Att välja bokidé – tre misstag att undvika!

Är du en sådan som har huvudet fullt av idéer? Många av oss som skriver berättelser har ju det. Och vid första tanken kan ju just detta kännas befriande – då är det väl bara att välja och vraka?

Alla dessa idéer kan dock bli överväldigande för dig och det är verkligen ingen enkel uppgift att välja vilken idé du ska satsa på. För tänk om du väljer fel. Hemska tanke! Dessa tvivel (vilka är extremt vanliga!) kan verkligen sätta käppar i hjulet för dig. Kanske börjar du skriva några kapitel, men så kommer de där tvivlen och du börjar vackla. Kanske lägger du ned idén du börjat på och sätter igång med något nytt.

Och så upprepar du denna procedur, om och om igen.

Då blir det ju aldrig någon bok.

Att välja bokdé är svårt!

Det är också vanligt att svårigheten att fatta ett beslut får dig att undvika det. Du bestämmer dig helt enkelt inte för vilken idé du ska välja, så du väljer ingen alls. Därför börjar aldrig ens försöka skriva en bok.

Att det blir så här är inte konstigt alls – det ÄR ofta svårt att välja. Och desto svårare blir det när vi har många BRA alternativ att välja på.

Jag har just kommit hem från Italien där jag tillbringade två regniga veckor. Vårt hus ligger i en liten by som klättrar längsmed en bergskam och vanligtvis är utsikten därifrån alldeles enastående. Men just dessa veckor var det som att jag befann jag mig mitt inne i ett grått moln. Eller, jag var bokstavligen inne i molnet med den följden att jag inte såg någonting över huvud taget av de vackra vyerna. Men trots att mina förväntningar på dessa veckor var helt andra, så förde det något riktigt bra med sig: Det fanns inget som kunde distrahera mig, varför jag lyckades skriva klart min roman och skicka den till min förläggare på Polaris! Så tack vädret!

Hur som helst – den som har varit i Italien vet att den kulglass som gelaterierna erbjuder är något helt utöver det vanliga. Krämigheten, smakerna, dekorationerna – allt är fullkomligt fantastiskt för en glassälskare som mig. Det finns bara ett enda problem – utbudet är enormt! Och att välja glass blir därför näst intill omöjligt! För hur ska jag kunna veta om den jag väljer bort egentligen är den jag borde ha valt?

Och det är ju samma sak för oss som skriver och som har 1000 bokidéer i våra huvuden. Hur ska vi kunna välja vilken av dem som vi ska satsa på?

Misstag att undvika när du börjar skriva en bok

För att underlätta för dig när du gör det där valet listar jag några vanliga misstag som du kan försöka undvika när du väljer vilken bokidé just DU ska satsa på:

  1. Bortse från vad som ”säljer” just nu. Det är så lätt att trilla ned i den här förrädiska gropen! Att börja se sig om och fundera över vad läsarna är intresserade av just nu. Vilka böcker står i skyltfönstret på Akademibokhandeln? Vilka toppar streamingtjänsternas topplistor?

    Det finns två problem med att välja utifrån vad som är ”populärt” just nu. För det första så tar det ju lång tid att skriva och ge ut en bok och det där med vad läsarna vill ha – ja, det växlar och svänger hela tiden. Så efter alla de där månaderna som kommer gå mellan den dag då du väljer vilken idé du ska satsa på och den dag då din bok når ut till boklådorna kommer ”vad läsarna vill ha” att ha vänt. Den feelgood i småstadsmiljö som var mest i ropet när du började skriva din bok är då inte alls lika het längre, läsarna har tröttnat på detta nu och verkar istället allra helst vilja läsa en thriller i sjukhusmiljö.
  2. Tänk VILL istället för BORDE. När det gäller skrivande måste vi försöka få bort alla dessa måsten. Haha, måste få bort måsten … Jaja … Men det är viktigt! För du ska ju hålla på med den här boken så länge. Det är så vansinnigt mycket tid som du ska lägga på att sitta där framför tangenterna med tankarna mitt bland dina karaktärer. Och då vill du förstås inte känna dig tvingad att vara där. Du vill längta dit! Och vem längtar till sina måsten? Inte jag i alla fall! Så du måste VILJA vara där i den där berättelsen som du väljer att skriva om du ska orka hela vägen in i mål! Så därför – skriv den där boken som du verkligen VILL skriva, inte boken som folk i din omgivning (eller ditt förnuft!) säger åt dig att du BORDE skriva.
  3. Kasta dig inte rakt ut utan plan. När du väl har kommit så långt att du har valt ut din bokidé – gör inte misstaget att kasta dig rakt ut. Jag gjorde så när jag skrev min debutroman. Det gick visserligen bra till slut, jag fick ihop det hela och den blev ju också utgiven, men detta sätt att skriva bok på är inte något jag vill rekommendera dig att göra. För risken är stor att du efter ett tag kommer att inse din idé inte är fullt så intressant och spännande som du först trodde. Och då börjar du tvivla och tvivel är som sagt aldrig bra för skrivprocessen.

    Därför vill jag istället rekommendera dig att jobba igenom den där bokidén ordentligt innan du sätter igång på allvar. Så ta den där tiden! Vrid och vänd på idén – utveckla den så att du vet att den håller. Lär känna dina karaktärer och din berättelse och gör en ordentlig planering. Detta kommer underlätta ditt skrivande och göra så att du känner dig trygg med att du har valt en bokidé som du kommer tycka är så pass intressant att du kommer att vilja skriva ända till sista ordet.

    ______________________________________________________________

    Vill du ha mer hjälp med att komma igång med din roman? Kika på mitt gratiswebinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar”!

Sluta skjuta upp dina författardrömmar och börja skriva på din bok nu!

Du SKA ju börja skriva en bok … sen. När du har mer tid och du liksom känner dig mer … redo. När den där TIMINGEN helt enkelt är rätt. Tänker du så? I så fall är du INTE ensam! Många människor som vill bli författare blir inte det (trots att de kanske hade kunnat!) just för att de resonerar sådär. De väntar och väntar. Och de väntar. Men de tar sig helt enkelt inte sig i kragen och AGERAR.

