skriva – Sida 4 – Skrivpeppbloggen

Varför skriver du?

För att jag älskar det, kanske du svarar. Men gör du verkligen det? Alltså hela tiden? JAG gör definitivt inte det hela tiden. Ibland kan skrivandet kännas så tungt att jag på allvar funderar på att lägga av och ägna min tid åt något helt annat. Är det så för dig också?

Du började förmodligen att skriva för att det fick dig att må så himla bra. Kanske kändes det skönt att skriva ned tankarna i ditt huvud så att du kunde släppa dem? Kanske njöt du hejdlöst av att vara med dina karaktärer? Eller så hade du en historia som inte ville lämna dig ifred, som du verkligen var tvungen att få ur dig. Kanske fick skrivandet dig att nästan känna dig förälskad?

Jag började skriva för att det verkade vara det enda som kunde få mina tankar att tystna. Dessutom kunde flera timmar plötsligt försvinna utan att jag fattade att det hände. Det var en fantastisk känsla som jag tidigare inte känt i något annat sammanhang och jag kan fortfarande känna det där flowet när jag skriver. Det är liksom det som jag hela tiden strävar efter att komma till. Men det finns inte där lika ofta längre.

Numera är skrivandet mer av ett gift än ett njutningsmedel för mig. Tyvärr. Lite som nikotin för någon som är beroende kanske. Det känns inte lika ofta fantastiskt när jag skriver, men jag blir rastlös och irritabel om jag inte får göra det.

När vi skriver en hel bok kan vi inte befinna oss i det där fantastiska flowet hela tiden. Ingen gör det och det är viktigt att ha det med sig.

Att skriva en roman är faktiskt lite som ett långt förhållande. Det är omöjligt att vara himlastormande förälskad i samma person varje dag hela livet. Men vi kan trivas med att vara med den där personen, ha roligt tillsammans, känna samhörighet, och ibland kan det faktiskt också hetta till lite också efter många år tillsammans.

Det kommer att komma tuffa perioder då du undrade varför du valde att satsa på just den här berättelsen. Varför du ens ska fortsätta med den sysslan som du ändå inte verkar ha fallenhet för. Dagar då du bara vill ge upp.

Dessa dagar kan det vara bra att reflektera kring varför du väljer att skriva trots att du inte måste. För du måste ju faktiskt inte! Kanske kommer du fram till att du inte längre vill skriva, att det kräver alltför mycket av dig och då är det kanske dags för dig att ta en paus. Eller så inser du att du faktiskt skulle inte skulle vilja vara utan skrivandet trots att det känns tufft ibland.

________________________

Tycker du att det är svårt att hitta dit för ditt skrivande? I så fall vill jag bjuda in dig till att delta i min skrivutmaning SKRIVTIAN! Med hjälp av SKRIVTIAN skapar du kontinuitet skrivandet och ökar dina chanser att faktiskt skriva klart din bok. Det kostar ingenting att delta, tar bara 10 minuter 10 dagar i rad av din tid och du kan köra igång redan imorgon! Antar du utmaningen? Läs mer och anmäl dig här.

Alla andra är inte bättre!

Det är så lätt att tro att alla andra är så mycket bättre än du är. Att alla de som redan är publicerade författare har något helt annat i sin verktygslåda än vad du har. Nu ska jag berätta en hemlis. Så är det inte.

Men. Ska du skriva den där boken så måste du faktiskt börja tro på dig själv. Du måste tro på att du faktiskt kan göra det! Att du har förmågan att komma ända till slutet. Att du kan knyta ihop säcken och skriva klart din berättelse. För utan den där tron kommer det inte att gå. Då blir dina tankar en självuppfyllande profetia. För det finns många stup att falla ned i på vägen mot en färdig bok och risken, om du inte tror att du klarar det, är att rädslan över att falla är det som får dig att göra det!

Men varför skulle inte du kunna skriva en bok? För att du är dålig på att skriva? För att du inte GILLAR att skriva? Jag tror inte det. För då hade du aldrig varit här och läst den här texten. Jag tror istället att du är en sådan som faktiskt KAN skriva och kan göra det riktigt bra. Och jag tror också att du är en sådan som älskar det! Så, varför skulle inte någon som både kan skriva och älskar att göra det, kunna skriva en bok? Massor av människor har ju redan gjort det och alla de där människorna har någon gång gjort det för allra första gången.

