! I den ger jag dig mina 5 bästa tips som får dig att komma igång med ditt skrivande. Ladda ner skrivguiden här!
Att forma nya och framför allt HÅLLBARA vanor är faktiskt riktigt svårt. Det tar tid och det är inte ingen enkel match. Det vet du säkert redan. För kanske har du försökt börja eller sluta med något i ditt liv, men haft svårt att lyckas. Sluta röka? Börja träna? Att börja skriva på ett sätt som gör att du lyckas komma till slutet på en hel lång roman, är ganska likt. Det krävs helt enkelt sin kvinna (eller man!) för att orka hela vägen.
Du kanske har hört talas om att det tar 21 dagar att göra något till en vana? Det är en utbredd föreställning. Men jag är tveksam till att det räcker för att skapa nya tankebanor och på allvar ändra vårt beteende. Detta skiljer sig dessutom förstås mellan olika individer. Men något som gäller för alla är hur som helst att detta med att ändra en ny vana inte kommer av sig självt. Det krävs ansträngning. Stor sådan! Och det gäller att vara konsekvent. Bryter du mönstret och hoppar över skrivandet ett par veckor är det lätt hänt att du bygger upp ett inre motstånd som gör det svårt för dig att komma igång igen.
Vad funkar för just dig?
Självfallet behöver du inte skriva varje dag för att lyckas komma till slutet på din berättelse. Istället handlar det om att hitta en kontinuitet som fungerar i just ditt liv. Det kan handla om att ägna dig åt ditt skrivande en timma varje vecka, eller tio timmar. Förutsättningarna ser helt olika ut för oss alla och skiftar också under livets gång. När jag hade små barn hade jag bara en bråkdel av den (ostörda!) tid jag har nu när mina barn har blivit tonåringar (och inte längre vill vara med mig …).
Så ta dig en ordentlig titt på ditt eget liv och se vad som funkar för just dig den närmsta tiden! Det är själva nyckeln till att lyckas! Och lägg inte ribban för högt.
Det är nämligen bättre att hitta en rutin som verkligen håller över lång tid framöver än att bestämma dig för att skriva två timmar varje dag och inte orka mer än en vecka.
Vill du ha hjälp med att att skapa skrivvanor som passar för ditt liv? Och vill du sedan få hjälp med att hålla fast vid dina nya vanor ända tills du är klar med din bok?
Anmäl dig till mitt gratiswebinarså berättar jag mer om hur jag kan hjälpa dig att skapa hållbara skrivvanor så att du en dag kan hålla din färdiga bok i handen!
Det är lätt att tro att skrivande bara är en ensam aktivitet. Att man måste vara något slags eremit som bara tycker om att umgås med sina egna tankar för att lyckas skriva en hel bok. Och ja, det är förstås så att man måste tycka om sitt egna sällskap. Man måste trivas med att sitta ensam på sin kammare.Men det är faktiskt inte hela sanningen.
För det finns mycket att vinna på att omge sig med andra skrivande människor! För att utbyta erfarenheter. För att tillsammans och av varandra lära sig mer om hantverket. För att känna känslan av att tillhöra en skrivgemenskap, ett sammanhang där skrivandet på allvar får ta plats!Det finns många sätt att göra detta på. Jag listar några här nedan:
1.Gå med i någon av alla Facebook-grupper som finns. Till exempel gruppen ”Podden skrivvänner”, ”Författare på Facebook” eller förstås ”Skriv! – för dig med förattardrömmar” – som jag driver. Är du inte redan med i den sistnämnda, gå då genast med här: https://www.facebook.com/group….
2. Skriv om ditt skrivande på Instagram och följ andra som skriver! Jag har fått ett STORT skrivande nätverk på detta sätt, något jag är mycket glad och tacksam över.
3. Lyssna på podcast! Genom åren har detta varit mitt allra bästa sätt för att få input från andra skrivande människor. Det har också gjort att jag har känt att min passion för skrivandet faktiskt inte är så himla konstig, det finns ju andra som har samma passion! Här är några tips på skrivpoddar som jag gillar:
– Skrivarpodden
– Podden Skrivvänner
– Skriv en bestseller eller en annan bok (nya avsnitt spelas inte in, men de gamla går utmärkt att lyssna på)
– Debutera eller dö
– Författarpodden (nya avsnitt spelas inte in men de gamla finns kvar och är verkligen superbra!)
– Skrivcoachens podcast, såklart! Detta är min egen podd där jag delar med mig av allt som har med skrivandet att göra.