Men du SKA ju skriva en bok, kanske du tänker. Det är ju bara det att … ja, att det liksom inte passar just nu. Istället tänker du börja …

  • När barnen är stora …
  • När du har fått en ny chef som inte kräver lika mycket av dig på jobbet som den du har nu …
  • När du får semester …
  • När det blir höst (detta är vanligt!) …
  • När bilen äntligen är lagad …
  • När klimakteriet inte är så himla jobbigt mot dig längre …
  • När du … (ja, fyll i önskad anledning som passar just dig!)

Vet du en sak? Det kommer aldrig vara rätt timing för att skriva en bok. Väntar du på att den ska infinna sig, då kommer du dessvärre tvingas vänta vääääldigt länge.

Därför ska du sätta fart nu!

För det första, om du är en sådan som väntar på att den stora INSPIRATIONEN ska infinna sig – till dig vill jag säga att du dessvärre kan få fortsätta vänta i all evighet. För inspirationen är lite som snön i Göteborg – visst den kanske kommer, men att stå där med pulkan i handen och titta på molnen kan bli väldigt tradigt. Och när den väl dyker upp är har det kanske hunnit bli april och då är pulkalusten för länge sedan försvunnen.

Du kanske tror att det enda du kan göra är att vänta på den där förtrollade kicken av inspiration för att du ska kunna börja skriva. Men faktum är det faktiskt faktiskt snarare är tvärtom – inspirationen kommer ofta när du sätter igång och börjar skriva. För när du ger dig in i det, när du tar dig tid och styr din uppmärksamhet mot din påhittade värld så ökar chanse att idéerna faktiskt börjar flöda. Så sluta vänta på den där vita enhörningen som ska springa in i ditt rum och ge dig den där speciella känslan. Börja skriva och se vad som händer!

För det det andra, att skjuta upp sådant som du verkligen vill göra, sådant du mår bra av och som berikar ditt liv – det kommer du aldrig vinna på oavsett vilken anledning du har till att skjuta upp det. Jag vet att det inte är roligt att tänka på, men livet är ändligt. En dag, förr eller senare kommer det vara över och tar du inte tag i dina drömmar nu … ja, du fattar såklart vart jag vill komma.

För det tredje, även om du inte drömmer om att gå in på biblioteket och hitta din bok bland alla de där andra böckerna (vilket var min dröm när jag skrev min första bok), så kan skrivandet i sig vara väldigt värdefullt. Att klä dina tankar och känslor i ord, att låta dina karaktärer diskutera frågor som du själv har svårt att få grepp om, det kommer hjälpa dig både att förstå dig själv och vår trassliga omvärld lite bättre. Så släpp lös dina känslor på papperet och se hur mycket lättare du känner dig efteråt.

Slutligen, ett bokprojekt är lite som en lott. Så brukar jag alltid tänka och det håller mig motiverad. För vem vet egentligen vad din roman kan komma att leda till? Ingen kan veta, varken du, jag eller någon annan, om det kommer vara just DIN roman får bästa platsen i skyltfönstret i din närmasta bokhandel om ett par år. Ingen kan faktiskt veta. Och även om det inte händer, genom att ta tag i ditt skrivande nu kommer du öppna dörrar som leder till nya möjligheter. Du kommer garanterat få härliga skrivstunder där du får umgås med låtsasfigurerna du skapar, men också insikter om dig själv som du inte hade tidigare.

Det kommer inte att komma en tid då förutsättningarna för att börja skriva en bok är perfekta. Ta därför istället tag i din roman idag och se vart skrivandet tar dig. Och din roman behöver inte bli klar om tre månader. Den behöver inte bli klar om ett år eller ens om tre. Men börjar du inte skriva så kan du vara helt säker på att den aldrig någonsin kommer bli klar.

Jag säger inte att det kommer bli lätt. Det kommer vara en utmaning och det kommer kräva mycket arbete, men allt måste kanske inte vara så himla enkelt? Är det inte istället så att det vi anstränger oss för, det som kräver en ordentlig insats från vår sida också ofta är det som i slutändan verkligen ger utdelning?

Jag skulle vilja hävda att detta med att skriva en bok kan vara en av de mest givande saker du någonsin kommer att göra. Faktiskt! Så gör det nu, sluta vänta och sätt igång med din berättelse nu med en gång!

___________________________

Vill du ha hjälp med att komma igång med din roman? Då tycker jag att du ska se på mitt gratiswebbinar Kom igång med din debutroman på 30 dagar! Anmäl dig till gratiswebinaret här!

Det är aldrig för sent att bli författare

Ålder är inget hinder för att bli en utgiven författare.
Högre ålder kan vara en fördel om du vill bli författare.

För att lyckas skriva en roman och bli författare behöver du inte ha skrivit böcker från tidig ålder eller ha vetat att du ville bli författare redan i grundskolan. Jag själv är ett tvättäkta exempel på detta.

Jag började skriva romaner när jag närmade mig fyrtio. Nu menar jag inte att ”att närma sig fyrtio” är någon ålder att tala om, men det råder ju ingen som helst tvekan om att din stigande ålder i de flesta branscher knappast ger dig särskilt många fördelar. Men just på detta område är faktiskt författaryrket annorlunda.

Att byta karriär är riskfyllt

Att helt och hållet byta karriär efter femtio kan ju verka fullkomligt omöjligt i ett land som Sverige. För trots att vi här uppe i norr ofta vill framstå som fria och fördomsfria inom en rad områden, så är synen på den mogna människan (inte minst kvinnan) synnerligen fördomsfull. Inte minst på arbetsmarknaden. Det är inte helt enkelt att byta jobb efter femtio. Att byta yrke och börja om från början är förstås ännu svårare.

Detta innebär att många känner sig fast i det yrke de valde och på den arbetsplats de hamnade på för länge sedan. För vem vågar egentligen chansa? Vem vågar börja och om och byta inriktning på yrkeslivet när man inte längre kan beskrivas som ”ung”?

Heja förlagsbranschen!

Det finns mycket (negativt …) att säga om förlagsbranschen, men just när det gäller synen på ålder regerar den faktiskt.

För när du skickar ditt manus till ett förlag bryr sig ingen på förlaget över huvud taget om ifall du är tjugo eller femtio eller åttio år gammal. Det är inte relevant. Det är din bok de tittar på och ingenting annat. Är din berättelse stark och intressant? Är dina karaktärer nyanserade och mänskliga? Håller ditt språk? Gillar de din röst och din ton?

Det enda de egentligen vill veta om dig är varför just du har skrivit just den här boken. Hur hänger ni ihop, du och boken?

