Hanna Landahl – Skrivpeppbloggen

Vad kan du som aspirerande författare lära av TV4:s Biggest loser?

När mina söner för några år sedan kom till mig och sa:
”Kan vi inte titta på Biggest Loser, mamma?” så tänkte jag:
”Över min döda kropp.” För jag kunde inte förstå hur TV4 kunde göra ett teveprogram där publiken skulle sitta hemma i sina tevesoffor och gotta sig i andras olycka.

Mina söner övertalade mig. Och det tog inte lång tid innan jag var fast. För det visade sig ganska snart att jag hade fel. För detta är INTE ett program där jag gottar mig i andras olycka. Detta är ett program om människor som bestämmer sig, som inte ger upp utan istället kämpar på tills de når sina mål. Varenda program som jag ser är en lektion i personlig utveckling och det finns väldigt mycket du som vill skriva en bok och bli författare kan lära dig av den process deltagarna går igenom.

Att bli en författare kräver samma uthållighet och engagemang!

Här är några lärdomar som du som är aspirerande författare kan dra från Biggest Loser:

Hitta en stark inre motivation: Biggest Loser-deltagare har en stark motivation att förlora vikt, vilket håller dem motiverade under hela resan. På samma sätt behöver du som aspirerande författare hitta din inre motivation så att du faktiskt kommer ägna all den där tiden och energin som kommer krävas åt att skriva och berätta din historia.
Sätt realistiska mål: Deltagarna i Biggest Loser sätter realistiska mål för sin viktminskning, vilket hjälper dem att hålla sig motiverade och fokuserade på att nå sina mål. På samma sätt bör du som aspirerande författare sätta realistiska mål för ditt skrivande. Det är viktigt att dina mål är just realistiska, att de passar in i just ditt liv. Det kommer nämligen aldrig gagna dig att hela tiden misslyckas med att nå dem.
Skapa en plan: Biggest Loser-deltagarna har en plan för sin viktminskning, inklusive en tränings- och kostplan. På samma sätt tror jag att du som är aspirerande författare behöver en plan för sitt skrivande. För precis som att de inte bara kan sitta och rulla tummarna och vänta på att inspirationen för att gå till gymmet ska dimpa ner i deras knä, kan inte du sitta där och vänta. Det du behöver om du ska lyckas skriva en bok ända till slutet är en genomtänkt plan för din skrivprocess så att du kommer dyka upp där framför tangenterna också när du egentligen hellre vill göra något annat.
Vara disciplinerad: Biggest Loser-deltagarna har en enorm disciplin, vilket är en förutsättning för att de ska orka hålla sig till sin tränings- och kostplan över tid, även när det är svårt. På samma sätt behöver du som vill skriva en bok gräva fram din disciplin, så att du skriver regelbundet och håller dig till sin skrivplan, även när det kan kännas tungt.
Acceptera utmaningar: Biggest Loser-deltagarna accepterar utmaningar. De deltar i tuffa träningspass och behöver också hantera emotionella utmaningar. På samma sätt behöver du som vill skriva en hel roman acceptera utmaningar, såsom att det tar tid att skriva din bok och att det inte är roligt hela tiden, men att du behöver fortsätta ändå eftersom det tids nog kommer att släppa. Och tids nog kommer det att löna sig – om du fortsätter kommer du nämligen att skriva klart din bok!
Ta hjälp av andra: Deltagarna i Biggest loser får stöd av varandra och sin tränare för att nå sina mål. På samma sätt kan du som vill skriva en bok dra nytta stöd från andra författaraspiranter. Du kan också få stöd av en skrivcoach som kan heja på dig under vägen, som du kan fråga om råd och som kan guida dig igenom de svårigheter som uppstår på vägen, så att du inte behöver lista ut allt om hur man gör när man skriver en bok helt på egen hand.
Inte ge upp: Biggest Loser-deltagarna kämpar sig förbi hinder och svårigheter och ger inte upp trots motgångarna de stöter på. På samma sätt behöver du som vill skriva en roman fortsätta att skriva och kämpa genom utmaningar som uppstår. Det är nämligen sättet som kommer få dig att lyckas. Det är så som du kommer att bli författare.
Behåll glädjen och peppen: precis som deltagarna i teveprogrammet gör genom att peppa varandra och sig själva, så behöver du som vill skriva en bok hålla kvar glädjen i skrivandet. Skrivandet är ju till sin natur inte en speciellt social aktivitet. Ingen kommer heja på dig exakt i den stund då du sitter vid tangenterna (vilket faktiskt någon kan göra under träning). Men det finns andra sätt för att behålla glädjen i skrivandet. Att satsa på en berättelse som är rätt för just dig är en sådan sak.

__________________________________________________

Vill du att jag hejar på dig och blir din Pischa (som den fantastiska tränaren i teveprogrammet heter). Boka ett kostnadsfritt och förutsättningslöst videosamtal med mig (15 minuter långt) där du berättar vad du behöver hjälp med och så ser vi om jag kan hjälpa dig med detta? Vad tror du om det? Boka ett samtal här!

Därför är det så viktigt att dina karaktärer blir levande

Lyckas du skapa mänskliga karaktärer? Det gör stor skillnad för läsupplevelsen!

