Veckans tips är egentligen tre tips i ett, vilka alla handlar om vad du kan göra när du kör fast i ditt skrivande (för var så säker, det händer alla oss som skriver berättelser, någon gång …)
1. Hoppa över partiet du just nu skriver på! Om det känns tungt, svårt eller som att orden helt enkelt inte kommer till dig som du vill, testa att bara strunta i den del du skriver på just nu. Hoppa framåt i berättelsen. Börja på nästa kapitel eller skriv slutet (om du har bestämt hur det ska vara). Det som händer när du lämnar stället där du kört fast och fokuserar dina tankar på en helt annan del av berättelsen, är att du öppnar upp för nya tankebanor som ökar chanserna för att skrivandet åter ska komma mer obehindrat.
2.Rör på dig! Att skriva är inte bara att sitta vid tangenterna. Det är att använda hjärnan och TÄNKA på din berättelse också. Jag tänker som allra bäst när jag är ute och går med min hund eller när jag rör mig på andra sätt (rensar ogräs, viker tvätt, dammsuger, joggar). Poängen är att du samtidigt som du rör på dig aktivt ska fokusera dina tankar på din berättelse. Svävar de iväg? Led in dem på manuset igen! Detta har varit ovärderligt för mig när jag har skrivit mina böcker och jag vet faktiskt inte hur många knutar som har lösts upp under mina otaliga hundpromenader!
3.Kom närmre karaktärerna! Om du har fastnat och orden inte vill komma när du sitter med fingrarna mot tangenterna, strunta i själva berättelsen en stund och använd istället skrivtiden till att lära känna dina karaktärer bättre. Ta fram ett nytt dokument och skriv om karaktärerna. Gräv djupt in i deras innersta! Ta reda på mer om deras drömmar och mål, deras drivkrafter och bakgrund. Detta kommer att ge dig en bättre känsla för hur de agerar i olika situationer, vilket troligtvis kommer att hjälpa dig framåt. När du gör detta är det dessutom inte nödvändigtvis något som måste finnas med i din berättelse. Du skapar detta för din egen skull, för att göra det lättare för dig själv att komma framåt i manusarbetet. Och vad tror du händer när du vet att det du skriver inte kommer att stå i någon bok? Jo, prestationskraven lättar och orden kommer åter flöda friare! Testa!
Titeln på detta blogginlägg kan ju få vem som helst att fly från tangenterna för att springa gömma sig under täcket. Jag fattar det! Men jag vill inte skrämma dig. Istället vill jag få dig att inse viktigen av att inte slarva med gestaltningen utan att istället ta den på allvar. För du KAN gestalta, även om du är nybörjare!Du behöver bara hitta ditt sätt att göra det på.
Det som gestaltning framför allt handlar om är att du med hjälp av olka tekniker bjuder in dina läsare i världen du skapar. Att gestalta är att måla dina boksidor med ord. Det är kanske det allra viktigaste verktyget i din författarverktygslåda – det som kommer att göra dina ord till mer än bara ord. Din gestaltning är det som lyfter din berättelse ur boken och gör den levande för dina läsare. Och när du lyckas kommer du ge läsarna en stark och känslosam upplevelse som de inte glömmer i första taget. Och det är väl ändå vad du vill göra?
4 utvecklingsområden för din gestaltning
Skapa en levande och trovärdig värld. När du skriver vill du förstås att dina läsare ska kunna föreställa sig din värld och känna sig som en del av den. Och det är genom din gestaltning som du gör världen så levande och trovärdig att läsaren liskom kliver in i den. Med hjälp av gestaltningen skapar du en visuell och sensorisk upplevelse för läsarna. Du låter dem uppleva den där världen med alla sina sinnen. Det handlar om att välja ut detaljer för att beskriva platser, karaktärer, relationer och händelser som får läsarna att på djupet leva sig in i din värld och därigen känna att de är närvarande i berättelsen.
Fördjupa dina karaktärer. Jag vill hävda att dina karaktärer är den viktigaste byggstenen i din berättelse, och att du lyckas väcka dem till liv är kanske den enskilt viktigaste nyckeln till läsarnas hjärtan. Så hur väcker du dem till liv? Jo, genom gestaltningen! Det är med hjälp av den som dina läsare kan känna att de på allvar känner dem. Genom gestaltning visar du karaktärernas tankar, känslor och handlingar på ett sätt som ger läsaren en djup förståelse för de personer de är och vad de går igenom. Du kan gestaltar deras inre konflikter, drömmar och rädslor och skapar därigenom empati vilket ger läsarna möjlighet att relatera till dem. Och detta, min vän, att skapa empati för dina karaktärer är superviktigt för att läsarna ska vilja läsa hela vägen till slutet.
Öka spänningen och dramatiken. Något annat som också är avgörande för att hålla läsarna engagerade och få dem att vilja fortsätta läsa är att skapa spänning och dramatik. Också här spelar din gestaltning stor roll. Med hjälp av den kan du öka spänningen och intensiteten i dina scener och händelser, vilket ger läsarna känslan av att de bara måste läsa en sida till. Också här handlar det om att ge läsarna en stark känsla av närvaro, vilket kommer att dra läsaren djupare in i berättelsen. Gestaltningen av vad som händer och vad som står på spel kommer att bygga upp dramatiken och hålla läsaren på helspänn.
Lämna utrymme för läsarens tolkning. Något vi författare vill uppnå när skriver våra berättelser är att skapa en stark upplevelse för läsaren. Genom gestaltning kan du ge läsaren tillräckligt med detaljer och information för att väcka deras sinnen och fantasier. Men det är också viktigt att inte ge för mycket. Du har kanske hört uttrycket ”att skriva läsaren på näsan”? Det innbär att man som författare ger läsarna för mycket information och det vill de inte ha eftersom det kan få dem att känna sig dumförklarade. Så försök se på dina läsare som kompetenta varelser. De är smarta och de kan räkna ut saker och ting med sitt eget huvud. Och de vill inte få exakt ALLT berättat för sig. De vill istället använda sin fantasi och göra egna tolkningar av berättelsen de läser. Då blir läsningen nämligen mer personlig och engagerande eftersom de kan skapa sina egna mentala bilder och tolkningar av det som sker.