4.Anmäl dig till min kurs ”Hitta din bokidé och börja skriv”! Då får du tillgång till vår fina gemenskap i Skrivringen Skrivcommunity under ett helt år! Där får du pepp, stöd, påminnelser som hjälper dig att få skrivandet gjort och dessutom ett helt gäng med nya skrivkompisar.Se på mitt gratiswebinar så berättar jag mer!
Veckans tips är egentligen tre tips i ett, vilka alla handlar om vad du kan göra när du kör fast i ditt skrivande (för var så säker, det händer alla oss som skriver berättelser, någon gång …)
1. Hoppa över partiet du just nu skriver på! Om det känns tungt, svårt eller som att orden helt enkelt inte kommer till dig som du vill, testa att bara strunta i den del du skriver på just nu. Hoppa framåt i berättelsen. Börja på nästa kapitel eller skriv slutet (om du har bestämt hur det ska vara). Det som händer när du lämnar stället där du kört fast och fokuserar dina tankar på en helt annan del av berättelsen, är att du öppnar upp för nya tankebanor som ökar chanserna för att skrivandet åter ska komma mer obehindrat.
2.Rör på dig! Att skriva är inte bara att sitta vid tangenterna. Det är att använda hjärnan och TÄNKA på din berättelse också. Jag tänker som allra bäst när jag är ute och går med min hund eller när jag rör mig på andra sätt (rensar ogräs, viker tvätt, dammsuger, joggar). Poängen är att du samtidigt som du rör på dig aktivt ska fokusera dina tankar på din berättelse. Svävar de iväg? Led in dem på manuset igen! Detta har varit ovärderligt för mig när jag har skrivit mina böcker och jag vet faktiskt inte hur många knutar som har lösts upp under mina otaliga hundpromenader!
3.Kom närmre karaktärerna! Om du har fastnat och orden inte vill komma när du sitter med fingrarna mot tangenterna, strunta i själva berättelsen en stund och använd istället skrivtiden till att lära känna dina karaktärer bättre. Ta fram ett nytt dokument och skriv om karaktärerna. Gräv djupt in i deras innersta! Ta reda på mer om deras drömmar och mål, deras drivkrafter och bakgrund. Detta kommer att ge dig en bättre känsla för hur de agerar i olika situationer, vilket troligtvis kommer att hjälpa dig framåt. När du gör detta är det dessutom inte nödvändigtvis något som måste finnas med i din berättelse. Du skapar detta för din egen skull, för att göra det lättare för dig själv att komma framåt i manusarbetet. Och vad tror du händer när du vet att det du skriver inte kommer att stå i någon bok? Jo, prestationskraven lättar och orden kommer åter flöda friare! Testa!
Högre ålder kan vara en fördel om du vill bli författare.
För att lyckas skriva en roman och bli författare behöver du inte ha skrivit böcker från tidig ålder eller ha vetat att du ville bli författare redan i grundskolan. Jag själv är ett tvättäkta exempel på detta.
Jag började skriva romaner när jag närmade mig fyrtio. Nu menar jag inte att ”att närma sig fyrtio” är någon ålder att tala om, men det råder ju ingen som helst tvekan om att din stigande ålder i de flesta branscher knappast ger dig särskilt många fördelar. Men just på detta område är faktiskt författaryrket annorlunda.
Att byta karriär är riskfyllt
Att helt och hållet byta karriär efter femtio kan ju verka fullkomligt omöjligt i ett land som Sverige. För trots att vi här uppe i norr ofta vill framstå som fria och fördomsfria inom en rad områden, så är synen på den mogna människan (inte minst kvinnan) synnerligen fördomsfull. Inte minst på arbetsmarknaden. Det är inte helt enkelt att byta jobb efter femtio. Att byta yrke och börja om från början är förstås ännu svårare.
Detta innebär att många känner sig fast i det yrke de valde och på den arbetsplats de hamnade på för länge sedan. För vem vågar egentligen chansa? Vem vågar börja och om och byta inriktning på yrkeslivet när man inte längre kan beskrivas som ”ung”?
Heja förlagsbranschen!
Det finns mycket (negativt …) att säga om förlagsbranschen, men just när det gäller synen på ålder regerar den faktiskt.
För när du skickar ditt manus till ett förlag bryr sig ingen på förlaget över huvud taget om ifall du är tjugo eller femtio eller åttio år gammal. Det är inte relevant. Det är din bok de tittar på och ingenting annat. Är din berättelse stark och intressant? Är dina karaktärer nyanserade och mänskliga? Håller ditt språk? Gillar de din röst och din ton?