Att skriva en roman är förstås en spännande och utmanande upplevelse. Men det finns många fallgropar som du bör se upp med. Ett vanligt nybörjarfel är att inte lägga tillräckligt stor vikt vid karaktärerna. Att liksom slarva ihop dem. Men en bra roman behöver karaktärer som känns verkliga och trovärdiga för läsarna. I det här blogginlägget berättar jag varför det är av stor vikt att du ger dina karaktärer så mycket kärlek att de känns levande för läsarna.

Engagemang: Läsarna är mer benägna att bli engagerade i en roman när de bryr sig om karaktärerna. Om dina karaktärer inte känns verkliga och intressanta, kommer läsarna inte att känna något engagemang för dem och de kommer därför att ha svårt att fortsätta läsa din roman. Det är därför viktigt att du skapar karaktärer som läsarna kan relatera till och känna medkänsla för.
Handling: När dina karaktärer är levande och trovärdiga blir det lättare för läsarna att följa handlingen i din roman. Detta beror på att när läsarna lär känna dina karaktärer och de förstår varför de gör som de gör. De förstår läsarnas motiv till hur de agerar. Då kommer inte händelser bara hända, utan det blir lättare att förstå varför vissa saker händer och varför karaktärerna beter sig på ett visst sätt. Om du inte inte lyckas skapa trovärdiga och levande karaktärer kan det leda till att din handling känns platt och ointressant.
Känslor: Det är bara när dina karaktärer framstår som levande och trovärdiga som de kan skapa starka känslor hos läsarna. Om du skapar karaktärer som läsarna kan relatera till och känna medkänsla för, kommer läsarna uppleva en djupare känslomässig koppling till din roman. Det är dessa känslor som kan göra en roman riktigt minnesvärd och som kan få läsarna att vilja rekommendera din roman till andra.
Autenticitet: Genom att skapa trovärdiga och levande karaktärer, kan du skapa en autenticitet i din roman som gör att läsarna tror på det som händer och känner att de befinner sig i en verklig värld. Detta kan vara avgörande för att läsarna ska fortsätta att läsa din roman och att verkligen engagera sig i den.

I slutändan är det viktigt att skapa karaktärer som känns verkliga och trovärdiga för läsarna. Genom att göra det kan du skapa en roman som är engagerande, lätt att följa och full av känslor. Så ge dina karaktärer så mycket kärlek du bara kan och nöj dig inte förrän de känns som verkliga människor. Att du lyckas skapa levande karaktärer är nämligen en viktig nyckel för att vinna läsarnas hjärtan och det kommer få stor betydelse för läsupplevelsen av din roman.
_____________________________

Vill du veta HUR du gör dina karaktärer levande? Häng med på min SKRIVKVÄLL som hålls via Zoom den 5/3 2023! En helkväll i skrivandets tecken – en välbehövlig möjlighet att faktiskt ta dig TID för din berättelse!

Detta ingår: Föreläsningen ”Så skapar du karaktärer som dina läsare kommer att älska!”, eget skrivande, chans att ställa dina frågor till mig som redan har skrivit 10 böcker samt trevlig samkväm med andra skriventusiaster! Varmt välkommen! Läs mer och anmäl dig här!

Hemligheten bakom att lyckas som författare är inte att delta i bokmässor …

Eller? Hur ligger det egentligen till med den saken? Förra helgen var jag på Smålits bokmässa som årligen hålls på Jönköpings bibliotek. Det är verkligen en jättetrevlig tillställning och jag har varit där flera gånger nu. Men … det är INTE ett speciellt lönsamt arrangemang (från författarens synvinkel). Åtminstone inte på kort sikt.

Jag har stått på bokmässor då jag har sålt en eller kanske två böcker på en hel dag. Första gången det hände blev jag ganska ledsen. För jag hade packat med mig alla böcker jag hade och trodde jag skulle sälja allihop!

Dessutom tog ju inte bara hela min dag. Jag har adhd, så innan jag började äta medicin var jag tvungen att vila i flera dagar efter alla intryck en mässa gav mig. Och till på köpet kostar det också pengar att delta och …

Det var dags att tänka nytt!

Ja, det finns mycket att klaga på om man lägger den sidan till. Men jag kunde ju bara sluta dyka upp på bokmässorna, om jag nu tycker att de är så plågsamma, eller hur?

Men det gör jag ju inte. För jag har nämligen ändrat inställning till den här typen av tillställningar. Och numera handlar det inte längre om att sälja en massa böcker. Det handlar om att träffa en massa trevliga människor – författaraspiranter, författarkollegor och LÄSARE!

Och den här gången kom det faktiskt fram flera personer till mig och sa:
”Jag har läst den där! Och jag tyckte jättemycket om den.”
Dessutom slog jag faktiskt REKORD i försäljning den här gången! Jag sålde hela 10 böcker! Visserligen för 50 kr/st – så det täckte inte mina utgifter. Men numera skiter jag i det. För nästa år kanske de kommer fram till mig och säger att de har läst boken de köpte förra året. Och kanske har de rekommenderat den till en kollega som tipsade sin syster …

Trägen vinner …

Jag har så oerhört svårt för att vara långsiktig och detta med att trägen alltid vinner till slut får mina gråa hår att mångdubblas! Jag hatar det! Men ändå …

Det går ju inte att blunda för att det faktiskt stämmer. Både när det gäller hela författarskapet och när det gäller att SKRIVA EN BOK! Och har du bara ett litet uns av den inneboende rastlöshet som jag är född med, så förstår jag VERKLIGEN hur jobbigt det kan kännas för dig att tänka sådär långsiktigt. Alla dessa ord, hur ska jag egentligen orka?

