Det är lätt att tro att skrivande bara är en ensam aktivitet. Att man måste vara något slags eremit som bara tycker om att umgås med sina egna tankar för att lyckas skriva en hel bok. Och ja, det är förstås så att man måste tycka om sitt egna sällskap. Man måste trivas med att sitta ensam på sin kammare.Men det är faktiskt inte hela sanningen.
För det finns mycket att vinna på att omge sig med andra skrivande människor! För att utbyta erfarenheter. För att tillsammans och av varandra lära sig mer om hantverket. För att känna känslan av att tillhöra en skrivgemenskap, ett sammanhang där skrivandet på allvar får ta plats!Det finns många sätt att göra detta på. Jag listar några här nedan:
1.Gå med i någon av alla Facebook-grupper som finns. Till exempel gruppen ”Podden skrivvänner”, ”Författare på Facebook” eller förstås ”Skriv! – för dig med förattardrömmar” – som jag driver. Är du inte redan med i den sistnämnda, gå då genast med här: https://www.facebook.com/group….
2. Skriv om ditt skrivande på Instagram och följ andra som skriver! Jag har fått ett STORT skrivande nätverk på detta sätt, något jag är mycket glad och tacksam över.
3. Lyssna på podcast! Genom åren har detta varit mitt allra bästa sätt för att få input från andra skrivande människor. Det har också gjort att jag har känt att min passion för skrivandet faktiskt inte är så himla konstig, det finns ju andra som har samma passion! Här är några tips på skrivpoddar som jag gillar:
– Skrivarpodden
– Podden Skrivvänner
– Skriv en bestseller eller en annan bok (nya avsnitt spelas inte in, men de gamla går utmärkt att lyssna på)
– Debutera eller dö
– Författarpodden (nya avsnitt spelas inte in men de gamla finns kvar och är verkligen superbra!)
– Debutantpodden såklart! Detta är min egen podd där jag delar med mig av allt som har med skrivandet att göra.
4.Anmäl dig till min kurs ”Hitta din bokidé och börja skriv”! Då får du tillgång till vår fina gemenskap i Skrivringen Skrivcommunity under ett helt år! Där får du pepp, stöd, påminnelser som hjälper dig att få skrivandet gjort och dessutom ett helt gäng med nya skrivkompisar.Se på mitt gratiswebinar så berättar jag mer!
Du måste inte följa allt som står i den här boken!
Kanske har du fått rekommendationer från testläsare, skrivarkurslärare och andra förståsigpåare att göra dig av med alla så och ju och liksom och nu och andra småord. För att inte prata om din svensklärare som jag antar var framme med rödpennan med en gång när ett litet talspråksord skymtades. Men måste man verkligen stryka varenda litet ju som smugit sig in i din text?
Mitt svar på den frågan är NEJ! Verkligen inte! Jag vet att det kanske kliar i en och annan svensklärare här nu. För jag vet att de där småorden för vissa är mjölbaggarna i vetemjölspåsen. Getingarna under garagetaket. Skadedjuren som bör och ska utrotas så fort de upptäcks. Men innan du lyssnar till språkpoliserna vill jag ropa STOPP! För jag vill å det bestämdaste hävda att de där småorden på allvar kan fylla en viktig funktion i din text!
Hade det handlat om att det du skrev var ett överklagande till Skatteverket eller ett ansökningsbrev till en advokatbyrå – självklart ska du nagelfara din text efter allt om får din text att verka informell och pratig. I de fallen ska de där orden letas upp och utrotas omedelbart. Stryk och förinta! De har ingenting i din text att göra.
Men i en skönlitteratur? Ja, där gäller faktiskt lite andra regler.
Så hur ska du göra när du skriver din bok?
Det är inte fullt så enkelt som att du som författare helt och hållet kan strunta i allt du lärt dig i skolan och komma undan med att strössla ut småorden i din berättelse. För det är inte i alla skönlitterära texter som de här orden fyller en funktion. I vissa texter kan de kännas överflödiga och, precis som många med nitisk rödpenna hävdar, dra ner läsupplevelsen för läsaren.
I andra texter vill jag däremot hävda att den övernitiska rödpennan faktiskt kan förstöra textens hela själ.
Så vad handlar det om? Ska du stryka de där orden som av en del betraktas som skadedjur eller ska du inte?
Svaret är kanske. Och ja, jag vet, det är inget vidare svar. Men det beror helt enkelt på din berättarstil. Din ton. Ditt sätt att skriva. Hamnar de där småorden naturligt i din text, utan att du egentligen tänker på det, ja då kanske de faktiskt tillhör ditt språk, ditt sätt att berätta och då tycker jag att du ska låta dem finnas där.
Hör hemma i dialogen
De här småorden tillhör definitivt mitt språk. Utan dem skulle mina berättelser bli styltiga och formella och framför allt skulle de förlora sin rytm. Och inte minst – de hör hemma i mina karaktärers ordförråd! Om jag stryker alla liksom och alltså som trillar ur mina karaktärers munnar kommer de fortsätta vara just karaktärer och aldrig i läsarnas huvud förvandlas till verkliga människor! För många av de karaktärer som jag skapar säger ju i var och varannan mening! Så är det. Småorden är helt enkelt en del av min gestaltning. Mitt sätt att skriva. En del läsare kommer att gilla det. De kommer uppskatta rytmen och tonen som de här orden hjälper till att skapa. Andra däremot, kommer störa sig så mycket att de kommer slå igen boken och sluta läsa. Men det är exakt så det måste vara. För vi kan som författare inte tilltala alla. Då blir det mellanmjölk av alltsammans. Ingen kan säga att hen egentligen ogillar det, men det finns inte heller någon som påstår att det är det bästa som finns.
Kanske är de människor som du skapar av samma sort som de jag skapar? Kanske pratar dina karaktärer faktiskt som många av oss gör i verkligheten? I så fall vill jag säga följande till dig: Låt småorden stå!
Stryker dem ändå
Men trots allt som jag hittills har skrivit i det här blogginlägget har jag den senaste veckan tillbringat en ansenlig mängd timmar med att stryka just småord. Jag vet allvarligt talat inte hur många som har fått sätta livet till under redigeringen av min ungdomsroman ”Branden”. Hundra? Tusen? Ingen aning.
Men om de nu är så viktiga, varför har jag då plockat bort dem? Jo, helt enkelt för att de var på tok för många! Så jag har inte utrotat dem. Bara tagit hjälp av delete-knappen för att hålla populationen på en acceptabel nivå, så att jag, min redaktör och (en del av) läsarna kan känna oss hyfsat nöjda.
Är du nyfiken på om privat skrivcoaching skulle vara något för dig? Nu kan du boka ett 15 minuter långt första kostnadsfritt samtal med mig. Där berättar du vad du behöver hjälp med och jag berättar vad jag kan hjälpa till med. Läs mer och boka ett möte här: https://skrivringen.se/privatcoaching/