Herregud! Så svårt är det faktiskt inte. Se på mig, jag har skrivit TIO böcker! TIO! Det är ju jättemånga! Och jag har inte fötts med några som helst exceptionella förmågor. Jag har en hyfsat välfungerande hjärna (typ) och fingrar som efter mycket träning rör sig oerhört snabbt över tangenterna. Och så har jag en ganska livlig fantasi. Men framför allt har jag förmågan att strunta i mina tankar när de säger åt mig att jag är för dålig för att syssla med det jag gör. Ibland i alla fall. Men ibland vågar inte jag heller tro på att jag kan och då är det väldigt svårt att skriva, också för mig.

Det jag har gjort, och det du också kan göra, är att träna mig! Med träning har jag helt enkelt lärt mig att skriva berättelser. Alla mina berättelser blir inte bra. En del blir faktiskt skitdåliga. Men de är ändå värda något. Ur träningssynpunkt! Genom övning har jag märkt vad som fungerar och vad som inte fungerar. Och det kan du också göra!

Det var allt för mig idag. Kör hårt, för vet du? Du kan!

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Skippa kraven och skriv dåligt!

Det kan verka lockande att ha en sådan här målbild när du skriver. Att se dig själv på en stor affisch på bokmässan framför dig. Och självklart ska du sikta på det. Men om du lägger allt ditt fokus på resultatet medan du skriver det första utkastet av din berättelse och inte på själva skrivandet i sig, är risken stor att du sätter käppar i hjulet för dig själv. Därför: Skippa kraven och skriv dåligt!

Detta tips kan tyckas synnerligen världsfrånvänt och märkligt. För inte kan väl ditt manus bli antaget av ett förlag om du inte skriver ditt bästa? Om du inte gör ditt allra yttersta för att göra din berättelse så bra som den någonsin kan bli? Nej, det kan det förmodligen inte. Du kommer att behöva plocka fram dina allra främsta skrivkunskaper, hitta de finurligaste formuleringarna och de mest spännande twisterna för att få något förlag på kroken.

Men.

Du behöver inte göra det från början! När du skriver det allra första utkastet av din berättelse kommer du nämligen inte att tjäna på att väga varje ord på guldvåg och stirra dig blind på ditt uppförstorade foto på affischerna. Risken är istället att prestationskraven blir så stora att du får det värsta som kan hända en författare – SKRIVKRAMP!

När jag fastnar i mina berättelser (och det gör vi ju alla ibland, eller hur?) hjälper det här knepet mig ofta. För det är nämligen så att när du bestämmer dig för att det är okej att det du skriver blir dåligt, släpper mycket av de där prestationskraven, vilka ofta är hela anledningen till att du har fastnat. Så istället för att ställa höga krav på att det du skriver ska bli perfekt, fokusera på att komma framåt i din berättelse.

Men det är väl inte roligt att skriva dåligt, kanske du tänker. En dålig text kommer ju aldrig bli antagen. Nej, det kanske inte är så roligt alla gånger, men om alternativet är att inte lyckas skriva någonting alls, eller kanske bara ett halvt manus, är det då inte bättre att faktiskt lyckas skriva klart hela din berättelse, även om den blir ganska dålig?

För vet du? Det gör faktiskt ingenting om det första utkastet blir värdelöst – det är ju ändå bara du som ska läsa det! Det är nämligen först när du har skrivit klart det som själva finliret börjar. Det är när du kommer till nästa fas i manusarbetet – redigeringsfasen – som det är dags plocka fram den där målbilden med författarporträttet på bokmässan och göra din berättelse så bra den någonsin kan bli!

Så bär med dig tanken på att allt kan redigeras! Den tanken kommer att hjälpa dig framåt i skrivprocessen.

Planera in skrivtid i livet!

Nu drar det åter igång. Jobbet, skolan, barnens simträning. Föräldramöten och bilbesiktning. Livet. Hösten är på väg med stormsteg och det är lätt att bli överväldigad av alla måsten som plötsligt åter ger sig till känna. Hur ska du hitta någon skrivtid mitt i allt detta? Är det ens någon idé att försöka hinna skriva den där boken du så gärna vill skriva?

