En hyllning till småorden!

Boken "Svenska skrivregler". Den symboliserar att du som författare inte bör följa alla skrivregler som finns.
Du måste inte följa allt som står i den här boken!

Kanske har du fått rekommendationer från testläsare, skrivarkurslärare och andra förståsigpåare att göra dig av med alla och ju och liksom och nu och andra småord. För att inte prata om din svensklärare som jag antar var framme med rödpennan med en gång när ett litet talspråksord skymtades. Men måste man verkligen stryka varenda litet ju som smugit sig in i din text?

Mitt svar på den frågan är NEJ! Verkligen inte! Jag vet att det kanske kliar i en och annan svensklärare här nu. För jag vet att de där småorden för vissa är mjölbaggarna i vetemjölspåsen. Getingarna under garagetaket. Skadedjuren som bör och ska utrotas så fort de upptäcks. Men innan du lyssnar till språkpoliserna vill jag ropa STOPP! För jag vill å det bestämdaste hävda att de där småorden på allvar kan fylla en viktig funktion i din text!

Hade det handlat om att det du skrev var ett överklagande till Skatteverket eller ett ansökningsbrev till en advokatbyrå – självklart ska du nagelfara din text efter allt om får din text att verka informell och pratig. I de fallen ska de där orden letas upp och utrotas omedelbart. Stryk och förinta! De har ingenting i din text att göra.

Men i en skönlitteratur? Ja, där gäller faktiskt lite andra regler.

Så hur ska du göra när du skriver din bok?

Det är inte fullt så enkelt som att du som författare helt och hållet kan strunta i allt du lärt dig i skolan och komma undan med att strössla ut småorden i din berättelse. För det är inte i alla skönlitterära texter som de här orden fyller en funktion. I vissa texter kan de kännas överflödiga och, precis som många med nitisk rödpenna hävdar, dra ner läsupplevelsen för läsaren.

I andra texter vill jag däremot hävda att den övernitiska rödpennan faktiskt kan förstöra textens hela själ.

Så vad handlar det om? Ska du stryka de där orden som av en del betraktas som skadedjur eller ska du inte?

Svaret är kanske. Och ja, jag vet, det är inget vidare svar. Men det beror helt enkelt på din berättarstil. Din ton. Ditt sätt att skriva. Hamnar de där småorden naturligt i din text, utan att du egentligen tänker på det, ja då kanske de faktiskt tillhör ditt språk, ditt sätt att berätta och då tycker jag att du ska låta dem finnas där.

Hör hemma i dialogen

De här småorden tillhör definitivt mitt språk. Utan dem skulle mina berättelser bli styltiga och formella och framför allt skulle de förlora sin rytm. Och inte minst – de hör hemma i mina karaktärers ordförråd! Om jag stryker alla liksom och alltså som trillar ur mina karaktärers munnar kommer de fortsätta vara just karaktärer och aldrig i läsarnas huvud förvandlas till verkliga människor! För många av de karaktärer som jag skapar säger ju i var och varannan mening! Så är det. Småorden är helt enkelt en del av min gestaltning. Mitt sätt att skriva. En del läsare kommer att gilla det. De kommer uppskatta rytmen och tonen som de här orden hjälper till att skapa. Andra däremot, kommer störa sig så mycket att de kommer slå igen boken och sluta läsa. Men det är exakt så det måste vara. För vi kan som författare inte tilltala alla. Då blir det mellanmjölk av alltsammans. Ingen kan säga att hen egentligen ogillar det, men det finns inte heller någon som påstår att det är det bästa som finns.

Kanske är de människor som du skapar av samma sort som de jag skapar? Kanske pratar dina karaktärer faktiskt som många av oss gör i verkligheten? I så fall vill jag säga följande till dig: Låt småorden stå!

Stryker dem ändå

Men trots allt som jag hittills har skrivit i det här blogginlägget har jag den senaste veckan tillbringat en ansenlig mängd timmar med att stryka just småord. Jag vet allvarligt talat inte hur många som har fått sätta livet till under redigeringen av min ungdomsroman ”Branden”. Hundra? Tusen? Ingen aning.

Men om de nu är så viktiga, varför har jag då plockat bort dem? Jo, helt enkelt för att de var på tok för många! Så jag har inte utrotat dem. Bara tagit hjälp av delete-knappen för att hålla populationen på en acceptabel nivå, så att jag, min redaktör och (en del av) läsarna kan känna oss hyfsat nöjda.

___________________________________________________________________

Vill du ha mer skrivpepp?

Häng med på Skrivutmaningen Skrivtian!

Skriv tio minuter om dagen, tio dagar i rad och få skrivpepp, skrivtips och hejarop av mig under tiden!

Antar du utmaningen?

Läs mer och anmäl dig här!

Kommentera