Hanna Landahl

Är det ens någon idé att försöka?

Det finns en hel uppsjö av missuppfattningar när det gäller skrivande och om att vara författare. Jag skrev om några i mitt förra inlägg. Här slår jag hål på några fler!

Det är ingen idé att ens försöka skriva en bok om jag inte har hela dagar eller veckor i sträck till mitt förfogande!

De allra flesta författare har skrivit sina första böcker på sin fritid. Alltså vid sidan om heltidsjobb eller studier. Många är de böcker som har blivit skrivna i omklädningsrummet, på bussen, vid spisen eller vid skrivbordet tidiga mornar innan resten av familjen har vaknat. Det är inte antalet minuter i veckan som avgör om det kommer att bli någon bok eller inte. Det är regelbundenheten. Att du får in skrivandet som en rutin i din vardag.

Det är ytterst få förunnat (också bland utgivna författare!) att ha långa, sammanhängande skrivperioder då man endast kan ägna sig åt att skapa. Så om du vill skriva en bok kan du inte vänta på det perfekta tillfället då du har hur mycket tid över som helst. För vet du? Det kommer inte att hända.

2. Det är omöjligt att komma igenom nålsögat hos förlagen!

Det kan kännas så, det förstår jag. För det det är verkligen svårt att bli antagen av ett förlag. De allra flesta blir inte det, tyvärr. Åtminstone inte med det där första manuset.

Men kanske med det andra? Eller det tredje?

En sak är dock säker. Det händer. Alla författare som idag är publicerade har någon gång tidigare i livet varit precis där du befinner dig, på andra sidan antagningen. Och det kan faktiskt vara du som är den där lyckliga själen nästa gång. Det får du bara veta om du vågar försöka.

Dessutom finns det idag en mängd andra sätt att publiceras på än genom traditionella förlag, om nu själva publiceringen är det viktiga för dig.

3. Jag måste vänta in inspirationen!

Nej, nej, NEJ! Det här är den värsta myten av alla. Den om den världsfrånvände konstnären som inte kan få något ur händerna om inte förutsättningarna är perfekta. Jag vill bed bestämdhet hävda följande: Inspiration kommer aldrig dimpa ner i ditt knä när du passivt sitter och väntar. Inspiration är något som kommer när du gör någonting. När du pratar med andra människor, ser på teveserier, går i skogen, åker buss, är på ICA. När du tjuvlyssnar på vad andra pratar om. Eller när du går i skogen och bearbetar alla intryck du har fått under dagen.

Inspiration är också något som kommer när du skriver. När du sätter dig vid tangenterna och låter fingrarna göra jobbet. Då hakar dina tankar i varandra och vips har du skapat någonting som i sin tur leder till någonting annat. Du har skapat något nytt!

Lycka till med ditt skrivande! Och du vet, du kan skriva en bok, men DU måste göra jobbet!

4. Men författare är ju FÖRFATTARE och jag är ju bara … jag …

Nämen vänta lite nu … Det är förstås ingen skillnad på dig och de där som du ser i soffan på Nyhetsmorgon som håller en bok med sitt namn på i handen. Du är ju precis som dem!

Men jag förstår att tanken på att författare är av en annan sort kan ha slagit dig. För jag tänkte så innan jag började skriva böcker. Jag trodde allvarligt talat att alla de där människorna som jag såg på sociala medier, som fick bokkontrakt och la upp sina fina bokomslag på sociala medier och åkte till bokmässan i Göteborg och pratade på stora scener om viktiga frågor, jag trodde på allvar att de var av en annan sort än vad jag var.

Jag trodde att de hade fötts med en talang som jag uppenbarligen hade fötts utan.

Jag tänkte att sådana som Matt Haig här, mannen vars porträtt uppförstorat där på väggen vid sidan av mitt, var gjord av annat virke än jag var.

Och nu kanske DU tänker att JAG som har fått mitt ansikte uppförstorat på en stor vägg på Bokmässan i Göteborg är gjord av något annat än vad du är.

Men nu ska jag berätta en hemlis för dig. Är du med? Jag är definitivt inte gjord av något annat virke än vad du är, för författare är helt och hållet VANLIGA MÄNNISKOR!

Och när jag insåg och på allvar tog in att det egentligen inte var någonting i min biologiska konstitution som skilde mig från redan etablerade författare, var det något som hände i mig.

För genast öppnades möjligheter. För mig. För kunde de, så kunde ju jag. Och kunde jag, så kan faktiskt DU också!

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Ny podcast för dig som skriver berättelser!

Jag har startat en ny skrivpodd för dig som skriver berättelser! I Skrivcoachens podcast delar jag med mig av mina erfarenheter från min författarkarriär och av mina erfarenheter som skrivcoach och lektör. Det blir skrivtips, skrivpepp och annat skrivrelaterat. Du hittar podden i din favoritpodd-app eller här. Hoppas du vill lyssna!

Tycker du att det är svårt att hitta dit för ditt skrivande? I så fall vill jag bjuda in dig till att delta i min skrivutmaning SKRIVTIAN! Med hjälp av SKRIVTIAN skapar du kontinuitet skrivandet och ökar dina chanser att faktiskt skriva klart din bok. Det kostar ingenting att delta, tar bara 10 minuter 10 dagar i rad av din tid och du kan köra igång redan imorgon! Antar du utmaningen? Läs mer och anmäl dig här.