Det är lätt gjort att stanna här. Vid ett enkelt konstaterande. Det blir ingen bok. Tiden räcker inte till. Punkt.

Men det behöver inte vara så. Jag vill nämligen påstå att det går att hitta tid. I allas liv. Också i ditt! Men den kommer inte komma till dig. Det kommer inte komma en dag då den bara dimper ner i ditt knä, redo för dig att roffa åt dig av.

Istället är det du som måste agera. Ansvaret ligger på dig! Du måste leta efter den där viktiga skrivtiden i ditt liv och du måste sno den. Av dig själv, din familj, Netflix, gymmet, helgsovmorgnar eller var just du behöver ta den ifrån.

Och du måste planera! Så fram med kalendern nu och boka din skrivtid. För bokar du inte är risken stor att det inte blir av. Det behöver inte vara samma tid varje vecka, det kan skilja sig åt. Poängen är att du på allvar avsätter den där tiden.

Men min kalender är ju full! kanske du tänker. Är den verkligen det? Finns det inte stunder av mellanrum i ditt liv där det faktiskt finns lite luft? Och vet du? Det behöver inte handla om timmar av ostört skrivande. Det är få förunnat att ha så mycket tid över till en älskad hobby. Och det behövs inte heller! En halvtimma på bussen till jobbet några dagar i veckan kan räcka gott och väl för att du faktiskt ska ge dig själv chansen att skriva din bok.

För det är vad det handlar om. Att du ska ge dig själv chansen att skriva din bok.

Med en stund här och var i veckan kommer du förmodligen inte bli klar med din bok till jul, men en sak är säker. En halvtimmas skrivande några dagar i veckan blir många halvtimmar över tid. Och det är till syvende och sist just det som räknas. Att du hittar en rutin där du kan göra skrivandet till en vardagsaktivitet som vilken som helst. Att du får till den där skrivrutinen som passar i just ditt liv och som du orkar hålla i under så lång tid som det krävs för dig att skriva din bok.

Den som har många halvtimmar i veckan kommer att bli klar snabbare än den som har få. Men spelar det egentligen någon roll? Huvudsaken är väl ändå att du blir klar. Till slut.

Hitta din skrivrutin med skrivutmaningen SKRIVTIAN!

För dig som har svårt att få in den där rutinen i livet på egen hand ordnar jag nu återigen skrivutmaningen SKRIVTIAN. Utmaningen är ett utmärkt sätt för dig att komma igång med eller att komma vidare i ditt skrivande. Hittills har flera hundra personer deltagit. Ja, du läste rätt! Är det din tur nu måntro? Läs mer och anmäl dig här!

Skriv boken du vill skriva (inte boken du tror att förlagen vill ha)

Det är så lätt att hamna där. Att strunta i hjärtat och bara använda den där analyserande saken du har fått innanför pannbenet. Men om du gör så när du väljer vilket skrivprojekt du ska satsa på är sannolikheten stor att du inte skriver boken du egentligen vill skriva, utan istället boken som du tror att förlagen vill ha. För du vill ju bli utgiven!

När du börjar skriva på en berättelse kommer du behöva fatta många beslut. Vad ska boken handla om? Vilka karaktärer ska finnas med? Vilket berättarperspektiv ska du använda dig av? Var utspelar sig berättelsen? Är din tänkta läsare ett barn eller en vuxen? Listan på frågor du behöver ställa dig och beslut du behöver fatta kan troligtvis göras meterlång.

Men jag vill hävda att den viktigaste frågan du behöver ställa dig inför att du fattar alla dessa beslut är: Vilken berättelse vill du skriva? Alltså på riktigt, långt där inuti?