Men – så här funkar det när du skriver en roman: Ett litet steg i taget, några ord en dag som sammanfogas med kapitlet du skrev förra veckan – det kan kännas futtigt! Men det är exakt det som till slut kommer att få dig att lyckas skriva klart din bok.

(Och det är också detta som till slut kommer få mina böcker att nå ut till det stora massorna – fast det är jag inte fullt lika övertygad om som jag är om det där med att skriva en bok …)

Hur som helst! Har du kommit en bit på din berättelse men känner tvivlet i kroppen? Kommer du verkligen bli klar? Har du det inom dig? Då tycker jag att du ska hänga med på mitt GRUPPCOACHINGPROGRAM! Vi ses under ett halvår (varannan vecka via Zoom) och jag coachar dig vidare, så att du faktiskt fortsätter att ta alla de där små stegen efter varandra och till slut BLIR KLAR med din bok! Läs mer och anmäl dig här!

Ingen deckardrottning direkt … Men skapa trovärdiga karaktärer – det kan jag faktiskt göra!

Är det bara jag som tycker att kulturutmärkelserna regnar ner över oss just nu? Inte nog med att tevetablån svämmar över av guldbaggar, sportpriser och grammisar. I mina sociala medier verkar det som att varenda en av mina författarkollegor är nominerade till Adlibrispriset eller Storytel awards eller vad de nu heter allihop.

Men det går ju bra! försöker jag intala mig att tänka. Kul för dem! Men det hjälper inte att jag tänker så, för innerst inne blir jag vedervärdigt svart av avundsjuka. Och det jag, de där positiva tankarna till trots, ändå känner är att det faktiskt INTE ALLS går bra. För jag hittar ju inte MINA böcker någonstans bland de där nomineringarna …

Och jag känner sådär trots att jag egentligen aldrig har förväntat mig att jag ska bli nominerad till något pris. För jag vet ju att varken är någon deckardrottning eller någon enda tidningsrecensents lilla kelgris.

Så vem är jag då som författare, kan jag inte låta bli att undrar ibland …

Och när den där garden är nere för räkning, då passar minsann självtvivlet på! Det smiter in under min hud och sprider sig som värsta viruset. Och då kommer de där andra tankarna också. Och snart gör jag ingenting annat än funderar på om jag verkligen hör hemma i den här författarvärlden.

Men så finns det ju som tur är andra dagar också. Sådana som får mig att tänka att jag kanske inte är helt fel ute ändå. Att det kanske trots allt finns en liten vrå i den här bokbranschen också för mig.

Vad är det egentligen att vara framgångsrik i författarvärlden, undrar Hanna Landahl i det här blogginlägget.

Känner du mig?

Men så kommer det ju som tur är andra dagar också. Sådana som får mig att tänka att jag kanske inte är helt fel ute trots allt. Att det trots avsaknande av priser och utmärkelser kanske ändå finns en liten vrå i den där bokbranchen vars dörr har en skylt med just mitt namn på?

En dag för några veckor sedan var en sådan dag. För då damp det nämligen ner ett mejl i min inkorg från en för mig helt okänd man vars vän höll på att läsa min roman Under två timmar. Han skrev:

”Det jag undrar är om du på något märkligt sätt haft mig i åtanke när du skrivit boken eller om det är en otrolig slump?”

Jag satte morgonkaffet i halsen och trodde först att mannen skämtade. Men när jag läste vidare insåg jag att hans fråga var helt och hållet allvarligt menad. Han trodde på fullt allvar att jag hade skrivit om just honom.

Och likheterna mellan honom och min huvudperson Staffan i boken var faktiskt slående. Allt detta stämde helt och hållet överens mellan de två:

De var lika gamla
Båda hade jobbade på en specifik myndighet och dessutom under lika lång tid
Båda hade två söner som dessutom hade samma namn (!)
Båda var lite mer förtjusta i Håkan Hellström än vad som kanske kan anses accepterat för vuxna medelålders män
Båda bodde i samma stad

Praktiskt omöjligt att sno hans liv

Allt var naturligtvis helt och hållet en slump – jag går ju inte omkring och SNOR folks liv hur som helst! Och som tur var fanns det inte ens en praktisk möjlighet att jag skulle ha kunnat sno något. Detta eftersom jag skrev boken innan mannens barn ens var födda och långt innan han hade hunnit jobba på den där myndigheten sådär länge som min huvudperson hade jobbat där.

Först tänkte jag att sammanträffandet nästan var lite kusligt. Men så vände jag på det hela och insåg med ens att det faktiskt skulle kunna finnas de som hävdade att det som mannen berättade faktiskt var det ultimata beviset för att jag hade lyckats med något ganska STORT. För min bok hade hittat ut till en läsare som på allvar trodde att jag hade skrivit hela den där boken om honom och om hans liv.

Och det är ju mer eller mindre fantastiskt! För betydde inte det att jag hade lyckats skapa en alldeles mänsklig och trovärdig karaktär? Jo, det måste det faktiskt betyda.