En hyllning till småorden!

Boken "Svenska skrivregler". Den symboliserar att du som författare inte bör följa alla skrivregler som finns. — Du måste inte följa allt som står i den här boken!

Kanske har du fått rekommendationer från testläsare, skrivarkurslärare och andra förståsigpåare att göra dig av med alla så och ju och liksom och nu och andra småord. För att inte prata om din svensklärare som jag antar var framme med rödpennan med en gång när ett litet talspråksord skymtades. Men måste man verkligen stryka varenda litet ju som smugit sig in i din text?

Mitt svar på den frågan är NEJ! Verkligen inte! Jag vet att det kanske kliar i en och annan svensklärare här nu. För jag vet att de där småorden för vissa är mjölbaggarna i vetemjölspåsen. Getingarna under garagetaket. Skadedjuren som bör och ska utrotas så fort de upptäcks. Men innan du lyssnar till språkpoliserna vill jag ropa STOPP! För jag vill å det bestämdaste hävda att de där småorden på allvar kan fylla en viktig funktion i din text!

Hade det handlat om att det du skrev var ett överklagande till Skatteverket eller ett ansökningsbrev till en advokatbyrå – självklart ska du nagelfara din text efter allt om får din text att verka informell och pratig. I de fallen ska de där orden letas upp och utrotas omedelbart. Stryk och förinta! De har ingenting i din text att göra.

Men i en skönlitteratur? Ja, där gäller faktiskt lite andra regler.

Så hur ska du göra när du skriver din bok?

Det är inte fullt så enkelt som att du som författare helt och hållet kan strunta i allt du lärt dig i skolan och komma undan med att strössla ut småorden i din berättelse. För det är inte i alla skönlitterära texter som de här orden fyller en funktion. I vissa texter kan de kännas överflödiga och, precis som många med nitisk rödpenna hävdar, dra ner läsupplevelsen för läsaren.

I andra texter vill jag däremot hävda att den övernitiska rödpennan faktiskt kan förstöra textens hela själ.

Så vad handlar det om? Ska du stryka de där orden som av en del betraktas som skadedjur eller ska du inte?

Svaret är kanske. Och ja, jag vet, det är inget vidare svar. Men det beror helt enkelt på din berättarstil. Din ton. Ditt sätt att skriva. Hamnar de där småorden naturligt i din text, utan att du egentligen tänker på det, ja då kanske de faktiskt tillhör ditt språk, ditt sätt att berätta och då tycker jag att du ska låta dem finnas där.

Hör hemma i dialogen

De här småorden tillhör definitivt mitt språk. Utan dem skulle mina berättelser bli styltiga och formella och framför allt skulle de förlora sin rytm. Och inte minst – de hör hemma i mina karaktärers ordförråd! Om jag stryker alla liksom och alltså som trillar ur mina karaktärers munnar kommer de fortsätta vara just karaktärer och aldrig i läsarnas huvud förvandlas till verkliga människor! För många av de karaktärer som jag skapar säger ju i var och varannan mening! Så är det. Småorden är helt enkelt en del av min gestaltning. Mitt sätt att skriva. En del läsare kommer att gilla det. De kommer uppskatta rytmen och tonen som de här orden hjälper till att skapa. Andra däremot, kommer störa sig så mycket att de kommer slå igen boken och sluta läsa. Men det är exakt så det måste vara. För vi kan som författare inte tilltala alla. Då blir det mellanmjölk av alltsammans. Ingen kan säga att hen egentligen ogillar det, men det finns inte heller någon som påstår att det är det bästa som finns.

Kanske är de människor som du skapar av samma sort som de jag skapar? Kanske pratar dina karaktärer faktiskt som många av oss gör i verkligheten? I så fall vill jag säga följande till dig: Låt småorden stå!

Stryker dem ändå

Men trots allt som jag hittills har skrivit i det här blogginlägget har jag den senaste veckan tillbringat en ansenlig mängd timmar med att stryka just småord. Jag vet allvarligt talat inte hur många som har fått sätta livet till under redigeringen av min ungdomsroman ”Branden”. Hundra? Tusen? Ingen aning.

Men om de nu är så viktiga, varför har jag då plockat bort dem? Jo, helt enkelt för att de var på tok för många! Så jag har inte utrotat dem. Bara tagit hjälp av delete-knappen för att hålla populationen på en acceptabel nivå, så att jag, min redaktör och (en del av) läsarna kan känna oss hyfsat nöjda.

___________________________________________________________________

Är du nyfiken på om privat skrivcoaching skulle vara något för dig? Nu kan du boka ett 15 minuter långt första kostnadsfritt samtal med mig. Där berättar du vad du behöver hjälp med och jag berättar vad jag kan hjälpa till med. Läs mer och boka ett möte här: https://skrivringen.se/privatcoaching/

Så hittar du rätt i idéfloden

Författaren och skrivcoachen Hanna Landahl

Mitt huvud är oftast fullt av nya idéer, och om jag skulle låta dem få fritt spelrum skulle det förmodligen inte gå speciellt bra. Därför handlar mycket av idéfasen för mig om att välja ut den idé jag helst av allt vill satsa på. Och det är ingen lätt uppgift. För när jag väljer något betyder ju också att jag måste välja bort något annat. Och DET är inte direkt min främsta styrka. Jag är över lag ganska usel på att säga nej. För jag vill ju så mycket!