Det finns en hel rad med anledningar till varför det är så viktigt att du väljer berättelsen som ligger närmast ditt hjärta, den som du verkligen brinner för och behöver skriva, när du väljer vilket skrivprojekt du ska satsa på. Här är sex av dem:

Det tar LÅNG tid att skriva en bok. Och jag menar verkligen LÅNG tid. Många ord ska präntas ned efter varandra. Många kaffekoppar ska drickas framför datorn. Vill du verkligen sitta där alla de där timmarna utan att verkligen känna för din text? Kanske känns det helt okej till en början, men jag är ganska säker på att det kommer bli svårt för dig att komma i mål med ett bokmanus som du aldrig på allvar har brunnit för.
Vår tid är faktiskt, vare sig vi vill det eller inte, utmätt. Vi har inte ett oändligt antal dagar och timmar på oss. Jag har läst någonstans att det är vanligt att en författare skriver runt 20 böcker. I hela sitt liv. 20 böcker (detta är dock inte en vetenskaplig siffra, källan är synnerligen obekant och påståendet ska därför definitivt tas med en nypa salt). Det kan tyckas många, men är det verkligen det? Under en hel livstid på kanske 80 år? Nej. Det tycker åtminstone inte jag. Så frågan är, vill du verkligen kasta bort en av de där fåtal böckerna som du ska skriva i din författargärning på något som du bara tror att någon annan vill ha?
Detta leder osökt till nästa punkt. För vet du verkligen vad förlagen verkligen vill ha? Det är lätt gjort att titta på andra författare som har lyckats och tänka att du ska skriva en liknande bok. För kunde hon kan väl du? Och det kan verkligen vara ett framgångsrecept! Det är ju inte för inte det finns boktrender där det kommer ut flera böcker på raken på samma tema. Ett exempel är alla dessa böcker om att läsa böcker. Det har kommit en rad sådana de senaste åren av vilka många har varit framgångsrika. För att inte tala om böcker om förlagsbranschen, vilket verkar vara den senaste trenden i bok-Sverige. Men. Förlagen vill faktiskt inte bara ge ut böcker som liknar andra böcker. Först och främst vill de ge ut unika berättelser och unika berättarröster. Och kanske är just din röst, det just du innerst inne vill berätta, exakt det som förlagen faktiskt letar efter.
Om du nu skulle bli antagen, vill du bli det med boken du tror att någon annan vill ha eller med boken som du själv vill ge ut, som du bottnar i och som verkligen betyder något för dig? Jaså, tycker du att jag ställer ledande frågor? Det må väl vara hänt. För det här är nämligen viktigt! Du och din bok kommer om den blir publicerad att följas åt under lååång tid framöver. Kanske faktiskt under resten av ditt liv (ingen press nu!). Då vill du väl ändå inte komma dragandes och bli förknippad med en text som du inte riktigt bottnar i och kan stå för?
Din berättelse kommer bli mycket bättre när du skriver med hjärtat! Jag har inga som helst bevis för detta påstående, men jag har faktiskt skrivit tio böcker (HERREGUD bara 10 kvar då?) så kanske kan min erfarenhet ändå ha någon form av värde?
Och så det alldeles självklara förstås: Att skriva berättelsen som du verkligen brinner för kommer att vara så mycket roligare än att skriva berättelsen som du tror att någon annan vill ha. Detta om något borde faktiskt vara skäl nog att välja rätt!

_____________________________

Vitsen med en paus

Jamen det kan tyckas självklart. Att ta semester från skrivandet leder till nyvunnen lust och inspiration när vi åter sätter fingrarna mot tangenterna.

Trots detta tar många av oss aldrig riktigt ledigt från skrivandet. Många av oss använder dessutom stora delar av vår semester till att just skriva. Och det kan ju tyckas vara ju toppen! För plötsligt har vi ju den där tiden över som vi saknar under resten av året. Och varför ska vi inte använda semestern till att göra sådant vi älskar att göra?

För att skrivandet faktiskt är en ganska krävande syssla som kräver vårt fulla fokus och all vår koncentration.

Och även om vi gillar att göra något kan det vara värdefullt låta hjärnan vila ordentligt emellanåt. Det kan också vara värdefullt att inte ständigt ställa krav på dig själv att prestera ständigt och jämt. Därför vill jag råda dig att då och då ta helt och hållet ledigt från skrivandet, även om det kan vara svårt att låta bli att skriva. I längden tror jag att det kommer att gynna dig.

Efter en ganska trög skrivvår bestämde jag mig för att ta ett långt skrivuppehåll i sommar. Då och då har det känts riktigt jobbigt och det har verkligen kliat i fingrarna av viljan att åter sätta tänderna i mitt manus. Men jag har lyckats avstå. Sagt åt mig själv att det blir bättre om jag väntar. Om jag låter hjärnan jobba i andra tankebanor ett tag.