Så trots att det inte går att hitta just mitt namn bland alla dess utmärkelser som haglar över oss just nu, så skulle jag faktiskt vilja sträcka lite på nacken här och hävda att jag minsann också är ganska FRAMGÅNGSRIK!

____________________________________

Så, vill du kanske ha lite hjälp av den här FRAMGÅNGSRIKA författaren (och skrivcoachen)? Häng med på mitt kostandsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” helt gratis!

Antagen – min resa mot bokdebut

Drömmer du också om att bli författare? Här är berättelsen om när jag fick det där osannolika och högst efterlängtade samtalet från förlaget och vad som hade hänt innan!⁠
⁠

Innan min första roman ”Välkommen till Himmelsta” blev antagen av ett förlag kunde jag inte få nog av de där berättelserna om hur redan publicerade författare fått sina debutmanus antagna. Jag googlade sönder internet efter dem. Knarkade dem. För det var genom de där berättelserna som jag kunde hålla min egen drivkraft uppe. Kunde de så kunde jag.

Så det är väl inte mer än rätt att jag nu delar med mig av min egen berättelse?

Inte alltid skrivit berättelser

Jag har inte, som många andra författare har gjort, alltid skrivit berättelser. Jag kan inte ens minnas att jag tyckte att det var speciellt roligt att skriva berättelser i skolan. Däremot har jag alltid älskat att skriva. Men för mig har det mest handlat om att skriva dagbok. Och jag närde länge en dröm om att bli journalist (en dröm som fortfarande poppar upp då och då). Men det blev inte så. Istället läste jag statsvetenskap på universitetet och därefter pedagogik.

Och jag har haft väldigt många olika typer av jobb genom åren. Jag ska inte räkna upp alla här. Men låt mig sammanfatta det med att jag har haft synnerligen svårt att hitta något som passar mig i yrkeslivet. Jag är en rastlös person och jag tröttnar fort. Blir snabbt uttråkad. Men en arbetsuppgift har aldrig tråkat ut mig. Och det är förstås skrivandet! Vare sig det har handlat om rapporter, myndighetsbeslut eller blogginlägg. Där har jag sugits upp. Tiden har försvunnit och jag har i långa, långa stunder kunnat vara fokuserad på en enda sak – att skriva!

Började skriva i livskrisen

År 2014 drabbades jag av en depression (förmodligen utmattning, men jag fick aldrig den diagnosen). Jag kände mig helt slut som människa. Jag hade kämpat på med det så kallade livspusslet i ganska många år då och orkade helt helt enkelt inte mer. Så jag blev sjukskriven. Och det var då, när livet äntligen stannade upp i några månader som jag kom på att jag ville försöka skriva en bok.

Jag hade ingen aning om hur man gjorde. Hade aldrig gått en skrivarkurs. Men det var då jag började googla sönder internet efter bloggar som den jag själv nu har. Och det var också då jag började lyssna på poddar.

Och jag tänkte: ”Va fan, hur svårt kan det vara?”

Och så började jag skriva. Jag hade inte planerat något, visste inte vad jag ville skriva, eller hur jag skulle göra. Jag bara började. Jag hade en öppningsscen i mitt huvud, en scen där ett kommunalråd försökte berätta för kommuninvånarna att det skulle öppna ett hem för ensamkommande flyktingbarn i den lilla staden, men möttes av ett kompakt motstånd. Det var allt jag hade när jag satte igång.

Och även om jag idag inte skulle rekommendera det här sättet att jobba – att bara skriva på intuition och inte planera något, så funkade det för mig där jag befann mig i mitt liv just då. Jag har aldrig gjort om det. Men det gick. Jag började skriva och jag kunde inte sluta. För väldigt snabbt märkte jag att jag fullständigt älskade det.

Skrev mig ur depressionen

Det kan låta klyschigt, men jag skrev mig bokstavligt talat ur min depression. För i skrivandet hittade jag den där fristaden som jag så väl behövde i det skede av livet som jag befann mig i just då, med små barn och ett arbetsliv som jag aldrig hade trivts med, men ändå tvingat in mig själv i.

I skrivandet blev jag fri. Fri från mina destruktiva tankar som annars malde runt i huvudet. Fri att bara vara. Låter det pretentiöst, tycker du? Ja, jag inser det. Men så var det verkligen. (Halleluja!)

Så jag skrev och skrev trots att jag inte visste vad jag höll på med. Och samtidigt som jag skrev läste jag Stephen Kings bok ”Att skriva” flera gånger om (rekommenderar den för övrigt VARMT!).

Det låter så romantiskt nu när jag skriver det och jag förstår att det är lite av en efterhandskonstruktion. För samtidigt som jag älskade det, insåg jag ju att det också var väldigt svårt. Och efter hand tröt förstås inspirationen och jag var tvingades börja planera och jag ville ge upp och … Men jag gjorde inte det. Jag gav inte upp. För den där initiala känslan som jag fått när jag började skriva gjorde sig ibland påmind också i de jobbigare stunderna.

Skickade iväg det alldeles för tidigt

Precis som de allra flesta debutanter skickade jag mitt manus till alla förlag jag kunde hitta alldeles för tidigt i skrivprocessen. Jag skickade det efter att jag bara redigerat det en enda gång. Jag lät några kompisar läsa, men jag minns att jag inte ens väntade in alla svar. Och så ska man ju förstås inte göra, jag vet ju det nu. Men jag visste inte bättre. Och även om jag hade vetat skulle jag förmodligen ha struntat i det. För jag är rastlös och att vänta är bland det värsta jag vet. Så du kan säkert förstå hur jobbigt jag tyckte att den efterföljande väntan var. Den då jag tvingades vänta på att förlagen skulle svara.