Alla bokidéer som jag får under mina dagar skriver jag numera upp i en app som jag har i min mobil och som heter Trello. Det som är bra med den här appen är att jag kan använda den både i mobilen och på datorn, vilket leder till att jag kan samla alla mina idéer på ett och samma stället. Och mobilen har jag ju alltid med mig. Dessutom kan jag i den här appen sortera alla anteckningar, vilket gör att de är lätta att hitta när jag behöver plocka fram dem.

Innan jag insåg vikten av att samla anteckningarna på ett och samma ställe och att kunna sortera dem, rådde det mer eller mindre kaos på idéfronten för mig. Jag hade flera anteckningsböcker, skrev på lösblad som låg och skräpade i hela huset och inte minst hade jag hela anteckningsappen i mobilen full av lösryckta idéer som i efterhand var omöjliga att hitta och därför göra någonting med. Jag gick hela tiden runt med en känsla av att ha tappat bort den bästa idén av allihop!

Det funkade helt enkelt inte och jag vill verkligen rekommendera dig att på ett eller annat sätt organisera dina anteckningar redan från början av ditt bokprojekt. Testa dig fram och hitta ett system som funkar för dig! Det kommer garanterat att underlätta arbetet med din bok.

Så får jag mina idéer

Idén till boken som kommer ut i höst, ungdomsromanen ”Branden”, fick jag för ett par år sedan när ett ödehus brann ner i samhället Floby som ligger i närheten av där jag bor. I det inledande polisarbetet, som följde efter den verkliga branden, var det några ungdomar som togs in för förhör och detta fick min fantasi och ta fart. För vad hade egentligen hänt? Hur kände de sig? Och tänk vad fel det kan bli i den där åldern, när kroppen är stor men hjärnan inte riktigt har hängt med.

Jag har ingen aning om vad som hände i den riktiga branden. Jag vet inte vem eller vad som orsakade den, jag fick bara grundidén till min bok av den verkliga händelsen, och gjorde sedan något helt eget av det.

Och just så brukar det vara för mig. Jag ser något, hör talas om något, läser om något, är med om något, sant eller fiktivt, något litet eller stort, och så sätter tankeverksamheten igång.

Branden, en ungdomsroman av Hanna Landahl

Vilka idéer ska du välja?

Jag har under hela min författarkarriär oftast valt idéer med hjärtat. Det som har pirrat. Det som har fastnat. Det som har gjort mig nyfiken och fått mig att vilja gräva djupare. Det som har fått tankarna att ta fart och spotta fram associationer. Det som verkligen har intresserat mig.

Och just detta tror jag är väldigt viktigt! Att låta dig styras av dig själv, dina egna intressen, din egen nyfikenhet och att välja det som verkligen intresserar just dig. Inte tänka så mycket på vad som säljer bra just nu eller vad förlagen vill ha. Och det finns flera orsaker till detta:

Du ska jobba länge med ditt manus och det kommer vara svårt för dig att hitta motivationen om din vilja att skriva just den här boken inte är hämtad från djupet av dig själv.
Din text kommer bli allra bäst om du skriver om något som verkligen intresserar just dig. För det är i din vilja att leta och gräva och rota runt i det där som verkligen bränner till inom dig, det som intresserar just dig, som du kommer att hitta din alldeles egna berättarröst. Och det är den som kommer att göra din berättelse unik.
Det kommer som du vet ta lång tid för dig att skriva din bok. Många månader eller kanske till och med år kommer att förflyta mellan att du sätter dig vid tangenterna för första gången till att du sätter punkt för det sista kapitlet. Vad förlagen och läsarna vill ha förändras hela tiden. Så om du har hört att förlagen just nu letar efter deckare med pensionärer som huvudkaraktärer, så kanske de har hunnit fylla den potten när du väl har skrivit klart och de letar istället efter relationsromaner med klimattema. Du kan aldrig veta vad som kommer vara poppis när du är klar.

Av dessa anledningar vill jag å det starkaste råda dig att välja bokidéer utifrån dina egna intressen och det som känns i dig själv. Skrivprocessen kommer bli roligare och resutlatet – din bok – kommer ha större chans att nå ut i världen!

__________________________________________

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Hur svårt är det att bli utgiven av förlag?

Böcker som symboliserar att bli utgiven på ett förlag.

De flesta som skriver berättelser vill bli utgivna på ett förlag. Så klart! För vi vill ju alla att våra berättelser ska bli lästa! Och även om det idag finns många sätt att bli utgiven på (egenutgivning, hybridförlag), är det ändå fortfarande allra störst chans att nå ut till läsarna om du blir publicerad av ett traditionellt förlag. De traditionella förlagen erbjuder nämligen sina författare möjligheter som är svåra att få fatt i utan dem.

Några saker som förlagen har och som vi som enskilda författare ofta saknar:

Upparbetade kanaler med bokhandeln där dina böcker kan säljas. Viktigt! Som egenutgivare är det oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, att sälja in våra böcker till de stora bokhandelskedjorna. Och visst kan du sälja dina böcker via nätbokhandeln, men hur ska dina läsare hitta just dina böcker där bland alla andra?
En marknadsföringsbudget och ett upparbetat kontaktnät som de kan använda sig av för att sprida din bok. Som egenutgivare kanske du har pengar (vad vet jag?), men det där kontaktnätet med journalister som faktiskt kommer att öppna ditt mejl när du skickar information om din bok och därefter välja att skriva om den – har du det?
Kunskap om att göra en bok. Alla dessa moment som ingår när en bok blir till: slipandet av texten (redaktör och korrekturläsare), sättning av boken (alltså göra själva inlagan, slutversionen av boksidorna), omslaget, baksidestexten, val av papper, pressmeddelande, tryck, distribution och så vidare.