Och nu närmar det sig! Under nästa vecka står det äntligen SKRIVANDE i min almanacka igen. Och jag känner mig faktiskt mer redo än någonsin! Det är till och med så att jag toklängtar tillbaka till tangenterna och mina karaktärer.

Så om du tycker att skrivandet går trögt. Om du har tappat lusten och om du inte har gjort som jag och tagit ledigt från skrivandet i sommar – fundera över att ta det lite lugnt med skrivandet under några veckor nu istället. Det kan komma att göra underverk för din skrivlust!

Gör din läxa – skicka till RÄTT förlag

Du har skrivit klart. Skrivit om. Redigerat och slitit ditt hår. Nu är det äntligen dags att göra det läskigaste av allt – skicka ditt manus till förlag! Men vilka förlag ska du skicka till? Det finns omkring 1000 bokförlag i Sverige. Vilka av dem passar just dig och ditt manus?

Typ av manus

Har du skrivit en ungdomsroman, en feelgood, en självbiografi eller en fackbok? Det är viktigt att du studerar förlagens hemsidor och sociala medier noggrant. Vilken målgrupp vänder de sig till? Vilken tonalitet har de i sociala medier? Verkar ni prata samma språk? Att det inte är någon idé att skicka en barnbok till ett förlag som bara ger ut vuxenlitteratur har du säkert redan insett. Men det är faktiskt snävare än så. Det är nämligen ingen idé att skicka din feelgood till ett förlag som är specialiserat på litterära böcker och författare. Det är faktiskt bortkastad tid eftersom de inte kommer att anta ditt manus. Så gör den här läxan noggrant. Det kommer att bespara dig både tid och onödig väntan på ett förlag där du och ditt manus ändå inte har någon framtid.

Ljudbok eller papper?

Många fokuserar på att få sin bok utgiven på papper. Det är fullt förståeligt! För det är något väldigt speciellt att för första gången få hålla sin bok i handen. Att få känna känslan när man öppnar den och bläddrar bland sidorna. Men med tanke på hur bokmarknaden idag ser ut kan det vara värdefullt att också titta på de förlag som endast ger ut ljudböcker. Det är idag betydligt lättare att få sin bok utgiven som ljudbok än som pappersbok eftersom ljudboksmarknaden har exploderat de senaste åren. Att bli utgiven på ljud kan därför idag vara en mycket bra väg in i författaryrket! När du sedan skriver ditt nästa manus (vilket du förstås kommer att göra!) kommer du kanske redan ha ett antal läsare (lyssnare) som väntar på din nästa bok. Och DET om något är värdefullt när du ska skicka in ditt nästa manus till förlag. Kanske kan detta manus då få napp hos ett förlag som ger ut det i alla formaten?

De flesta författarskap byggs inte över en natt och om man har den förmågan och inte är alltför ivrig kan det vara bra att försöka sig på att tänka lite långsiktigt. Att få en ljudbok publicerad kan vara ett utmärkt första steg på din författarresa!

Traditionellt förlag, hybrid och utgivningstjänster

Jag ska inte snöa in på alla dessa utgivningsformer. Men vill du inte lägga ut pengar för att få din bok utgiven – satsa på de traditionella förlagen! Alltså, de som tar risken för din bok, som ger dig ett förskott och därefter royalty på försäljningen. Är du däremot beredd att själv gå in med pengar kan de andra alternativen var super! Men bestäm dig för vad du vill innan du börjar skicka iväg ditt manus. Det kommer bespara dig en massa huvudbry om du väl får ett (ibland ganska kostsamt!) erbjudande.

Skicka till flera, men gör läxan för varje förlag!