Ingenting handlar om ditt CV, vad du tjänar, vilka du chefar över eller inte, vilken gata du bor på eller hur gammal du är. Ingenting alls.

Är inte det ganska befriande när du tänker på det?

Det finns många exempel på författare som debuterade relativt sent i livet och som har blivit synnerligen framgångsrika. Här är några exempel på kända svenska författare:

Jag kan förmodligen fortsätta i all evighet, men jag tror du förstår min poäng …

Hög ålder kan faktiskt vara en fördel

Att ha fler år på nacken än färre kan faktiskt ge dig direkta fördelar när du ger dig på den svåra utmaning som ändå ligger framför dig när du bestämmer dig för att skriva en roman. Varför? Det finns flera anledningar till detta. Här nedan listar jag några:

  1. Erfarenhet – Ju äldre du blir, desto mer livserfarenhet samlar du på dig, eller hur? Och mer livserfarenhet innebär onekligen en större och djupare källa att ösa ur när du skriver din berättelse. När åren går lär dig också mer om hur relationer och människor fungerar. Du får distans och kan se på din omvärld med en mognad du inte hade som yngre. Detta gör att du med åren kan ge dina berättelser ett större djup.
  2. Språket – Att språket utvecklas med stigande ålder blev oerhört tydligt när både jag och min 16-årige son gjorde det högskoleprovets ordförståelsetest för några veckor sedan. Jag fick ett fel, han hälften rätt. När jag gjorde högskoleprovet i gymnasiet liknade mitt resultat det som min son nu fick, så det handlar inte om att jag alltid har varit extremt bra på svenska språket. Det handlar istället om att förståelsen för språket hela tiden växer med vår ålder. Och det gäller dig också. Att du har varit med under längre tid ger dig helt enkelt större möjligheter att uttrycka dina idéer och skapa mer djupgående texter nu än du kunde göra när du var yngre.
  3. Tid – Brist på tid är kanske den vanligaste anledningen till att böcker inte blir skrivna. Och under vissa tider i livet kan det vara svårt att hinna med mer än det allra mest nödvändiga för att få vardagen att gå ihop. Men också detta ändras ju vanligtvis när man blir lite äldre. De senaste åren har det känts som att mitt dygn har betydligt fler timmar än det har haft tidigare och jag inser att det beror på en enda sak – mina barn är så stora att de inte längre behöver min assistans i allt de gör. De behöver mig faktiskt nästan inte alls längre, om jag tänker efter. Och ibland kan ju den här insikten komma med någon form av kris. För vad ska du ta dig till då? Ja, du förstår förstås vad jag kommer föreslå. Just det – SKRIVA såklart! För när barn och familj tar mindre tid i din vardag öppnas ju enorma möjligheter för dig att förverkliga din författardröm!

Så, tänker du att din ålder är ett hinder för dig, att du ändå är för gammal för att debutera som författare, så det är ju ingen idé att du försöker. Då är det faktiskt dags att tänka om!

För kanske är JUST NU den bästa tiden för JUST DIG att på allvar ta tag i din författardröm!

Och vill du ha lite hjälp på vägen när du sätter igång? Vill du veta vilka misstag du bör undvika och vad du kan göra istället för att få en så smidig start som möjligt på din författarresa? Då tycker jag att du ska titta på mitt kostnadsfria webinar – ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar”. Gör det nu!

”Blir man RIK som författare?”

Författaren Hanna Landahl får ofta frågan: Hur mycket tjänar en författare?
Hur mycket tjänar en författare? Detta är en av de vanligaste frågor jag brukar få.

Ja, det är ju den frågan många ställer sig. Inte minst eleverna som jag träffade på Stenbocksskolan i Ulricehamn i veckan. ”Vad tjänar du?” var nämligen den enskilt vanligaste fråga jag fick. Ja, vad svarar man egentligen på det?

”Känner du till någon författare som du tror är rik?” blev min motfråga. Då svarade de flesta J.K. Rowling eller Astrid Lindgren.
”Bra!” utbrast jag. ”Tror du att många författare är så rika?”
Det trodde de flesta inte. Och den insikten förstärktes när berättade att jag får ungefär 25 kr för varje såld pappersbok. Eleverna som jag träffade denna gång gick i åttan och kunde då förstås själva räkna ut hur många böcker jag måste sälja för att kunna leva på enbart bokförsäljning.

”Du måste ju vara jättefattig!” sa en kille efter en stund.
”Nej”, sa jag. ”Inte alls. För att vara författare är så mycket mer än att bara skriva böcker.”

Att leva enbart på bokförsäljning är få förunnat

Om du tror att du kan skriva en bok och sedan leva på intäkterna från den kommer du troligtvis bli besviken. För även om din bok blir en bästsäljare och varenda bokhandel i hela Sverige köper in din bok, så kan du ju (precis som den femtonåriga killen ovan) räkna ut hur många böcker du kommer behöva sälja för att kunna leva på den där boken.

Låt säga att du behöver 400 000 kr i din lilla enskilda firma (innan skatt och lite utgifter) för att överhuvud taget kunna köpa mat och betala hyra. Det innebär att du skulle behöva sälja 16 000 inbundna pappersböcker varje år.

Och detta hör inte till vanligheten.

”Men det finns ju pocketböcker och ljudböcker och e-böcker också”, kanske du tänker. Ja, det gör det ju. Men i de formaten får författaren enbart någon enstaka krona för varje sålt/streamat exemplar. Så då kan ju den smarte (alltså du!) räkna ut att man behöver 10 gånger så många läsare varje år för att få in de där pengarna.

Du förstår ju själv – det är är inte helt lätt att leva enbart på bokförsäljning.

Bokförsäljning är bara EN del av kakan!

Men, jag skriver inte detta för att du ska bli nedslagen och tänka att det inte är någon poäng för dig att försöka bli en författare så att du kan leva på dina idéer. Nej, jag skriver detta för att få dig att inse att bokförsäljningen bara är EN DEL av den kaka som blir de flesta författares levebröd.