Det enda de egentligen vill veta om dig är varför just du har skrivit just den här boken. Hur hänger ni ihop, du och boken?
Ingenting handlar om ditt CV, vad du tjänar, vilka du chefar över eller inte, vilken gata du bor på eller hur gammal du är. Ingenting alls.
Är inte det ganska befriande när du tänker på det?
Det finns många exempel på författare som debuterade relativt sent i livet och som har blivit synnerligen framgångsrika. Här är några exempel på kända svenska författare:
Jag kan förmodligen fortsätta i all evighet, men jag tror du förstår min poäng …
Hög ålder kan faktiskt vara en fördel
Att ha fler år på nacken än färre kan faktiskt ge dig direkta fördelar när du ger dig på den svåra utmaning som ändå ligger framför dig när du bestämmer dig för att skriva en roman. Varför? Det finns flera anledningar till detta. Här nedan listar jag några:
Erfarenhet – Ju äldre du blir, desto mer livserfarenhet samlar du på dig, eller hur? Och mer livserfarenhet innebär onekligen en större och djupare källa att ösa ur när du skriver din berättelse. När åren går lär dig också mer om hur relationer och människor fungerar. Du får distans och kan se på din omvärld med en mognad du inte hade som yngre. Detta gör att du med åren kan ge dina berättelser ett större djup.
Språket – Att språket utvecklas med stigande ålder blev oerhört tydligt när både jag och min 16-årige son gjorde det högskoleprovets ordförståelsetest för några veckor sedan. Jag fick ett fel, han hälften rätt. När jag gjorde högskoleprovet i gymnasiet liknade mitt resultat det som min son nu fick, så det handlar inte om att jag alltid har varit extremt bra på svenska språket. Det handlar istället om att förståelsen för språket hela tiden växer med vår ålder. Och det gäller dig också. Att du har varit med under längre tid ger dig helt enkelt större möjligheter att uttrycka dina idéer och skapa mer djupgående texter nu än du kunde göra när du var yngre.
Tid – Brist på tid är kanske den vanligaste anledningen till att böcker inte blir skrivna. Och under vissa tider i livet kan det vara svårt att hinna med mer än det allra mest nödvändiga för att få vardagen att gå ihop. Men också detta ändras ju vanligtvis när man blir lite äldre. De senaste åren har det känts som att mitt dygn har betydligt fler timmar än det har haft tidigare och jag inser att det beror på en enda sak – mina barn är så stora att de inte längre behöver min assistans i allt de gör. De behöver mig faktiskt nästan inte alls längre, om jag tänker efter. Och ibland kan ju den här insikten komma med någon form av kris. För vad ska du ta dig till då? Ja, du förstår förstås vad jag kommer föreslå. Just det – SKRIVA såklart! För när barn och familj tar mindre tid i din vardag öppnas ju enorma möjligheter för dig att förverkliga din författardröm!
Så, tänker du att din ålder är ett hinder för dig, att du ändå är för gammal för att debutera som författare, så det är ju ingen idé att du försöker. Då är det faktiskt dags att tänka om!
För kanske är JUST NU den bästa tiden för JUST DIG att på allvar ta tag i din författardröm!
Och vill du ha lite hjälp på vägen när du sätter igång? Vill du veta vilka misstag du bör undvika och vad du kan göra istället för att få en så smidig start som möjligt på din författarresa? Då tycker jag att du ska titta på mitt kostnadsfria webinar – ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar”. Gör det nu!
Det finns flera likheter mellan att försöka skriva en bok och att fÖrslösa gå ner i vikt.
När mina söner för några år sedan kom till mig och sa: ”Kan vi inte titta på Biggest Loser, mamma?” så tänkte jag: ”Över min döda kropp.” För jag kunde inte förstå hur TV4 kunde göra ett teveprogram där publiken skulle sitta hemma i sina tevesoffor och gotta sig i andras olycka.
Mina söner övertalade mig. Och det tog inte lång tid innan jag var fast. För det visade sig ganska snart att jag hade fel. För detta är INTE ett program där jag gottar mig i andras olycka. Detta är ett program om människor som bestämmer sig, som inte ger upp utan istället kämpar på tills de når sina mål. Varenda program som jag ser är en lektion i personlig utveckling och det finns väldigt mycket du som vill skriva en bok och bli författare kan lära dig av den process deltagarna går igenom.
Att bli en författare kräver samma uthållighet och engagemang!