När jag började skriva och skicka in manus till förlag var det fortfarande mer regel än undantag att skicka manus utskrivet och med snigelpost. Det begränsade per automatik det antal förlag som var praktiskt möjligt att skicka till. Idag är allt förstås annorlunda då förlagen bara finns ett knapptryck bort. Men trots det gör du rätt i att inte ägna dig åt standardiserade massutskick. Det kommer att märkas om du trycker på send åt höger och vänster och förlagen vill förstås veta varför du väljer att skicka ditt manus just till dem. Detta är nämligen högst mänskligt! Vi vill jobba med människor som är intresserade av just oss, eller hur? Därför. Studera förlagens utgivning noga och skriv i ditt följebrev varför du vill bli utgiven av just det förlaget! Varför passar du och din bok alldeles perfekt hos just dem?

Gör en lista

När du har gjort denna grundliga research och fattat de beslut som passar just dig och ditt manus är det dags att skriva en lista över dina önskade och tänkbara förlag. Först när detta är gjort är det äntligen dags att skriva ditt följebrev och slutligen klicka på skicka!

Jag önskar dig ett stort och varmt LYCKA TILL! Och vet du. Några av oss lyckas faktiskt tränga oss igenom det där mikroskopiska nålsögat. Kanske kommer nästa person som gör det vara du?

_______________________________________

Öka dina chanser att bli PUBLICERAD!

För mig har ordet genre inte direkt någon härlig klang. Men det handlar inte om att jag är en finsmakare som bara gillar finkultur. Absolut inte. Istället handlar det om att jag helt enkelt har svårt att hålla mig till uppställda regler. Och genre kräver regler. Sådana som man som författare helst inte ska bryta mot.

När min debutroman ”Välkommen till Himmelsta” kom ut fick den flera tidningsrecensioner, vilket var alldeles fantastiskt! Men i en recension skrev recensenten att det var en söt feelgood.

Jag befann mig mitt i bokmässans människohav när jag läste recensionen. Och jag minns att jag stannade till och stirrade ner i mobilen. Var tvungen att läsa recensionen flera gånger om. Att jag hade skrivit en bok som kunde betraktas som en feelgood var inget jag överhuvudtaget hade reflekterat över.

Därefter har det fortsatt. Mina nästkommande böcker (”Under två timmar” och ”Ljuskällan”) har också av vissa betraktats som feelgood. För andra har de varit allt annat än böcker som fått dem att må bra. Själv har jag kallat dem ”igenkänningsromaner”.

Men varför är det så viktigt med genre? Kan en bok inte bara få vara rätt och slätt ”en bok”?

Att kategorisera handlar om att förstå

Nu, med ett antal böcker i ryggsäcken, börjar jag förstå vad det handlar om. Det är viktigt för oss människor att kategorisera och dela in i grupper om än det ena, än det andra. Det är viktigt därför att det gör världen mer begriplig för oss. Lättare att hantera och förstå oss på. Och det handlar om förväntningar.

Jag har haft tur. Mina vuxenböcker har hittat förlag trots att de faller mellan genrestolarna. De tangerar helt klart feelgoodgenren med ett enkelt språk, stort framåtdriv och mycket humor. Ändå är de inga självklara feelgoodböcker.

Varför?

För att de saknar den allra viktigaste feelgoodingrediensen. De har inte några självklart lyckliga slut som lämnar varje läsare med en obestridligt härlig känsla i magen.

Detta har gjort vissa läsare besvikna. De har trott att de öppnat en feelgoodbok, men har fått en annan typ av roman.

Ett löfte till läsaren

Att skriva i en genre handlar om att ge läsaren ett löfte. För säger jag att en bok är en deckare måste det finnas någon form av fall som ska lösas i boken. Jag kan inte säga att min bok är en deckare och sedan bara låta mina karaktärer åka och bada på Mallorca och någon bli kär i någon annan och inget annat inträffar, eller hur? Om jag gör så spelar det ingen roll hur väl jag skildrar den där resan och förälskelsen. Läsaren kommer ändå bli besviken eftersom boken och författaren inte höll sitt löfte. Det fanns inte den typen av spänningsmoment som måste finnas i en deckare.

Det här känner förlagen förstås mycket väl till och det betyder att det är extra svårt att få böcker som inte tillhör en tydlig genre publicerade. Varför? För att dessa böcker helt enkelt är svårare att sälja. För på vilken hylla ska min deckare om en semester på Mallorca hamna i bokhandeln? Troligtvis inte på någon hylla alls.