Fick nej från alla – nästan

Månaderna gick och refuseringsmejlen började efter tag komma. Ett efter ett. Och FY vad jag tyckte det var jobbigt! Jag tänkte att jag aldrig någonsin skulle utsätta mig för detta igen. Och kanske skulle jag inte heller ha gjort det. Om jag inte hade fått det där enormt efterlängtade samtalet.

Jag kommer aldrig glömma känslan när förläggaren Henrik Celander ringde mig. Det är snart sju år sedan nu och jag satt i bilen. Hade just hämtad barnen vid skolbussen. Regnet smattrade mot framrutan och barnen pladdrade på i baksätet, fullständigt omedvetna om vad som stod på spel för mig. Jag svarade och hörde något om ett förlag, men hade ingen chans att förstå mer än så. ⁠
⁠
Sju månader tidigare hade jag skickat mitt manus till lilla Celanders förlag, ett bland alla andra förlag. Nu hade alla de andra refuserat mitt manus och jag var på god väg att ge upp. Nästan alla andra hade redan svarat. Tackat nej. Jag hade fått några positiva refuser, så jag jag hade lite att gå på. Kanske skulle jag ge manuset en chans till? Skriva om och skicka ut på nytt? Men samtidigt kändes det näst intill omöjligt. Inte så mycket att skriva om, utan att tvingas vänta på svar i ytterligare mängder av månader. ⁠
⁠
Jag försökte tysta barnen i baksätet för att höra vad mannen i mobilen sa, men när det inte lyckades stängde jag med bankande hjärta av motorn och klev ut i regnet. ⁠
⁠
Där fick jag veta att Celanders förlag ville ge ut mitt manus om de tre ensamkommande flyktingbarnen i Himmelsta. ⁠Knappt ett år senare kom romanen ut.
⁠
Det var kanske den märkligaste dagen i mitt liv. Och starten på något jag aldrig hade kunnat föreställa mig skulle hända just mig. Men det gjorde det. ⁠Till slut. Och i höstas kom min tionde bok ut.

Vill du också bli författare? Häng med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar”. Där berättar jag mer om vad du kan göra just NU för att så snabbt som möjligt komma igång och börja skriva. Anmäl dig till webinaret här!

Tema skrivprocessen – Att hämta idéer från verkligheten

Jag heter Hanna Landahl och jag är författare och skrivcoach. Jag har skrivit nio böcker på fem år. Det har inte känts som så många medan jag har skrivit dem, men jag inser nu när jag ser tillbaka att det är ganska många böcker på ganska kort tid. I den här serien blogginlägg, Tema Skrivprocessen, kommer jag dela med mig av min egen skrivprocess. Först ut är idéfasen!

Inte helt sällan får jag frågor om hur min skrivprocess ser ut. Tidigare har jag alltid svarat att den förändras hela tiden, från bok till bok, men tänker jag efter lite djupare inser jag att det faktiskt inte längre stämmer. Nu när jag skriver på min tionde bok inser jag att min skrivprocess följer ett tydligt mönster.

Idéer från verkligheten

Idéerna till mina berättelser brukar börja ta form utifrån en händelse eller en situation som på ett eller annat sätt tar sig in i mitt huvud. Oftast är det en verklig händelse som slår an något i mig och triggar igång min fantasi. Det kan handla om något som någon berättar, något jag själv är med om eller något jag har sett på nyheterna. Det kan också handla om en mer generell företeelse, alltså mer av ett mönster eller en trend, i samhället som på något sätt väcker starka känslor inom mig. Ofta får händelsen eller företeelsen mig att ställa frågor. Till exempel: Hur tänker någon som gör så där? Eller: Vad händer med en människa som är med om det där?

Om svaren jag får känns intressanta brukar jag snabbt börja ställa följdfrågor om sådant som skulle kunna ske i anslutning till händelsen. T.ex.: Vad skulle hända om … eller: Tänk om det eller det skulle hända …

Oftast handlar frågorna om det finns strax utanför boxen. Tänk om någon gjorde eller tänkte det där lite halvförbjudna, det där som vi kanske alla gör och tänker, men som vi sällan talar högt om. Någonstans bland svaren på dessa frågor brukar det pirra ordentligt i mig. För detta, det som är på gränsen till okej och på gränsen till inte okej, är vad jag verkligen gillar jag att skriva om.

Viktigt att förtydliga i sammanhanget är att jag gör minimalt med research innan jag börjar skriva på mina berättelser (främst därför att jag tycker det är ganska tråkigt!) och jag vill inte på något sätt påstå att mina böcker är verklighetsbaserade. För det är bara idéerna som mer eller mindre är plockade från verkligheten. Berättelserna kommer ifrån mitt huvud.

Pirret avgörande!