Här är några lärdomar som du som är aspirerande författare kan dra från Biggest Loser:
Hitta en stark inre motivation: Biggest Loser-deltagare har en stark motivation att förlora vikt, vilket håller dem motiverade under hela resan. På samma sätt behöver du som aspirerande författare hitta din inre motivation så att du faktiskt kommer ägna all den där tiden och energin som kommer krävas åt att skriva och berätta din historia.
Sätt realistiska mål: Deltagarna i Biggest Loser sätter realistiska mål för sin viktminskning, vilket hjälper dem att hålla sig motiverade och fokuserade på att nå sina mål. På samma sätt bör du som aspirerande författare sätta realistiska mål för ditt skrivande. Det är viktigt att dina mål är just realistiska, att de passar in i just ditt liv. Det kommer nämligen aldrig gagna dig att hela tiden misslyckas med att nå dem.
Skapa en plan: Biggest Loser-deltagarna har en plan för sin viktminskning, inklusive en tränings- och kostplan. På samma sätt tror jag att du som är aspirerande författare behöver en plan för sitt skrivande. För precis som att de inte bara kan sitta och rulla tummarna och vänta på att inspirationen för att gå till gymmet ska dimpa ner i deras knä, kan inte du sitta där och vänta. Det du behöver om du ska lyckas skriva en bok ända till slutet är en genomtänkt plan för din skrivprocess så att du kommer dyka upp där framför tangenterna också när du egentligen hellre vill göra något annat.
Vara disciplinerad: Biggest Loser-deltagarna har en enorm disciplin, vilket är en förutsättning för att de ska orka hålla sig till sin tränings- och kostplan över tid, även när det är svårt. På samma sätt behöver du som vill skriva en bok gräva fram din disciplin, så att du skriver regelbundet och håller dig till sin skrivplan, även när det kan kännas tungt.
Acceptera utmaningar: Biggest Loser-deltagarna accepterar utmaningar. De deltar i tuffa träningspass och behöver också hantera emotionella utmaningar. På samma sätt behöver du som vill skriva en hel roman acceptera utmaningar, såsom att det tar tid att skriva din bok och att det inte är roligt hela tiden, men att du behöver fortsätta ändå eftersom det tids nog kommer att släppa. Och tids nog kommer det att löna sig – om du fortsätter kommer du nämligen att skriva klart din bok!
Ta hjälp av andra: Deltagarna i Biggest loser får stöd av varandra och sin tränare för att nå sina mål. På samma sätt kan du som vill skriva en bok dra nytta stöd från andra författaraspiranter. Du kan också få stöd av en skrivcoach som kan heja på dig under vägen, som du kan fråga om råd och som kan guida dig igenom de svårigheter som uppstår på vägen, så att du inte behöver lista ut allt om hur man gör när man skriver en bok helt på egen hand.
Inte ge upp: Biggest Loser-deltagarna kämpar sig förbi hinder och svårigheter och ger inte upp trots motgångarna de stöter på. På samma sätt behöver du som vill skriva en roman fortsätta att skriva och kämpa genom utmaningar som uppstår. Det är nämligen sättet som kommer få dig att lyckas. Det är så som du kommer att bli författare.
Behåll glädjen och peppen: precis som deltagarna i teveprogrammet gör genom att peppa varandra och sig själva, så behöver du som vill skriva en bok hålla kvar glädjen i skrivandet. Skrivandet är ju till sin natur inte en speciellt social aktivitet. Ingen kommer heja på dig exakt i den stund då du sitter vid tangenterna (vilket faktiskt någon kan göra under träning). Men det finns andra sätt för att behålla glädjen i skrivandet. Att satsa på en berättelse som är rätt för just dig är en sådan sak.
Vill du att jag hejar på dig och blir din Pischa (som den fantastiska tränaren i teveprogrammet heter). Boka ett kostnadsfritt och förutsättningslöst videosamtal med mig (15 minuter långt) där du berättar vad du behöver hjälp med och så ser vi om jag kan hjälpa dig med detta? Vad tror du om det? Boka ett samtal här!
Lyckas du skapa mänskliga karaktärer? Det gör stor skillnad för läsupplevelsen!
Att skriva en roman är förstås en spännande och utmanande upplevelse. Men det finns många fallgropar som du bör se upp med. Ett vanligt nybörjarfel är att inte lägga tillräckligt stor vikt vid karaktärerna. Att liksom slarva ihop dem. Men en bra roman behöver karaktärer som känns verkliga och trovärdiga för läsarna. I det här blogginlägget berättar jag varför det är av stor vikt att du ger dina karaktärer så mycket kärlek att de känns levande för läsarna.