Så mitt tips till dig som är aspirerande författare: Välj en genre att skriva i och håll dig till den. Lär dig vilka löften den genre du väljer ger till läsarna och ge läsarna vad de förväntar sig.

Detta kan låta tråkigt och du kan förstås bli utgiven ändå, men om du väljer en genre och håller dig till den kommer dina chanser att bli publicerad öka avsevärt. Du kommer också i förlängningen öka sina chanser att nå ut till många läsare. Och med handen på hjärtat – är det inte just det du vill?

_________________________________________________________

Jag kunde debutera – det kan du också göra!

Det absolut största med att debutera var att få se min bok på bibblan för allra första gången. Det var liksom det ultimata beviset på att det var verkligt. Den stod ju där på hyllan, så då måste jag alltså ha skrivit en bok. En riktig bok.

Den där känslan jag hade kring debuten, då jag fick uppleva allt med att släppa en bok för allra första gången, önskar jag ofta att jag kunde få uppleva igen. Storheten i alltsammans. För det är stort. Mäktigt. Men det går ju inte att återuppleva något stort som händer för första gången. Det är lite samma sak som den första kärleken. Det blir helt enkelt inte på samma sätt nästa gång.

En hisnande känsla

Det är något riktigt stort över att ha skrivit en massa ord som har sammanfogats, fått mening och till slut blivit en hel berättelse som lämnar boet och letar sig ut i världen för att hitta sina läsare. Som kanske ska få sina läsare att le igenkännande, förfasas eller fascineras. Roas.

Vissheten om att det var jag som hade hittat på allt som gick att läsa i den där boken, vilken stod där på hyllan bland alla de andra böckerna, med sitt fina omslag, sin välkomponerad baksidestext och sina hårda pärmar, var svår att ta in. Hade det inte varit för mig hade inget av de där orden blivit skrivna alls. Någonsin.

Det var en hissnande känsla. Väl värd att ta på allvar. Och jag önskar att jag då, när det begav sig, hade haft sinnesnärvaro nog att bara vara i den där känslan. Att bara njuta av den. Men det kunde jag inte. För jag var nervös. För recensionerna, för försäljningssiffrorna och för om min nästa bok skulle bli utgiven eller inte.

Det kan hända dig också!

Tror du mig inte? Men så är det. Jag ska berätta varför.

Det figurerar många fördomar om vem som kan bli författare och vem som inte kan blir det. Här är några:

Man måste vara en kändis för att få ge ut en bok! Fel! Troligtvis är det visserligen lättare för någon som har en stor följarskara i sociala medier att bli antagen av ett förlag eftersom förlagen i den stora följarskaran ser goda möjligheter att nå ut med boken. Men jag kan utan problem rabbla upp hundra utgivna författare som inte var kända överhuvudtaget innan de debuterade. Och jag lovar dig, ingen hade någonsin hört talas om mig innan jag debuterade (det är visserligen inte många som har gjort det nu heller, men det är en helt annan historia!).
Man måste ha velat bli författare och ha skrivit i hela sitt liv. Fel! Tror du att Jens Lapidus hade utbildat sig till jurist och sedan jobbat i flera år som brottsmålsadvokat om hans pojkdröm hade varit att bli författare? Det tror inte jag. Själv kom jag på att jag ville bli författare när jag var trettioåtta år gammal och det finns mängder av författare som i först mogen ålder har kommit på att de vill skriva böcker.
Man måste ha gått en massa utbildningar inom litteratur och skrivande för att lyckas debutera! Fel det också. Naturligtvis kan det underlätta att lära sig hantverket innan man börjar skriva. Men jag vill ändå hävda att majoriteten av alla världens publicerade författare (undertecknad inkluderad!) aldrig har gått i någon som helst författarskola.

Men talang då? Måste man inte vara född med en sådan? tänker kanske du. Ja du. Kanske är det så. Jag vet faktiskt inte. Men vad är egentligen talang när det gäller skrivande? Vi kan väl ändå vara överens om att ingen människa kan skriva berättelser från födseln? Och det är en ganska tråkig syn på människan och på individens möjligheter till utveckling att förlita sig på talang. För om allt handlade om talang skulle det ju inte vara någon idé att kämpa saker och ting. Man kunde bara ge upp med en gång när man inte lyckades. Eller hur?