Här följer en lista på annat som också och (i olika grad) bidrar till att det faktiskt inte alls är omöjligt att leva på sitt författarskap:

  • Skolbesök. Här finns det minimirekommendationer som Författarcentrum har tagit fram och dessa besök är mycket viktiga för många barn- och ungdomsförfattares försörjning. Detta är också vad jag har ägnat mig åt denna veckan.
  • Besök och workshops på bibliotek. Jag har under våren till exempel hållit i en novellskola för personer inom daglig verksamhet i min kommun. Det är också vanligt att författare blir inbjudna att hålla föreläsningar och detta är en mycket viktig inkomstkälla för många författare.
  • Biblioteksersättning från utlåning av böcker. Här får författare en gång om året en klumpsumma på 1,20 kr/utlånad bok.
  • Stipendier. Det finns mängder av stipendier att söka för författare och för många är stipendier en viktig del av inkomstkakan.
  • Lektör, redaktör och korrekturläsare. Att använda sig av det man lärt sig och erbjuda sina tjänster till förlag och privatpersoner är en annan vanlig inkomstkälla bland författare.
  • Krönikör i lokaltidningen eller att sälja artiklar om skrivande till magasin och veckotidningar.
  • Skrivarkurser och coachinguppdrag i egen regi eller på uppdrag av studieförbund, kommuner eller regioner. Detta är något som jag ägnar mig åt.

Använd din kreativitet i fler sammanhang!

Eftersom du skriver böcker är jag ganska säker på att du är en ordentligt kreativ person. Så därför är jag också ganska säker på att du kommer hitta dina vägar som ger dig möjlighet att leva på ditt författarskap. Jag påstår inte att det är lätt eller att det är något som kommer att ske över en natt. Men tack vare de inkomstmöjligheter som jag har beskrivit här ovan är det faktiskt fullt möjligt.

Och jag skulle ljuga om jag sa att jag lever på min bokförsäljning. Den delen är fortfarande ganska liten i min författarinkomstkaka. Men inte desto mindre – att skriva böcker är grundstenen i det företag jag idag driver. Så att jag lever på mitt författarskap är helt och hållet sant.

Och dessutom – varje bok jag släpper är lite som en lott. För ingen kan ju riktigt veta om just denna nya bok är en vinstlott som kommer bli en snackis och översättas till en massa nya språk. Ingen kan från början veta om en bok ska bli en riktig bästsäljare eller inte.

Och detsamma gäller ju för dig. Berättelsen som du har i ditt huvud eller som finns påbörjad i din dator kan ju vara den där vinstlotten. Eller så är den inte det, men då kanske den ändå är början på ditt alldeles unika författarskap och om ett par år är det kanske DU som håller i skrivarkursen för de sportlovsfirande ungdomarna på ditt lokala bibliotek. Det kan varken du eller jag veta.

Men det vi faktiskt KAN veta är detta: Om du ska kunna bli författare och en dag faktiskt kunna leva på ditt författarskap så måste du skriva den där boken som du har i ditt huvud, den som pockar på och vill komma ut. För inne i ditt huvud gör den ingen nytta. Den måste ut. Och den enda som kan skriva ned just den där berättelsen som just DU går runt och bär omkring på är DU. Du och ingen annan.

Och vill du ha hjälp på vägen av någon som har gått igenom den här skrivresan många gånger nu? Så att berättelsen DIN inte stannar i ditt huvud, utan istället kan bli ditt första steg på din författarresa? Då tycker jag att du ska titta på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar”.

Läs mer och anmäl dig till webinaret här: https://skrivringen.se/f/komigangmeddindebut

Vad kan du som aspirerande författare lära av TV4:s Biggest loser?

Att bli författare och att gå ner i vikt har flera likheter.
Det finns flera likheter mellan att försöka skriva en bok och att fÖrslösa gå ner i vikt.

När mina söner för några år sedan kom till mig och sa:
”Kan vi inte titta på Biggest Loser, mamma?” så tänkte jag:
”Över min döda kropp.” För jag kunde inte förstå hur TV4 kunde göra ett teveprogram där publiken skulle sitta hemma i sina tevesoffor och gotta sig i andras olycka.

Mina söner övertalade mig. Och det tog inte lång tid innan jag var fast. För det visade sig ganska snart att jag hade fel. För detta är INTE ett program där jag gottar mig i andras olycka. Detta är ett program om människor som bestämmer sig, som inte ger upp utan istället kämpar på tills de når sina mål. Varenda program som jag ser är en lektion i personlig utveckling och det finns väldigt mycket du som vill skriva en bok och bli författare kan lära dig av den process deltagarna går igenom.

Att bli en författare kräver samma uthållighet och engagemang!

Här är några lärdomar som du som är aspirerande författare kan dra från Biggest Loser:

  1. Hitta en stark inre motivation: Biggest Loser-deltagare har en stark motivation att förlora vikt, vilket håller dem motiverade under hela resan. På samma sätt behöver du som aspirerande författare hitta din inre motivation så att du faktiskt kommer ägna all den där tiden och energin som kommer krävas åt att skriva och berätta din historia.
  2. Sätt realistiska mål: Deltagarna i Biggest Loser sätter realistiska mål för sin viktminskning, vilket hjälper dem att hålla sig motiverade och fokuserade på att nå sina mål. På samma sätt bör du som aspirerande författare sätta realistiska mål för ditt skrivande. Det är viktigt att dina mål är just realistiska, att de passar in i just ditt liv. Det kommer nämligen aldrig gagna dig att hela tiden misslyckas med att nå dem.
  3. Skapa en plan: Biggest Loser-deltagarna har en plan för sin viktminskning, inklusive en tränings- och kostplan. På samma sätt tror jag att du som är aspirerande författare behöver en plan för sitt skrivande. För precis som att de inte bara kan sitta och rulla tummarna och vänta på att inspirationen för att gå till gymmet ska dimpa ner i deras knä, kan inte du sitta där och vänta. Det du behöver om du ska lyckas skriva en bok ända till slutet är en genomtänkt plan för din skrivprocess så att du kommer dyka upp där framför tangenterna också när du egentligen hellre vill göra något annat.
  4. Vara disciplinerad: Biggest Loser-deltagarna har en enorm disciplin, vilket är en förutsättning för att de ska orka hålla sig till sin tränings- och kostplan över tid, även när det är svårt. På samma sätt behöver du som vill skriva en bok gräva fram din disciplin, så att du skriver regelbundet och håller dig till sin skrivplan, även när det kan kännas tungt.
  5. Acceptera utmaningar: Biggest Loser-deltagarna accepterar utmaningar. De deltar i tuffa träningspass och behöver också hantera emotionella utmaningar. På samma sätt behöver du som vill skriva en hel roman acceptera utmaningar, såsom att det tar tid att skriva din bok och att det inte är roligt hela tiden, men att du behöver fortsätta ändå eftersom det tids nog kommer att släppa. Och tids nog kommer det att löna sig – om du fortsätter kommer du nämligen att skriva klart din bok!
  6. Ta hjälp av andra: Deltagarna i Biggest loser får stöd av varandra och sin tränare för att nå sina mål. På samma sätt kan du som vill skriva en bok dra nytta stöd från andra författaraspiranter. Du kan också få stöd av en skrivcoach som kan heja på dig under vägen, som du kan fråga om råd och som kan guida dig igenom de svårigheter som uppstår på vägen, så att du inte behöver lista ut allt om hur man gör när man skriver en bok helt på egen hand.
  7. Inte ge upp: Biggest Loser-deltagarna kämpar sig förbi hinder och svårigheter och ger inte upp trots motgångarna de stöter på. På samma sätt behöver du som vill skriva en roman fortsätta att skriva och kämpa genom utmaningar som uppstår. Det är nämligen sättet som kommer få dig att lyckas. Det är så som du kommer att bli författare.
  8. Behåll glädjen och peppen: precis som deltagarna i teveprogrammet gör genom att peppa varandra och sig själva, så behöver du som vill skriva en bok hålla kvar glädjen i skrivandet. Skrivandet är ju till sin natur inte en speciellt social aktivitet. Ingen kommer heja på dig exakt i den stund då du sitter vid tangenterna (vilket faktiskt någon kan göra under träning). Men det finns andra sätt för att behålla glädjen i skrivandet. Att satsa på en berättelse som är rätt för just dig är en sådan sak.