Engagemang: Läsarna är mer benägna att bli engagerade i en roman när de bryr sig om karaktärerna. Om dina karaktärer inte känns verkliga och intressanta, kommer läsarna inte att känna något engagemang för dem och de kommer därför att ha svårt att fortsätta läsa din roman. Det är därför viktigt att du skapar karaktärer som läsarna kan relatera till och känna medkänsla för.
Handling: När dina karaktärer är levande och trovärdiga blir det lättare för läsarna att följa handlingen i din roman. Detta beror på att när läsarna lär känna dina karaktärer och de förstår varför de gör som de gör. De förstår läsarnas motiv till hur de agerar. Då kommer inte händelser bara hända, utan det blir lättare att förstå varför vissa saker händer och varför karaktärerna beter sig på ett visst sätt. Om du inte inte lyckas skapa trovärdiga och levande karaktärer kan det leda till att din handling känns platt och ointressant.
Känslor: Det är bara när dina karaktärer framstår som levande och trovärdiga som de kan skapa starka känslor hos läsarna. Om du skapar karaktärer som läsarna kan relatera till och känna medkänsla för, kommer läsarna uppleva en djupare känslomässig koppling till din roman. Det är dessa känslor som kan göra en roman riktigt minnesvärd och som kan få läsarna att vilja rekommendera din roman till andra.
Autenticitet: Genom att skapa trovärdiga och levande karaktärer, kan du skapa en autenticitet i din roman som gör att läsarna tror på det som händer och känner att de befinner sig i en verklig värld. Detta kan vara avgörande för att läsarna ska fortsätta att läsa din roman och att verkligen engagera sig i den.
I slutändan är det viktigt att skapa karaktärer som känns verkliga och trovärdiga för läsarna. Genom att göra det kan du skapa en roman som är engagerande, lätt att följa och full av känslor. Så ge dina karaktärer så mycket kärlek du bara kan och nöj dig inte förrän de känns som verkliga människor. Att du lyckas skapa levande karaktärer är nämligen en viktig nyckel för att vinna läsarnas hjärtan och det kommer få stor betydelse för läsupplevelsen av din roman. _____________________________
Vill du veta HUR du gör dina karaktärer levande? Häng med på min SKRIVKVÄLL som hålls via Zoom den 5/3 2023! En helkväll i skrivandets tecken – en välbehövlig möjlighet att faktiskt ta dig TID för din berättelse!
Detta ingår: Föreläsningen ”Så skapar du karaktärer som dina läsare kommer att älska!”, eget skrivande, chans att ställa dina frågor till mig som redan har skrivit 10 böcker samt trevlig samkväm med andra skriventusiaster! Varmt välkommen! Läs mer och anmäl dig här!
Eller? Hur ligger det egentligen till med den saken?Förra helgen var jag på Smålits bokmässa som årligen hålls på Jönköpings bibliotek. Det är verkligen en jättetrevlig tillställning och jag har varit där flera gånger nu.Men … det är INTE ett speciellt lönsamt arrangemang (från författarens synvinkel). Åtminstone inte på kort sikt.
Jag har stått på bokmässor då jag har sålt en eller kanske två böcker på en hel dag. Första gången det hände blev jag ganska ledsen. För jag hade packat med mig alla böcker jag hade och trodde jag skulle sälja allihop!
Dessutom tog ju inte bara hela min dag. Jag har adhd, så innan jag började äta medicin var jag tvungen att vila i flera dagar efter alla intryck en mässa gav mig. Och till på köpet kostar det också pengar att delta och …
Det var dags att tänka nytt!
Ja, det finns mycket att klaga på om man lägger den sidan till. Men jag kunde ju bara sluta dyka upp på bokmässorna, om jag nu tycker att de är så plågsamma, eller hur?
Men det gör jag ju inte. För jag har nämligen ändrat inställning till den här typen av tillställningar. Och numera handlar det inte längre om att sälja en massa böcker. Det handlar om att träffa en massa trevliga människor – författaraspiranter, författarkollegor och LÄSARE!