Intresse, vilja och mängder av jobb

Jag tror inte att det är så det funkar. Jag tror istället att det handlar om något annat. Vi är visserligen födda med olika förmågor som gör att vi har svårare för en del saker än för andra. Men med intresse, med en vilja och med hårt arbete så kan vi lära oss och vi kan utveckla de färdigheter vi hade från början.

Du har väl hört talas om de där tiotusen timmarna som det visst ska krävas för att vi ska bli riktigt bra på någonting? Det är dem som jag tror på. Alla de där timmarna som du lägger ner för att du tycker det du gör är så roligt att du inte vill göra något annat överhuvudtaget. Allt det där du tar reda på, allt du googlar, att du sitter här och läser det här långa blogginlägget. Det är saker som betyder något på riktigt.

Men framför allt är det en sak som du måste göra om du vill bli författare. Är du med? Jag återkommer ofta till detta, men det kan inte nog betonas.

Du måste göra jobbet

Du måste sitta där all den där tiden som det tar att skriva en bok. Du måste trivas med ditt eget sällskap och med att umgås med de karaktärer som du skapar. Och du måste tro på att det går. Tro på att du kan.

Och om du gör det – om du gör jobbet och tror på att det faktiskt kommer att gå – då kommer du lyckas. Då kan du också debutera. Då kan du också en dag få se din bok på bibblan. Kanske kommer den att stå där bredvid min?

______________________________________________________

Hanna tipsar – var alltid redo med anteckningsblocket!

Jag hittar inspiration till det jag skriver om överallt i tillvaron. Det gäller att vara nyfiken och att inse att något när som helst kan dyka upp. Detta förhållningssätt kan faktiskt förvandla det mest mediokra i tillvaron till något mycket spännande!

Något jag har utvecklat under mina år som författare är min nyfikenhet på omgivningen. För jag har insett att faktiskt aldrig kan veta när något spännande kan dyka upp mitt framför mig. Dessutom utvecklat min förmåga att tjuvlyssna på andra! ⁠
⁠
Generellt kan jag säga att jag hämtar inspiration från allt som händer runt omkring mig. Sånt jag är med om, ser och hör talas om. Sånt jag ser på nyheterna. ⁠

⁠Livsfarlig att ha i din närhet

Jag låter mig inspireras av tanten som säger något högst vardagligt till sin man på Ica. Av receptionistens snorkiga sätt hos Folktandvården. Av de storslagna drömmarna hos deltagarna i teveprogrammet ”Husdrömmar”. ⁠
⁠
Jag snor vitt och brett från folk som korsar min väg. En replik här, en företeelse där. Och när jag tycker mig se ett mönster i tillvaron, då går min hjärna i spinn. Fram med mobilen, anteckna nu för sjutton, Hanna! Nu med en gång! För skriver jag inte omedelbart ner det, kommer det aldrig att ha funnits. ⁠

Det är praktiskt taget livsfarligt att ha mig i din närhet. För du kan aldrig riktigt veta vilket litet karaktärsdrag som dyker upp i min nästa bok!

Nytt grepp

Jag har i dagarna börjat skriva på ett nytt skrivprojekt och i detta projekt testar jag ett nytt grepp. Jag vill den här gången att en viss känsla ska genomsyra min text. Och den känslan har jag hittat i två olika teveserier. Detta göra således att jag just nu har det härliga (men aningen tidsödande!) jobbet att plöja dessa två serier.

Inspirationen kan komma från vitt skilda håll, tänker jag. Men det är viktigt att vara öppen, att ha tentaklerna ute och att falla offer för myten om den gudomliga inspirationen som en dag rakt ur tomma intet ska trilla ner i ditt knä. Jag är nämligen ganska säker på att det inte kommer att hända. För inspiration tror jag främst uppstår när du processar nya intryck från omvärlden.

Så, mitt råd till dig som tycker att inspirationen tryter: Ut och lev livet! Gör saker, träffa människor, lyssna på poddar, se på teve, åk buss. Och ha alltid anteckningsblocket eller mobilappen redo! Och ha tilltro till dig själv och till skrivprocessen! Tids nog kommer någon att korsa din väg och få din hjärna att börja arbeta. ⁠

___________________