__________________________________________________

Vill du att jag hejar på dig och blir din Pischa (som den fantastiska tränaren i teveprogrammet heter). Boka ett kostnadsfritt och förutsättningslöst videosamtal med mig (15 minuter långt) där du berättar vad du behöver hjälp med och så ser vi om jag kan hjälpa dig med detta? Vad tror du om det? Boka ett samtal här!

Därför är det så viktigt att dina karaktärer blir levande

Lyckas du skapa mänskliga karaktärer? Det gör stor skillnad för läsupplevelsen!

Att skriva en roman är förstås en spännande och utmanande upplevelse. Men det finns många fallgropar som du bör se upp med. Ett vanligt nybörjarfel är att inte lägga tillräckligt stor vikt vid karaktärerna. Att liksom slarva ihop dem. Men en bra roman behöver karaktärer som känns verkliga och trovärdiga för läsarna. I det här blogginlägget berättar jag varför det är av stor vikt att du ger dina karaktärer så mycket kärlek att de känns levande för läsarna.

  1. Engagemang: Läsarna är mer benägna att bli engagerade i en roman när de bryr sig om karaktärerna. Om dina karaktärer inte känns verkliga och intressanta, kommer läsarna inte att känna något engagemang för dem och de kommer därför att ha svårt att fortsätta läsa din roman. Det är därför viktigt att du skapar karaktärer som läsarna kan relatera till och känna medkänsla för.
  2. Handling: När dina karaktärer är levande och trovärdiga blir det lättare för läsarna att följa handlingen i din roman. Detta beror på att när läsarna lär känna dina karaktärer och de förstår varför de gör som de gör. De förstår läsarnas motiv till hur de agerar. Då kommer inte händelser bara hända, utan det blir lättare att förstå varför vissa saker händer och varför karaktärerna beter sig på ett visst sätt. Om du inte inte lyckas skapa trovärdiga och levande karaktärer kan det leda till att din handling känns platt och ointressant.
  3. Känslor: Det är bara när dina karaktärer framstår som levande och trovärdiga som de kan skapa starka känslor hos läsarna. Om du skapar karaktärer som läsarna kan relatera till och känna medkänsla för, kommer läsarna uppleva en djupare känslomässig koppling till din roman. Det är dessa känslor som kan göra en roman riktigt minnesvärd och som kan få läsarna att vilja rekommendera din roman till andra.
  4. Autenticitet: Genom att skapa trovärdiga och levande karaktärer, kan du skapa en autenticitet i din roman som gör att läsarna tror på det som händer och känner att de befinner sig i en verklig värld. Detta kan vara avgörande för att läsarna ska fortsätta att läsa din roman och att verkligen engagera sig i den.

I slutändan är det viktigt att skapa karaktärer som känns verkliga och trovärdiga för läsarna. Genom att göra det kan du skapa en roman som är engagerande, lätt att följa och full av känslor. Så ge dina karaktärer så mycket kärlek du bara kan och nöj dig inte förrän de känns som verkliga människor. Att du lyckas skapa levande karaktärer är nämligen en viktig nyckel för att vinna läsarnas hjärtan och det kommer få stor betydelse för läsupplevelsen av din roman.
_____________________________

Vill du veta HUR du gör dina karaktärer levande? Häng med på min SKRIVKVÄLL som hålls via Zoom den 5/3 2023! En helkväll i skrivandets tecken – en välbehövlig möjlighet att faktiskt ta dig TID för din berättelse!

Detta ingår: Föreläsningen ”Så skapar du karaktärer som dina läsare kommer att älska!”, eget skrivande, chans att ställa dina frågor till mig som redan har skrivit 10 böcker samt trevlig samkväm med andra skriventusiaster! Varmt välkommen! Läs mer och anmäl dig här!

Hemligheten bakom att lyckas som författare är inte att delta i bokmässor …

Eller? Hur ligger det egentligen till med den saken? Förra helgen var jag på Smålits bokmässa som årligen hålls på Jönköpings bibliotek. Det är verkligen en jättetrevlig tillställning och jag har varit där flera gånger nu. Men … det är INTE ett speciellt lönsamt arrangemang (från författarens synvinkel). Åtminstone inte på kort sikt. 

Jag har stått på bokmässor då jag har sålt en eller kanske två böcker på en hel dag. Första gången det hände blev jag ganska ledsen. För jag hade packat med mig alla böcker jag hade och trodde jag skulle sälja allihop!

Dessutom tog ju inte bara hela min dag. Jag har adhd, så innan jag började äta medicin var jag tvungen att vila i flera dagar efter alla intryck en mässa gav mig. Och till på köpet kostar det också pengar att delta och …

Det var dags att tänka nytt!