Så hur svårt är det att bli utgiven?

Svaret är enkelt. Det är jättesvårt. Det figurerar olika procentsatser om hur stor andel av alla manus som skickas in till förlagen som faktiskt blir antagna. Jag har hört allt ifrån 2 procent till några få promille. Jag tror att verkligheten finns någonstans där emellan.

Och detta kan ju kännas nedslående när du sitter där och kämpar med ditt manus. Jag kan verkligen förstå det och jag har känt så själv. Många gånger!

När jag först började skriva böcker tänkte jag att alla de där människorna som skriver bokmanus måste ju vara ganska dumma i huvudet. För hur orkade de? Det tar ju jättelång tid att skriva en bok och om den inte blev antagen …

Jag tänkte att jag väl kunde försöka en gång, (en enda!) men att fortsätta med manus efter manus efter manus utan att komma hela vägen? Vad var de egentligen för fel på dem?

Nu var ju jag en av de lyckliga, som fick mitt allra första manus utgivet. Och med tanke på min ofta synnerligen bristfälliga uthållighet (jag är faktiskt bra mycket annat!), så är risken överhängande att jag annars hade gett upp efter det där första försöket.

Men många har inte sådan tur som jag hade. Många blir inte antagna med sitt första manus. Så är det. Men det som en del av alla aspirerande författare gör rätt när refuseringsmejlen börjar trilla in, är att de fortsätter skriva. De forttsätter trots att det känns tungt.

Igen och igen. Och igen.

De sätter sig vid tangenterna idag och imorgon och om två månader också. De fortsätter skriva trots att de ofta tvivlar på att det kommer att gå. Att de någonsin kommer att få något manus antaget.

Att skriva en bok kräver träning!

Och det gör helt rätt! För skrivandet är ett hantverk, som vilket hantverk som helst. Och för att bli en duktig hantverkare måste du öva. Oavsett om du tänker bli möbelsnickare, guldsmed, rörmokare eller författare. Du föds helt enkelt inte med en gåva som gör att du kan sätta igång göra perfekta bröllopsringar eller skriva fantastiska böcker utan att träna! Och det gäller oss alla. Vi måste träna och vi måste träna mycket för att bli behärska ett hantverk. Så vill du bli en författare som är så skicklig att du får ditt manus antaget? Då behöver du förmodligen öva. Du behöver skriva och du behöver skriva MYCKET!

Avslutningsvis vill jag säga att skillnaden mellan någon som blir utgiven och någon som inte blir det oftast är att den som blir utgiven aldrig gav upp. Den fortsatte och fortsatte och fortsatte och kanske blev det inget med det där första manuset. Men kanske med det andra?

Så kommer ditt manus bli en bok? Ja du, tänk om jag kunde svara på det! Men det kan förstås varken du eller jag veta. Men en sak kan du var helt säker på. Om du inte lyckas skriva klart det där manuset som jobbar med kommer det aldrig bli någon bok. Så enkelt är det.

Så fortsätt skriva! Fortsätt skriva ända tills du når hela vägen!

_____________________________________

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Fyra framgångsfaktorer för att du ska lyckas skriva klart din bok!

Om du är en person som liksom jag har fyllt ditt Instagramflöde med andra skrivande personer, är det lätt att tro att alla andra lyckas, att alla andra kommer igång med sina berättelser, skriver klart dem och sedan – kanske inte med en gång men till slut – får dem publicerade. Men är det verkligen så i verkligheten?

Nej, naturligtvis inte. För det här som vi sysslar med, det är ingen enkel match över huvud taget. Framför allt inte om du nyss har börjat med att skriva böcker. Det är svårt att veta hur man ska göra när man börjar skriva på en bok. Det är svårt att fortsätta när det känns jobbigt och att orka hela vägen in i mål och skriva till slutet är en riktig BRAGD!

Och sedan kommer vi till det här med att bli publicerad. Du har säkert hört talas om nålsögat som du behöver ta dig igenom för att hitta ett förlag som är villigt att ge ut den där boken som du har skrivit. Och om du väl lyckas med det, då kommer nästa uppförsbacke – att nå ut i bruset så att läsarna hittar din bok!

Ja, det finns många ställen där du kan krokna under vägens gång och många gör också det. Förstås. Och det är lätt att känna sig nedslagen när man tänker på allt detta.

Ändå möjligt att skriva en bok!

Men jag skriver inte detta inlägg för att jag vill få dig att känna dig nedslagen. Jag skriver det eftersom jag vill att du ska veta att det trots uppförsbackarna är FULLT MÖJLIGT att det är just DU som faktiskt kommer lyckas! Att det är just DU som tar dig uppför alla de där backarna och som får känna hur underbart det är när flowet kommer och det flyter på och du till slut inser följande: ”Jag kommer faktiskt få ihop det här – det kommer bli en hel berättelse!”