Och den här gången kom det faktiskt fram flera personer till mig och sa: ”Jag har läst den där! Och jag tyckte jättemycket om den.” Dessutom slog jag faktiskt REKORD i försäljning den här gången! Jag sålde hela 10 böcker! Visserligen för 50 kr/st – så det täckte inte mina utgifter. Men numera skiter jag i det. För nästa år kanske de kommer fram till mig och säger att de har läst boken de köpte förra året. Och kanske har de rekommenderat den till en kollega som tipsade sin syster …
Trägen vinner …
Jag har så oerhört svårt för att vara långsiktig och detta med att trägen alltid vinner till slut får mina gråa hår att mångdubblas! Jag hatar det! Men ändå …
Det går ju inte att blunda för att det faktiskt stämmer. Både när det gäller hela författarskapet och när det gäller att SKRIVA EN BOK! Och har du bara ett litet uns av den inneboende rastlöshet som jag är född med, så förstår jag VERKLIGEN hur jobbigt det kan kännas för dig att tänka sådär långsiktigt. Alla dessa ord, hur ska jag egentligen orka?
Men – så här funkar det när du skriver en roman: Ett litet steg i taget, några ord en dag som sammanfogas med kapitlet du skrev förra veckan – det kan kännas futtigt! Men det är exakt det som till slut kommer att få dig att lyckas skriva klart din bok.
(Och det är också detta som till slut kommer få mina böcker att nå ut till det stora massorna – fast det är jag inte fullt lika övertygad om som jag är om det där med att skriva en bok …)
Hur som helst! Har du kommit en bit på din berättelse men känner tvivlet i kroppen? Kommer du verkligen bli klar? Har du det inom dig? Då tycker jag att du ska hänga med på mitt GRUPPCOACHINGPROGRAM! Vi ses under ett halvår (varannan vecka via Zoom) och jag coachar dig vidare, så att du faktiskt fortsätter att ta alla de där små stegen efter varandra och till slut BLIR KLAR med din bok! Läs mer och anmäl dig här!
Är det bara jag som tycker att kulturutmärkelserna regnar ner över oss just nu? Inte nog med att tevetablån svämmar över av guldbaggar, sportpriser och grammisar. I mina sociala medier verkar det som att varenda en av mina författarkollegor är nominerade till Adlibrispriset eller Storytel awards eller vad de nu heter allihop.
Men det går ju bra! försöker jag intala mig att tänka. Kul för dem! Men det hjälper inte att jag tänker så, för innerst inne blir jag vedervärdigt svart av avundsjuka. Och det jag, de där positiva tankarna till trots, ändå känner är att det faktiskt INTE ALLS går bra. För jag hittar ju inte MINA böcker någonstans bland de där nomineringarna …
Och jag känner sådär trots att jag egentligen aldrig har förväntat mig att jag ska bli nominerad till något pris. För jag vet ju att varken är någon deckardrottning eller någon enda tidningsrecensents lilla kelgris.
Så vem är jag då som författare, kan jag inte låta bli att undrar ibland …
Och när den där garden är nere för räkning, då passar minsann självtvivlet på! Det smiter in under min hud och sprider sig som värsta viruset. Och då kommer de där andra tankarna också. Och snart gör jag ingenting annat än funderar på om jag verkligen hör hemma i den här författarvärlden.
Men så finns det ju som tur är andra dagar också. Sådana som får mig att tänka att jag kanske inte är helt fel ute ändå. Att det kanske trots allt finns en liten vrå i den här bokbranschen också för mig.
Vad är det egentligen att vara framgångsrik i författarvärlden, undrar Hanna Landahl i det här blogginlägget.
Känner du mig?
Men så kommer det ju som tur är andra dagar också. Sådana som får mig att tänka att jag kanske inte är helt fel ute trots allt. Att det trots avsaknande av priser och utmärkelser kanske ändå finns en liten vrå i den där bokbranchen vars dörr har en skylt med just mitt namn på?
En dag för några veckor sedan var en sådan dag. För då damp det nämligen ner ett mejl i min inkorg från en för mig helt okänd man vars vän höll på att läsa min roman Under två timmar. Han skrev:
”Det jag undrar är om du på något märkligt sätt haft mig i åtanke när du skrivit boken eller om det är en otrolig slump?”
Jag satte morgonkaffet i halsen och trodde först att mannen skämtade. Men när jag läste vidare insåg jag att hans fråga var helt och hållet allvarligt menad. Han trodde på fullt allvar att jag hade skrivit om just honom.
Och likheterna mellan honom och min huvudperson Staffan i boken var faktiskt slående. Allt detta stämde helt och hållet överens mellan de två:
De var lika gamla
Båda hade jobbade på en specifik myndighet och dessutom under lika lång tid
Båda hade två söner som dessutom hade samma namn (!)