Slutligen – gestaltning är ett ovärderligt verktyg för oss författare och att du hittar ditt eget sätt att gestalta på är vad som kommer att göra din berättelse helt och hållet unik. För det finns ingen annan som ser på världen på exakt ditt sätt. Så testa dig fram och våga ta ut svängarna! Det är bara så som du kommer hitta ditt sätt att skriva din berättelse på.
Vill du ha mer kött på benen om detta viktiga ämne? Konkreta gestaltningstekniker som du kan använda dig av när du skriver ditt manus? Häng då med på min skrivkväll den 13 juni kl 18.30-21.00. Det blir föreläsning om gestaltningens ädla konst, tid för eget skrivande och dessutom chans att ställa frågor direkt till mig. Läs mer och anmäl dig här!
Det finns flera likheter mellan att försöka skriva en bok och att fÖrslösa gå ner i vikt.
När mina söner för några år sedan kom till mig och sa: ”Kan vi inte titta på Biggest Loser, mamma?” så tänkte jag: ”Över min döda kropp.” För jag kunde inte förstå hur TV4 kunde göra ett teveprogram där publiken skulle sitta hemma i sina tevesoffor och gotta sig i andras olycka.
Mina söner övertalade mig. Och det tog inte lång tid innan jag var fast. För det visade sig ganska snart att jag hade fel. För detta är INTE ett program där jag gottar mig i andras olycka. Detta är ett program om människor som bestämmer sig, som inte ger upp utan istället kämpar på tills de når sina mål. Varenda program som jag ser är en lektion i personlig utveckling och det finns väldigt mycket du som vill skriva en bok och bli författare kan lära dig av den process deltagarna går igenom.
Att bli en författare kräver samma uthållighet och engagemang!
Här är några lärdomar som du som är aspirerande författare kan dra från Biggest Loser:
Hitta en stark inre motivation: Biggest Loser-deltagare har en stark motivation att förlora vikt, vilket håller dem motiverade under hela resan. På samma sätt behöver du som aspirerande författare hitta din inre motivation så att du faktiskt kommer ägna all den där tiden och energin som kommer krävas åt att skriva och berätta din historia.
Sätt realistiska mål: Deltagarna i Biggest Loser sätter realistiska mål för sin viktminskning, vilket hjälper dem att hålla sig motiverade och fokuserade på att nå sina mål. På samma sätt bör du som aspirerande författare sätta realistiska mål för ditt skrivande. Det är viktigt att dina mål är just realistiska, att de passar in i just ditt liv. Det kommer nämligen aldrig gagna dig att hela tiden misslyckas med att nå dem.
Skapa en plan: Biggest Loser-deltagarna har en plan för sin viktminskning, inklusive en tränings- och kostplan. På samma sätt tror jag att du som är aspirerande författare behöver en plan för sitt skrivande. För precis som att de inte bara kan sitta och rulla tummarna och vänta på att inspirationen för att gå till gymmet ska dimpa ner i deras knä, kan inte du sitta där och vänta. Det du behöver om du ska lyckas skriva en bok ända till slutet är en genomtänkt plan för din skrivprocess så att du kommer dyka upp där framför tangenterna också när du egentligen hellre vill göra något annat.
Vara disciplinerad: Biggest Loser-deltagarna har en enorm disciplin, vilket är en förutsättning för att de ska orka hålla sig till sin tränings- och kostplan över tid, även när det är svårt. På samma sätt behöver du som vill skriva en bok gräva fram din disciplin, så att du skriver regelbundet och håller dig till sin skrivplan, även när det kan kännas tungt.
Acceptera utmaningar: Biggest Loser-deltagarna accepterar utmaningar. De deltar i tuffa träningspass och behöver också hantera emotionella utmaningar. På samma sätt behöver du som vill skriva en hel roman acceptera utmaningar, såsom att det tar tid att skriva din bok och att det inte är roligt hela tiden, men att du behöver fortsätta ändå eftersom det tids nog kommer att släppa. Och tids nog kommer det att löna sig – om du fortsätter kommer du nämligen att skriva klart din bok!
Ta hjälp av andra: Deltagarna i Biggest loser får stöd av varandra och sin tränare för att nå sina mål. På samma sätt kan du som vill skriva en bok dra nytta stöd från andra författaraspiranter. Du kan också få stöd av en skrivcoach som kan heja på dig under vägen, som du kan fråga om råd och som kan guida dig igenom de svårigheter som uppstår på vägen, så att du inte behöver lista ut allt om hur man gör när man skriver en bok helt på egen hand.
Inte ge upp: Biggest Loser-deltagarna kämpar sig förbi hinder och svårigheter och ger inte upp trots motgångarna de stöter på. På samma sätt behöver du som vill skriva en roman fortsätta att skriva och kämpa genom utmaningar som uppstår. Det är nämligen sättet som kommer få dig att lyckas. Det är så som du kommer att bli författare.
Behåll glädjen och peppen: precis som deltagarna i teveprogrammet gör genom att peppa varandra och sig själva, så behöver du som vill skriva en bok hålla kvar glädjen i skrivandet. Skrivandet är ju till sin natur inte en speciellt social aktivitet. Ingen kommer heja på dig exakt i den stund då du sitter vid tangenterna (vilket faktiskt någon kan göra under träning). Men det finns andra sätt för att behålla glädjen i skrivandet. Att satsa på en berättelse som är rätt för just dig är en sådan sak.