Det är också möjligt att det är just du som kommer att komma till en punkt då du känner dig så färdig med din berättelse att du faktiskt vågar låta ditt pekfinger röra sig mot skicka-knappen och du låter ditt manus segla iväg mot drömförlagets manusinkorg.

Sedan kanske det stannar där. Drömförlaget kanske svarar: ”Tack för att vi har fått läsa, men ditt manus var inget för oss.” Då blir du förstås ledsen och deppar ihop ett tag, men kanske är du en av dem som ändå rätar på dig. Du kanske reser dig upp, tar dig tiden och energin som krävs (trots att det känns motigt!) och ger dig i kast med manuset igen. Och igen. Och igen.

Och till slut när du har skrivit om ditt manus en gång för mycket för vad som känns rimligt, och väntat på svar i vad som kanske känns som ett halvt liv, ja, då kan det faktiskt vara dig de ringer, de där människorna som jobbar på förlaget. Det kanske är DU som får det där samtalet och ett erbjudande om utgivning.

Och vet du? Det kanske låter otroligt och världsfrånvänt, men det KAN faktiskt vara just så det kommer att bli för just DIG! För det händer ju andra och du ser bevisen för det i ditt Instagramflöde var och varannan dag. Och det är på riktigt. Vanliga människor, sådana som du och jag, som får sina manus utgivna av traditionella förlag. Våra liv vänds upp och ner och vi går vidare med nya ord såsom roylaty och garantihonorar och inlaga att lära oss.

Det är fullt möjligt. Och det KAN hända också dig.

Framgångsfaktorer för att lyckas bli författare

Men det finns några saker som du behöver ha för att du ska lyckas ta dig hela vägen i mål. Jag listar fyra av dem här:

Du behöver skaffa dig ett riktigt hårt pannben, ett sätt att tänka som gör att du inte ger upp i första taget. För det här med att skriva en bok kommer inte bli någon enkel match. Du kommer vilja ge upp, kanske gång på gång, men tricket är att inte ge efter för den känslan, utan att fortsätta ändå. Igen och igen. Och igen.
Du behöver inse att det kommer ta tid att skriva en bok – och låta det göra det! Och vill du på allvar skriva en bok så kommer du behöva välja bort andra saker i ditt liv. För det finns inte obegränsat med tid för någon människa. Och jag antar att du i dagsläget inte har oceaner av tid som du inte vet vad du ska göra med idag? Du behöver alltså börja prioritera skrivandet framför annat.
Du behöver gilla (eller lära dig att gilla!) att sitta framför tangenterna. I din ensamhet. Med dig själv som sällskap. För den som bara ser skrivandet som en väg mot att hålla sin bok i handen kommer bli besviken. Skrivandet är inte releasefesten. Det är inte morgonsoffan på tv. Det är istället timmarna, dagarna, månaderna som du sitter där framför datorn och umgås med de där låtsaspersoner som du har skapat!
Du behöver inse att det här med att skriva en bok är ett hantverk som vilket hantverk som helst, vilket du kommer behöva lära dig för att behärska. Och det finns egentligen bara ett sätt på vilket du kan bli skicklig på ett hantverk – genom att öva! För att du ska bli en duktig författare behöver du helt enkelt skriva berättelser. Kanske många berättelser. Sedan kan du få hjälp på vägen genom att lyssna på poddar, läsa böcker, gå en skrivarkurs eller kanske gå med i en medlemstjänst för skrivande personer. Men om du missar det första steget (att träna på själva skrivandet genom att skriva MYCKET) så kommer dessvärre inte de andra hjälpmedlem fungera.

_______________________________________________________________________

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Att vänta på svar från förlag

Du har skrivit klart din bok och du har skickat den till ett förlag. Antingen får du stora skälvan och ångrar genast att du tryckte på sänd, för hur kunde du vara så dum att skickade iväg något som var så dåligt skrivet? Eller så tänker du att det borde gå väldigt fort, detta, för vem som helst borde ju kunna se att det är en riktig BESTSELLER som du har skrivet! Oavsett vilket – när du väl har skickat in ditt manus börjar det som jag tycker är det svåraste av alltihop. Att vänta på svar! Detta moment är till och med svårare, mer krävande, än att skriva en hel lång bok.

Att bara gå där och vänta, ja det tär och det finns inte så mycket att säga om den där väntan egentligen. För hur mycket du än vill kan du faktiskt inte räkna ut hur lång tid det kommer att ta innan förlagen svarar.

När jag hade skrivit mitt första manus och skickat in det till förlag sysselsatte jag mig med att googla på vad tiden som förflöt utan att jag fick något svar egentligen betydde. Om förlagen inte svarade snabbt (vilket de flesta inte gjorde), betydde det att mina chanser blev mindre eller större allteftersom veckorna gick? Jag fick inget entydigt svar. Någonstans läste jag att om jag inte fick svar den första veckan efter att jag skickat in, så kunde glömma att boken skulle bli utgiven över huvud taget. Någon annanstans stod det istället att det var BRA att det tog lång tid eftersom det betydde att förlaget faktiskt tog god tid på sig för att gå igenom manuset. Alltihop var förstås spekulationer och ingenting som hade större värde för mig än att sysselsätta mig under tiden som jag väntade.