Ja, det finns mycket att klaga på om man lägger den sidan till. Men jag kunde ju bara sluta dyka upp på bokmässorna, om jag nu tycker att de är så plågsamma, eller hur?

Men det gör jag ju inte. För jag har nämligen ändrat inställning till den här typen av tillställningar. Och numera handlar det inte längre om att sälja en massa böcker. Det handlar om att träffa en massa trevliga människor – författaraspiranter, författarkollegor och LÄSARE!

Och den här gången kom det faktiskt fram flera personer till mig och sa:
”Jag har läst den där! Och jag tyckte jättemycket om den.”
Dessutom slog jag faktiskt REKORD i försäljning den här gången! Jag sålde hela 10 böcker! Visserligen för 50 kr/st – så det täckte inte mina utgifter. Men numera skiter jag i det. För nästa år kanske de kommer fram till mig och säger att de har läst boken de köpte förra året. Och kanske har de rekommenderat den till en kollega som tipsade sin syster … 

Trägen vinner …

Jag har så oerhört svårt för att vara långsiktig och detta med att trägen alltid vinner till slut får mina gråa hår att mångdubblas! Jag hatar det! Men ändå …

Det går ju inte att blunda för att det faktiskt stämmer. Både när det gäller hela författarskapet och när det gäller att SKRIVA EN BOK! Och har du bara ett litet uns av den inneboende rastlöshet som jag är född med, så förstår jag VERKLIGEN hur jobbigt det kan kännas för dig att tänka sådär långsiktigt. Alla dessa ord, hur ska jag egentligen orka?

Men – så här funkar det när du skriver en roman: Ett litet steg i taget, några ord en dag som sammanfogas med kapitlet du skrev förra veckan – det kan kännas futtigt! Men det är exakt det som till slut kommer att få dig att lyckas skriva klart din bok. 

(Och det är också detta som till slut kommer få mina böcker att nå ut till det stora massorna – fast det är jag inte fullt lika övertygad om som jag är om det där med att skriva en bok …)

Hur som helst! Har du kommit en bit på din berättelse men känner tvivlet i kroppen? Kommer du verkligen bli klar? Har du det inom dig? Då tycker jag att du ska hänga med på mitt GRUPPCOACHINGPROGRAM! Vi ses under ett halvår (varannan vecka via Zoom) och jag coachar dig vidare, så att du faktiskt fortsätter att ta alla de där små stegen efter varandra och till slut BLIR KLAR med din bok! Läs mer och anmäl dig här!

Ingen deckardrottning direkt … Men skapa trovärdiga karaktärer – det kan jag faktiskt göra!

Är det bara jag som tycker att kulturutmärkelserna regnar ner över oss just nu? Inte nog med att tevetablån svämmar över av guldbaggar, sportpriser och grammisar. I mina sociala medier verkar det som att varenda en av mina författarkollegor är nominerade till Adlibrispriset eller Storytel awards eller vad de nu heter allihop.

Men det går ju bra! försöker jag intala mig att tänka. Kul för dem! Men det hjälper inte att jag tänker så, för innerst inne blir jag vedervärdigt svart av avundsjuka. Och det jag, de där positiva tankarna till trots, ändå känner är att det faktiskt INTE ALLS går bra. För jag hittar ju inte MINA böcker någonstans bland de där nomineringarna …

Och jag känner sådär trots att jag egentligen aldrig har förväntat mig att jag ska bli nominerad till något pris. För jag vet ju att varken är någon deckardrottning eller någon enda tidningsrecensents lilla kelgris.

Så vem är jag då som författare, kan jag inte låta bli att undrar ibland …

Och när den där garden är nere för räkning, då passar minsann självtvivlet på! Det smiter in under min hud och sprider sig som värsta viruset. Och då kommer de där andra tankarna också. Och snart gör jag ingenting annat än funderar på om jag verkligen hör hemma i den här författarvärlden.

Men så finns det ju som tur är andra dagar också. Sådana som får mig att tänka att jag kanske inte är helt fel ute ändå. Att det kanske trots allt finns en liten vrå i den här bokbranschen också för mig.

Vad är det egentligen att vara framgångsrik i författarvärlden, undrar Hanna Landahl i det här blogginlägget.

Känner du mig?

Men så kommer det ju som tur är andra dagar också. Sådana som får mig att tänka att jag kanske inte är helt fel ute trots allt. Att det trots avsaknande av priser och utmärkelser kanske ändå finns en liten vrå i den där bokbranchen vars dörr har en skylt med just mitt namn på?

En dag för några veckor sedan var en sådan dag. För då damp det nämligen ner ett mejl i min inkorg från en för mig helt okänd man vars vän höll på att läsa min roman Under två timmar. Han skrev:

”Det jag undrar är om du på något märkligt sätt haft mig i åtanke när du skrivit boken eller om det är en otrolig slump?”

Jag satte morgonkaffet i halsen och trodde först att mannen skämtade. Men när jag läste vidare insåg jag att hans fråga var helt och hållet allvarligt menad. Han trodde på fullt allvar att jag hade skrivit om just honom. 

Och likheterna mellan honom och min huvudperson Staffan i boken var faktiskt slående. Allt detta stämde helt och hållet överens mellan de två:

  1. De var lika gamla
  2. Båda hade jobbade på en specifik myndighet och dessutom under lika lång tid
  3. Båda hade två söner som dessutom hade samma namn (!)
  4. Båda var lite mer förtjusta i Håkan Hellström än vad som kanske kan anses accepterat för vuxna medelålders män
  5. Båda bodde i samma stad

Praktiskt omöjligt att sno hans liv

Allt var naturligtvis helt och hållet en slump – jag går ju inte omkring och SNOR folks liv hur som helst! Och som tur var fanns det inte ens en praktisk möjlighet att jag skulle ha kunnat sno något. Detta eftersom jag skrev boken innan mannens barn ens var födda och långt innan han hade hunnit jobba på den där myndigheten sådär länge som min huvudperson hade jobbat där. 

Först tänkte jag att sammanträffandet nästan var lite kusligt. Men så vände jag på det hela och insåg med ens att det faktiskt skulle kunna finnas de som hävdade att det som mannen berättade faktiskt var det ultimata beviset för att jag hade lyckats med något ganska STORT. För min bok hade hittat ut till en läsare som på allvar trodde att jag hade skrivit hela den där boken om honom och om hans liv. 