Om frågorna jag ställer skapar tillräckligt med pirr och upptäckarlust inom mig är det dags att gå vidare till nästa fas – antecknandet! Men innan jag säger något mer om det vill jag stanna upp vid det där pirret. För om jag ska orka hela vägen i mål med ett skrivprojekt måste det finnas någonting i huvudidén som verkligen tar tag i mig, något som på allvar väcker min nyfikenhet. Annars vet jag numera med mig att skrivprocessen kommer gå onödigt trögt, vilket i förlängningen dessutom förmodligen kommer att leda till en ganska medioker berättelse. För tycker jag inte att frågorna känns tillräckligt intressanta kommer jag inte ta ut svängarna tillräckligt mycket när jag skriver. Därför: Om pirret uteblir går jag inte vidare med idén. MEN (och det här är viktigt!) jag slänger för den skull inte bort idén, utan sparar den i min idébank. För även om den inte höll för en hel story kanske den kan hålla utmärkt som en sidoberättelse. Någonstans i någon berättelse i framtiden kommer jag kanske kunna använda mig av just den där idén.

Från rörigt till struktur

Eftersom idéerna kan poppa upp lite varstans i livet har jag alltid skrivit ner dem i min mobil. Det är det enda som funkar för mig eftersom jag alltid har den med mig. För skriver jag inte ner idéerna omedelbart när de ploppar upp i min hjärna kommer jag garanterat att glömma bort dem, oavsett hur bra de är! Jag har nämligen adhd och en konsekvens härav är helt enkelt att jag lätt glömmer av saker.

Tidigare skrev jag ner alla idéer i mobilens anteckningsappen, vilket dock efter ett tag visade sig vara synnerligen osmidigt och allt eftersom mina lösryckta idéer har plitats ned har det blivit näst intill omöjligt att hitta dem igen om jag låter det gå några dagar. Jag har därför bestämt mig för att från och med nu bara skriva ner manusidéer i en gratisapp som heter Trello och som gör det möjligt för mig att organisara anteckningarna på ett mer lättillgängligt sätt. Det har verkligen varit revolutionerande för mig eftersom jag numera slipper ägna så mycket tid åt att leta efter min tidigare vitt spridda bokidéer! (Obs! Inget betalt samarbete med Trello här!) Appen gör det också möjligt att komma åt anteckningarna både från datorn och från mobilen, vilket jag tycker är mycket användbart.

Idéer som blivit böcker

Här följer några konkreta exempel på idéer som ligger till grund för mina böcker och hur just dessa idéer har uppstått.

Idén till huvudintrigen i boken jag skriver på just nu (en ungdomsroman med arbetsnamn ”Branden”) fick jag genom en verklig händelse i mitt närområde. Ett ödehus i samhället där ett av mina barn går i skolan brann ner och från början var några ungdomar misstänkta för händelsen. Detta triggade igång min fantasi och jag började genast spåna. Vad var det som hände egentligen? Och hur blir efterspelet, ryktena? Och dessutom, om ungdomarna är skyldiga, hur känner de sig nu? Värt att nämna är att jag inte har en aning om vad som hände i den där verkliga branden. Jag har bara tagit hjälp av dem för att trigga igång min fantasi.
Idén till min debutroman ”Välkommen till Himmelsta” fick jag genom allt det som hände i samhället just när jag skulle börja skriva på den 2014. Alltfler invandrare kom till Sverige och jag läste om protestmöten i många städer som skulle öppna nya boenden, bl.a. för ensamkommande flyktingungdomar. Varför protesterade de? Vad var de egentligen rädda för?
I romanen ”Under två timmar” låter jag huvudpersonen Staffan springa Göteborgsvarvet trots att han varken är någon som vill träna eller någonsin tidigare har gjort det i hela sitt liv. Idén till den här boken fick jag så jag upplevde att många män i min omgivning, som närmade sig medelåldern, verkade känna sig tvungna att ta sig an olika tävlingar. Det var Vasaloppet och Stockholm marathon och en massa annat. Och jag tyckte mig se att det låg status i att jaga tider och springa lopp. Frågan jag ställde mig var: Vad händer med den som inte riktigt har förutsättningar för att träna och tävla?

Hoppas att du har uppskattat att kika in i min skrivprocess! Nästa inlägg kommer att handla om steg nummer två i skrivandet – nämligen planeringen.

_____________________________________________________

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Öka dina chanser att bli PUBLICERAD!

För mig har ordet genre inte direkt någon härlig klang. Men det handlar inte om att jag är en finsmakare som bara gillar finkultur. Absolut inte. Istället handlar det om att jag helt enkelt har svårt att hålla mig till uppställda regler. Och genre kräver regler. Sådana som man som författare helst inte ska bryta mot.

När min debutroman ”Välkommen till Himmelsta” kom ut fick den flera tidningsrecensioner, vilket var alldeles fantastiskt! Men i en recension skrev recensenten att det var en söt feelgood.

Jag befann mig mitt i bokmässans människohav när jag läste recensionen. Och jag minns att jag stannade till och stirrade ner i mobilen. Var tvungen att läsa recensionen flera gånger om. Att jag hade skrivit en bok som kunde betraktas som en feelgood var inget jag överhuvudtaget hade reflekterat över.

Därefter har det fortsatt. Mina nästkommande böcker (”Under två timmar” och ”Ljuskällan”) har också av vissa betraktats som feelgood. För andra har de varit allt annat än böcker som fått dem att må bra. Själv har jag kallat dem ”igenkänningsromaner”.