Men det jag har lärt mig är att det tar den tid det tar och hur lång den tiden är betyder egentligen ingenting alls. Det kan ta tre månader att få svar (vilket de flesta förlag hävdar att det tar), men det kan också ta en vecka eller sju månader. Eller – och det här är inte roligt – så får du inget svar alls. Och det bästa du kan göra medan du väntar är att försöka glömma bort att du ens har skrivit den där berättelsen och helt enkelt börja skriva på en ny.

Vilka svar kan du förvänta dig från ett förlag och vad betyder de?

Olika typer av refuseringar från förlag.

Okej, jag kan alltså inte säga någonting vettigt om tiden som förflyter mellan det att du skickar in ditt manus och du får ett svar (mer än att du bör försöka GLÖMMA det där manuset för din psykiska hälsas skull!). Men vad jag faktiskt KAn säga någonting om är vad som kan tänkas hända när förläggare, redaktör, lektör eller kanske till och med en hel manusgrupp har tittat på eller till och med LÄST ditt manus!

Personerna som läst manuset jublar över förträffligheten och ringer upp eller mejlar dig och säger att de vill ge ut manuset!
Personerna som läst manuset tycker att manuset faktiskt har något som är värt att utveckla. De kontaktar dig (via mejl eller telefon) och säger varken ja eller nej, utan kanske snarare: ”Skulle du kunna omarbeta X och Y och återkomma igen?” Här är du så nära du kan komma!
Personerna som läst tycker att ditt manus har något, men de kan ändå av något skäl inte anta det. De skriver något om vad de uppskattade eller skickar kanske till och med ett lektörsutlåtande. Det här är vad vi författare brukar kalla för en positiv refusering.
Personerna som läst tycker att ditt manus faktiskt inte är så dumt, men de har ingen plats på sin lista just nu. Du får därför ett standardiserat svar – en så kallad standardrefusering.
Personerna som läst tycker att ditt manus faktiskt inte är så dumt, men de har redan en författare som skriver sådant som liknar det som du skriver. De mejlar en standardrefusering.
Personerna som läst tycker att ditt manus faktiskt inte är så dumt, men de är helt enkelt inget förlag som ger ut den här typen av manus. De mejlar en standardrefusering.
Personerna som läst tycker att ditt manus faktiskt inte är så dumt, men det är inte tillräckligt genomarbetat ännu. Därför mejlar de en standardrefusering.
Personerna som läst ditt manus tycker inte om det av en eller annan anledning och mejlar därför en … ja, exakt … standardrefusering.

Allra störst chans är att någon av punkterna 4-8 händer just dig helt enkelt därför att det händer de allra flesta som skickar in manus till ett förlag. Jag vet inte hur många standardrefuser jag har fått. Kanske hundra? Men något som är viktigt att tänka på – om detta efter all den där väntan händer också dig – är att det inte nödvändigtvis behöver betyda att ditt manus är dåligt. Men det är förmodligen (om du fungerar ungefär som jag) exakt det som du kommer tänka. Som du ser i listan här ovan finns det nämligen MÄNGDER av anledningar till att du får en standardrefusering. En enda av dem är att förlaget inte tycker om ditt manus.

Är privat skrivcoaching något för dig? Läs mer och boka ett möte till halva priset här: https://skrivringen.se/privatcoaching/

Att hitta tid för att skriva en bok

En kvinna sitter på en bänk och skriver en bok.

Jag har skrivit om detta flera gånger tidigare, men det tål att upprepas gång, på gång, på gång: Det finns tid för skrivande. Du måste bara hitta tiden i just ditt liv!

Många och åter många människor vill skriva en bok, men de allra flesta av dem kommer inte igång. Eller så kommer de igång, men fastnar på vägen och istället för att komma till slutet av berättelsen hamnar det halvfärdiga bokmanuset i skrivbordslådan. Eller i papperskorgen.

Själv har jag en mapp i min dator vilken jag i ett svagt och uppgivet ögonblick valde att döpa till ”Dödade manus”. Och ja, jag är lite av en drama queen. Men trots det ödesdigra namnet finns det faktiskt inte så himla många halvfärdiga manus i den där mappen som man skulle kunna tro. Varför? Därför att jag oftast skriver färdigt de bokmanus jag börjar på och har gjort så ända sedan jag började skriva.

Att skriva en bok ända till slutet

Så varför har jag gång på gång (jag har skrivit tio böcker) lyckats skriva klart mina bokmanus? Handlar det om att jag är mer begåvad än de flesta andra? Nej. Handlar det om att jag är envisare än andra? Kanske lite. Handlar det om att jag har mer tid än gemene kvinna? Verkligen inte!

När jag började skriva böcker jobbade jag halvtid som lärare, hade två barn på fem och åtta år OCH hade en liten gård, med odlingar, hönor, får, 20 bisamhällen, Sveriges största humleodling (inte som i insekten humla, utan humle som man har i öl) och jag drev en tillhörande gårdsbutik.

Jag berättar inte detta för att skryta om min förmåga att hålla många bollar i luften, utan för att visa på att det faktiskt finns tid för skrivande också i liv som vid en första anblick verkar vara helt proppfulla med annat!

För kanske finns det skrivtid också i ditt liv, om du bara letar på rätt ställe?

Mitt trick, när jag har haft mycket at stå i, är att använda de små stunderna i livet till skrivande.