Och det är ju mer eller mindre fantastiskt! För betydde inte det att jag hade lyckats skapa en alldeles mänsklig och trovärdig karaktär? Jo, det måste det faktiskt betyda.

Så trots att det inte går att hitta just mitt namn bland alla dess utmärkelser som haglar över oss just nu, så skulle jag faktiskt vilja sträcka lite på nacken här och hävda att jag minsann också är ganska FRAMGÅNGSRIK!

____________________________________

Så, vill du kanske ha lite hjälp av den här FRAMGÅNGSRIKA författaren (och skrivcoachen)? Häng med på mitt kostandsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” helt gratis!

Du kan väl inte skriva en bok – eller?

Att acceptera självtivlet som vi ofta känner när vi skriver kan vara väldigt svårt. Att orka med de där bråddjupa dalarna och att acceptera att de finns. Att de hör till. För de finns för alla oss som skriver berättelser.

När du hamnar i ett tillstånd där du skäms ögonen ur dig bara genom att tänka på det du har skrivit och du knappt mäktar med att läsa igenom det du skrev under förra skrivpasset. För det blir ju helt VÄRDELÖST och därför är det enda du vill göra att trycka på delete och aldrig mer sätta sig vid tangenterna igen. Någonsin!

Har du tänkt de här tankarna någon gång? I så fall vill jag bara säga att du inte är ensam! Jag har också tänkt så här. Jag vet att det kan känns att vara där längst nere i den djupa dalen. Det är en förfärlig plats att befinna sig på.

Om du inte har varit där ännu så kan du dessvärre vara säker på en sak. Det kommer bara vara en tidsfråga innan det också gäller dig. Tyvärr.

Men! tänker kanske du. Skulle detta vara ett peppigt inlägg som skulle höja ditt självförtroende, inte något som sänker dig?

Jodå. Du kan vara alldeles lugn. Det kommer. Men först ska jag berätta om hur det är för mig.

Ups and downs …

I min skrivprocess kommer det liksom i vågor. När jag börjar med ett nytt projekt är allt oftast väldigt roligt. Jag är fylld av energi och tänker att det här inte bara kommer att bli årets bok, det kommer till och med bli århundradets! Augustpriset here I come!

Men så närmar jag mig mitten och då börjar tvivlet smyga sig på. Och jag undrar vad i hela världen det är som jag håller på med. Skrivandet går allt mer trögt och jag börjar känna ett starkt inre motstånd mot att sätta mig vid datorn. Tankar på att det är lika bra att strunta i alltihop eftersom boken ändå aldrig kommer bli klar, snurrar runt i huvudet. Och kanske är det ändå lika bra? För det här blir ju verkligen helt värdelöst.

Får vittring på slutet

Men så händer något. Kanske poppar det upp en tanke under en av mina otaliga promenader med min hund Arran (som för övrigt är en australien shepherd och väldigt gullig). Eller när jag steker pannkakor. Något som (förstås!) måste hända någon av karaktärerna, eller en lösning till varför huvudpersonens man beter sig som han gör.

Och plötsligt är det alldeles självklart! Hur har jag kunnat missa detta ända tills nu? Knuten löses upp och så rullar det plötsligt på igen.

Och sedan händer det där underbara, det som jag längtar efter under nästan hela skrivprocessen – jag får vittring på slutet! Och ingenting gör mig mer skrivsugen än att inse att jag kommer klara det den här gången också. Mot alla odds (så är det förstås inte, men det är så det känns!) kommer jag få ihop en hel berättelse till.

Den där slutredigeringen …

Min värsta dipp kommer när jag nästan är helt klar. Då det plötsligt går upp för mig att jag faktiskt inte kommer att kunna ändra texten mer. Det jag skriver just nu kommer att stå där FÖR ALL FRAMTID. Och vem kan egentligen leva med något sådant?

De sista korrekturrundorna blir därför plågsamma för mig och självtvivlet äter upp mig inifrån.

Och sedan fortsätter det … för sedan ska ju folk läsa det jag har skrivit också. Men det tar jag i ett annat inlägg.

Acceptera!

Nu kommer jag (äntligen! kanske du tänker) till själva poängen. Det jag vill säga är helt enkelt följande:

  1. Det är så här det är att genomgå ett långt skrivprojekt och vill du göra det så måste du acceptera det. Du måste lära dig att leva med dig själv. Med topparna såväl som med dalarna.
  2. Alla som skriver hamnar i ett förtärande självtvivel förr eller senare. Alla! Att du gör det är inte konstigt. Det är istället helt naturligt och det ingår i skrivprocessen. Detta behöver du inse!
  3. Det kommer att bli bättre. Jag lovar. Även om jag fortfarande känner av självtvivlet gör erfarenheten, som jag har nu efter tio böcker, att jag VET att det kommer att gå över. Och denna insikt hjälper mig att inte ta tvivlet på lika stort allvar. Jag VET att det hör till och det får mig att känna mig trygg. Så kommer det att bli för dig också när du får mer erfarenhet. Så fortsätt skriv!

Vill du ha fler skrivtips? Ladd ner min gratisguide Börja Skriva!

Antagen – min resa mot bokdebut

Ur tidningen Skriva!

Drömmer du också om att bli författare? Här är berättelsen om när jag fick det där osannolika och högst efterlängtade samtalet från förlaget och vad som hade hänt innan!⁠
⁠

Innan min första roman ”Välkommen till Himmelsta” blev antagen av ett förlag kunde jag inte få nog av de där berättelserna om hur redan publicerade författare fått sina debutmanus antagna. Jag googlade sönder internet efter dem. Knarkade dem. För det var genom de där berättelserna som jag kunde hålla min egen drivkraft uppe. Kunde de så kunde jag.

Så det är väl inte mer än rätt att jag nu delar med mig av min egen berättelse?

Inte alltid skrivit berättelser

Jag har inte, som många andra författare har gjort, alltid skrivit berättelser. Jag kan inte ens minnas att jag tyckte att det var speciellt roligt att skriva berättelser i skolan. Däremot har jag alltid älskat att skriva. Men för mig har det mest handlat om att skriva dagbok. Och jag närde länge en dröm om att bli journalist (en dröm som fortfarande poppar upp då och då). Men det blev inte så. Istället läste jag statsvetenskap på universitetet och därefter pedagogik.