Båda var lite mer förtjusta i Håkan Hellström än vad som kanske kan anses accepterat för vuxna medelålders män
Båda bodde i samma stad
Praktiskt omöjligt att sno hans liv
Allt var naturligtvis helt och hållet en slump – jag går ju inte omkring och SNOR folks liv hur som helst! Och som tur var fanns det inte ens en praktisk möjlighet att jag skulle ha kunnat sno något. Detta eftersom jag skrev boken innan mannens barn ens var födda och långt innan han hade hunnit jobba på den där myndigheten sådär länge som min huvudperson hade jobbat där.
Först tänkte jag att sammanträffandet nästan var lite kusligt. Men så vände jag på det hela och insåg med ens att det faktiskt skulle kunna finnas de som hävdade att det som mannen berättade faktiskt var det ultimata beviset för att jag hade lyckats med något ganska STORT. För min bok hade hittat ut till en läsare som på allvar trodde att jag hade skrivit hela den där boken om honom och om hans liv.
Och det är ju mer eller mindre fantastiskt! För betydde inte det att jag hade lyckats skapa en alldeles mänsklig och trovärdig karaktär? Jo, det måste det faktiskt betyda.
Så trots att det inte går att hitta just mitt namn bland alla dess utmärkelser som haglar över oss just nu, så skulle jag faktiskt vilja sträcka lite på nacken här och hävda att jag minsann också är ganska FRAMGÅNGSRIK!
____________________________________
Så, vill du kanske ha lite hjälp av den här FRAMGÅNGSRIKA författaren (och skrivcoachen)? Häng med på mitt kostandsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” helt gratis!
Drömmer du också om att bli författare? Här är berättelsen om när jag fick det där osannolika och högst efterlängtade samtalet från förlaget och vad som hade hänt innan!
Innan min första roman ”Välkommen till Himmelsta” blev antagen av ett förlag kunde jag inte få nog av de där berättelserna om hur redan publicerade författare fått sina debutmanus antagna. Jag googlade sönder internet efter dem. Knarkade dem. För det var genom de där berättelserna som jag kunde hålla min egen drivkraft uppe. Kunde de så kunde jag.
Så det är väl inte mer än rätt att jag nu delar med mig av min egen berättelse?
Inte alltid skrivit berättelser
Jag har inte, som många andra författare har gjort, alltid skrivit berättelser. Jag kan inte ens minnas att jag tyckte att det var speciellt roligt att skriva berättelser i skolan. Däremot har jag alltid älskat att skriva. Men för mig har det mest handlat om att skriva dagbok. Och jag närde länge en dröm om att bli journalist (en dröm som fortfarande poppar upp då och då). Men det blev inte så. Istället läste jag statsvetenskap på universitetet och därefter pedagogik.
Och jag har haft väldigt många olika typer av jobb genom åren. Jag ska inte räkna upp alla här. Men låt mig sammanfatta det med att jag har haft synnerligen svårt att hitta något som passar mig i yrkeslivet. Jag är en rastlös person och jag tröttnar fort. Blir snabbt uttråkad. Men en arbetsuppgift har aldrig tråkat ut mig. Och det är förstås skrivandet! Vare sig det har handlat om rapporter, myndighetsbeslut eller blogginlägg. Där har jag sugits upp. Tiden har försvunnit och jag har i långa, långa stunder kunnat vara fokuserad på en enda sak – att skriva!
Började skriva i livskrisen
År 2014 drabbades jag av en depression (förmodligen utmattning, men jag fick aldrig den diagnosen). Jag kände mig helt slut som människa. Jag hade kämpat på med det så kallade livspusslet i ganska många år då och orkade helt helt enkelt inte mer. Så jag blev sjukskriven. Och det var då, när livet äntligen stannade upp i några månader som jag kom på att jag ville försöka skriva en bok.
Jag hade ingen aning om hur man gjorde. Hade aldrig gått en skrivarkurs. Men det var då jag började googla sönder internet efter bloggar som den jag själv nu har. Och det var också då jag började lyssna på poddar.
Och jag tänkte: ”Va fan, hur svårt kan det vara?”
Och så började jag skriva. Jag hade inte planerat något, visste inte vad jag ville skriva, eller hur jag skulle göra. Jag bara började. Jag hade en öppningsscen i mitt huvud, en scen där ett kommunalråd försökte berätta för kommuninvånarna att det skulle öppna ett hem för ensamkommande flyktingbarn i den lilla staden, men möttes av ett kompakt motstånd. Det var allt jag hade när jag satte igång.