Tillfällen då jag har hittat skrivtid i mitt fullbokade liv

Tidiga helgmorgnar när resten av familjen har sovit
Medan jag har stekt pannkakor (har du tänkt på hur låååång tid det tar att steka pannkakor, tid som man bara såtr där med stekspaden!)
I den där halvtimman mellan att jag har skjutsat barnen till fotbollsmatchen och matchstart
Medan jag har väntat på att simskolan ska ta slut (man får ju ändå inte vara med)
En liten stund strax efter läggning, innan jag börjar klippa med ögonen
Under alla tusentals hundpromenader då jag har struntat i ljudboken eller podden och istället ägnat den där stunden åt att tänka på mina karaktärer. För detta med att TÄNKA på våra berättelser – det är också skrivtid!

Vilken sten ska du lyfta på för att hitta skrivtid i just ditt liv?

______________________________________________

Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas. Anmäl dig till webinaret här!

Att skriva avtal med förlag – när i processen gör man egentligen det?

Det här med förlagsavtal! Visst ligger det ett mystiskt skimmer över företeelsen? När jag började skriva såg jag det som något ouppnåeligt, något som hände i en värld som jag inte hade tillträde till och min högsta önskan var att någon gång få veta vad det stod i ett sånt där avtal. Att de flesta förlagsavtal har en sekretessklausul gör dem ju inte direkt mindre spännande! Och det gör förstås också att jag inte kan gå in väldigt detaljerat på vad som står i mina egna avtal. Men när i skrivprocessen tecknar man egentligen bokavtal?

Detta funderade jag själv mycket över när jag skrev min första bok. Jag hade ju hört att det var först när man hade skrivit klart sitt manus som det kunde bli aktuellt, men var det verkligen alltid så? Svaret på den frågan är nja. Verkligen inget bra svar, jag vet, men jag ska förklara.

Vi börjar från början (och det här som jag skriver nu gäller skönlitteratur, inte facklitteratur och det gäller i Sverige). Som debutant behöver du så gott som alltid skriva ett helt bokmanus för att något förlag ska vilja skriva avtal med dig. De flesta förlag skriver på sina hemsidor att de bara tar emot hela manus och jag är ganska övertygad om att det stämmer i de allra flesta fall.

Så, varför kräver förlagen att du ska skriva klart ditt manus? Du kanske har en fullständigt unik idé som inte kan bli annat än en fantastisk bok! Jo, förlagen vill att du ska skriva klart ditt manus innan de vill skriva avtal med dig därför att förlaget inte kan veta om du reder ut uppgiften det innebär att skriva en hel bok. Det finns mängder av människor som har superunika bokidéer. Fullständiga kioskvältaridéer till och med! Och att ha en bra idé är förstås viktigt. Men det räcker inte. För skrivandet handlar om så mycket mer än det. Det handlar om hantverk. Om att behärska konsten att fånga sina läsare och att få dem att vilja följa med hela vägen till den allra sista sidan. Behärskar du den här konsten? Det är vad förlaget vill veta innan de vågar satsa på dig som ännu inte har gett ut någon bok. Och för att de ska kunna veta det behöver de se hela ditt bokmanus.

Skillnader efter debuten

För författare som redan har skrivit en eller flera böcker ser det dock lite annorlunda ut. Då har ju förlaget redan sett att författaren kan lyckas få ihop en hel berättelse. Förlaget har kanske också fått återkoppling på det författaren tidigare har skrivit genom recensioner och försäljningssiffror. Om så är fallet kan en del förlag vara villiga att skriva förlagsavtal betydligt tidigare i processen. Men inte alla.

En gång har ett förlag varit intresserat av att skriva avtal med mig efter bara en pitch och några provkapitel! Det var verkligen en fantastisk känsla när det hände. Tänk att de trodde så mycket på mig att de var villiga att skriva avtal (och ge mig ett förskott i form av kronor) när jag knappt ens hade börjat skriva på min berättelse.

Sätter press

Men detta var inte enbart en positiv händelse för mig och mitt skrivande. För sedan skulle jag ju skriva den där berättelsen också och då var det faktiskt inte lika roligt som jag brukar tycka att det är att skriva. Ganska snart slutade jag längta efter att skriva. Varför? För att jag plötsligt kände en stor och tryckande press i mitt bröst när jag satte mig framför tangenterna. Förlaget hade betalat mig för att skriva en bok och det ledde till förpliktelser. Jag kunde inte längre välja och skrivandet blev till ett måste. Jag var ju tvungen att leverera och inte vilket manus som helst heller. Jag hade inte längre möjlighet att under resans gång inse att min ursprungsidé inte höll måttet och istället lämna in en annan berättelse till förlaget. Nej, förlaget hade beställt den berättelse som jag hade pitchat och jag var därför tvungen att leverera just denna berättelse och ingen annan.

Lyxproblem

Vilket lyxproblem, kanske du lite surt tänker. Men SKRIVLUSTEN (jag skriver den med versaler för att det inte ska gå att misstolka)! Utan den har vi som skriver ingenting att komma med. Det är den som driver oss att sätta oss där vid tangenterna en dag till. Det är den som driver våra berättelser, våra karaktärer, oss själva framåt.