Och jag har haft väldigt många olika typer av jobb genom åren. Jag ska inte räkna upp alla här. Men låt mig sammanfatta det med att jag har haft synnerligen svårt att hitta något som passar mig i yrkeslivet. Jag är en rastlös person och jag tröttnar fort. Blir snabbt uttråkad. Men en arbetsuppgift har aldrig tråkat ut mig. Och det är förstås skrivandet! Vare sig det har handlat om rapporter, myndighetsbeslut eller blogginlägg. Där har jag sugits upp. Tiden har försvunnit och jag har i långa, långa stunder kunnat vara fokuserad på en enda sak – att skriva!

Började skriva i livskrisen

År 2014 drabbades jag av en depression (förmodligen utmattning, men jag fick aldrig den diagnosen). Jag kände mig helt slut som människa. Jag hade kämpat på med det så kallade livspusslet i ganska många år då och orkade helt helt enkelt inte mer. Så jag blev sjukskriven. Och det var då, när livet äntligen stannade upp i några månader som jag kom på att jag ville försöka skriva en bok.

Jag hade ingen aning om hur man gjorde. Hade aldrig gått en skrivarkurs. Men det var då jag började googla sönder internet efter bloggar som den jag själv nu har. Och det var också då jag började lyssna på poddar.

Och jag tänkte: ”Va fan, hur svårt kan det vara?”

Och så började jag skriva. Jag hade inte planerat något, visste inte vad jag ville skriva, eller hur jag skulle göra. Jag bara började. Jag hade en öppningsscen i mitt huvud, en scen där ett kommunalråd försökte berätta för kommuninvånarna att det skulle öppna ett hem för ensamkommande flyktingbarn i den lilla staden, men möttes av ett kompakt motstånd. Det var allt jag hade när jag satte igång.

Och även om jag idag inte skulle rekommendera det här sättet att jobba – att bara skriva på intuition och inte planera något, så funkade det för mig där jag befann mig i mitt liv just då. Jag har aldrig gjort om det. Men det gick. Jag började skriva och jag kunde inte sluta. För väldigt snabbt märkte jag att jag fullständigt älskade det.

Skrev mig ur depressionen

Det kan låta klyschigt, men jag skrev mig bokstavligt talat ur min depression. För i skrivandet hittade jag den där fristaden som jag så väl behövde i det skede av livet som jag befann mig i just då, med små barn och ett arbetsliv som jag aldrig hade trivts med, men ändå tvingat in mig själv i.

I skrivandet blev jag fri. Fri från mina destruktiva tankar som annars malde runt i huvudet. Fri att bara vara. Låter det pretentiöst, tycker du? Ja, jag inser det. Men så var det verkligen. (Halleluja!)

Så jag skrev och skrev trots att jag inte visste vad jag höll på med. Och samtidigt som jag skrev läste jag Stephen Kings bok ”Att skriva” flera gånger om (rekommenderar den för övrigt VARMT!).

Det låter så romantiskt nu när jag skriver det och jag förstår att det är lite av en efterhandskonstruktion. För samtidigt som jag älskade det, insåg jag ju att det också var väldigt svårt. Och efter hand tröt förstås inspirationen och jag var tvingades börja planera och jag ville ge upp och … Men jag gjorde inte det. Jag gav inte upp. För den där initiala känslan som jag fått när jag började skriva gjorde sig ibland påmind också i de jobbigare stunderna.

Skickade iväg det alldeles för tidigt

Precis som de allra flesta debutanter skickade jag mitt manus till alla förlag jag kunde hitta alldeles för tidigt i skrivprocessen. Jag skickade det efter att jag bara redigerat det en enda gång. Jag lät några kompisar läsa, men jag minns att jag inte ens väntade in alla svar. Och så ska man ju förstås inte göra, jag vet ju det nu. Men jag visste inte bättre. Och även om jag hade vetat skulle jag förmodligen ha struntat i det. För jag är rastlös och att vänta är bland det värsta jag vet. Så du kan säkert förstå hur jobbigt jag tyckte att den efterföljande väntan var. Den då jag tvingades vänta på att förlagen skulle svara.

Fick nej från alla – nästan

Månaderna gick och refuseringsmejlen började efter tag komma. Ett efter ett. Och FY vad jag tyckte det var jobbigt! Jag tänkte att jag aldrig någonsin skulle utsätta mig för detta igen. Och kanske skulle jag inte heller ha gjort det. Om jag inte hade fått det där enormt efterlängtade samtalet.

Jag kommer aldrig glömma känslan när förläggaren Henrik Celander ringde mig. Det är snart sju år sedan nu och jag satt i bilen. Hade just hämtad barnen vid skolbussen. Regnet smattrade mot framrutan och barnen pladdrade på i baksätet, fullständigt omedvetna om vad som stod på spel för mig. Jag svarade och hörde något om ett förlag, men hade ingen chans att förstå mer än så. ⁠
⁠
Sju månader tidigare hade jag skickat mitt manus till lilla Celanders förlag, ett bland alla andra förlag. Nu hade alla de andra refuserat mitt manus och jag var på god väg att ge upp. Nästan alla andra hade redan svarat. Tackat nej. Jag hade fått några positiva refuser, så jag jag hade lite att gå på. Kanske skulle jag ge manuset en chans till? Skriva om och skicka ut på nytt? Men samtidigt kändes det näst intill omöjligt. Inte så mycket att skriva om, utan att tvingas vänta på svar i ytterligare mängder av månader. ⁠
⁠
Jag försökte tysta barnen i baksätet för att höra vad mannen i mobilen sa, men när det inte lyckades stängde jag med bankande hjärta av motorn och klev ut i regnet. ⁠
⁠
Där fick jag veta att Celanders förlag ville ge ut mitt manus om de tre ensamkommande flyktingbarnen i Himmelsta. ⁠Knappt ett år senare kom romanen ut.
⁠
Det var kanske den märkligaste dagen i mitt liv. Och starten på något jag aldrig hade kunnat föreställa mig skulle hända just mig. Men det gjorde det. ⁠Till slut. Och i höstas kom min tionde bok ut.

Vill du också bli författare? Häng med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar”. Där berättar jag mer om vad du kan göra just NU för att så snabbt som möjligt komma igång och börja skriva. Anmäl dig till webinaret här!