Vill du att jag hejar på dig och blir din Pischa (som den fantastiska tränaren i teveprogrammet heter). Boka ett kostnadsfritt och förutsättningslöst videosamtal med mig (15 minuter långt) där du berättar vad du behöver hjälp med och så ser vi om jag kan hjälpa dig med detta? Vad tror du om det? Boka ett samtal här!
Är det bara jag som tycker att kulturutmärkelserna regnar ner över oss just nu? Inte nog med att tevetablån svämmar över av guldbaggar, sportpriser och grammisar. I mina sociala medier verkar det som att varenda en av mina författarkollegor är nominerade till Adlibrispriset eller Storytel awards eller vad de nu heter allihop.
Men det går ju bra! försöker jag intala mig att tänka. Kul för dem! Men det hjälper inte att jag tänker så, för innerst inne blir jag vedervärdigt svart av avundsjuka. Och det jag, de där positiva tankarna till trots, ändå känner är att det faktiskt INTE ALLS går bra. För jag hittar ju inte MINA böcker någonstans bland de där nomineringarna …
Och jag känner sådär trots att jag egentligen aldrig har förväntat mig att jag ska bli nominerad till något pris. För jag vet ju att varken är någon deckardrottning eller någon enda tidningsrecensents lilla kelgris.
Så vem är jag då som författare, kan jag inte låta bli att undrar ibland …
Och när den där garden är nere för räkning, då passar minsann självtvivlet på! Det smiter in under min hud och sprider sig som värsta viruset. Och då kommer de där andra tankarna också. Och snart gör jag ingenting annat än funderar på om jag verkligen hör hemma i den här författarvärlden.
Men så finns det ju som tur är andra dagar också. Sådana som får mig att tänka att jag kanske inte är helt fel ute ändå. Att det kanske trots allt finns en liten vrå i den här bokbranschen också för mig.
Vad är det egentligen att vara framgångsrik i författarvärlden, undrar Hanna Landahl i det här blogginlägget.
Känner du mig?
Men så kommer det ju som tur är andra dagar också. Sådana som får mig att tänka att jag kanske inte är helt fel ute trots allt. Att det trots avsaknande av priser och utmärkelser kanske ändå finns en liten vrå i den där bokbranchen vars dörr har en skylt med just mitt namn på?
En dag för några veckor sedan var en sådan dag. För då damp det nämligen ner ett mejl i min inkorg från en för mig helt okänd man vars vän höll på att läsa min roman Under två timmar. Han skrev:
”Det jag undrar är om du på något märkligt sätt haft mig i åtanke när du skrivit boken eller om det är en otrolig slump?”
Jag satte morgonkaffet i halsen och trodde först att mannen skämtade. Men när jag läste vidare insåg jag att hans fråga var helt och hållet allvarligt menad. Han trodde på fullt allvar att jag hade skrivit om just honom.
Och likheterna mellan honom och min huvudperson Staffan i boken var faktiskt slående. Allt detta stämde helt och hållet överens mellan de två:
De var lika gamla
Båda hade jobbade på en specifik myndighet och dessutom under lika lång tid
Båda hade två söner som dessutom hade samma namn (!)
Båda var lite mer förtjusta i Håkan Hellström än vad som kanske kan anses accepterat för vuxna medelålders män
Båda bodde i samma stad
Praktiskt omöjligt att sno hans liv
Allt var naturligtvis helt och hållet en slump – jag går ju inte omkring och SNOR folks liv hur som helst! Och som tur var fanns det inte ens en praktisk möjlighet att jag skulle ha kunnat sno något. Detta eftersom jag skrev boken innan mannens barn ens var födda och långt innan han hade hunnit jobba på den där myndigheten sådär länge som min huvudperson hade jobbat där.
Först tänkte jag att sammanträffandet nästan var lite kusligt. Men så vände jag på det hela och insåg med ens att det faktiskt skulle kunna finnas de som hävdade att det som mannen berättade faktiskt var det ultimata beviset för att jag hade lyckats med något ganska STORT. För min bok hade hittat ut till en läsare som på allvar trodde att jag hade skrivit hela den där boken om honom och om hans liv.
Och det är ju mer eller mindre fantastiskt! För betydde inte det att jag hade lyckats skapa en alldeles mänsklig och trovärdig karaktär? Jo, det måste det faktiskt betyda.
Så trots att det inte går att hitta just mitt namn bland alla dess utmärkelser som haglar över oss just nu, så skulle jag faktiskt vilja sträcka lite på nacken här och hävda att jag minsann också är ganska FRAMGÅNGSRIK!
____________________________________
Så, vill du kanske ha lite hjälp av den här FRAMGÅNGSRIKA författaren (och skrivcoachen)? Häng med på mitt kostandsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” helt gratis!
Att acceptera självtivlet som vi ofta känner när vi skriver kan vara väldigt svårt. Att orka med de där bråddjupa dalarna och att acceptera att de finns. Att de hör till. För de finns för alla oss som skriver berättelser.
När du hamnar i ett tillstånd där du skäms ögonen ur dig bara genom att tänka på det du har skrivit och du knappt mäktar med att läsa igenom det du skrev under förra skrivpasset. För det blir ju helt VÄRDELÖST och därför är det enda du vill göra att trycka på delete och aldrig mer sätta sig vid tangenterna igen. Någonsin!
Har du tänkt de här tankarna någon gång? I så fall vill jag bara säga att du inte är ensam! Jag har också tänkt så här. Jag vet att det kan känns att vara där längst nere i den djupa dalen. Det är en förfärlig plats att befinna sig på.
Om du inte har varit där ännu så kan du dessvärre vara säker på en sak. Det kommer bara vara en tidsfråga innan det också gäller dig. Tyvärr.
Men! tänker kanske du. Skulle detta vara ett peppigt inlägg som skulle höja ditt självförtroende, inte något som sänker dig?