Med det sagt håller jag förstås med dig. Att få skrivkramp för att man har skrivit under ett förlagsavtal är naturligtvis ett stort LYXPROBLEM. För de flesta får ju inte skriva under några förlagsavtal alls. Och det finns mycket som var som också var positivt med upplägget. Att veta att boken kommer att komma ut till exempel. För har man inget avtal från början kan man faktiskt aldrig veta om det man ägnat det senaste året åt att skriva kommer att bli utgivet eller inte. Och även om det har blivit lättare med åren att få mina böcker publicerade, ju fler böcker jag har skrivit, så kan jag ju faktiskt aldrig veta om förlaget ska gilla det jag kommer med nästa gång eller inte. Och detta faktum – att inte veta om det kommer att bli något av alla ens ansträngningar (du kan säkert relatera till det!) – kan definitivt också kännas som en STOR utmaning att handskas med.

Så vad är bäst?

Efter att ha haft möjlighet att få manus antagna på lite olika sätt har jag insett att det jag mest av allt föredrar är att skriva avtal när jag har kommit en bit på vägen, kanske efter att ha skrivit halva boken. Då brukar jag ha hela berättelsen tydlig i mitt huvud och det känns riktigt bra att veta att ens ansträngningar faktiskt kommer att leda någonstans. Att det faktiskt kommer att bli en bok till slut!

___________________________________

Skriv för att ha något att redigera!

Vadå skriva för att ha något att redigera? Det låter ju fullständigt världsfrånvänt! Ska jag inte skriva för att jag älskar det? För att jag känner en lust att få ur mig den där berättelsen som jag har gått omkring och burit på så länge?

Jo, så klart! Om du känner just så. Men dessvärre är det väldigt få förunnat att älska den där berättelsen varenda minut av skrivprocessen. Och då, min vän, om det blir så för dig – då kan du ta till det här knepet och tänka att anledningen till att du skriver över huvud taget är för att ha något att redigera!

Och just detta skrivtips kan faktiskt vara ett av de allra bästa du kan tänkas få. Någonsin. Varför? För att det får prestationskraven att släppa!

För när du skriver kan det då och då kännas som att din text skulle passa allra bäst bland lågorna i kaminen, medan den sprakande blir till aska. Som att de där orden som du med möda hasplar ur dig ändå aldrig kommer bli något annat än bokstäver på en datorskärm. De kommer aldrig vakna till liv och bli till karaktärer och miljöer och spänning som någon vill ägna sin dyrbara tid åt att läsa. Så du kan ju lika väl strunta i alltsammans. Logga ut, resa dig från stolen och börja ägna dig åt något annat istället. Virkning kanske? Eller bakning. Det är ju himla gott!

Självkritiken står i vägen

Något som ofta står i vägen för alla oss som skriver är den självkritik som vi ofta känner. Även om vi egentligen vet med oss att vi faktiskt är ganska bra på att skriva, tycker vi ibland att det vi skriver håller en så låg nivå att det känns meningslöst att ens fortsätta.

Ibland kan den där självkritiken faktiskt vara så jobbig att handskas med att det helt enkelt tar stopp. Det kommer ingenting ur oss, hur mycket vi än försöker vrida på den där kranen. Eller så får vi ur oss saker, men blir så osäkra på om det duger att vi helt enkelt bara raderar texten igen.

Om du känner så här, är du definitivt inte ensam!

Jag vill hävda att alla som skriver faktiskt brottas med självtvivel då och då och jag kan verkligen vittna om att det kan kännas jättetufft.

När jag skrev råmanuset till min senaste bok (ungdomsromanen Branden som kommer ut till hösten på Ordalaget förlag), tyckte jag ett tag att den blev så usel att jag skulle skämmas om jag skickade den till förlaget i det skick den var i. Det gick till och med så långt att jag gick in på Platsbanken.se och började leta efter nya jobb eftersom jag uppenbarligen inte kunde skriva själv och därigenom självfallet inte borde vara kapabel att hjälpa andra med sina bokmanus!

Ska inte stå där för evigt

Då, i den där hyfsat djupa självförtroendesvackan som jag befann mig i, kändes det väldigt skönt att rikta all min uppmärksamhet mot just detta skrivtips: Allt kan redigeras! För att i det läget tänka att det jag skriver just nu inte kommer att stå där för evigt – det är faktiskt förlösande. De där orden (som visserligen är fullständigt värdelösa!), de finns där just nu, just precis nu när jag skriver dem, men det spelar ingen som helst roll om de är bra eller dåliga, de kan vara lite hur som helst faktiskt. Åtminstone just nu när jag skriver det allra första utkastet av mitt manus.

Vet du varför? För det jag skriver just nu, orden som de står där i mitt Word-dokument just precis nu när jag skriver dem, kommer bara JAG att läsa. JAG och ingen annan. För när jag är färdig, när jag har kommit till slutet av det allra första utkastet, så ska jag ju redigera texten! Och jag ska inte redigera den EN gång, utan många gånger! Ord ska bytas ut, meningar ska putsas och strykas och friseras. Karaktärer ska ges bakgrundshistorier och karaktärsdrag som jag faktiskt kanske inte ens har en chans att känna till när jag skriver det där första utkastet av mitt manus!

Och om jag nu ska kunna redigare min text när jag har skrivit mitt första utkast så måste jag ju rimligtvis ha en text att redigera. Alltså måste jag ju skriva en text! Och jag måste behålla den. Jag måste låta den finnas kvar, så att jag har något att redigera när det väl är dags.

____________________________________________