Och även om jag idag inte skulle rekommendera det här sättet att jobba – att bara skriva på intuition och inte planera något, så funkade det för mig där jag befann mig i mitt liv just då. Jag har aldrig gjort om det. Men det gick. Jag började skriva och jag kunde inte sluta. För väldigt snabbt märkte jag att jag fullständigt älskade det.
Skrev mig ur depressionen
Det kan låta klyschigt, men jag skrev mig bokstavligt talat ur min depression. För i skrivandet hittade jag den där fristaden som jag så väl behövde i det skede av livet som jag befann mig i just då, med små barn och ett arbetsliv som jag aldrig hade trivts med, men ändå tvingat in mig själv i.
I skrivandet blev jag fri. Fri från mina destruktiva tankar som annars malde runt i huvudet. Fri att bara vara. Låter det pretentiöst, tycker du? Ja, jag inser det. Men så var det verkligen. (Halleluja!)
Så jag skrev och skrev trots att jag inte visste vad jag höll på med. Och samtidigt som jag skrev läste jag Stephen Kings bok ”Att skriva” flera gånger om (rekommenderar den för övrigt VARMT!).
Det låter så romantiskt nu när jag skriver det och jag förstår att det är lite av en efterhandskonstruktion. För samtidigt som jag älskade det, insåg jag ju att det också var väldigt svårt. Och efter hand tröt förstås inspirationen och jag var tvingades börja planera och jag ville ge upp och … Men jag gjorde inte det. Jag gav inte upp. För den där initiala känslan som jag fått när jag började skriva gjorde sig ibland påmind också i de jobbigare stunderna.
Skickade iväg det alldeles för tidigt
Precis som de allra flesta debutanter skickade jag mitt manus till alla förlag jag kunde hitta alldeles för tidigt i skrivprocessen. Jag skickade det efter att jag bara redigerat det en enda gång. Jag lät några kompisar läsa, men jag minns att jag inte ens väntade in alla svar. Och så ska man ju förstås inte göra, jag vet ju det nu. Men jag visste inte bättre. Och även om jag hade vetat skulle jag förmodligen ha struntat i det. För jag är rastlös och att vänta är bland det värsta jag vet. Så du kan säkert förstå hur jobbigt jag tyckte att den efterföljande väntan var. Den då jag tvingades vänta på att förlagen skulle svara.
Fick nej från alla – nästan
Månaderna gick och refuseringsmejlen började efter tag komma. Ett efter ett. Och FY vad jag tyckte det var jobbigt! Jag tänkte att jag aldrig någonsin skulle utsätta mig för detta igen. Och kanske skulle jag inte heller ha gjort det. Om jag inte hade fått det där enormt efterlängtade samtalet.
Jag kommer aldrig glömma känslan när förläggaren Henrik Celander ringde mig. Det är snart sju år sedan nu och jag satt i bilen. Hade just hämtad barnen vid skolbussen. Regnet smattrade mot framrutan och barnen pladdrade på i baksätet, fullständigt omedvetna om vad som stod på spel för mig. Jag svarade och hörde något om ett förlag, men hade ingen chans att förstå mer än så. Sju månader tidigare hade jag skickat mitt manus till lilla Celanders förlag, ett bland alla andra förlag. Nu hade alla de andra refuserat mitt manus och jag var på god väg att ge upp. Nästan alla andra hade redan svarat. Tackat nej. Jag hade fått några positiva refuser, så jag jag hade lite att gå på. Kanske skulle jag ge manuset en chans till? Skriva om och skicka ut på nytt? Men samtidigt kändes det näst intill omöjligt. Inte så mycket att skriva om, utan att tvingas vänta på svar i ytterligare mängder av månader. Jag försökte tysta barnen i baksätet för att höra vad mannen i mobilen sa, men när det inte lyckades stängde jag med bankande hjärta av motorn och klev ut i regnet. Där fick jag veta att Celanders förlag ville ge ut mitt manus om de tre ensamkommande flyktingbarnen i Himmelsta. Knappt ett år senare kom romanen ut. Det var kanske den märkligaste dagen i mitt liv. Och starten på något jag aldrig hade kunnat föreställa mig skulle hända just mig. Men det gjorde det. Till slut. Och i höstas kom min tionde bok ut.
Vill du också bli författare? Häng med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar”. Där berättar jag mer om vad du kan göra just NU för att så snabbt som möjligt komma igång och börja skriva.Anmäl dig till webinaret här!