Jodå. Du kan vara alldeles lugn. Det kommer. Men först ska jag berätta om hur det är för mig.
Ups and downs …
I min skrivprocess kommer det liksom i vågor. När jag börjar med ett nytt projekt är allt oftast väldigt roligt. Jag är fylld av energi och tänker att det här inte bara kommer att bli årets bok, det kommer till och med bli århundradets! Augustpriset here I come!
Men så närmar jag mig mitten och då börjar tvivlet smyga sig på. Och jag undrar vad i hela världen det är som jag håller på med. Skrivandet går allt mer trögt och jag börjar känna ett starkt inre motstånd mot att sätta mig vid datorn. Tankar på att det är lika bra att strunta i alltihop eftersom boken ändå aldrig kommer bli klar, snurrar runt i huvudet. Och kanske är det ändå lika bra? För det här blir ju verkligen helt värdelöst.
Får vittring på slutet
Men så händer något. Kanske poppar det upp en tanke under en av mina otaliga promenader med min hund Arran (som för övrigt är en australien shepherd och väldigt gullig). Eller när jag steker pannkakor. Något som (förstås!) måste hända någon av karaktärerna, eller en lösning till varför huvudpersonens man beter sig som han gör.
Och plötsligt är det alldeles självklart! Hur har jag kunnat missa detta ända tills nu? Knuten löses upp och så rullar det plötsligt på igen.
Och sedan händer det där underbara, det som jag längtar efter under nästan hela skrivprocessen – jag får vittring på slutet! Och ingenting gör mig mer skrivsugen än att inse att jag kommer klara det den här gången också. Mot alla odds (så är det förstås inte, men det är så det känns!) kommer jag få ihop en hel berättelse till.
Den där slutredigeringen …
Min värsta dipp kommer när jag nästan är helt klar. Då det plötsligt går upp för mig att jag faktiskt inte kommer att kunna ändra texten mer. Det jag skriver just nu kommer att stå där FÖR ALL FRAMTID. Och vem kan egentligen leva med något sådant?
De sista korrekturrundorna blir därför plågsamma för mig och självtvivlet äter upp mig inifrån.
Och sedan fortsätter det … för sedan ska ju folk läsa det jag har skrivit också. Men det tar jag i ett annat inlägg.
Acceptera!
Nu kommer jag (äntligen! kanske du tänker) till själva poängen. Det jag vill säga är helt enkelt följande:
Det är så här det är att genomgå ett långt skrivprojekt och vill du göra det så måste du acceptera det. Du måste lära dig att leva med dig själv. Med topparna såväl som med dalarna.
Alla som skriver hamnar i ett förtärande självtvivel förr eller senare. Alla! Att du gör det är inte konstigt. Det är istället helt naturligt och det ingår i skrivprocessen. Detta behöver du inse!
Det kommer att bli bättre. Jag lovar. Även om jag fortfarande känner av självtvivlet gör erfarenheten, som jag har nu efter tio böcker, att jag VET att det kommer att gå över. Och denna insikt hjälper mig att inte ta tvivlet på lika stort allvar. Jag VET att det hör till och det får mig att känna mig trygg. Så kommer det att bli för dig också när du får mer erfarenhet. Så fortsätt skriv!
Drömmer du också om att bli författare? Här är berättelsen om när jag fick det där osannolika och högst efterlängtade samtalet från förlaget och vad som hade hänt innan!
Innan min första roman ”Välkommen till Himmelsta” blev antagen av ett förlag kunde jag inte få nog av de där berättelserna om hur redan publicerade författare fått sina debutmanus antagna. Jag googlade sönder internet efter dem. Knarkade dem. För det var genom de där berättelserna som jag kunde hålla min egen drivkraft uppe. Kunde de så kunde jag.
Så det är väl inte mer än rätt att jag nu delar med mig av min egen berättelse?
Inte alltid skrivit berättelser
Jag har inte, som många andra författare har gjort, alltid skrivit berättelser. Jag kan inte ens minnas att jag tyckte att det var speciellt roligt att skriva berättelser i skolan. Däremot har jag alltid älskat att skriva. Men för mig har det mest handlat om att skriva dagbok. Och jag närde länge en dröm om att bli journalist (en dröm som fortfarande poppar upp då och då). Men det blev inte så. Istället läste jag statsvetenskap på universitetet och därefter pedagogik.
Och jag har haft väldigt många olika typer av jobb genom åren. Jag ska inte räkna upp alla här. Men låt mig sammanfatta det med att jag har haft synnerligen svårt att hitta något som passar mig i yrkeslivet. Jag är en rastlös person och jag tröttnar fort. Blir snabbt uttråkad. Men en arbetsuppgift har aldrig tråkat ut mig. Och det är förstås skrivandet! Vare sig det har handlat om rapporter, myndighetsbeslut eller blogginlägg. Där har jag sugits upp. Tiden har försvunnit och jag har i långa, långa stunder kunnat vara fokuserad på en enda sak – att skriva!
Började skriva i livskrisen
År 2014 drabbades jag av en depression (förmodligen utmattning, men jag fick aldrig den diagnosen). Jag kände mig helt slut som människa. Jag hade kämpat på med det så kallade livspusslet i ganska många år då och orkade helt helt enkelt inte mer. Så jag blev sjukskriven. Och det var då, när livet äntligen stannade upp i några månader som jag kom på att jag ville försöka skriva en bok.
Jag hade ingen aning om hur man gjorde. Hade aldrig gått en skrivarkurs. Men det var då jag började googla sönder internet efter bloggar som den jag själv nu har. Och det var också då jag började lyssna på poddar.
Och jag tänkte: ”Va fan, hur svårt kan det vara?”