Men varför är det så viktigt med genre? Kan en bok inte bara få vara rätt och slätt ”en bok”?

Att kategorisera handlar om att förstå

Nu, med ett antal böcker i ryggsäcken, börjar jag förstå vad det handlar om. Det är viktigt för oss människor att kategorisera och dela in i grupper om än det ena, än det andra. Det är viktigt därför att det gör världen mer begriplig för oss. Lättare att hantera och förstå oss på. Och det handlar om förväntningar.

Jag har haft tur. Mina vuxenböcker har hittat förlag trots att de faller mellan genrestolarna. De tangerar helt klart feelgoodgenren med ett enkelt språk, stort framåtdriv och mycket humor. Ändå är de inga självklara feelgoodböcker.

Varför?

För att de saknar den allra viktigaste feelgoodingrediensen. De har inte några självklart lyckliga slut som lämnar varje läsare med en obestridligt härlig känsla i magen.

Detta har gjort vissa läsare besvikna. De har trott att de öppnat en feelgoodbok, men har fått en annan typ av roman.

Ett löfte till läsaren

Att skriva i en genre handlar om att ge läsaren ett löfte. För säger jag att en bok är en deckare måste det finnas någon form av fall som ska lösas i boken. Jag kan inte säga att min bok är en deckare och sedan bara låta mina karaktärer åka och bada på Mallorca och någon bli kär i någon annan och inget annat inträffar, eller hur? Om jag gör så spelar det ingen roll hur väl jag skildrar den där resan och förälskelsen. Läsaren kommer ändå bli besviken eftersom boken och författaren inte höll sitt löfte. Det fanns inte den typen av spänningsmoment som måste finnas i en deckare.

Det här känner förlagen förstås mycket väl till och det betyder att det är extra svårt att få böcker som inte tillhör en tydlig genre publicerade. Varför? För att dessa böcker helt enkelt är svårare att sälja. För på vilken hylla ska min deckare om en semester på Mallorca hamna i bokhandeln? Troligtvis inte på någon hylla alls.

Så mitt tips till dig som är aspirerande författare: Välj en genre att skriva i och håll dig till den. Lär dig vilka löften den genre du väljer ger till läsarna och ge läsarna vad de förväntar sig.

Detta kan låta tråkigt och du kan förstås bli utgiven ändå, men om du väljer en genre och håller dig till den kommer dina chanser att bli publicerad öka avsevärt. Du kommer också i förlängningen öka sina chanser att nå ut till många läsare. Och med handen på hjärtat – är det inte just det du vill?

_________________________________________________________

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Hurra! Du är klar! Men nu då?

Du har suttit där alla de där timmarna. Du har tampats med dina karaktärer. Fått dem att sicksacka runt hindren som du har placerat ut åt dem och nu har du satt punkt. Äntligen! Hurra! Du har skrivit ett helt manus! Wow! Det är dags att fira! Eller?

Ja, det är verkligen dags att fira! För du har gjort något alldeles oslagbart. Du har skrivit ett helt manus! Så fira stort, det är du verkligen värd! Men när du har firat klart är det viktigt att du inte gör som så många andra.

Jag har hört det så många gånger att det har blivit till en sanning i mina öron.

Det vanligaste misstaget en aspirerande författare gör är att skicka sitt manus till förlag alldeles för tidigt.

Förlagen översållas av ofärdiga manus som skulle behöva bearbetas både fyra och fem gånger till innan det är redo att möta en förlagsredaktörs vassa blick. Jag tror att de flesta som skriver är medvetna om detta faktum. Men ändå skickar man in sitt manus för tidigt. Varför gör man så?

Jag tror att svaret på den frågan är mycket enkelt. Efter att ha skrivit ett helt långt romanmanus, kanske under flera års tid och nu äntligen kommit till slutet, är man som författare TRÖTT ända in i själen på de där karaktärerna man har skapat. Man vill inte umgås med dem en enda sekund till, vill kanske aldrig ens se dem igen. Det får bära eller brista -man struntar i hur det går och skickar iväg manuset utan att det är tillräckligt bearbetat.

Förädling

Gör inte så. Det är så onödigt! Du och ditt manus förtjänar så mycket mer efter allt slit du har lagt ner! För det är först när du är klar med det första utkastet som det riktiga arbetet börjar. Låter det märkligt? Jag vill dock hävda att det är så det är. För det är först då du har något att jobba med. Det är först när du har ett helt råmanus på din skärm som du kan börja förädla din berättelse, då du kan förstärka och lyfta fram det som gör just ditt manus unikt och intressant.

Låt manuset ligga

När du är klar med råmanuset är mitt allra bästa råd att låta det ligga till sig. Och jag vet, det är också det allra svåraste rådet att hålla. Jag gör nästan aldrig så själv eftersom min rastlösa hjärna gör det näst intill omöjligt för mig att bete mig på det viset. Istället skickar jag iväg manuset till förlaget ögonblicket efter att jag har satt punkt. Men de gånger då jag har tvingats att vänta blir resultatet faktiskt oftast mycket bättre! För när du låter texten ligga, gärna i flera månader, kommer du att läsa manuset som om det inte var du som hade skrivit det.

Dessutom kommer den där väntan få dig att längta tillbaka till ditt manus. Och det är verkligen viktigt när det är dags för dig att ta tag i (det stora!) redigeringsarbetet.