Och så började jag skriva. Jag hade inte planerat något, visste inte vad jag ville skriva, eller hur jag skulle göra. Jag bara började. Jag hade en öppningsscen i mitt huvud, en scen där ett kommunalråd försökte berätta för kommuninvånarna att det skulle öppna ett hem för ensamkommande flyktingbarn i den lilla staden, men möttes av ett kompakt motstånd. Det var allt jag hade när jag satte igång.
Och även om jag idag inte skulle rekommendera det här sättet att jobba – att bara skriva på intuition och inte planera något, så funkade det för mig där jag befann mig i mitt liv just då. Jag har aldrig gjort om det. Men det gick. Jag började skriva och jag kunde inte sluta. För väldigt snabbt märkte jag att jag fullständigt älskade det.
Skrev mig ur depressionen
Det kan låta klyschigt, men jag skrev mig bokstavligt talat ur min depression. För i skrivandet hittade jag den där fristaden som jag så väl behövde i det skede av livet som jag befann mig i just då, med små barn och ett arbetsliv som jag aldrig hade trivts med, men ändå tvingat in mig själv i.
I skrivandet blev jag fri. Fri från mina destruktiva tankar som annars malde runt i huvudet. Fri att bara vara. Låter det pretentiöst, tycker du? Ja, jag inser det. Men så var det verkligen. (Halleluja!)
Så jag skrev och skrev trots att jag inte visste vad jag höll på med. Och samtidigt som jag skrev läste jag Stephen Kings bok ”Att skriva” flera gånger om (rekommenderar den för övrigt VARMT!).
Det låter så romantiskt nu när jag skriver det och jag förstår att det är lite av en efterhandskonstruktion. För samtidigt som jag älskade det, insåg jag ju att det också var väldigt svårt. Och efter hand tröt förstås inspirationen och jag var tvingades börja planera och jag ville ge upp och … Men jag gjorde inte det. Jag gav inte upp. För den där initiala känslan som jag fått när jag började skriva gjorde sig ibland påmind också i de jobbigare stunderna.
Skickade iväg det alldeles för tidigt
Precis som de allra flesta debutanter skickade jag mitt manus till alla förlag jag kunde hitta alldeles för tidigt i skrivprocessen. Jag skickade det efter att jag bara redigerat det en enda gång. Jag lät några kompisar läsa, men jag minns att jag inte ens väntade in alla svar. Och så ska man ju förstås inte göra, jag vet ju det nu. Men jag visste inte bättre. Och även om jag hade vetat skulle jag förmodligen ha struntat i det. För jag är rastlös och att vänta är bland det värsta jag vet. Så du kan säkert förstå hur jobbigt jag tyckte att den efterföljande väntan var. Den då jag tvingades vänta på att förlagen skulle svara.
Fick nej från alla – nästan
Månaderna gick och refuseringsmejlen började efter tag komma. Ett efter ett. Och FY vad jag tyckte det var jobbigt! Jag tänkte att jag aldrig någonsin skulle utsätta mig för detta igen. Och kanske skulle jag inte heller ha gjort det. Om jag inte hade fått det där enormt efterlängtade samtalet.
Jag kommer aldrig glömma känslan när förläggaren Henrik Celander ringde mig. Det är snart sju år sedan nu och jag satt i bilen. Hade just hämtad barnen vid skolbussen. Regnet smattrade mot framrutan och barnen pladdrade på i baksätet, fullständigt omedvetna om vad som stod på spel för mig. Jag svarade och hörde något om ett förlag, men hade ingen chans att förstå mer än så. Sju månader tidigare hade jag skickat mitt manus till lilla Celanders förlag, ett bland alla andra förlag. Nu hade alla de andra refuserat mitt manus och jag var på god väg att ge upp. Nästan alla andra hade redan svarat. Tackat nej. Jag hade fått några positiva refuser, så jag jag hade lite att gå på. Kanske skulle jag ge manuset en chans till? Skriva om och skicka ut på nytt? Men samtidigt kändes det näst intill omöjligt. Inte så mycket att skriva om, utan att tvingas vänta på svar i ytterligare mängder av månader. Jag försökte tysta barnen i baksätet för att höra vad mannen i mobilen sa, men när det inte lyckades stängde jag med bankande hjärta av motorn och klev ut i regnet. Där fick jag veta att Celanders förlag ville ge ut mitt manus om de tre ensamkommande flyktingbarnen i Himmelsta. Knappt ett år senare kom romanen ut. Det var kanske den märkligaste dagen i mitt liv. Och starten på något jag aldrig hade kunnat föreställa mig skulle hända just mig. Men det gjorde det. Till slut. Och i höstas kom min tionde bok ut.
Vill du också bli författare? Häng med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar”. Där berättar jag mer om vad du kan göra just NU för att så snabbt som möjligt komma igång och börja skriva.Anmäl dig till webinaret här!
Mitt huvud är oftast fullt av nya idéer, och om jag skulle låta dem få fritt spelrum skulle det förmodligen inte gå speciellt bra. Därför handlar mycket av idéfasen för mig om att välja ut den idé jag helst av allt vill satsa på. Och det är ingen lätt uppgift. För när jag väljer något betyder ju också att jag måste välja bort något annat. Och DET är inte direkt min främsta styrka. Jag är över lag ganska usel på att säga nej. För jag vill ju så mycket!
Alla bokidéer som jag får under mina dagar skriver jag numera upp i en app som jag har i min mobil och som heter Trello. Det som är bra med den här appen är att jag kan använda den både i mobilen och på datorn, vilket leder till att jag kan samla alla mina idéer på ett och samma stället. Och mobilen har jag ju alltid med mig. Dessutom kan jag i den här appen sortera alla anteckningar, vilket gör att de är lätta att hitta när jag behöver plocka fram dem.
Innan jag insåg vikten av att samla anteckningarna på ett och samma ställe och att kunna sortera dem, rådde det mer eller mindre kaos på idéfronten för mig. Jag hade flera anteckningsböcker, skrev på lösblad som låg och skräpade i hela huset och inte minst hade jag hela anteckningsappen i mobilen full av lösryckta idéer som i efterhand var omöjliga att hitta och därför göra någonting med. Jag gick hela tiden runt med en känsla av att ha tappat bort den bästa idén av allihop!
Det funkade helt enkelt inte och jag vill verkligen rekommendera dig att på ett eller annat sätt organisera dina anteckningar redan från början av ditt bokprojekt. Testa dig fram och hitta ett system som funkar för dig! Det kommer garanterat att underlätta arbetet med din bok.
Så får jag mina idéer
Idén till boken som kommer ut i höst, ungdomsromanen ”Branden”, fick jag för ett par år sedan när ett ödehus brann ner i samhället Floby som ligger i närheten av där jag bor. I det inledande polisarbetet, som följde efter den verkliga branden, var det några ungdomar som togs in för förhör och detta fick min fantasi och ta fart. För vad hade egentligen hänt? Hur kände de sig? Och tänk vad fel det kan bli i den där åldern, när kroppen är stor men hjärnan inte riktigt har hängt med.
Jag har ingen aning om vad som hände i den riktiga branden. Jag vet inte vem eller vad som orsakade den, jag fick bara grundidén till min bok av den verkliga händelsen, och gjorde sedan något helt eget av det.
Och just så brukar det vara för mig. Jag ser något, hör talas om något, läser om något, är med om något, sant eller fiktivt, något litet eller stort, och så sätter tankeverksamheten igång.
Vilka idéer ska du välja?
Jag har under hela min författarkarriär oftast valt idéer med hjärtat. Det som har pirrat. Det som har fastnat. Det som har gjort mig nyfiken och fått mig att vilja gräva djupare. Det som har fått tankarna att ta fart och spotta fram associationer. Det som verkligen har intresserat mig.
Och just detta tror jag är väldigt viktigt! Att låta dig styras av dig själv, dina egna intressen, din egen nyfikenhet och att välja det som verkligen intresserar just dig. Inte tänka så mycket på vad som säljer bra just nu eller vad förlagen vill ha. Och det finns flera orsaker till detta:
Du ska jobba länge med ditt manus och det kommer vara svårt för dig att hitta motivationen om din vilja att skriva just den här boken inte är hämtad från djupet av dig själv.
Din text kommer bli allra bäst om du skriver om något som verkligen intresserar just dig. För det är i din vilja att leta och gräva och rota runt i det där som verkligen bränner till inom dig, det som intresserar just dig, som du kommer att hitta din alldeles egna berättarröst. Och det är den som kommer att göra din berättelse unik.
Det kommer som du vet ta lång tid för dig att skriva din bok. Många månader eller kanske till och med år kommer att förflyta mellan att du sätter dig vid tangenterna för första gången till att du sätter punkt för det sista kapitlet. Vad förlagen och läsarna vill ha förändras hela tiden. Så om du har hört att förlagen just nu letar efter deckare med pensionärer som huvudkaraktärer, så kanske de har hunnit fylla den potten när du väl har skrivit klart och de letar istället efter relationsromaner med klimattema. Du kan aldrig veta vad som kommer vara poppis när du är klar.
Av dessa anledningar vill jag å det starkaste råda dig att välja bokidéer utifrån dina egna intressen och det som känns i dig själv. Skrivprocessen kommer bli roligare och resutlatet – din bok – kommer ha större chans att nå ut i världen!
__________________________________________
Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinarså berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas.Anmäl dig till webinaret här!
De flesta av oss börjar skriva berättelser för att vi älskar det som händer med oss när vi gör det. För att vi bär på en djup längtan långt där inuti. Men sedan, efter ett tag, är det inte sällan något som förändras och det som från början kändes som en fristad blir till ett måste. Med det här blogginlägget vill jag säga till dig: Leta dig tillbaka till din skrivlängtan!
Visst började väl du skriva för att det var något som du själv ville? För att det gick lätt och av någon anledning fick dig att må bra? Visst var väl skrivandet då någonting som du långt där inuti drömde om att göra? För inte var det väl ett tvång? Något som skavde, som gav dig dåligt samvete, något som du gjorde ditt bästa att ducka för?
Det är så lätt att låta kraven ta överhand. Trots att man faktiskt inte vill.
Utmattning och depression förde mig till skrivandet
Anledningen till att jag började skriva berättelser var att jag var utmattad och deprimerad. Jag hade under lång tid hänsynslöst kört över det som var JAG, det som JAG behövde, det som fick MIG att må bra.
Jag hade tänkt på alla andra – på barnen, på min man, mina föräldrar, mina kollegor, barnen jag jobbade med i skolan, ja till och med på alla de där människorna som led till följd av klimatförändringar, vilka JAG var med och skapade bara genom att leva mitt priviligierade västerländska liv (jag vet att det är långsökt, men det var så jag tänkte!).
Och jag hade tänkt miljarder tankar på vad samhället förväntade sig av mig och försökt leva upp till det. Jag hade bankat på mig själv för att jag inte lyckades leva upp till alla de kraven som jag upplevde att samhället ställde på mig. Jag skulle vara en bra mamma, en bra fru, en god kollega och dessutom en ansvarsfull samhälls- och världsmedborgare.
Ja, du hör ju. Jag mådde inte så bra i den fasen av mitt liv, helt enkelt. Så, när jag till slut blev sjukskriven fick jag för första gången på lååång tid möjlighet att på allvar reflektera över vad JAG mådde bra av att göra.
Skrivandet gav friheten jag saknade
Och det tog inte lång tid för mig att komma på att jag ville skriva! För i skrivandet fanns det jag verkligen saknade i mitt liv. Frihet. Frihet från måsten, från konventioner och från krav. Frihet från normer. Där fanns inga mallar som jag upplevde att det fanns överallt annars i livet och som jag var tvungen att pressa in mig i. Där var det JAG som bestämde, jag som satte reglerna. Jag och ingen annan.