_____________________________

Tycker du att det är svårt att hitta dit för ditt skrivande? I så fall vill jag bjuda in dig till att delta i min skrivutmaning SKRIVTIAN! Med hjälp av SKRIVTIAN skapar du kontinuitet skrivandet och ökar dina chanser att faktiskt skriva klart din bok. Det kostar ingenting att delta, tar bara 10 minuter 10 dagar i rad av din tid och du kan köra igång redan imorgon! Antar du utmaningen? Läs mer och anmäl dig här.

Tre tips på vad du kan göra när du fastnar i skrivandet

Är det något du kan vara helt och hållet säker på när du skriver en bok, så är det att du kommer att fastna. Tids nog och i någon del av skrivprocessen. Här följer tre tips på vad du kan göra när detta händer.

Hoppa över partiet du just nu skriver på! Om det känns tungt, svårt eller som att orden helt enkelt inte kommer till dig som du vill, testa att bara strunta i den del du skriver på just nu. Hoppa framåt i berättelsen. Börja på nästa kapitel eller skriv slutet (om du har bestämt hur det ska vara). Det som händer när du lämnar stället där du kört fast och fokuserar dina tankar på en helt annan del av berättelsen är att du öppnar upp för nya tankebanor.
Rör på dig! Att skriva är inte bara att sitta vid tangenterna. Det är att använda hjärnan och TÄNKA på din berättelse också. Jag tänker som allra bäst när jag är ute och går med min hund eller när jag rör mig på andra sätt (rensar ogräs, viker tvätt, dammsuger, joggar). Poängen är att du ska välja aktivt att fokusera dina tankar på din berättelse när du gör något annat. Detta har varit ovärderligt för mig när jag har skrivit mina böcker och jag vet faktiskt inte hur många knutar som har lösts upp under mina otaliga hundpromenader!
Kom närmre karaktärerna! Om du har fastnat, använd skrivtiden till att lära känna dina karaktärer bättre. Att gräva djupare i deras innersta, deras drömmar och mål, deras bakgrund. Det kommer att ge dig en bättre känsla för hur de agerar i olika situationer, vilket kommer att hjälpa dig framåt. När du gör detta – om du skriver ner det eller bara tänker – är det dessutom inte nödvändigtvis något som måste finnas med i din berättelse. Du skapar detta för din egen skull, för att göra det lättare för dig själv att komma framåt. Och vad händer när du vet att det du skriver inte kommer att stå i någon bok? Jo, prestationskraven lättar och orden kommer åter flöda friare!

Hanna tipsar – var alltid redo med anteckningsblocket!

Jag hittar inspiration till det jag skriver om överallt i tillvaron. Det gäller att vara nyfiken och att inse att något när som helst kan dyka upp. Detta förhållningssätt kan faktiskt förvandla det mest mediokra i tillvaron till något mycket spännande!

Något jag har utvecklat under mina år som författare är min nyfikenhet på omgivningen. För jag har insett att faktiskt aldrig kan veta när något spännande kan dyka upp mitt framför mig. Dessutom utvecklat min förmåga att tjuvlyssna på andra! ⁠
⁠
Generellt kan jag säga att jag hämtar inspiration från allt som händer runt omkring mig. Sånt jag är med om, ser och hör talas om. Sånt jag ser på nyheterna. ⁠

⁠Livsfarlig att ha i din närhet

Jag låter mig inspireras av tanten som säger något högst vardagligt till sin man på Ica. Av receptionistens snorkiga sätt hos Folktandvården. Av de storslagna drömmarna hos deltagarna i teveprogrammet ”Husdrömmar”. ⁠
⁠
Jag snor vitt och brett från folk som korsar min väg. En replik här, en företeelse där. Och när jag tycker mig se ett mönster i tillvaron, då går min hjärna i spinn. Fram med mobilen, anteckna nu för sjutton, Hanna! Nu med en gång! För skriver jag inte omedelbart ner det, kommer det aldrig att ha funnits. ⁠

Det är praktiskt taget livsfarligt att ha mig i din närhet. För du kan aldrig riktigt veta vilket litet karaktärsdrag som dyker upp i min nästa bok!

Nytt grepp

Jag har i dagarna börjat skriva på ett nytt skrivprojekt och i detta projekt testar jag ett nytt grepp. Jag vill den här gången att en viss känsla ska genomsyra min text. Och den känslan har jag hittat i två olika teveserier. Detta göra således att jag just nu har det härliga (men aningen tidsödande!) jobbet att plöja dessa två serier.

Inspirationen kan komma från vitt skilda håll, tänker jag. Men det är viktigt att vara öppen, att ha tentaklerna ute och att falla offer för myten om den gudomliga inspirationen som en dag rakt ur tomma intet ska trilla ner i ditt knä. Jag är nämligen ganska säker på att det inte kommer att hända. För inspiration tror jag främst uppstår när du processar nya intryck från omvärlden.

Så, mitt råd till dig som tycker att inspirationen tryter: Ut och lev livet! Gör saker, träffa människor, lyssna på poddar, se på teve, åk buss. Och ha alltid anteckningsblocket eller mobilappen redo! Och ha tilltro till dig själv och till skrivprocessen! Tids nog kommer någon att korsa din väg och få din hjärna att börja arbeta. ⁠

___________________

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!