Det som också drog mig till berättandet var att saker och ting inte behövde vara så himla allvarliga där. Jag kunde faktiskt bara få ha lite roligt. Hur många andra ställen fanns där man bara kunde få fokusera på sitt eget höga nöje? Inga, som jag kände till. När jag skrev kände jag mig lite som någon som spelade dockteater (något som jag fortfarande ofta faktiskt kan känna när jag skriver). Jag drog i trådarna, satte alla spelregler och mina karaktärer gjorde det jag sa åt dem att göra.
Men det är så lätt att glömma bort allt detta. För man vill ju bli publicerad. Och man vill ju bli läst. Och man vill ju att ens böcker ska sälja och bli omtyckta och nå ut till många människor. Och man tittar sig runt omkring och tänker att alla de där andra författarna, de lyckas ju så himla bra! Vad är det för fel på mig och mina berättelser?
Tillbaka på ruta ett. Krav och måsten och konventioner.
Detta är min historia. Och även om jag har kommit lite längre än du har gjort i skrivandet och lyckats bli utgiven, så vill jag säga att jag vet hur det är! Jag vet att det är lätt att tappa bort glädjen i skrivandet. För vi är så fokuserade på resultatet. Att det ska bli någonting. Att vi ska lyckas.
Idag värnar och vårdar jag min skrivglädje och min längtan efter att skriva. Jag pressar mig inte på samma sätt som jag gjorde ett tag. Och jag försöker skriva det som just JAG gillar att skriva. För jar har insett att min skrivlängtan är det mest värdefulla jag har och utan den finns det ingen framtid för mig inom författaryrket. Den är en förutsättning.
Vad får DIG att längta efter att skriva?
Så, jag vill nu uppmana dig att ta ett steg tillbaka och titta inåt, djupt där inuti dig själv. Och jag vill att du svarar på följande fråga, inte inför mig eller inför någon, annan utan enbart inför dig själv: Vad får just DIG att längta till tangenterna? När du har svarat på den frågan ska du lägga all din kraft på att hitta tillbaka till exakt detta! För det är där och ingen annanstans som du kommer att hitta din kraft att fortsätta med din berättelse. Det är där och ingen annanstans som du kommer hitta din skrivglöd och botemedlet mot all världens skrivkramp.
________________________________________
Tycker du att min blogg är inspirerande? Då skulle jag bli JÄTTEGLAD om du ville tipsa någon annan skriventusiast om den!
Vill du ha fler skrivtips? I gratisguiden ”Börja skriva! får du mina fem bästa tips på hur du ska göra för att komma igång med din berättelse. Ladda ner guiden här.
Att skriva en bok är oftast ingen bra affär. Men är det verkligen därför vi skriver?
Hur långt är ett snöre? Ungefär lika omöjligt som det är att svara på den frågan är det att svara på hur mycket en författare tjänar. Vissa av oss tjänar miljontals kronor varje år medan andra faktiskt inte drar in en enda krona ett enskilt år. En sak är dock säker. Det skulle krävas en försäljning på många tiotusentals böcker varje år för att kunna leva på att bara skriva böcker. Och de allra flesta når inte upp till något som ens kommer i närheten av det.
Jag är just nu författare på heltid. Men betyder det då att jag är en av de där få som bara sitter hemma och skriver böcker hela dagarna? NEJ! Verkligen inte. Mina böcker drar inte in alls mycket pengar varje år i försäljning. Men de är ändå själva grunden i den verksamhet som jag bedriver. Och det är faktiskt så att utan mina böcker skulle jag inte ha haft någon verksamhet inom just det här området.
Men om det inte är försäljning av böcker och royalty som jag lever på, hur gör jag då för att försörja mig?
Här kommer en liten lista:
Hjälper andra författare och blivande författare och förlag med skrivtjänster (lektör och korrekturläsare)
Hjälper andra författare och blivande författare i deras skrivprocess genom min medlemstjänst Skrivringen, webbkurser och en-till-en-coaching
Håller författarbesök och skrivarworkshops på skolor och bibliotek
Utlåning från bibliotek
Författarstipendier
Andra inkomstkällor för författare
Vissa lyckas också hitta en agent som kanske lyckas sälja bokrättigheterna till andra länder eller till produktionsbolag inom film och teve. Och ibland hör vi ju talas om dem: ”Succéförfattarens bok såld till 34 länder!” Och jag måste erkänna att det här är lite av en dröm för mig också! För vem vill liksom inte skriva en bok och bli ekonomiskt oberoende resten av livet?
Men det är dessvärre mer av en önskedröm än ett realistiskt framtidsscenario. Som att drömma om att en dag dra hem storvinsten på Triss (förutom att jag inte köper trisslotter då).
För att bli antagen av en agent är om möjligt ännu svårare än att bli antagen av ett förlag. Och dessutom – att lyckas få en agent på kroken innebär dessvärre inga garantier för att inkomsterna ska börja rulla in. För agenten måste ju, när författaren väl har blivit antagen, i sin tur lyckas sälja rättigheterna till författarens bok. Och det är ingen självklarhet.
Don’t quit your day job
Det här uttrycket är gammalt och slitet, men trots det är det ändå ett av de bättre råden jag kan ge en aspirerande författare som du. För de allra flesta som är författare, som har fått en eller flera böcker publicerade (också på stora förlag!), jobbar också med något helt annat. De är sjuksköterskor och jurister och lärare och behandlingsassistenter och mellanchefer och forskare och barnskötare och … ja, listan kan göras i stort sett hur lång som helst.
För de allra flesta författare skriver sina böcker vid sidan av ett annat jobb. Och även om detta med att jobba med att enbart skriva böcker är en dröm för ganska många, så finns det flera bra saker i att låta skrivandet fortsätta vara en fritidssyssla. Något du gör för att du älskar det!
För hur blir det egentligen med den där viktiga skrivlusten när det kommer in försörjningskrav i ekvationen? Vinterjackor som ska köpas till barnen och kanske en semesterresa någon gång? Hur roligt är det att skriva när vi har den beryktade kniven mot strupen? Går det ens? För vissa kanske, men för andra kan den här ekonomiska biten verkligen förstöra för kreativiteten.
Att skriva en bok – ett fritidsintresse
Jag skriver inte det här inlägget för att krossa några drömmar, utan för att hjälpa dig att dra ner på förväntningarna lite. För om du är trött på ditt jobb och vill byta ut det mot att skriva böcker hela dagarna, så tycker jag att du ska tänka en vända till. Om du är trött på ditt jobb kanske du istället borde leta efter ett annat jobb som du trivs bättre med! Skriva böcker kan du göra på din fritid oavsett vilket jobb du har! Och kanske kan du när du har blivit publicerad och får din första royaltyutbetalning unna dig att gå ner i arbetstid lite grann? Så att du frigör lite mer skrivtid i ditt liv? Eller ta ledigt några extra veckor för att bara skriva?
_____________________________________________
Vill du också bli författare? Häng med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar”. Där berättar jag mer om vad du kan göra just NU för att så snabbt som möjligt komma igång och börja skriva.Anmäl dig till webinaret här!
Jag möts ofta av åsikten att det är en helt annan sak att skriva för barn än att skriva för vuxna. Att det liksom är en annan disciplin, en annan konstform eller hantverk. Jag håller inte med. I det här blogginlägget får du veta varför.
Jag har skrivit berättelser för sjuåringar, för tioåringar, för trettonåringar och för fyrtiofemåringar. Och jag vill hävda att det inte är så stor skillnad! För en bra berättelse är en bra berättelse, oavsett vem den är skriven för. Oavsett om det är tänkt att barn ska läsa eller att vuxna ska göra det. En bra berättelse är en bra berättelse oavsett om den är skriven för kvinnor eller för män, för trettioåringar eller för sjuttioåringar. För personer med intresse för relationer eller för spänningsfreaks.
Så vad är en bra berättelse?
Jag vill hävda att en bra berättelse är en berättelse som attraherar din målgrupp och som får dem att vilja läsa ända till slutet. Enkelt va? Nej, det är det förstås inte. Men här kommer en liten lista på de fyra ingredienser som varje bra berättelse bör innehålla:
En spännande intrig. Här menar jag inte rafflande, såsom i att blod flödar eller mördare som går lösa. Det kan ju innehålla sådant om det är en sådan berättelsen du skriver. Men en spännande intrig är så mycket mer än så! Det är en händelsekedja som intresserar dina läsare (din målgrupp!) så mycket får att de bara måste läsa en sida till. Och en till.
En fungerande dramaturgi. Alltså en röd tråd som löper genom berättelsen och som lotsar läsaren från början till slut.
Karaktärer som är trovärdiga och mänskliga. Det finns inga bra berättelser utan denna ingrediens!
En fungerande gestaltning som bjuder in läsaren i berättelsen. Och häri ligger själva konsten, skulle jag säga. Det är här du gör din berättelse levande.
Så om du vill skriva en BRA berättelse behöver den innehålla dessa fyra ingredienser. Och det gäller alltså oavsett om du skriver för treåringar, för tioåringar, för trettioåringar eller för åttioåringar.Det gäller om du skriver för kvinnor eller för män, för fotbollsfantaster eller för odlingsnördar, för romantiker eller för skräckälskare.
Tänk målgrupp!
Oavsett vem du skriver för behöver du ha din målgrupp i åtanke när du skriver. Om målgruppen är tioåringar, så bör du skriva om ämnen som intresserar tioåringar på ett sätt som kan attrahera tioåringar. Då är det kanske inte lönt att skriva om börsen eller om paddel eller om att odla pelargoner. Det kommer inte att gå hem. På samma sätt, är din målgrupp män i femtioårsåldern kanske du inte ska välja att skriva om en kvinna som startar en yogastudio och blir förälskad i en annan kvinna. Jag vet att det kan låta fördomsfullt och trubbigt detta, men det jag vill säga är att du behöver tänka på vem du skriver för oavsett vad för slags berättelse du skriver.
Men finns det då inga skillnader mellan att skriva för barn och att skriva för vuxna?
Jo, det gör det förstås. Det är mycket som du måste att tänka på! För om du väljer att skriva för tioåringar behöver du ha i åtanke inte bara deras intressen, utan också deras förståelse för världen och för språket. Du behöver förstås anpassa ditt språk så att en tioåring inte bara förstår det, utan också tilltalas av det. Skämten du drar i berättelsen måste också vara något som en tioåring tycker är roligt. Antalet ord, längden på kapitlen, typsnitt och teckensnitt behöver anpassas. Dessutom en tioåring ser (utifrån sin kroppslängd!) och vad en tioåring lägger märke till i sin omgivning skiljer sig från vad en trettioåring ser och lägger märke till. Och så vidare, och så vidare …
Men, allt detta skiljer sig också mellan en pensionerad manlig ingenjör och en tjugotreårig kvinnlig skådespelarstudent. Så det handlar inte om att skriva för barn eller för vuxna. Det handlar istället om att se din målgrupp framför dig, oavsett vem det är som just du skriver för.
__________________________________
Har du försökt börja skriva ett tag nu, men inte riktigt lyckats? Letar du efter ett sätt som faktiskt fungerar, så att du en gång för alla faktiskt kommer igång med det som skulle kunna komma att bli din debutroman? Häng i så fall med på mitt kostnadsfria webinar ”Kom igång med din debutroman på 30 dagar” så berättar jag mer om vad du kan göra JUST NU för att öka dina chanser att lyckas.Anmäl dig till webinaret här!
